Jag fick ett par skor igår från Nelly.com som jag valde ut på Rebeccas Vänner-festen tidigare i våras. Men de är alldeles förstora. Jag har världens plattaste fötter så inte ens en sula kan rädda dom, jag antar att mina fötter var lite mer svällda då. Så nu tänkte jag lotta ut dom till någon läsare.
Vi gör så här för att göra det lite roligare: Berätta i kommentarerna om er mest misslyckade outfit, när allt var så rätt men blev så fel. Lämna er riktiga mailadress. Så utser vi en ny ägarinna innan dagen är slut. Okej?
Märket är Lundberg och storleken är 36.
Vilken extremt ful sko. Men vill ha en sko som gör fötterna till klumpfötter. Nej släng dojjorna i närmaste container eller plantera en blomma i dem.
Fy fan. Jag har varit felklädd så många gånger att jag inte riktigt vet vilken gång jag ska berätta om, men den allra pinsammaste upplevelsen var nog på en hemmafest för några år sedan.
Det var en fredag och jag satt hemma och pluggade, endast iförd ett par strumpbyxor och en topp. Under dagen hade jag haft en pennkjol på mig men hade tagit av den då den satt så tight. Fram emot åttatiden ringde en tjejkompis upp mig och frågade om jag ville komma ner till bryggan och mysa kring en brasa. Jag behövde en paus från pluggandet så jag tackade ja. Det var i slutet av oktober så jag tog på mig en fin kappa som gick ner till knäna. Jag tänkte att vi bara skulle sitta ute så det spelade ingen större roll vad jag hade på mig under den.
När jag kom ner til stranden satt många av mina vänner och drack öl runt brasan. Jag blev erbjuden en egen och gjorde dem glatt sällskap. Efter några timmar och ytterligare några öl så bestämde vi oss för att vi skulle åka vidare hem till en bekant som hade fest. Vid det här laget var jag ganska småfull och tänkte inte alls på vad jag hade på mig. Jag bättrade bara på sminket och följde strömmen. Det var inte förens jag knäppte upp kappan i hallen, hemma hos tjejen som hade festen, som jag kom på det…
Jag hade inte tagit på mig kjolen innan jag gick hemifrån.
Jag var alltså på fest i nylonstrumpbyxor och en fin vit topp. Men utan underdel. Man såg mina TROSOR.
Jag har nog aldrig känt mig så dum som när jag gick fram till tjejen som hade festen (med kappan på!) och bad att få låna en KJOL. Jag hade bara träffat henne några få gånger innan detta.
Som tur var så skrattade hon bara när jag berättade min historia och lånade vänligt ut en underdel till mig. Men ibland kan jag fortfarande skämmas över att jag lyckades hamna på fest men glömde kjolen hemma..
Jag skulle på arbetsintervju för ett nanny-jobb. Jag hade klätt upp mig ordentligt i kavaj, snygga jeans, acne pistols och fixat hår/smink. Jag tyckte att jag var toppensnygg !
Väl på tunnelbanan satt jag med en kopp kaffe i handen när en äldre herre tränger sig ner bredvid mig och lyckas spilla ut hela min kopp kaffe över mig.
Jag torkade så gott det gick, men hade ingen tid att åka hem och byta, klockan var 7 och affärerna var stängda. Jag fick helt enkelt gå med en kaffe-fläck lika stor som afrika i skrevet.
Väl framme så inser jag min miss : jag trodde det var en enmansintervju där jag skulle få träffa någon form av chef. Men nej, detta var en grupp-intervju. Där satt alla i bekväma kläder, lusekoftor och ecco-skor. Alla såg ut som perfekta eco-barnvakterna medans jag såg ut som en kontors-snobb med allt för stort ego (och kaffe-fläck).
Jag fick genomlida en intervju med ledarskapsövningar utomhus i min allra finaste outfit. Behöver jag säga att jag var den fula ankungen i sammanhanget ?
