Jag förstår allt mer när jag läser vissa av dessa kommentarer på min och Amandas blogg så får jag en bild av vad som verkar vara otroligt grundläggande i mammarollen. Ett slags martyrskap.
Jag gjorde minsann…! Jag klagade inte… Barnflicka nu, herregud!
Om jag ska tro på vissa av kommentarerna så är jag ju HELT underkänd som mamma för att jag visade svaghet i inlägget innan. Jag skulle vilja se den mamman som någon gång inte suttit och ammat och gråtit och känt sig värdelös och ensammast på jorden. Sömnbrist kan ställa till både det ena och det andra med humöret och självkänslan vill jag lova. Till och med supermamman Ebba von Sydow tror jag gjort det vid ett svagt ögonblick.
Den där jag klagade inte-mentaliteten är väldigt intressant. För det är ju precis det man gör, fast i retrospektiv. Som att man liksom spände käkarna och knep ihop munnen i tre månader och ”härdade ut” för att sen få någon slags ”tapperhetsmedalj”. I vadå? En bättre plats i himmelen? För det är ju knappast så att ens barn kommer tacka en i framtiden för att man bet ihop utan att visa sårbarhet den där första tiden. Kommer man dessutom se ner på sina egna barn ifall de inte är lika ”starka” som man minns sig som? För bilden är ju endimensionell. Det är ju bara en själv som är referenskällan.
Att det var så känsligt ämne det där med barnflicka. Jag har inga syskon. Calle har två som båda har familjer på sitt håll och jobbar heltid. Calles mamma jobbar heltid och är ensamstående. Mina föräldrar bor 25 mil härifrån och har aldrig haft hand om ett spädbarn, jag var 2,5 år när jag kom.. Visst kommer min mamma komma upp så ofta hon förmår men hon kan ju inte avlasta mig med henne nu på en gång, däremot sköta ”marktjänsten”.
Så jo barnflicka en eftermiddag i veckan är ett alternativ för oss. För vi har ingen som kan passa henne eller avlasta oss som ett eventuellt syskon/förälder kan göra några timmar då och då. För det vore ju motsvarande den hjälpen en familjemedlem skulle kunna bidra med. Hur kan man inte jämställa det? Det är ju en otrolig dubbelmoral i frågan. Intressant.
Skriv din kommentar här! Skit i Trollen! Om fler hade möjlighet, mod och förståelse för hur viktigt det är att ta hand om sin vuxna relation skulle det här landet ha färre skilsmässor. Jag tyckte småbarnsåren var hemska och älskar att ha stora barn. Men det är tabu att som kvinna/mor vara något annat än just MAMMA. Kanon idè att ni tar hand om ert förhållande.
ANITHA !!! SE HIT !! Ville bara skicka några uppmuntrande ord till dig. Min minste är snart 3 år och sover fortfarande inte ordentligt på nätterna så jag förstår precis vad du går igenom…
Jag tycker absolut att du ska skaffa dig en barnflicka som kan avlasta dig lite, det hade jag gjort om ekonomin hade tillåtit det. Jag har snälla och underbara släktingar som ställer upp titt som tätt men sen drar man sig lite för att fråga dom också.
Strunta i alla avundsjuka gnälliga kommentarer, läs dom gärna men ta inte åt dig av dom.
En trogen läsare av din blogg
Snälla Anitha ta inte åt dig av vad alla bajsnödiga mammor säger. Ni känner ert barn bäst och vill ni ge ersättning så ge det, vem skadar det? Har en son på 7 månader som delammades från början och sen vid tre månader slutade jag amma. Han är frisk och har inga bestående men av att vara mer eller mindre uppväxt på ersättning.
Första månaderna var oerhört jobbiga tycker jag, jag hade ändå en sambo som jobbade mycket hemifrån och jag fick mycket avlastning. Vet fler mammor som känt likadant. Alla prettomorsor därute som säger att det bara är att bita ihop och berättar hur de har haft tjugo ungar, varit ensamstående och samtidigt bakat bullar till alla världens fattiga barn kan ju ta och hålla det för sig själva. Vem vinner på att att ni gått på knäna för att vara så fantastiska?
