Jag pratade med min väninna Julia häromdagen som har en elva månaders. Hon berättade hur man på föräldragrupper och BVC pratar om hur viktigt det är att komma igång fort med sexlivet efter förlossningen. Det nämns i samma mening att ett av tre par skiljer sig inom ett år efter barnet är fött. Just på grund av att sexlivet aldrig kom igång. Detta beskylls mellan raderna vara kvinnans fel.
En psykolog valde att forska i ämnet och kom fram till att det hela är en myt. De främsta primära skälen är sömnbrist och jämställdhet. Inte sex. När kvinnan går tillbaka till jobbet anser hon att hon dragit det största lasset i hemmet, med barnet och som grädde på moset är nu tillbaka i jobbet. Det är i de allra flesta fallen kvinnan som tar ut skilsmässan då hon känner sig överbelastad och ohörd. Inte mannen och inte pågrund av uteblivet samliv.
Det finns en ganska galen sexhang-up i barnbranschen. Man ska absolut inte förringa sex, men det får oanade proportioner och jag tror många konflikter runt samliv startar ur någon slags, “vi borde”-norm. Fast man egentligen inte pratat med någon närstående som har det exakt likadant.
Samma sak har jag stundom upplevt det med sexuppmaning under graviditet. Att det är minsann bara att köra på, blöder man lite så kan man väl ta det lugnt men det är ingen fara. Alltså om jag hade börjat blöda under/efter sex hade jag blivit jätterädd. I Spanien exempelvis rekommenderar dom total avhållsamhet under graviditeten. Jag har ingen skilsmässostatistik för Spanien. Men jag tror inte den är högre än i Sverige.
Jag tror man som kvinna självklart blir expert på sitt barn. Men man får inte glömma bort att släppa in mannen. Inte tillrättavisa honom när han “gör fel” eller “göra det själv” för det går fortare och man får det gjort på ”rätt sätt/sitt sätt”. För att sen klaga på att mannen inte tar sitt fulla ansvar.
När man gjorde sig björntjänsten att helt exkludera honom ifrån barnet, för att man visste bäst själv. Jag förstår att man kommer få bita sig i tungan många gånger när man ser hur en tafflig bakåfram vänd blöja sätts på. Men jag tror det är värt det. För jämställdhetens skull. Eller?
Två kommentarer till dina två vinklar.
Jag är så innerligt trött på denna skuldbeläggning av mamman för att pappan inte tar sitt ansvar. Det är INTE mammans fel att pappan inte tar hand om sitt barn – det är hans alldeles eget fel. Jag fick ingen inbjudan till att bli mamma – jag tog det ansvaret för att det fanns där. Likaså måste pappans se sitt föräldraskap. Det är HANS och han ska axla det – inte genom att mamman backar, utan genom att han tar ett steg framåt. Precis som han klarar att göra inom alla andra områden.
Apropå sex efter förlossningen. Priset tar ändå en BM jag mötte efter tredje barnet. Hon menade att det här med att komma igång med sex efter förlossningen enbart var ett västvärldsproblem. ”Invandrarkvinnorna” har inte samma problem. De ser sin kropp som mannens egendom och – vips! – inga sexproblem alls i förhållandet där inte, för de ”känner inte efter så mycket”. Ska man skratta eller gråta? Har fler fått det bemötandet?
Bra där Anitha! Gillar överhuvudtaget dina inlägg i jämställdhetsdebatten. Skönt, keep up the good work!