Min senaste jätteklädmiss hände förra sommaren. Jag skulle på en av mina bästa vänners dop. Hennes lilla dotter Meja skulle döpas och det var första gången jag träffade henne. Vi är ett tjejgäng som varit bästa vänner sedan mellanstadiet, men nu mer är det bara jag som bor kvar på orten. Vi ses några gånger/år. Därför var det jättekul att träffa alla tjejer förra sommaren på min väns dop.
Kruxet var bara att jag inte varit på dop sedan jag var 10 år. Vad har man för kläder på sig? Jag tänkte att det nog inte skulle vara så uppklätt, så jag tog Jeans och en t-shirt. Lågskor. Fixade lite mer med håret och smink istället. När jag kom dit, hade alla härliga, tunna sommarklänningar! Ljusa, ljuvliga kjolar och blusar. Där stod jag i mina jävla jeans! Jag började kolla på klockan, funderade på om jag skulle kunna åka hem och byta! Jag insåg att det inte var någon idé, jag fick ha mina vardagskläder på mig medan alla andra var somrigt fina. Till och med en av tjejerna, som Aldrig har klänning, hade det…
Hej!
Min mest misslyckade outfit är min studentklänning. Jag hade köpt den på en exklusiv webshop. Jag var så stolt över klänningen. Den var helt ljuvlig och hade öppen rygg. Jag stod och speglade mig ofta i den.
När jag var färdigklädd inför studenten och skulle gå ut genom dörren skedde katastrofen. Jag lutade mig lite framåt och vips satt överdelen inte över brösten längre. Den öppna ryggen gjorde att överdelen åkte framåt så fort jag lutade mig framåt. Där stod jag i bara bröst och var redan lite sen till champangefrukosten. I 40 minuter försökte jag fixa klänningen. Tillsist fick jag ge upp och tar då min andra vita klänning. Den hade jag på avslutningen i 7:an.
Hela studenten var ett misslyckande klädmässigt, skorna jag hade gav köttsår redan efter förmiddagen. Mina klänningsbravader gjorde att jag blev en timme sen till champagnefrukosten. Därför drack jag jättefort, blev fullis och tänkte inte mer på varken klänningen eller köttsåren fören dagen efter.
/Kram
MIn kroppsuppfattning är tydligen totalt skev.. jag vet att jag är/var överviktigt. Men av någon anledning tyckte jag att en svart omlotttunika med vinröda strumpbyxor var helt OK på ett bröllop. Dessutom var det KNAPPT så att mitt breda arsle täcktes av tunikan.
Såhär i efterhand skäms jag ögonen ur mig när jag träffar någon som var på det bröllopet…
Tunikan? den har passat jättebra som just en tunika med jeans till nu när jag varit höggravid. Men med bara strumpbyxor? usch nej. Trästubbar till ben har jag också bör tilläggas. Och vikten har blivit bättre sedan dess.
För x antal år sedan hade jag ett par jeans som jag älskade. Det var ett par helt vanliga jeans, förutom att de var regnbågsfärgade… De hade alltså regnbågens alla färger i lodräta ränder längs benen. Dessa matchade jag med en cerise jeansjacka och knallgula sneakers. Du kan ju tänka dig hur den combon såg ut? Jag skäms lite bara jag tänker på det! Men det är ändå väldigt roligt att plocka fram de där regnbågsjeansen ibland, och återuppleva allt roligt jag faktiskt hade i dem!
Ha det bra! Och grattis till din bedårande lilla bebis 🙂
Det absolut värsta var när jag hade köpt en ny klänning i sånt glansigt tyg. Åkte hem och fixade till mig hoppade in i en bil och åkte iväg. Bara det att när vi kom fram så var ju hela skapelsen som klistrad efter kroppen för att den blivit så elektrisk efter 1,5 timmes gnuggande mot ett bilsäte. Vi var långt hemifrån också och sent på kvällen så det gick inte att köpa nåt nytt heller. Usch vad det var jobbigt, hela kvällen blev förstörd för jag kunde inte tänka på nåt annat än klänningen…
Detta är egentligen inte en misslyckad outfit från början men den blev…….
Var för första gången och hälsade på min nya killes brorsa och hans tjej i deras lägenhet. Brorsans tjej fyllde 25 och det var ganska mycket folk där.
Jag hade en svart tight klänning på mig med hudfärgade strumpbyxor.