Nu, 7 månader senare, tycker jag att det är underbart att ha barn men utan min sambo hade jag inte orkat den första tiden sen får man kalla mig svag, dålig mamma mm mm men det skiter jag i, min son är världens gladaste och gråter och skriker aldrig och det har han aldrig gjort och ändå tyckte jag att första tiden var urjobbig. Vet ni, jag födde med planerat snitt också, vilken usel mamma va? 😉
Har faktiskt aldrig förstått att vissa tycker att man är mindre mamma för att man inte fött vaginalt och ammat tills barnet börjat universitet. Min son har otrolig kontakt med sin pappa också för att han kunnat hjälpa till med matning mm och blev av läkaren på 6-månaders kontrollen kallad för oerhört trygg och glad…
Så Anitha ta och strunta i de kommentarerna och ta åt dig av de som skriver peppande istället. Penny är ursöt och kommer växa upp till en välmående och glad tjej även om ni har barnflicka några timmar ibland 🙂
Tycker det är befriande att någon vågar skriva att det faktiskt är jobbigt emellanåt och inte lindar in det i rosa fluffiga ord hela tiden.
Tycker att du har rätt Anitha, åtminstone vad gäller biten om martyrskapet. Ingen tjänar på bitterhet. Bättre då att söka den hjälp man behöver.
Sen kan det ju diskuteras om det är så lämpligt att ta in en barnflicka så tidigt. Kanske kunde Calle gå ner i arbetstid och hjälpa dig mer? Ni verkar ju har det gott ställt ändå.
Just for att du och Calle later er kanna ”paniken” i bland och inte latsas som att allt ar sa underbart nar man har en nyfodd liten goding, sa tror jag att ni kommer klara foraldra biten glant. Nu och senare. Skaffa en barnflicka. Penny kommer inte ma daligt av att vara med en annan manniska en eftermiddag i veckan och jag skulle argumentera att den tid hon far med dig efter att du far lite egen tid kommer vara vard mer, for du kommer vara en battre mamma. Man blir det nar man inte kanner sig sliten och trott och allt det dar. Att ta lite tid for dig sjalv ar vettigt. Lycka till med allt!
Skaffa barnflicka. Det är bara bra att generera jobb, att barnet träffar andra vuxna och att ni kan vila er.
Att det inte skulle vara bra var det säkert någon som inte hade råd som hittade på.
Jag kan vara barnflicka. Jag är bra.
”Det krävs en hel by för att uppfostra ett barn” – afrikanskt ordspråk
Gör vad som känns bäst för er familj och om det är att skaffa barnflicka någon gång i veckan kör på! =)
Efter en veckas funderande har du nu kvalat in på min favorit-lista Anitha ;-))
Anitha,
Kan man emaila dig privat? Jag forstar om du inte vill lagga ut din email adress pga alla dumma kommentarer du far, men om du har lust vill jag garna skicka dig ett privat email med lite stodjande ord och tankar. Jag fick sjalv en dotter den 11 april sa ar valdigt mycket i samma fas som du just nu. Men, vi har aven en son sedan tidigare och pa manga satt tror jag att det hjalper nar det kanns tungt.
Det blir lattare! Ta all hjalp du kan!
Kram
Skriv din kommentar här! Du var först på hjerta och sedan på Prinsen.?? Och sedan kommer väl ett inlägg imorgon om hur dåligt du mår? Slappna av
Mmm sömnbrist är jobbigt. Våran åttamånaders sover fortfarande dåligt och vaknar på nätterna. Tycker absolut att man ska ta hjälp om man vill och du är inte sämre för det. Snarare blir du en bättre mamma när du får känna dig utvilad någon gång. KRAM på er!
Detta är verkligen 2011. Efter 2 veckor börjar ni fundera på barnflicka?? Herregud, ni är ju 2 föräldrar. Om du var ensamstående så kunde jag begripa men ni är ju 2. Skaffa en barnsele om du vill gå ner enklare till affären. Jag förstår att man är ovan och orolig, jag har själv 3 barn. Men en babysitter som man bär in i badrummet då man vill duscha fungerar alldeles utmärkt, eller så får man passa på då de sover. Det handlar bara om att skaffa sig/lära sig rutiner.
