Gud vad trött jag är på graviditeten just nu. Kvällarna är en kamp. Man jäser, hon är så skrymmande och tar sin plats och rör sig jättemycket. Bakom lungorna och revben bökar hon och det är helt överjävligt. Jag är fullständigt omobil och är fånge i min kropp. Ibland kan jag nästan få panikkänslor. Nattetid måste jag gå upp flera gånger och kissar. Nu vill jag bara att det här ska vara över. Jag vill ha henne på utsidan för hon får knappt plats på insidan och det är en vecka 36 imorgon. Nu kommer ni säga att jag ska vara tacksam och få njuta av sista tiden för sen får man minsann ingen vila. Vet ni vad. Jag är redo att byta vila mot insomnia vilken sekund som helst!
Du är SÅ vacker!
Jag har fött två barn som nu är 3 resp 5 år och jag tycker att tiden mot slutet av graviditeten var 100 ggr jobbigare än när bebisen väl var född. Då kan man ju dela på bördan! Medan den ligger i magen gör man 100 % av jobbet själv. Har fött barn i v 37 resp 38 så jag har ändå varit ”förskonad” från den värsta tiden på slutet samt eventuell övertid – ändå tycker jag så här.
Den kommentaren störde mig så enormt innan jag fick min dotter(nu snart 6 mån) ”Passa på att njuta för sen får man minsann ingen vila”. Sömn/vila går INTE att lagra och det står jag fast vid, inte f-n kan man njuta när man är stor som ett hus, vaknar tusen gånger per natt pga att man måste på toa, behöver vända sig, inte kan andas etc. Håller med dig helt och fullt alltså. Jag var tröttare då än nu när jag faktiskt fått tillbaka mig själv vilket jag innan längtade SÅ efter 🙂 Visst var/är jag trött men när sviterna efter förlossningen gått över så var det ju ”bara” trötthet och just nu är det inte så illa alls, värre när jag jobbade.
Det slog mig just att jag drömde i natt av någon anledning att jag läste Calles blogg och att ni hade fått en son. Vilket antiklimax! Calle skrev något i stil med att ”han är lycklig trots att det blev en pojke”, och så gav ni barnet ett jättekonstigt namn. Men jag minns inte vad det var… Hur som helst, kämpa på de sista veckorna!
Skickar en stooor kram till dej! Vet p r e c i s hur det känns!
Åååhhhh vad jag förstår dig!! Min bebis e nu 5 v och jag sover 10000000000 ggr bättre nu, än i slutet av graviditeten! Samma sak med första barnet…. Såååå det finns hopp Anitha!
Bada e skönt i slutet tyckte jag. Det får du dessutom ej göra på typ 8 v efteråt (eller e det 6 v!? Kommer ej ihåg.. 😉
Kram!!
Men detvar ju sen du kan vila! Sov nar hon sover! Jag har aldrig sovit sa mycket som under bebistiden!
Jag vet… Jag grät av lättnad på kvällen efter sonens födelse, naturligtvis av glädje också över barnet, men framförallt för att gravidhelvetet äntligen var över…
Den vidrigaste tiden är nu, minns det som igår. Inte går den fort heller. Jag tror jag fördrev min sista tid som gravid antingen i plurret, badkaret eller i hängmattan (som jag förvisso inte kunde ta mig ur utan att välta mig ner på alla 4 först) Men så var det i stekheta augusti också och det är ju inte riktigt säsong för det nu. Om det är någon tröst, vilket det förstås inte är men ändå, vi är många systrar härute som ”lider” med dig! Kram!
Jag har en ljuvlig liten bebis och vi myser och vilar och tittar på varandra i lugn och ro mest hela dagarna. Att vara vaken på natten med en tung mage, anspänning för förlossning, halsbränna, press på blåsan och allt annat härligt är fan så mycket otrevligare än att bli väck av en underbar om dock bestämd liten stämma som behöver ens närhet, tröst och kärlek. Dessutom. Man har rätt att känna som man gör. Oavsett. Lycka till!
Jag tror personligen att de allra flesta känner som du i slutet av graviditeten(vet att jag gjorde och gör nu med) och att det är kroppens sätt att mentalt förbereda dig/oss på förlossningen och att man faktiskt börjar se fram emot den istället för att bara ”frukta den”.
När du har din lilla Penny i famnen så kommer du tycka att det var värt varje plåga. Inte mycket tröst nu men jag lovar dig, snart…
Jag tycker att du, trots att det är väldigt jobbigt sista tiden, vara glad att hon är kvar i magen och inte behöver ligga i en kuvös på neonatalen i stället. Men visst fan är det tungt sista tiden, det är det.
Jag hade råpanik hela sista månaden av graviditeten. Fick någon slags klaustrofobi-panik över att inte kunna ta mig ur situationen (kan tilläggas att jag i vecka 35 fick veta att jag inte skulle få någon smärtlindring heller pga av någon allergi jag tydligen kunde ha och de vågade inte testa på förlossningen. Då kan man inte heller få kejsarsnitt annat än att bli sövd och missa bebisens första 6 timmar i livet…kul.)
Jag sa som du, jag sitter hellre vaken och tittar/vyssjar/matar en liten älskling än att vara vaken och känna hur obekvämt allt är. (Sen kunde jag ju aldrig ha föreställt mig hur det är att bara få sova sammanlagt 4 timmar per dygn och då inte sammanhängande. Man förstår ju verkligen att det används som tortyr =P)
Håll ut! Snart är hon är och det är verkligen det bästa som finns!
Jag har fyra barn och har aldrig lidit av sömnbrist! För att vara lite positiv nu. För mig har det handlat om prioriteringar. Dessutom är man oftast två som ska dela ansvaret. Å är man inte två brukar det finnas andra hjälpsamma själar som kan ställa upp. Jag har upplevt att det är inte bebisen som suger mest energi utan allt ”vardagligt” runt omkring. Be andra göra markservice och var ”bara” mamma i början. Lycka till med allt!
Men Ulrica! Är du alldeles tossig? Du skrev alltså EXAKT så som Anitha förutspådde? Otroligt. Finns inget mer tröttsamt än mammor med sina goda råd.
Jag kommer i håg, kände precis samma sak och vart galen på folk som kom med sina kommentarer om att det blir värre sen. Lysnna inte på dem! Du är ju redo nu och det är väl det som är meningen. Så kom igen nu Penny, hejja hejja
Vänta tills hon är här och återkom med vilo-åsikten 😉
Min bebis kom en vecka för tidigt och jag hann liksom aldrig tröttna helt och hållet på att vara gravid däremot önskar jag att jag hade klämt ur mer av tvåsamheten och ensamheten innan hon dök upp! Det blir verkligen ingen vila sen….
Lycka till med allt!