Så himla rätt! Jag har en dotter på 2,5 år och jag har oftast lyckats att bita mig i tungan. Idag är jag himla glad att jag bet min tunga blodig ibland. Det har bidragit till att jag och hennes pappa duger lika bra. Hon är varken pappig eller mammig, hon vill ha båda. Jag var hemma i 1 år och min kille i 7 månader och nu hämtar och lämnar vi henne på dagis varannan dag (men vi är flexibla så det behöver inte vara ngn millimetersrättvisa, vissa perioder gör jag mer andra gör min kille mer). Tror att det är viktigt att båda föräldrarna tar och får plats i barnetsvärld. Måste kännas tryggare för barnet att veta att det finns mer än en person som de känner full tillit till. Mitt tips är absolut att båda föräldrarna ska få eget spelutrymme, att var och en får göra på sitt sätt. Det finns inte bara ett sätt som är rätt. Det spelar ju ingen roll om ett sätt går snabbare än något annat, huvudsaken är att barnet mår bra. //Linda
Jättebra skrivet! Tyvärr tror jag media är en stor bov när det gäller sex biten med alla tips på hur man får igång sexlivet. Det värsta jag läst om är nog Bolibompa snabbisen. Man kan ju få prestationsångest för mindre. Bra också de du säger om att släppa in pappan, iof lättare sagt än gjort. Har själv en 6 månaders krabat hemma och jag får tänka mig för så jag inte pekar för mycket och kommer med oönskade tips. Både mamma och pappa måste få hitta sina sätt att, mata, byta, trösta o.s.v. Stort lycka till med din lilla när hon gör entré. Det är jobbigt nu men du har en härlig tid framför dig.
bra skrivet. Men du – Jag födde barn i Spanien. Där sa de att det var okej med sex bara vi gjorde det med (och jag citerar) ”delikatessen!”
Varför skulle pappor sätta på blöjor taffligt och bak och fram?! En man är precis lika bra som en kvinna på att ta hand om barn. I vissa förhållanden är mannen bäst och i andra kvinnan. Snittet är lika. Dina åsikter är som fossiler. Stelnade…
Kunde inte skrivit det bättre själv 😉 Det är ju verkligen precis så. Och jag sympatiserar med vattnet du samlat på dig. Nu 6 veckor efter förlossningen ser jag bilder på mig själv och förstår att det var värre än jag förstod då. Hela mitt ansikte var till bristningsgränsen.. Men det försvann ganska fort..
Jag ser fram emot att läsa dina åsikter om några månader1
Bra skrivet. Konstigt sa manga myter som föds och underhalls med bara rykten. Speciellt den här om att det generellt är kvinnor som vill ha mindre sex. Hos oss har det alltid varit jag som velat ha mer sex, före, under och efter graviditeten, och jag tycker faktiskt att det är jobbigt att vara frustrerad, men samtidigt försöker jag att inte pressa för mycket och tänka langsiktigt… Man ska inte alltid utga fran att det är kvinnan som inte vill ha sex.
Jag hade ingen sexlust under graviditeten, visst hade vi sex nångång men mest blev det mys och massage mm…Våran son blir 9 månader nästa vecka och jag har fortfarande inte hittat sexlusten. Jag är sydd ganska mycket där ner och det gör lite ont när jag har sex nu…går bra efter en stund men det är lite lirkande och trixande så blir väl inte direkt osande hett sex. Men min kille pressar mig inte, även om jag märkar att han blir frustrerad ibland 🙂
En annan sak tycker jag är att man har en liten kropp tätt intill sin hela hela dagarna, när den lilla kroppen somnat för natten är det svårt att på en sekund hoppa över till nästa kropp…Man behöver liksom lite space. Eller jag iaf 🙂
Vi är iaf världens lyckligaste lilla familj, jag hoppas såklart sexlivet kommer igång snart, men känner ingen stress.
Något som också är jätteviktigt är att pappan tar ut föräldraledighet. Inte en dag i veckan eller sina månader utan en relativt lång tid, typ minst ett halvår. Då blir barnet inte så mammigt och pappan blir inte förälder nummer 2. Det tjänar hela familjen på i längden.
Sicket bra inlägg! Jag blir lättad när jag läser din blogg och ser förnuftet. Häromdagen lästa jag i Zytomierskas blogg och höll på att tappa hakan ang mammor vs pappor. Det finns två personer som jag inte för en sekund litar på, den ena är Anna Wahlgren, den andra är Louise Hallin. Läs och förundras, ”Mammor leker inte, det är pappor som gör”. Ang sexlivet så tror jag nog det fixar sig. Är kärleken stark så tar den sig genom den första tiden då man kanske inte är så het på gröten. Själv kved jag vid tanken på ett samlag, alltså någon vecka efter att jag förlösts. Sex är lust och jag tror inte man ska tvinga fram lusten, låt den komma av sig självt för det gör den säkerligen.