Vet inte om du sagt att du vill börja med ersättning, men en del kommentarer handlar om det (var är alla de elaka kommentarer som alla relaterar till, jag hittar inga, har du plockat bort dem?) Men om du gör det så ska du vara medveten om att mjölken försvinner mer och mer, men det kanske är det du vill, sluta amma? Mitt råd; fungerar amning för dig så kör på iaf 6 måndader, det är så lätt och smidigt och ändå en sådan kort tid av ens liv. Du slipper flaskor och hålla på om du nu vill ha ett enkelt och smidigt liv och du har alltid maten med dig. Man kan pumpa ut också och fylla iskubshållareoch frysa in. 3 stycken kuber (är ungefär en måltid) tinar du och värmer i flaska om du vill vara borta över någon måltid.
Lycka till och kämpa på. Ta vara på denna tiden och lev och njut varje dag. OK att känna att det är jobbigt ibland men bit ihop för det går himla fort. Tiden flyger fram och min förstfödda är nu 21 år.
Hade inte jag haft min mamma som ”passat” mina barn från dag 1 så hade jag oxå haft en barnflicka.
Nu är mina barn 8 & 4. Och min mamma har dom fortfarande 1 gång/vecka och 4-åringen har hon en dag på helgen också.
Jag skulle få panik om jag var tvungen att ha mina barn 24/7.
Så är jag! Herregud man måste väl få avlastning!
Kanske kommer lite an på hur man lägger fram ting! Du lät inte så vuxen och regflekterad i ditt tidigare inlägg som du gör nu… det måste ju du tänka på oxå!?.. Inte för att jag förstår alla upprörda kommentarer om barnflicka det är väl otroligt praktiskt!.. och att några i tillägg blir hatiska är ju bara patetiskt…
Visst skulle en barnflicka varit skønt att ha om jag haft råd. Jag har många barn. Men man tycker olika om en såna saker. Jag tænker på min syster som har en 1-åring och fortfarande inte kan tænka sig att læmna bort sitt barn ens några timmar før att kunna jobba extra. Hon menar att hon vill vara den som ær med barnet. Hon ser inte det som en belastning eller uttrøttande. Før mig blir det provocerande. Herregud, tror hon att hon ær supermamma eller? Att du och jag låter oss provoceras av sådant, ær kanske før att vi kænner oss lite osækra någonstans långt inne i om det ær rætt att læmna bort små barn. Jag tror det ær livgivande før mig och en møjlighet før mitt barn att læra kænna andra. Min syster tycker annorlunda.
Visst skulle en barnflicka varit skønt att ha om jag haft råd. Jag har många barn. Men man tycker olika om en såna saker. Jag tænker på min syster som har en 1-åring och fortfarande inte kan tænka sig att læmna bort sitt barn ens några timmar før att kunna jobba extra. Hon menar att hon vill vara den som ær med barnet. Hon ser inte det som en belastning eller uttrøttande. Før mig blir det provocerande. Herregud, tror hon att hon ær supermamma eller? Att du och jag låter oss provoceras av sådant Anitha, ær kanske før att vi kænner oss lite osækra någonstans långt inne i om det ær rætt att læmna bort små barn. Jag tror det ær livgivande før mig och en møjlighet før mitt barn att læra kænna andra. Min syster tycker annorlunda.
Jag uppskattar verkligen att läsa uppriktigt om livet! Antiha, du skriver ärligt och vackert! Forsätt med det! Du är absolut inte underkänd som mamma – tvärtom! Du bejakar dina känslor – det är att vara en trygg mamma.
Du är precis nybliven mamma och allt snurrar. Allt är nytt. Du är ny, Calle är ny, Penny är ny, livet är nytt. Allt är och kommer vara annorlunda. Det tar tid att lära sig det nya livet. Varför fatta beslut så snabbt? Kan inte Calle vara den som tar Penny när du behöver komma ut några timmar? Sen kan ni i lugn och ro bestämma hur ni ska lösa saker.
Så länge kretsen är liten och trygg kring Penny fungerar väl anknytningen alldeles utmärkt! T ex Du, Calle, barnflicka, farmor och morfar och mormor. Följ hjärtat!!!
By the way; antar att det är många som klagar här som satt sina barn på dagis innan 2,5 års ålder. DET är mer negativt enligt all forskning än att föräldrarna tar hjälp några timmar per vecka av samma, trygga person.
Lycka till nu, Anitha, Calle och Penny! Ni äger erat liv!
Allt är så nytt med Penny ännu, kanske känns det mycket lättare redan nästa vecka.
