Anitha Schulman

Svar

KUL att så många undrade så mycket! Jag ska göra mitt bästa för att svara på allt!

Umeå skriver: Väntar barn i maj och följer din blogg varje dag. Vad är de viktigaste sakerna man behöver på BB? Både till mig och bebben.Behövde du allt du packat med dig? Lycka till med Penny.

HÅHÅ! Hoppades så på den frågan. Jag vet inte om alla BB:s har samma grundutbud av saker men jag förutsätter det.

Ta med: Tofflor, mjuka bomullskläder, amningstoppar och amnings-BHs, bröstvärmare. Bomullstrosor. Morgonrock. Mjuka mammaplagg. Apotekets nattbindor. Mjukt toapapper. Minimalt med smink. Ingen parfym. Tandborste, duschcreme och lotion för hud & ansikte. Den du brukar ha så bebisen kommer känna det som ”din doft” sen.

Ett härligt utbud av ditt favoritgodis, frukt juice, dricka och glass. Ett till två babyset i storlek 0. Med knäppning hela vägen, från arm till fot. En mysig filt från hemmet, som luktar du. Bra spellista, mobilt internet och någon bra DVD-box exempelvis. Dator såklart. Kvällstidningar och lite skvaller. Resten får du där. Skippa böcker, du orkar inte läsa mer än journaler och bebisfakta.

Maja skriver: Ni har ibland uttryck dystra kommentarer om Hammarby Sjöstad. Är ni nöjda med ert boende? Vill ni att Penny ska gå på dagis i sjöstaden eller har ni planer på eventuell flytt?

Vi älskar lägenheten och bor precis vid kanalen så det är fint. Men vi är trötta på att tvingas vara bilburna så mycket ur logistikhänseende, det hämmar i alla fall vår spontanitet. Dessutom bor flest mamma/pappakompisar inne i stan.

Kommer Ni bjuda Penny på alkohol innan hon är 18? Vore fint med en motivering till svaret! Kram Hanna:

Om Penny ärvt mitt och Calles intellekt och intressen. Så förutsätter jag att hon kommer vara ”nyfiken på alkohol” innan hon fyllt 18 år. Men hon kanske blir värsta helylle idrottstjejen, vad vet jag? Vilken annan typ av tonårsrevolt kan man göra mot mediaarbetande föräldrar? Nej, vi hoppas att det inte ska behöva gå så långt som att vi tvingas bjuda henne. Men om…

Mina föräldrar, försåg mig med en flaska vin då och då från jag var 17 år med motivation och löfte om att inte dricka starksprit och att dela vinet med vänner. Det var en bra grej. Jag slapp ljuga om att jag ”festade” men som motprestation så festade jag i deras regi och skötte det bra och var inte redlös på helgerna.

Emelie skriver: Grattis till en supersöt flicka:) Hur länge ska du vara mammaledig och ska Calle vara pappaledig?

Tack så jättemycket! Svårt att säga nu. Men som vi pratat om. Fram till årsskiftet till att börja med. Nu är Calle pappaledig med mig som sig bör och tar sen ut fem veckors semester nu i sommar. Efter nyår i tre månader. Igen gemensam sommar och sen kör han inskolning på dagis under höst 2012. Då börjar jag jobba igen ”på riktigt”.

Nicole skriver: Jag bara tänkte på det där med att vattnet gick i sängen… Hur gör man då? Bara tar bort lakanen och hoppas på att det har torkat när man kommer hem?

Ja, om man mot förmodan spiller 1,5 Ramlösa i sängen, så är det väl bara att lufttorka madrassen och tvätta sängkläderna? Det var ofärgat och doftlöst så ja.

Nilla  skriver: Ta inte detta på fel sätt, känslig fråga kanske, men tänker du mer på din biologiska mamma nu när du själv har blivit mamma? Din adoptivmamma är ju också mamma men just födseln och de här första ögonblicken som du upplever nu var ju någon annan som fick.

Det där är en spännande fråga. Jag har funderat runt den. Nej jag tänker inte mer på henne än innan. Däremot tycker jag fått en mer klar sinnesbild av mig själv som spädbarn. Något jag saknat, då första fotografiet som jag sett av mig är jag drygt två år gammal på. Jag tror jag och Penny är jättelika som bebisar.