Vi gick efter ett tag ut på deras balkong för att min kille skulle röka, och jag satte mig ner på en stol…….. RAKT ner i deras hemmabakade CHOKLADTÅRTA.
Var sedan tvungen att förklara det här för min killes brorsas tjej och, framförallt, GÅ UT från balkongen till toaletten för att tvätta av mig. Det såg ut som att jag hade bajsat på mig, och inte lite heller, och ALLA skrattade åt mig…. Dom kallar mig fortfarande choklad-Sandra
Fruktansvärt ful sko. Jätteklumpig! Det enda som är snyggt är klacken.
Jag var med min kille som jobbar på en resetidning på ett seminarie om Barcelona igår faktiskt och hade på mig samma outfit som tidigare under dagen, höga jeans med schysst skärp, en svart långärmad tröja, liten marinblå kofta över och vita höga converse, en vanlig snygg vardagslook. Tänkte att det säkert går bra med samma, resefolk är väl avslappnat folk. Tji fick jag, minst sagt. Mötte upp min kille i Kungsträdgården, där jag ospecifikt fått veta att det skulle vara, och han är ombytt till skjorta och finskor. Går bort till Operakällaren där jag med mina 20 år inte bara är yngst utan också kvällens mest felklädda. Resebranschen var inte ett dugg avslappnade, utan supersnygga och fancy, och även om journalistgubbarna hade fula kostymer så var det just kostymer och jag mådde dåligt i mina Converse i tre timmar. Snygg var jag, men inte i Operakällan med resefolket mätt. Skulle därmed uppskatta ett par nya skor så jag kan passa in nästa gång, haha 🙂
Det var inför en fest när jag tog på mig min nya blåa spetsklänning. Jag kände mig så fin och kanske dansade lite extra mycket den kvällen bara därför. TILLS det att jag fick HEMSKA skavsår på insidan av överarmarna för att den sträva klänningen skavde så förskräckligt när jag rörde på armarna!!! Blev helt knallröd och hade ingenting annat att dra på mig… det matchade inte klänningen så bra. (Och sved flera dagar efteråt!)
Numer får den nöja sig med att tjänstgöra på middagar och andra lite lugnare tillställningar 🙂
Hej Anitha!
Det första som kom upp i mitt huvud var den outfit jag valde då jag för första gången skulle gå på ett disco för skolbarn från åk 1-6.
Jag valde ut kläderna alldeles själv och tyckte väl att jag matchade ihop en suverän klädsel. Jag hade ett par blå för stora jeans som inte satt rätt någonstans och definitivt inte var snyggt baggy, de satt bara totalfel. På överkroppen tog jag på mig en gräslig och urtvättad t-shirt som inte ens var i min storlek, utan var en sovtröja i gråspräcklig färg och rött kursiverat tryck med orden ”Kvarnsvedens IK”. Hade fått den av min pappa som jobbade på den lilla lokala fotbollsklubben. Över t-shirten hade jag en hemsk skjorta som var nopprig och ärvd av min 10 år äldre storebror. Skjortan hade stora gula, röda, vita och gröna ränder och alldeles för stor så jag knöt den runt midjan. Frisyren var en slickad och rak page, och toffsen satt väl i pannan precis där jag tyckte att den passade. Om jag inte minns fel så drog jag även på mig ett läppstift i en röd nyans som antagligen var lånad ur mammas sminkväska.
Pappa skrattar fortfarande när jag pratar om mitt första discobesök. Alla andra hade glittriga fina kläder som var köpta för discot, och jag som innan tyckte att jag var så fin undrade efteråt hur fasiken de kunde låta mig gå ut sådär.