Men jag ser inget fel i att du skulle anställa en nanny t ex en em per vecka, om du känner så. Men ta för guds skull en trygg, äldre person med erfarenhet av egna barn, ingen ung tjej – de har ju aldrig haft en sån liten. Och begär referenser! Det finns faktiskt sjukskrivna med psykdiagnoser som söker sådana små jobb…
Men jag måste erkänna att jag ser upp till folk som har det kämpigt och sliter utan att klaga. Själv mår jag bra av att bita ihop, och det tror jag många andra gör också. Att man skryter om det efteråt beror inte på att man klagar retrospektivt, man ser inte ner på andra och man förväntar sig inte en tapperhetsmedalj. Det är bara så att man är stolt för att man klarade av något som var svårt. Det är väl ok att vara det, eller??
Anitha! Tack för dina tankar! Och Calles… Blev själv pappa den första september förra året och jag och min sambo känner igen oss i allt ni skriver. Det roliga är att nu är vår lilla flicka åtta månader och vi sitter och fnissar åt era våndor (för att vi gjort det). Bäst var när ni skulle iväg och träffa folk första dan efter bb. He he, det var humor…Trots allt. Ni verkar ändå, baserat på vad man får veta via era bloggar, ha det softare än vad vi hade i början.
Hur som helst, ta hand om er och försök att njuta av den här tiden trots sömnbrist. Och tack för er öppenhet och ärlighet!
/Henrik
Hejsan Anitha!
Jag tycker detta ämnet är extremt intressant då jag har 8 år som barnflicka bakom mig. Nu arbetar jag inom psykologin och har lämnat det livet bakom mig, men jag är fortfarande i kontakt med flera familjer som jag ser som nära vänner – och jag älskar de ungarna med hela mitt hjärta. Visst var det ett jobb, men jag blev ett viktigt kugghjul inom familjedynamiken och gav barnen precis all kärlek jag kunde. De for verkligen inte illa. Tvärtemot såg jag mammor och pappor gå från gränsen till utbrända till UTVILADE och glada för första gången på månader eller år när jag kom in och tog över vissa stunder. I en familj var jag nattnanny en gång i veckan. Då fick mamma och pappa stoppa i öronpropparna och gå i säng kl 19. Klockan 08 morgonen efter slutade mitt skift och då var de bra mkt mer tålmodiga och peppade än vad de skulle ha varit efter ännu en sömnlös natt. Jag har hjälpt med sjuka barn, blåst på onda knän, pussat varma pannor, hållt handen när det gjort ont i magen och jag har, tro det eller ej, tröstat en och annan mamma som varit så otroligt trött och pressad att det kommit en och annan tår när vi snackat och tagit en kopp te efter mitt ”skift”. Som barnflicka har man oförtjänt dåligt rykte i Sverige. SOm att bara för en tjänst köps kan den inte vara givande för varenda medlem i hela familjen. Tycker det är så märkligt. Jag får, och skickar, fortfarande jul och födelsedagskort, mail och bilder. Jag träffade en tjej som nu är 14 på stan, som jag tog hand om från hon var 3-7. Det blev givetvis en bamsekram och var otroligt kul att se henne. Hon har massa fina minnen av hur vi leker, målar, springer i trädgården, bakar åt mamma och överraskningsstädar badrummet när vi vet att mamma haft en jättelång dag. En barnflicka (en BRA sådan) blir en ovärderlig resurs, ger kärlek, trygghet, skratt och avlastning. Barn som har en bra barnflicka blir trygga, får gladare föräldrar, lär sig lita på andra människor och blir socialt begåvade. Det är min erfarenhet efter att ha jobbat i 6 familjer heltid totalt och suttit barnvakt för ungefär 40 barn genom åren. Jag har otroligt fina minnen och VET att de föräldrar jag hjälpt upplevde en förbättrad livskvalitet pga min närvaro och hjälp. Flera gånger har jag sett den där blicken i en trött mammas ögon. Blicken som säger JAG FIXAR INTE DETTA EN SEKUND TILL! OCh då kan det göra ALL skillnad att bli avlastad i en dag. Då är man tillbaka i sig själv igen. Vem i HELVETE klagar på nåt sånt? Ska man sluta gå ut för att man blir mamma? Sluta njuta? Sluta LEVA? Fyfan vad deprimerande att få höra av sin mamma att hon slutade leva när man kom till världen. Jag vet att mina barn kommer vilja ha en mamma som har roligt, som träffar andra människor, som trivs med sitt jobb, som har stories och äventyr att berätta om. Den som inte förstår det… Bittra människor med snäva sinnen kanske. Antiha – ta hjälp. Men var noggran. Intervjua, prata, fråga. Lär känna personen så hon passar i er familj. Så ni delar värderingar och HUMOR. För ni kommer behöva skratta ihop när det är tungt. När Pennys första tänder kommer och hon får feber, snorar och har rännskita som om det inte fanns nån morgondag. Då behöver man kunna titta på varandra och asgarva åt misären. Sen försöker ni hålla kvar vid henne. Om det inte funkar byter man. Svårare än så är det inte. Jag kommer definitvt ta hjälp med mina barn när de kommer- den som sätter stolthet i att lida och köra slut på sig själv har GROVT missuppfattat vad livet går ut på. Vi är flockdjur. Utöka din flock om så behövs.