Jag är helt enig i sexdelen. Teoretiskt sett är jag också enig i att låta mannen göra på sitt sätt när han är tillsammans med barnet. Jag var också helt säker på att jag skulle vara den sköna och avslappnade mamman som absolut inte kritiserade min man när han var tillsammans med vår son (detta var innan han föddes). Men nu har vi en 4månaders bebis och helt plötsligt har jag alltså svårt att inte lägga mig i…jag är den störiga och har sjukt svårt för att bita mig i tungan… undrar hur det kommer bli för er…
Det känns inte på samma vis när mamma klär på barnet eller när pappa gör .Det är stimulerade för barnets utveckling att få uppleva bådadera händerna.Uppleva båda personligheterna att lära sig att vi har alla våra starka sidor och våra mindre starka sidor och att ha olika handlag och förutsättningar med saker och ting.Om sedan strumpan,mössan eller byxan kom fel,känns det konstigt för barnet och då lär barnet sig att fixa det rätt själv senareNaturligtvis ska inte barnet vara för kallt eller för varmt klädd.Om bara ömheten och viljan till barnets bästa finns med klarar barnet det.Man kan få orgasmen och utlösning på flera olika sätt,,,, om nu vaginan skulle vara ”upptagen”.Det primära är ju att (OM) man vill — vara tillsammans—-Varför vill man vara tillsammans ; det är lugnande,avstressande,bekräftande på ens djupa känslor till vederbörand dess kropp,själ,hjärna och hjärta,en förkunnelse av relationen m.m. m.m.Naturligvis finns det flera andra allternativa lustar utanför äkenskapet .
Skriv din kommentar här!
råkade bara titta förbi här och vill bara säga att jag varit gravid och fött barn tre gånger i Spanien och aldrig hört talas om att man skulle ha avhållsamhet vid en normal graviditet. Men är rätt säker på att det absolut skulle rekomendera avhållsamhet ifall man blöder. Skilsmässorna i Spanien är tyvärr på framåtgående, men ligger inte lika högt som i Sverige.
Hej! Jag har just startat en ny inspirationsblogg för design/mode/inredning (allt som är inspirerande helt enkelt) och försöker att sprida ut mig här i bloggosfären! Jag skulle bli överlycklig om du ville skriva om/länka till mig. Adressen är inspbox.blogspot.com. Alla ni andra som läser detta är också hjärtligt välkomna att besöka min nya blogg! Jag är just i startgropen, så ge mig gärna feedback. Tack för ordet!
Tror inte alls på att pressa på sexlivet. Vi hade ett underbart sexliv innan tre barn kom i ganska snabb takt. Vi valde att inte bli stressade över det torftiga sexlivet som blev under några år, utan tänkte bara, att om det fanns då så kommer det nog tillbaks när det är dags. För mig som ammande, sliten, jättetrött mamma var det jättefint med mannen som stod för detta och inte pressade på. Och – det blev bra senare! Och helt oinfekterat, eftersom det aldrig varit ett känsligt område. Gör man en stor grej av detta kan det nog bli hur jobbigt som helst.
Fan vad bra skrivet Anitha! Och ang. det sista tror jag att det räcker med mindre saker än att blöjan hamnar bakåfram. Att mammorna, som ofta är hemma först, hinner få en rutin på hur DE gör och sen blir det facit och allt som avviker från det fel.
Jag förstår inte varför man ska ha så bråttom med att komma igång med sexlivet efter förlossning. Varför inte bara acceptera att sexlivet måste få nedprioriteras ett tag. Jag hade ingen som helst sexlust i ca 7 månader efter förlossningen. Dels gjorde det ont, dels ville jag ha min kropp för mig sjäv efter graviditet och sedan amning. Nu med småbarn är ju sexlivet inte heller som förr men när vi äntligen får en ensam stund är det ialla fall lustfyllt igen!