Idag var vi riktiga våghalsar och tog oss till IKEA. Målet var en garderob till Penny. Vi var så klart fruktansvärt ängsliga. Vi väntade i 10 minuter på en parkeringsplats för barnfamiljer istället för att ta en vanlig. Bara för att det kändes tryggast så. Sen utbröt vårt första småbarnsföräldra-gräl. Calle ville vid ”Tag själv lagret” åka tillbaka till IKEA och köpa allt imorgon, för det kändes inte tryggt med henne och stora tunga kartonger i bilen samtidigt. Det var USEL idé i efterhand!
Vi insåg ganska snabbt att vi var båda utom oss av trötthet. Calle är blå under ögonen av all sömnbrist och oro. Minsta motgång för mig kan skapa kaos för mitt logistiktänk.
Men jag sansade mig, tog till mod till mig trots högljudda protester och genomförde köpet. Och tro det eller ej att åka med henne och en IKEA-garderob i bilen gick bra! Men det var en alldeles för utmanande kraftansträngning så vi var tvungen att ställa in en têtê à têtê hemma hos några härliga vänner.
Igår var vi på middag och var inte speciellt bra gäster. Ganska disträa och allmänt tråkiga. Svårt att föra djupare dialog. Man är liksom puckad och orolig konstant. Värre än paranoida pundare.
Nyss var Calles mamma Lisette hemma och lagade middag till oss. Helt plötsligt kom jag på mig själv, att jag stod i Pennys rum och hängde in kläder i hennes garderob. Inte så socialt och det skulle jag aldrig gjort under normala omständigheter.
Imorgon ska vi till parken och ha picknick. Jag förbereder mig mentalt redan nu.
I övrigt, Pennys navel trillade äntligen av. Lukten var nästan ohanterbar sista dygnet. Min kompis svärmor, sparade hennes barns navelkluttar i en liten ask. Är det vanligt? Vi slängde Pennys med glädje i toaletten.
Hahaha, den där ”amningsdimman” kommer jag ihåg. Jag var totalt IQ badboll de första månaderna och kan omöjligt ha varit ett roligt sällskap, tur att alla ändå kom för att hälsa på lillan så jag fick rehabilitera min sociala kompetens! Som att det inte var nog att jag hade en mental funktion på en fyraårings nivå så fick jag jättesvårt att hitta ord, tappade bort mig mitt i meningar och vid något tillfälle började jag misstänka en mycket tidig debut av alzheimers. Men det ordnade upp sig och nu är jag fullt fungerande igen (kanske tom bättre än innan!)
Första barnets navel slängde vi, den andra fick vår hund tag på och åt upp..
Underbart att läsa att andra har det likadant! 🙂
Härligt att höra att ni är så kloka och faktiskt sätter stopp när det blir för mycket. Jag hade svårt att avsäga avtalade grejor när vi fick vårt första barn och precis som du säger så är man ändå så himla upptagen i huvudet med bäbisen att man ändå inte är världens bästa sällskap och i slutändan är man själv besviken och säkerligen också kompisarna, så ni gör helt rätt! Lyssnar man på magkänslan blir det som bäst.. kram!
Ninni: Alla är vi unika individer med unika upplevelser. Du kan inte bara utgå ifrån din egen erfarenhet och döma andra efter den….
Jättesöt dotter!
Jag förstår bara inte hur man kan va så trött om man är TVÅ…OCH får mat lagad…?.. Jag va ensamstående med min son från dag 1…blev oxå snittad..de va tungt för jag gjorde ALLT själv från dag 1… utan avlastning. Sen när jag fick barn med min nuvarande karl- VILKEN JÄVLA SKILLNAD- SEMESTER- TROTS att mitt 2a barn aldrig sov… men de va galet… de som är två har de såå LÄTT… jag nästan skäms ibland… Herregud, jag kommer hem o någon har handlat..?.. någon har städat utandan….diskat… o tiopoängarn är när jag är sjuk me 39.9 graders feberfrossa- så har jag avlastning.. det GÅR INTE att jämföra att vara två som då jag va ensam…trots att min man är borta 4-5 dagar/ veckan o flyger…
En extra stor stärkande kram till alla kämpande ensamstående mammor !!!
Vad otroligt söt Penny är! Stora ögon, långa armar och ben, jättefin! Jag är mamma till tre killar, och med vår första så försökte vi leva på precis som vanligt, tänkte att det var väl inget konstigt att gå ut och äta, fixa att träffa kompisar etc. Men det var mycket mer tröttsamt att försöka hänga med.
Men att få barn ÄR omvälvande, och det är ok. Världen väntar och finns kvar. Man sover inte, hormonerna spökar, man svettas, har ont och behöver vila.
Ta det lugnt några veckor och försök att acceptera att allt inte går att genomföra och tänk att ni har en lång fin sommar tillsammans snart då Penny är lite större, kanske sover mer och då ni kan träffa kompisar och ha mysigt. Tiden går så snabbt och man kommer att ångra att man inte stannade i nuet och njöt.
Lycka till med Penny, hon är en riktig skönhet!
ta det lungt ni skoter er jette fint
var forsiktig efter kjesarsnittet ta din tid sa att du inte trottar ut dig det er mycket hormoner som ska ut ocksa fran kroppen
penny kommer att kennas som hon alltid funnits hos er efer 3v hon har varit hos er
allt blir enklare
grattis och lycka till
Vi spolade också ner. Fy fasen vad det kan lukta om små barn…
Apropå det du skrev om sparade navlar: Jag får en tvångstanke att ett godissuget litet barn hittar de där sparade kluttarna och ska knapra i sig lite snask. Hu!
Skriv din kommentar här!
Ta en dag i taget! Det är mitt bästa råd som mamma till tre döttrar. Till det första barnet ville man ha det allra bästa dvs dyra märkeskläder,vagn osv men det var ju bara bra för oss i längden då de övriga syskonen kunde ärva kläder osv iom att de var samma kön:-) Men iaf ett tips är att inte göra så stora utflykter de två första månaderna som gör föräldrarna trötta/slut ffa mamma som ska ge mat/amma till babyn. Ffa till barn nr 1 sen när man får fler barn är man ju redan erfaren vad gäller lite sömn,man har fått bättre planering/organisationsförmåga osv. Ett annat tips kolla blocket/loppisar osv vad gäller leksaker. Helt rätt att använda second hand kläder/leksaker.Tänk miljövänlligt!! Dessutom får ju man som förälder en frivillig detox kur vad gäller alkohol osv. Jag/min man var nästan nykterister i 6 år,helt otroligt! Gäller ej mer,men med måtta:-) Stort grattis till Penny och Er kram!