Den här bilden är tagen några timmar innan jag och Calle träffades den 11 juni 2009. Han ”ler inte med ögonen” direkt om man säger så. Fina Rebecca blev även en av mina brudtärnor. Vi åkte hem ihop den kvällen jag och Calle och lämnade aldrig varandra igen.
Vår sista ”mingelbild”. I Båstad efter Kungarna av Tylösands-inspelningen. Lite tidigare hade vi ”smygfilmats” av Stockholm-Båstad filmteamet. Notera att jag har två ”enheter” i handen. Jag måste varit jättetörstig! Vi blev gravida ungefär en dryg månad senare.
Amanda sa, kolla på Calles ansikte, det är så naket och rent. Det stämmer. Jag tycker båda våra ansikten är det. Den är så full av lycka den här bilden, blir så otroligt varm av den. Den är tagen är precis efter vigseln är klar.
Nu finns det inte längre någon sorgset i den blicken. Den är fylld med kärlek.
Våra liv såg otroligt annorlunda ut för två sen. Om någon hade sagt till oss att det här skulle skett inom loppet av 22 månader från och med den 11 juni 2009, då hade förmodligen ingen av oss trott på det. Såklart.
Det är så jävla coolt när livet biter till på de mest oväntade sätt och vänder hela tillvaron upp-och-ner. Jag älskar varenda minut.
Nu vill jag höra era historier!
Så fint skrivet ! All lycka till er fina familj.
Bröllopsbilden gör mig alldeles gråtmild. Vilken lycka den utstrålar, vilken lycka NI utstrålar. Ta hand om varandra, ni lyckligt lottade.
I ett halvår var jag olyckligt kär i världens finaste kille. Inte bara lite kär utan sådär fantastiskt kär där man inte riktigt fungerar för det enda man kan göra är att tänka på honom.
Och nu, sedan tre veckor tillbaka ungefär så är han min. Och det enda vi gör är att hångla.
Det är lite roligt hur livet kan förändras, bara på tre veckor har jag gått från att vilja dö till att känna att jag aldrig varit lyckligare.
Du fick mig att gråta kl. halv elva på en torsdag! All lycka till er, ni är en jättefin liten familj.
Kan bara instämma i alltihop. Mitt varmaste grattis till dig! Tänk att vi båda fött var sin underbar dotter sedan vi sågs på mötet i höstas… Ledsen att jag var så hemlig… kram!
Så vackert! Och det är just det som är det fina med livet…. Det kan vända på en femöring när man minst anar det 🙂
här står det still som ut av bara fan. gått på sparlåga hela livet känns det som
Hade jag varit lite känsligare så hade jag börjat gråta. Nu blev jag bara tyst. Jag önskar er all lycka i hela världen
2002 kastade vi säkerheten och ville ha barn. Fem år senare hade det fortfarande inte blivit något barn. 2007 Genomförde vi två IVF-er varav en resulterade i vår underbara son som föddes i Maj 2008. Jag hade haft många lyckliga dagar i mitt liv, träffat en underbar man, förlovning, bröllop och massa mer, men inget kunde mäta sig med den lycka jag kände när min son lades på min mage efter 6 års kämpande och 24 timmar inne på förlossningen. Under en mycket lång period trodde jag att jag aldrig skulle få förmånen att bli mamma, varje månad hängde jag över toalettstolen och kräktes pga. menssmärtor och det kändes som ett otroligt hån. Därför var vi så nöjda med vår underbara son och önskade oss inget mer. I januari 2009 var vi gravida igen, helt spontant och i september 2010 föddes Hoppsan, även han en underbar gåva vi fått att förvalta. Barn är inget man skaffar, det är något vi får och det är så fantastiskt.
Det var väldigt jobbiga år men idag är jag en glad och harmonisk människa och de jobbiga åren har hjälpt mig att bli den jag är idag. De har också gjort mig till en värsta sortens hönsmamma som oroar mig för precis allt, och jag menar verkligen allt. :-). Vi har fått mer än vi önskade och för det kommer jag alltid att vara tacksam.
För två år sedan jobbade jag deltid + extra på studentkrog i uppsala och visste inte riktigt vad jag skulle hitta på med livet. Idag bor jag i Chile med min pojkvän (som jag inte hade då) har lärt mig ett nytt språk och ser ganska annorlunda på livet… Spännande att se vad som hänt om ytterligare två år!
Åh, fick rysningar! Så fint! 🙂 All lycka till er!
Jag träffade min nuvarande make november 2007. Oktober 2008 fick vi veta att vi ska bli föräldrar. Juli 2009 föddes vår ljuvliga son och lyckan var total!
December 2010 blev vi herr och fru och i oktober i år får vi förhoppningsvis träffa vårt ANDRA barn.
Det går fort om man ser till åren, men det känns som hemma med honom i vårt härliga grå hus!!
Grattis till er underbart söta flicka!
Rebecca bilden,,,,,,jag ser Dig i Calles ögon ,,,han hoppas på Dig
Träffade min man, kvart i tre-ragg när jag precis gjort slut med förra killen. Var 21 år, skulle vara singel, men vi hängde liksom ihop. Pluggade klart och flyttade till hans stad. Jobbade. Började plugga igen, var 24, på femårig utbildning. Perfekt tänkte jag, klar innan 30.