Kram!
Klart vi är bäst Anna!
Men vi har oxå rätt att ta hjälp av andra när vi tycker det är jobbigt. För jobbigt är det i perioder när man har barn. Hur mycket det än är värt allt slit så måste man få tycka att det är jobbigt ibland. Att berätta för andra hur jobbigt det var i efterhand och dessutom slå sig för bröstet för att man minsann inte klagade är varken smart eller charmigt. Martyrskap är sällan det och barnet mår inte bättre för att det har en mamma som biter ihop och är ”duktig”.
Om man passar sitt barnbarn eller syskonbarn några timmar så är det jättemysigt och duktigt och ingen skulle drömma om att klaga på barnets mamma för att hon behöver en paus. Om mamman däremot betalar någon för passningen så är det plötsligt ett tecken på total svaghet. Trots att en bebis på någon eller några månader inte förstår skillnaden på en släkting och en inhyrd barnvakt.
Jag kan bara tänka att dessa ”martyrmammor” inte har så mycket annat att skryta med än att de minsann inte har betalat för barnpassning. Plus att man helt saknar ett större perspektiv om man tror att det som kommer skada anknytningen och barnets utveckling är att man har barnvakt då och då. Tänk att det finns barn vars mor dör, de skulle nog tycka att Pennys ”problem” med betald barnvakt då och då är ett riktigt lyxproblem.
SÅÅÅ stort är väl ändå inte det här problemet/ämnet??? Nu grälar ni för grälandets skull. Vad arg ni är alla tanter här! Hihihi.
Hej Anitha!
Jag tänkte på en sak…. Kan du inte utlysa en tävling i din blogg: ”Vilken mamma i Sverige har det värst” eller ”Vilken mamma är det mest synd om”. Garanterat varannan mamma i Sverige hade varit med och tävlat…
Men hade tävlingen hetat: ”Vem är Sveriges bästa mamma” hade nog ingen anmält sig…. Har det med jante-lagen att göra tro…?
Eftersom vi i Sverige helst inte ska prata om hur bra vi har det, eller hur duktiga vi är så måste allt bekräftelsebehov istället läggas på hur dåligt vi har det… Är inte detta väldigt sorgligt och tragiskt?! Man träffar ju aldrig en mamma som säger: ”Fan va jag är duktig med mina barn, jag gör verkligen ett bra jobb med att uppfostra och ta hand om dom”. Tänk va skönt om vi mammor sa det till varandra istället för att peka finger på vad den andra mamman gör för fel och tävla i vem som har det jobbigast..
Nej, vi mammor är FAN BÄST!!!! Stötta varandra nu och ge varandra beröm! Det viktigaste vi har är ändå våra barn. Det kan vi väl enas om alla här på bloggen?
Jag är skitless för att du inte va gravid liiiiiite innan mig! Så jag fick alla dina o Calles sköna ord och förklaringar på den jävla pisstiden man gick igenom! Fattade nada och gick omkring på allvar o trodde jag va knäpp (min sambo trodde nog oxå det..) NU kan jag varva ner och behöver bearbeta lite om den tiden för det va nog inte SÅ hemskt, jag vill ha mer förståelse mot mig själv. Nu är hon 2,5 och rutinerna som mamma känns jäkligt bra 🙂
Som ensam i ett annat land utan våra familjer så håller jag helt med! Barnflicka! Kör! Ju tidigare man börjar desto bättre tror jag… nu sitter jag här i Hamburg o har liksom svårt att komma till skott.. Svårt att ta beslutet om att jag BEHÖVER göra det, för min skull..