Cassandra skriver: Grattis!! Varför valde ni namnet Penny Joni Isabelle? (väldigt sött!) Hade ni några andra alternativ och i sådana fall vilka?

Tack så mycket! Penny, gillade vi båda, sött på barn, flicka, tjej, kvinna och tant. Många av de moderna flicknamnen är söta på barn men kanske inte jättesmickrande på en kvinna. Vi ville ha något klassiskt och internationellt men ändå personligt.

Joni är en homage till Pennys gudfar Jon som sorgligt nog inte är med oss längre. Isabelle är ett ”Schulmanskt” släktnamn.

Nej vi hade inga alternativ. Hon blev Penny efter ultraljudet i vecka 18 veckor.

Camilla skriver: Vad kommer ni köra på för att natta PennyAnna Wahlgrens? Grattis och lycka till i framtiden! Förresten, Schulmans fick Signe,Charlie och nu Penny. Det verkar som ni får flickor först i familjen Schulman.

Inatt var det cirkus, det kommer det väl vara första veckan innan man hittat en rutin. Men var tredje timme och efter tre månader kanske Sova hela natten, med just Anna Wahlgren. Men inget är som sagt huggit i sten. Vi får se vad som passar för oss och henne. Ja det är bara en massa tjejer. Förr var det bara killar som du märkt.

Lina skriver: Hur har det varit för din mamma (och pappa för den delen) att du fått ett barn i och med att du är adopterad? Jag vet inte om det är nån skillnad eller om man resonerar annorlunda, därför jag frågar:).

Det var nog ärligt talat lite speciellt. Inget dom själva kanske skulle belysa. Men första 20 veckorna var lite stökiga. Både för dom och mig. En acceptansperiod som dels handlade om att bli mormor/morfar, vilket kan vara delat har jag förstått. Men också ur hänseendet att inte kunna kanske ”stötta” på sättet man kanske önskar att man kunde göra med ens dotter under en graviditet.

Matilda skriver: Jag kommer ihåg att jag läste på Calles blogg för tusen år sedan att ditt namn inte uttalas som det ‘svenska’ Anitha, eller är jag bara förvirrad?! Snälla lindra min förvirring. Blir lite ”Kenza”-syndromet, man vet varken bak eller fram.

Nej du har rätt! Det är ett indiskt namn som uttalas [Anitcha] men det fick jag inte reda på förens jag var 25 år, så då var det inte någon idé att byta.

Anna skriver: Hej Anitha! Har följt din blogg med spänning nu under några veckor och äntligen är hon här ju!!! GRATTIS! Jag undrar två saker…

1. Var kommer du ursprungligen ifrån?

2. Hur ont har du efter snittet? Blev själv snittad för 11 månader sen och jag hade så jävla ont! I 2 månader höll det i. Jag kunde inte gå några promenader eller dylikt. Alla andra snittade mammor jag pratat med har knappt haft ont alls?! Är det mig det är fel på eller är det de andra mammorna som inte vill erkänna att det gjorde så ont? Finns ju så många ”duktiga” mammor som aldrig har ont och deras barn är aldrig besvärliga… Suck!
Kram och all lycka i världen till er!

Stort tack!

1: Indien

2: Klart ”det känns” om jag säger så. Går fortfarande på milt smärtstillande var åttonde timme. Glömde bort att ta dem igår och då blev man raskt påmind. Jag tror inte det är fel på dig alla fungerar väl olika. Jag fick rådet att snabbt som attan gå korta promenader redan samma dag, stå och gå tio meter. För att inte låta snittet ”stelna till”. Vilket jag har tillämpat, det verkar fungera bra. Har tidigare opererat knäet och gjorde inte som doktorn sa då. Fick som resultat av det en längre rehabiliteringsperiod.

Lina skriver: Grattis, så fin! Känner igen mig sååå i ditt förra inlägg! Ta. Det. Lugnt. De där första dagarna med lära känna, åh så underbara. Och då behöver man bara varandra, sin lilla familj på tre! Lycka till!