Räknade fel en månad, missade de säkra dagarna och 2008 föddes en dotter! Nu är jag 30, har inte tagit examen men gör det till sommaren. Att ha barn på en lön (csn maxades för ett år sen) är inte optimalt men oj så glad jag är för den där felberäkningen runt jul 2007…
Livet är svårt att planera.
Vadå att ”han såg trasig ut”? Han är full och inte riktigt med på första bilden 😛 Det är fint med kärlek men kom igen, få det inte att framstå som om killen skulle dött om han inte träffat dig… 😛
I april 2009 träffades jag och min nuvarande fästman. Den 28 augusti 2009, förlovade vi oss. En vecka efter det så testade vi positivt på ett graviditetstest, och 9 månader senare(25 maj-2010) kom våran lilla dotter Tove till världen. Så snart blir hon 1 år! Helt galet hur livet kan te sig ibland.
Jag yrade runt som man gör i gymnasiet, osäker och lättfotad. Sedan träffade jag min nuvarande sambo, jag tog studenten, vi flyttade ihop, gjorde en roadtrip och nu har vi gemensamt flyttat till Linköping för att börja plugga. Han till civilingenjör och jag till gymnasielärare. Väldigt fint att ta sig an en helt ny stad och ett helt nytt liv tillsammans! kärlek är det vackraste som finns
För ett år och två månader sedan tog det slut mellan mig och mitt ex. Trodde aldrig att jag skulle bli lycklig igen och rikspuckot förföljde mig och jag var nästan alltid rädd. Nu har han flyttat och jag är så otroligt lycklig med min nya kille, min bästa vän… =) 10 månader har vi varit tillsammans nu och jag har börjat förstå vad sann kärlek är!
Inom loppet av 2 1/2 år har vi vakat över min döende mamma, begravt henne, rensat och sålt hennes hus, gift oss, rest till Thailand och USAx2, blivit med och fått barn och detta året påbörjas vårt husbygge. Glädje och sorg i ett stort kaos i perioder. Livet i 100 km/timme… Men jag kan inte vara mycket lyckligare än jag är just nu.
För mig och min man gick allt också med en himla fart. En total blixtförälskelse från bådas sida, ett vegas-bröllop ett par månader senare då vi fortfarande var inne i nyförälskelsebubblan. Under bröllopsnatten (iallafall den helgen) blev vår äldsta son till.. och när han var 1½ år så fick vår familj utökning av en liten gosse till.
Nu är detta 6 år sedan, vi är kära, vi har världens vackraste och finaste söner och jag känner mig nöjd och lycklig!
Många olyckskorpar har kraxat om att vi hade för bråttom. Själv känner jag mig helt säker och har gjort det enda sen den dagen jag träffade min man.
Älskar att höra om sådana här underbara vändningar i människors liv. Gör mig så glad!
Själv har mitt liv mest ”stått stilla”, inga positiva händelser av detta slag har skett. Lever själv och trivs inte med det.
Jag träffade min sambo och mamman till min dotter i mars 2007. Jag tyckte det gick lite snabbt fram så vi hade en paus i knappt ett dygn. Sedan dess har vi hållit ihop. I juni 2008 föddes vår dotter som snart är 3 år. Nu väntar vi tillökning i september. Varför vänta när det känns rätt.
Skriv din kommentar här!
Jaa, det är lätt att få 1 el 2 tårar i ögonen av dessa
bilder…
MEN hur orkar du blogga med söta Penny o Calle
bredvid, det finns ögonblick……..
Penny ser för härlig ut, speciellt när hon sover.
GLAD PÅSK till er 3
Vilken fin historia!
Jag träffade min fästman på en tjejresa till Sunny Beach för snart 5 år sedan. Han var där med sina kompisar och hade bestämt sig för att åka med i sista minuten! Vilken tur och en riktig livsförändrande resa for oss båda.
Grattis igen, det är otroligt vad livet kan ändras fort.
Själv blev jag väldigt oplanerat gravid som 20 åring med min kille sen 2 år.
Jag visste om att jag var gravid i exakt 4 månader och hade precis börjat få en liten liten kula på magen, jag var då i vecka 24 och hade precis fyllt 21.
Döm om min förvåning när min lilla tjej kom 16 veckor innan BF.
Att få en liten bebis i vecka 24 när man knappt hunnit vänja sig vid tanken på att vara gravid var tufft, men man fick perspektiv på livet.
2 månader efter att vår dotter föddes gifte vi oss, jag och min kille.
Jag som egentligen aldrig ville gifta mig blev helt plötsligt romantiker.
Men jag hade aldrig trott att jag skulle vara gift småbarns mamma innan 30 ;).
Idag är vårt lilla mirakel en frisk liten tjej.
För mig har det inte gått så snabbt. Men jag tycker att det är häftigt att tänka på de där små besluten som leder till något så oerhört stort (ja, tänk Sliding doors).
Våren 2003 pluggade jag på Universitetet och var trött på att extrajobba på restaurang, så jag slängde iväg en ansökan om att sommarjobba på en bank. Jag fick det! Och förutom att jag så småningom skulle få mitt första ”riktiga” jobb på det företaget så var det även där jag träffade killen som jag idag är förlovad med. Tänk om jag hade vetat det när jag slängde iväg en spontan jobbansökan….
Beloppet av??:)
Du menar väl loppet av:)
Fina bilder och vilken söt Penny!
Åh lilla söta Calle, så trasig han såg ut på första bilden. Fint att du har lagat honom.