Här har man alltså inte ens dagis! Börjar från 3 år 🙂
Kram o tack för att du skriver!!!
Jaaaa! Go, go, go! Skaffa ni en barnflicka och njut av avlastningen!! Vi har samma läge som er när det kommer till barnvakter och jag sitter faktiskt här (två barn senare) och undrar VARFÖR vi inte fixat en stadig barnvakt ännu.
Skriv din kommentar här!62 år aktiv mormor till 4 barnbarn.Utbildad barnundersköterska,f.n arbetslös efter ”utbrändhet”Mår nu BRA!Ni skulle ha en trygg extrananny till lillla Penny!Kontakta mej ni blir inte besvikna.
Sjalvfallet skall du ha en barnflicka som avlöser och jag skulle till och med rekommendera det. Hade precis flyttat till LA (från NYC) när första barnet kom och kände INGEN här. Och jag var inte klok nog att inse att jag behövde lite hjälp då och då. Efter 18 månader intervjuade jag lite strött men hade alltid ngn ursäkt till varför det ej funkade med just den tjejen/killen. Det var ej bra. Jag hade det ej kul, mitt förhållande knakade eftersom vi aldrig kunde gå ut plus att jag hela tiden ville ha ensam tid. Så när barn nummer tvp kom så anställde jag en barnflicka — 8 timmar i veckan plus en kväll i veckan och herre gud vilken skillnad!! Så till sist måste jag säga att det är en av de sakerna jag kunnat gjort annorlunda — släppt på ’jag kan göra detta själv ++ det är ju bara en unge och jag var high flying business chef med 200 anställda’ och insett att jag faktiskt hade varit en bättre mamma med lite break här och där. När nummer tre kom i aug förra året var det som natt och dag! Inga problem med att lämna ifrån honom! 😉 Och vi mår ALLA bättre för det. Folk glömmer hur ensamt det kan vara när man ej har familj etc som kan ställa upp — och förresten så skulle jag hellre vilja be en barnflicka om hjälp än att ständigt be mina nära och kära. Mamma växte upp utomlands (född Indien förresten) och hon kunde aldrig förstå attityden ’mormor/farmor MÅSTE ställa upp som gratis marktjänst).
Usch vilken otrevlig blogg vad gäller både inlägg och kommentarer, det här tenderar att allt som oftast bli. Trist……
Hej Anitha,
Jag tycker det är uppfriskande och härligt med nyblivna mammor som vågar säga att det är tufft. När min dotter var nyfödd för snart 10 månader sedan, tyckte jag det var jättetufft. Jag grät mycket och kände mig väldigt ensam. Men eftersom jag aldrig hörde någon som vågade prata om att det kan kännas så, skämdes jag jättemycket.
Hade jag haft råd med barnflicka hade jag också använt det. Ha det så gott!//Jenny
Tack ZOFIA!
Nu ska jag sluta vara rädd för fula gubbar i mörka gränder!
Det känns roligare att se upp för
RABIATA ALLVETANDE MORSOR!
Kram till Dig och kram till Anitha Calle o Penny
MEN HERRE JÄVLA GUD! Bra jobbat Anitha! Vad är grejen ens. Du bar barnet, Penny har tak över huvudet, föräldrar som älskar henne och inte vill henne något ont! Vad är det värsta som skulle kunna hända? Att Antiha och Calle ”misslyckas” med uppfostran. Om det mot förmodan skulle hända, jaha, so what? Det betyder ju bara att ännu en misslyckad och skadad människa ställer sig i ledet med oss andra. För Buddahs och allt som är heligt skull! En arrogant hönsmamma har väl ingen någonsin mått bra av! Anitha, du verkar vara en fantastisk människa med en vacker unge. Fortsätt som du gör!
Hejja Anitha, stå på dig!
Vilken fin blogg du har. Du fångar första tiden med litet knytte så bra och det är tufft att vara så ärlig (och bestämd) under en tid när man samtidigt är så skör!
Stort Grattis till er!
Barnflicka låter toppen Anitha! Har du möjlighet så ta all hjälp du kan. Puss och Kram!