Jo tack, all typ av agenda är struken denna vecka. Lite BVC, mödravård och fixa hår. Det borde vi klara. Jag tror ärligt inte man kan lära ut allt eller för den delen lära sig allt via litteratur eller kloka råd. Man MÅSTE göra dom där superkorkade misstagen själv. Dom ska praktiseras hur ologiska och uppenbart ”fel” dom än är. Jag antar ”att man måste gå fel först för att lära sig hitta rätt”.

Christine skriver: STORT GRATTIS!!! Mitt i all denna lycka måste jag ändå ställa en relativt jobbig fråga som handlar om missfall. Jag undrar hur man hanterar sorgen efter ett missfall? Jag förstår att det är individuellt, men jag och min sambo försöker nu att bli gravid och jag är livrädd för missfall. Grattis igen och njut av söta Penny allt vad du kan =) Kram

Tack så otroligt mycket! Ja som med all sorg så tycker jag att man ska älta och prata så mycket som möjligt. Det är krishantering. Ju fler gånger något sägs/berättas, ju mer distanserat blir det, utan att förringa det. Var orolig om du vill men var inte rädd för att ta ut glädjen i förskott även om den om än råkar bli kort. Med det sagt, ha aldrig ångest för att vara glad. Då kommer du ångra dig mer i efterhand. Om du blir gravid, så välj ut ett antal personer att berätta för innan 12 veckor om du inte vill berätta för alla. Så kan du älta alla känslor med dom. Ta såklart mycket stöd av din partner och prata med varandra om er oro, förhoppningar. Då kan man få lite distans och bättre självinsikt.

AnnaS skriver: Att spontanitet inte kommer finnas i ert vokabulär den kommande tiden. Många dagar som den du beskrev komma skall. Har du många mammakompisar? Hur länge ska du vara mammaledig? Vad ska du jobba med när du kommer tillbaka till jobbet? Känns som en evighet tills dess, men jag är nyfiken. Grattis till lilltjejen

Haha, märkte det!

Jag har jättemycket mammakompisar, kanske 70% mammakompisar av alla tjejer jag umgås med. Utav dem blir 6 stycken mammor i dagarna. Jag skulle vara nästan sist men hann först…

11-12 månader totalt tror jag. Fast lite uppstyckat.

I och med att jag var på jobbet dagen innan hon kom så har jag liksom inte riktigt fattat att jag har slutat jobba. Calle sa precis, Varför tittar du inte på Nyhetsmorgon? Ingen aning, jag har inte fattat att jag ska vara ledig på vardagar än antar jag. Just nu känns allt bara som söndag hela veckan.

Jobba med. Någonstans brinner jag ju för marknadsrelaterade frågor men jag älskar också TV-produktion. Har ingen plan än. Men ska nog fixa en, har ju lite tid på mig…

Emma skriver: Hej och grattis. Hur träffades du och Calle? Gillar du hans tatueringar?

Stort tack!

Vi lärde känna varandra genom min exman flera år innan vi blev tillsammans. När det av olika orsaker tog slut mellan mig och mitt ex så sprang Calle och på varandra en sommarnatt drygt tre månader senare. För snart två år sen. Vi åkte hem ihop och Calle åkte aldrig ”hem till sig” igen.

Ja jag gillar hans tatueringar. Dom är personliga och kreativa. Vilket jag tycker är en väldigt viktig poäng med tatueringar.

Kornelia skriver: Stort grattis till er! Hon har en bedårande body på sig på bilden! Vart är den köpt?

Hej och tack. Jag har för mig att den kommer ifrån Petit Bateau eller Zara. Kommer inte ihåg.

Nina skriver: Stort grattis,vad vacker hon är!!!!jag har en fråga angående kejsarsnitt. Känner du dig mindre som mamma eller kvinna eftersom att du fick snitt?jag kämpade länge med att komma över de ”bad mama” känslorna som uppstod efter mina akutsnitt.Och om du får fler barn,vill du ha planerat snitt då eller satsar du på VBAC?(vaginal birth after ceserean)stor kram och all lycka till nya,fina familjen!