Det var stort att gå på disco för första gången, men kläderna försöker jag förtränga utan lyckat resultat 🙂
Kram Emma
På det glada 80-talet så backpackade jag runt i asien, meningen var att jag skulle på min kompis bröllop i Norra Thailand ( hon träffade honom året innan när vi var runt), hade inga finkläder med så jag åkte till en nattmarknad och köpte en fin klänning, typ sarivariant, men iaf klänning, flipflop på fötterna, hon hade sagt att kom som du är…jo tjena 🙂 jag var så nerklädd som det bara går samt en 175 cm lång brunbränd solblekt blondin,( tyckte ju jag var skitsnygg innan), alla var i sina absolut bästa kläder och pyttesmå. Har ALDRIG varit så uttittad någonsin. Men festen blev bra iaf när jag väl anpassat mig och låtsades att jagvar en riktig hippie, så jag åt helvegetariskt 🙂 Nu mera dubbelkollar jag ALLTID allt :), Skorna skulle passa min dotter som fyller 18 år och är 153 cm lång, on älskar höga klackar. Där skull det bli så rätt till skolavslutningen.
Min svärmor var en mycket skojfrisk kvinna… Älskade att driva med folk och att skratta! En gång gick det dock liiiite för långt för min smak, även om jag kan skratta åt det nu på efterhand.
Det var i början på min och makens förhållande och hon bjöd oss på Födelsedagsmaskerad! Tema: Tv-personligheter. Jag hade jättesvårt för vem jag skulle välja, men då Grynet ”var på ropet” på Bolibompa på den tiden valde jag henne. Med rosa fjäderboa, prinsesskrona, turkosa tights, rosa ”USA-sockar”, och en Big T i babyrosa med orden ”Ta ingen skit” (Grynets slagord) gjorde jag sedan entré tillsammans med maken (som klätt ut sig till Lill-babs… Ehm… say no more).
Vi insåg dock ganska snabbt att lilla svärmor drivit kolosalt med oss… Födelsedagskalas – javisst! Men de andra hade visst fått annat klädkod…
Min absolut hemskaste outfit måste vara skolavslutning i åttan, år 2000 var det nog. Jag var miniliten så kunde inte köpa något snyggt utan fick hålla mig till barnavdelning och hemska syntetstinna butiker typ Ohio (om någon minns?). Jag hade lyckats köpa ett par babyrosa byxor i storlek tio år som då satt som ett par tajta piratbyxor på mig (SCORE tänkte jag då för det var ju trendigt at the time). Till det lyckades jag efter en svettig dag på stan hitta en vit ärmlös topp i lycra (!) med tre stora svarta kinesiska tecken på. Oklart vad de betydde, säkert nåt för att kineser att skratta åt. Jag kände mig supertrendig!
Det var bara det lilla problemet att barnbyxorna stängdes med kardborreknäppning istället för byxknapp, och denna gick upp hela tiden för det var ju inte direkt stretch i dessa byxor och det var inte direkt tanken att de skulle sitta tajta på den tioåring de var sydda för som långbyxor. Större delen av dagen gick jag alltså runt med öppen byxlinning (som tur var fanns det gylf att dra upp och den höll sig uppe) som syntes väldigt snyggt under den vita lycran.
Som tur är jag jag nu lite större så jag kan köpa kläder i rätt storlek till rätt ändamål, fast fortfarande tillräckligt liten för att kunna ha dina skor!
Minnet som lever sig kvar. Jag gick i 5an och vi skulle på disco. jag har tänkt ut min outfit i flera dagar och berättade stolt vid middagsbordet för mina föräldrar vad jag skulle ha på mig. Jeansshorts med svarta strumpbyxor under och en vit skjorta från pappa och en slips. Jag tyckte det lät så ballt. Mina föräldrar var inte lika impade. Dagen innan så kom pappa in till mig och sa att jag vill inte att du har de där kläderna på discot, vill inte att du ska se ut som en hora. Och jag blev så ledsen, för jag hade inte alls sett mig så utan bara tyckt att jag skulle vara cool. Jag gick klädd i ett vitt linne och ett par ljusa pösiga byxor ist och smälte in, vilket kändes jätte trist.
Jag älskar allt som har med kläder, skor, hattar och väskor att göra, men ibland blir det kanske lite för mycket. En dag förra sommaren hade jag på mig ett par väldigt höga ostadiga klackskor, en luftig klänning och en otroligt stor hatt. Men vad jag inte tänkte på var att det var lite blåsigt den dagen och det var svårare än jag trodde att lyckas gå i klackarna, hålla ner klänningen för att inte visa allt för mycket av mig samtidigt som hatten behövde hållas på plats. Så dagen slutade med att jag gick med både hatten och skorna under armen och armarna hårt pressade för att hålla klänningen på plats. Det är nog den outfiten som varit mest rätt men samtidigt så fel som det bara går.
