Anitha Schulman

Jag funderar lite på hur man resonerat runt det här med Kejsarnitt, i rehabiliteringshänseende. Jag mår på det stora hela väldigt bra, men går fortfarande på Alvedon. Idag är hon en vecka gammal. Jag ska gå kortare promenader och får inte bära mer än hennes vikt vilket är ca 3 kg samt inte göra allt…

Hemmets fulaste företeelse är en vandringspokal i Schulmanfamiljen. Fisken. Man måste ha den framme också. Man vill inte ha fisken men kan inte tacka nej till den om man får den. Plågsam men underhållande internhumor. Jag undrar vad vi ska ge Alex & Amanda i inflyttningspresent när de hittar sitt drömhus… någon fin inredningspryl kanske.

Den här bilden är tagen några timmar innan jag och Calle träffades den 11 juni 2009. Han ”ler inte med ögonen” direkt om man säger så. Fina Rebecca blev även en av mina brudtärnor. Vi åkte hem ihop den kvällen jag och Calle och lämnade aldrig varandra igen. Vår sista ”mingelbild”. I Båstad efter Kungarna av Tylösands-inspelningen.…

Vi har blivit som Tibetanska munkar eller något annat fromt här inne i vår lilla bubbla. Här inne går tiden väldigt sakta och luften nästan sticker i näsan av amningshormon. Vad som pågår utanför är ytterst ointressant. Vår säng har blivit en flotte som sakta, sakta flyter fram på ett stilla hav utan ens tillstymmelse…

Tack alla för de underbara blommorna!