Jättetack! Nej verkligen inte! Hennes hälsa går ju före allt. Om jag känner mig obekväm med att föda i säte vaginalt så ska inte jag göra det ifall jag gör det på bekostad av hennes välbefinnande. För att ”jag är mer kvinna då”. Det vore ju oerhört okvinnligt agerad. Om någon säger något annat så snäs ifrån. Skulle gärna föda vaginalt för att få göra båda delar. Men om nästa också ligger i säte så får jag ta ställning då.

Lisa skriver: Grattis Grattis Grattis. Hon är fantastiskt fin. Jag undrar hur många gånger ni fick missfall innan ni fick jackpot och blev med Penny? Har precis själv fått missfall och känner mig lite orolig.

Tack, tack, tack! Vi fick två missfall. Men jag tänker ofta så här. Om inte jag fått dom hade jag aldrig fått nöjet av att träffa Penny.

Asabea skriver: Stort grattis! Hon är alldeles ljuvlig. Vad tror du kommer vara det svåraste att vänja sig vid den första tiden? Är det något ”vardagligt” du längtar extra mycket efter att kunna göra med Penny, när ni känner er lite stabilare?

Stort tack!

Jag tror att vara hemma så mycket som man är och att dygnet får ett nytt mönster. Gå på en väldig massa konstutställningar, sånt som jag sällan har tiden att unna mig i vanliga fall och som jag verkligen uppskattar. Prettosvar jag vet! Men så sant.

Lollo skriver: Hej och grattis! Undrar hur du upplevde själva snittet? ”Kände” du hur de drog och grejade i magen? Och hur obehagligt var det isåfall? Lycka till nu! Tack för en grym blogg!

Tacktack! Jag var nog till och börja med lite omtöcknad av värkar och att det gick så fort. Trodde jag hade snittid först efter 11.00 som dom hade sagt först. Sen kom en kirurg in vid niotiden och ställde lite frågor. Tio över tio var hon på mitt bröst. Låg och smsade när de rullade in mig på operation. Lite chockagerande tror jag. Sen tyckte jag att det var så otroligt proffsigt. Alla var otroligt duktiga och jag kände mig supertrygg. Kände inte av lokalbedövningen för att dämpa spinalen. Älskar ju kirurgi-TV så jag låg och kollade i lampan efter reflektioner hela tiden om jag skulle se något och det gjorde jag! Jo de rykte och drog men jag tror Calle upplevde mer obehag än jag. Jag var mest exalterad och lite stenad på morfin inte alls obehagad. När hon kom ut grät vi båda såklart.

Lollo skriver: Hej och grattis! Undrar hur du upplevde snittet? ”kände” du att de drog och grejade i magen? Isf, hur obehagligt var det?

Hej och tack! Se svar ovan.

Theres skriver: Hur länge ska du vara mamma ledig?

Ca 11-12 månader i lite olika omgångar.

Karin skriver: Måste alla barn som ligger i säte förlösas med snitt? Om inte, varför blev det så med Penny? Fick du välja eller tog läkaren det beslutet?

Nej man får på vissa sjukhus (såsom Danderyd) föda som förstföderska i sätesbjudning. Men det kan innebära lite risk, om än liten. Men jag ville inte ta den när hon kom tre och en halv vecka för tidigt.

Felicia skriver: Känns det inte rätt coolt och speciellt att vara adopterad ändå?

Klart det gör!

DC skriver: Grattis till sötnosen! Jag undrar vad den största omställningen är – än så länge och hur känns det att ha blivit mamma? Vem av er liknar hon mest? Och finns det något från er barndom (din och calles) som ni vill föra vidare till Penny, och tvärtom – något ni absolut inte vill föra vidare. Älskar din blogg! Du kommer säkert bli en jättebra mamma!

Tack så jättemycket. Dagsrutinerna som sitter i ryggmärgen är helt omkullkastade. Kan jag gå på toa nu, ska jag passa på att sova nu? Etc. Amma och att allt tar längre tid vad man än ska göra.

Ovanifrån som mig, underifrån som Calle. Hon har hans mun, min näsa, våra ögon i kombo, min panna, hans bakhuvud. Verkligen en totalmix.

Karin skriver: Ibland när man bestämmer namn innan så tycker man att namnet inte passar när barnet kommer ut. Hur kände ni?

Vi har pratat om henne som en person så länge och har aldrig haft några alternativnamn så det VAR en Penny som kom.