När jag var 11 år hade jag tjatat mig till en pösig puderrosa byxoverall i crepematerial att ha på skolavslutningen. Jag var överlycklig och tyckte den var sååå fin med smock över bysten, resår i midjan och smala knytaxelband. Dagen till ära fick jag såklart nya trosor att bära under av mamma. De var vita med bruna hjärtan på. Det ingen av oss tänkt på var att trosornas mönster sken igenom den tunna overallen. Detta upptäcktes naturligtvis av klassens snyggaste kille så fort jag kom till skolan och han basunerade ut detta till alla! Jag skämdes så oerhört och ville helst bara gå och gömma mig, det slutade att jag knöt jackan runt midjan för att täcka problemhärden och min perfekta skolavslutning blev en studie i pinsamhet och besvikelse. Jag kan inte minnas att jag någonsin tog på byxdressen igen. 🙁
Avslutningsdagen i 9:an, jag minns den som i går fast det är flerflera år sedan. Jag hade letat i mammas garderob efter fina retrokläder, äntligen hittat än klänning som jag fick på mig och dessutom ett par lagom högklackade vita läderskor från italien. Klänningen var en ljuvlig vit 60talsvariant tight upptill och fluffig nertill. Stort blommönster i lila och blått.
Jag hade aldrig känt mig så fin innan. Problemen började nånstans halvvägs till skolan, klänningen knakade och sprakade lite oroväckande mycket och klackarna på skorna vinglade betänkligt.
För att inte göra detta längre än nödvändigt, det slutade med att skorna fick slängas på skolgården, klackarna lossnade helt. Klänningen sprack upp på flera ställen på grund av skör gammal tråd och skört gammalt tyg. Jag kände mig som askungen fast tvärtom. Från prinsessa till slusk på mindre än en timme.
coola! synd man bara får plats med tårna i dem 😉
Vi var bjudna på 30-års fest 6 veckor efter min son föddes. Jag var taggad som F-N och tyckte själv att jag var i fin form och att magen så gott som var borta.. Min slimmade lilla svarta och jag skulle ha en super kväll!
Dagen efter när jag ser bilder från kvällen upptäcker jag att inte fasen var jag så slimmad som jag själv tyckte, herre min gud vad det hängde över och korvade sig därunder tyget!
Men kul var det!
Backpackade i central/sydamerika förrförra året. Hade inga direkta festkläder men på nyårsnatten när vi befann oss på Curacao bestämde vi oss för att gå på strandparty. Det var en stor tillställning med dyrt inträde och jag fick ta det jag hade – ett svart fodral och fliflops. Minns hur jag förtvivlat försökte göra något med håret men luftfuktigheten var helt bisarr så det krullade sig och sminket rann ut innan jag ens hann aplicera det. Vi hade varit ute en månad så jag hade lagt på mig en del, plus att jag var alldeles svullen av klimatet. När vi anlände var det tydligen dresscode på stället. Inte en kvinna var under 1,70, ingen vägde mer än 50 kg. Alla såg de ut som modeller i små aftonklänningar. Tidigare hade vi varit på cuba och jamaica så det var en enorm kontrast. Minns hur jag stod där helt platt på marken och drog in magen. Det gjorde ont i själen, aldrig någonsin har jag känt mig så malplacerad. All denna perfektion av människor som satt och drack drinkar i vita möbler på en karibisk strand. Droppen kom när vi skulle åka hem och en tjej med rådjursliknande ansikte kom fram och ville slå samman för en taxi. Hon var tydligen riktig modell och så obeskrivligt vacker att alla häpnade i hennes omgivning. Jag reste med min pojkvän och jag kommer ihåg hur jag tänkte på vägen hem den natten att han skulle lämna mig. HAHA! Jag var väl full antar jag, men lovar att jag än idag vid blotta tanken på den kvällen blir alldeles tung i bröstet.