G R A T T I S ! Världens finaste lilla Penny, men inte är vi förvånade att hon skulle vara bedårande söt. Min resa går lite parallellt med din, jag är gravid nu efter 2 missfall. Hur många ultraljud gjorde ni under graviditeten (några extra)?, när kände du sparkarna för första gången, hur har din oro förändrats under graviditeten (om den förändrats)? Kramar Åsa

Tack Åsa! Alltså jag har gjort så många Ultraljud! I Colombia där vi upptäckte att vi var gravida kanske fem stycken. Hemma de vanliga, samt ”ett oroligt extra”, två st 4D ultraljud (strunta i dom) och nu på slutet två  vanliga till. Då jag var inne på Danderyd vid två tillfällen innan förlossningen. För oroliga tycker jag det är en quickfix för lugn men kan också skapa ångest. Speciellt i början innan vecka tretton.

Moa skriver: Hur kommer det sig att hon fick namnet Penny? Ska ni döpa henne i kyrkan? Grattis föresten!

Vi gillar båda Beatles så Penny Lane var inspirationskällan. Jepp vi ska döpa henne med samma präst som döpte mig och vigde oss. I augusti förhoppningsvis.

Emma skriver: Hur var Calle under förlossningen? Hur var känslan att kliva över tröskeln hemma med Penny i famnen?

Han var fantastisk. Spak, rörd och stark samtidigt och som alltid otroligt kärleksfull. Han får mig alltid att känna mig stolt. Känslan var magisk. Ut åkte ett par hem kom en familj.

Nina skriver: JÄTTEGRATTIS – Hon är så bedårande söt. Vad har du för utbildning?

Jättetack! Jag har pluggat lite allt möjligt. Sista långa utbildningen avslutades 2007. Bergs School of Communication, Projektledning inom marknadskommunikation. Förraförra, pluggade jag en kortare säljutbildning och förhandlingsstrategi.

Malin skriver: Såg att du går till en kiropraktor, känner att jag skulle behöva det.  Är det någon du kan rekommendera och vart finns han/hon?

Jag har i säkert sex år gått till Gamla Stans kiropraktik. Superbra och är som en dröm under graviditeten. Då det ger avlastning på tunga höfter. Fick ett supertips av min kiropraktor som hjälpte mig att inte börja vagga (förutom sista veckorna). Små steg och sätta fötterna lite ”catwalkigt”. Alltså framför varandra. Då stabiliserar man bäckenet. Samt tio utfall per dag hemma.

Flummet skriver: Hur träffades du och Calle? Och varför blev du kär i honom och satsade på honom med tanke på hans förra bloggar då han verkligen skrev uthängande om sitt sexliv och sina tjejer? Missförstå mig rätt, han verkar vara en bra kille, men innan man lär känna en kille så kanske man känt till hans rykte. Hoppas du förstår vad jag menar. Vad tycker du om Calles mamma?

En sen blöt juninatt. Fast vi kände varandra sen tidigare. Jag blev kär i honom för han har världens största hjärta. Är manlig, känslig, kärleksfull omtänksam, smart och rolig. Det bekommer mig inte ett dugg, kan inte vara svartsjuk eller arg på något som är för länge sedan. Om inte annat så har det väl bidragit till att är den han är idag.

Jag tycker jättemycket om Calles mamma. En sann matriark. Skarp som få.

Lissie skriver: Ska du helamma eller ska Calle ta lite nattpaas med flaska?

I och med att hon var lite tidig så har vi ju kört både och nu. Vi kommer säkert fortsätta med det. Även om det kommer bli en 80/20 fördelning på bröstet kontra flaska. Jag tycker nätter och tidiga morgnar är helt okej. Har alltid varit löjligt morgonpigg. Calle är ju galet morgontrött. Dessutom är det bättre när han går tillbaka till jobbet att jag har dom passen. Då kan jag sova förmiddag med henne. Dessutom tar han henne på förmiddagen och kvällen nu när vi är hemma, så jag får vila om jag vill.

Nora skriver: En fråga ja, ska ni börja kika på hus nu?

Nej, men vi letar en lite större lägenhet i stan. Vi kommer oavsett bli tvungna att flytta inom ett år.

Sara skriver: Jag läste i ett tidigare inlägg att du efter du slutade med p-piller inte hade mens på ett år. Hade du ingen blödning alls under det året? Blev du inte orolig och gick till en läkare? Jag upplever samma sak, och har varit hos en gynekolog som säger att han inte har hört talas om att det kan ta sådan tid för mensen att komma igång och har ingen hjälp att ge mig. Jag vill ju bli gravid nu och undrar vad jag kan göra?

Ja det stämmer i alla fall drygt tio månader. Jag hade gått på P-Piller i 16 år så läkaren sa att det kunde ta lång tid innan det kom igång. Självklart var jag orolig, jag hade ju ingen blödning alls. Men det är en massa skithormoner som ska ur systemet innan kroppen är befruktningsredo.

Du får ha tålamod och sluta oroa dig. Det sitter nog mycket i huvud. Byt gynekolog, de ska inte oroa utan lugna.

J skriver: Blir du aldrig någonsin trött på ert sätt att totalt exponera er själva och era liv? Känns det inte fel ibland? Hela familjens ”dagböcker” ligger uppe på nätet. Nu hoppas jag att jag inte får dig på tankar att sluta för jag älskar din blogg. Men jag kan inte låta bli att fråga för att det ligger så långt bortom min verklighet.

Nej, jag tycker inte det är så farligt. Har framför allt inte så mycket att dölja.

Men tycker jag har ett bra privatliv ändå. Det är det ju trots allt jag som väljer ut vad jag vill förmedla och inte. I och med det så kan jag ju avgöra vad jag anser är publikt och privat. Som tur är har jag inget bekräftelseblogg-behov kvar då jag hållit på i omgångar i fem år. Så jag känner inte att jag ”behöver leverera” för att underhålla publiken. Mer som en dagbok för att ventilera och få tips av andra. Jag ser ett mycket fördelaktigt utbyte i bloggandet. Det ger mig stimulans, annars skulle jag inte hålla på.

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer
Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. Anna

    Till Sara: Ja, byt gynekolog! Det kan finnas väldigt många anledningar till att man inte får mens. Stress, över- och undervikt är bara några av dem. Det kan vara värt att kontrollera om du har ett syndrom som heter pco-s (http://www.pco-s.com/). Jag blev diagnostiserad efter att ha varit utan mens i nio månader som längst. Om man vill bli gravid finns olika hormoner och mediciner som man kan prova.

  2. Petra

    @J:
    Nej, det stör inte mig. Jag undrade bara om hon hade valt att publicera en liknande bild innan hon blev mamma.

  3. J

    @Petra: Kanske hon hade, kanske inte. Kanske det kändes lite kul nu för att hon är nöjd över sina nya kurvor? Stör det dig?

    Jag har verkligen så svårt för det där beteendet som är så typiskt tjejer/kvinnor. Sluta opp!

  4. anonym

    Intressant att läsa dina svar! Mina föräldrar var inte heller stöttande under min graviditet, kan man säga. Först bara förvånade, sedan kritiska typ hur ska du klara det (underförstått att jag var dum, lat osv). Senare har jag också kritiserats för hur jag är som mamma. Det vra mest min mamma som stod för kritiken.
    Jag var 33 år när första barnet kom, välutbildad och rätt framgångsrik på jobbet och vi hade bra inkomst.
    Så kan det vara – och jag är inte adopterad. Inget att grotta ner sig i, men jag ville bara berätta att du inte är ensam om upplevelsen.

  5. Karin

    Jätte kul och intressant att läsa alla svar, önskar dig en härlig dag i det fina vädret med din dotter Penny!

  6. Hanna

    Ett stort grattis till er fina tjej! Är det en amningsbh som du har på dig på bilden? Var kommer den ifrån isf, såg riktigt söt ut!

  7. Lena

    Vilken gullig och tuff tjej Du verkar vara!
    Och redan en duktig mamma!
    Jag nästan svimmade då jag såg bilden på Dig promenerandes med barnvagnen fösta dagen hemma med lilla Penny
    Och vilka raka och ärliga svar Du ger!
    All lycka till Er lilla familj!

Comments are closed.