Ja håller med en av nedanstående skrivare. Varför tar du åt dig så? Man måste väl få tycka olika? Du känns väldigt osympatisk och sur jämt. Skaffa barnflicka om du vill, det är väl skitsamma vad andra tycker???
Hur jobbigt man upplever första tiden som mamma beror ju även en hel del på hur gammal man är när man får sitt första barn. Är man 20+ så har man bra mycket mer ork än när man är 30+, helt klart något både jag och mina kompisar upplevt i alla fall.
Jag sitter i samma sits som du förutom att jag har två barn och inga syskon till nån av mig eller min man nära. Våra föräldrar bor inte heller nära, det rör sig om ett avstånd på ca 100 mil. Jag hade nog kunnat tänka mig en barnflicka då och då om jag hade vågat, men det gör jag inte.. det är min anledning. När man aldrig har haft avlastning så blir man nog ännu mer hönsig och jag är litar inte på nån annan till 100 procent..
Om det känns rätt för er så kör på det. En viktig grej när man blir förälder är att förvandla sig till en gås, låta bittra kommentarer rinna av och bara försöka vara den bästa mamman/pappan till sitt/sina barn!
anitha klart du inte ska lyssna pa dessa darar. de vill antagligen att du ska lida precis som dem, sa att det hela kanns rattfardigat, typ. det ar valdigt jobbigt att inse att man har tagit pa sig ett ok helt i onodan. da ar det lattare att kritisera andra som valjer att inte gora det.
jag tanker pa min mamma som varit valdigt mycket martyr och ’man far inte vara svag’ hela sitt liv. man ska gora sin plikt och bita ihop. vilket definitivt gett mig mangder av negativ stress och jag kan inte lata bli att tanka att jag nog skulle varit en mycket mer harmonisk manniska om jag fatt kanna mig som lite mindre av en borda, och allt annat som kommer med den har martyr-mammarollen. om jag hade fatt ha en barnflicka/pojke och en mer avslappnad, lycklig mamma, som tog saker och ting pa lite mindre allvar, hade det definitivt varit nagot 100% positivt.
satsa pa att ma bra sjalv, sa kommer det gynna penny, det ar min overtygelse.
Gud Anitha, vilket bild jag får av Sverige genom alla bloggar jag läser! Jag tycker du skall strunta blankt i vad all tycker – barnflicka en gång i veckan herregud det är väl jättebra! Inte behöver du förklara för läsekretsen varför! Jag tycker folk kommenterar väldigt ofta såhär ”jaha det går bra minnsann för er som har det gott ställt!” Eller ”Du är bara avundsjuk” om du kommeraterar npt som du inte tycker om. Sniket, snålt och reflexmässigt ”jaha minnsann” snörp på munnen.
Skit i vad all tycker! Du verkar vara en fantastisk person, intelligent, skriver jättebra, rolig, trevlig och snygg! Låt inte alla dumsnikna kvinnor ge dig dåligt samvete. Du ör bäst och du gör det bra! Hälsn Kikki
Väl skrivet! Klart alla har det jobbigt ibland i sina liv. Vi lever ju alla våra liv i gråskalor. Bara idag så tog jag ut min tjej på 3 år på en cyckeltur, hon var överlycklig och jag var världens bästa mamma. Sedan gick jag på fel sätt över gatan enligt henne varvid hon ställer sig och skriker ”Jag älskar inte dig mamma!” och det var precis när du och Calle kom gående. Därav min kommentar med att ni ska tanka kärlek i tid. 😉 Vet inte om ni hörde henne och kände mig lite dum i efterhand ifall ni inte gjort det.
Förresten, klart som fan att ni ska skaffa barnflicka och eller städerska om det är det som får er att hålla ihop och må bra. Skit i alla kritiker. Tror folk i allmänhet fattar att det är tungt att bli förälder och att man både behöver gnälla och få avlastning ibland. Kan säga det att bara i vårt hus så har vi de mest fantastiska grannar. Linnea har en kompis på samma våningsplan och där byter vi av varandra ibland med barnvakt, våningen ovanför har vi blivit erbjudna barnvakt om det behövs med tanke på att lilltjejen är sjuk. Helt fantastiskt vad folk bryr sig egentligen, men det är nog just därför att folk i allmänhet förstår just din poäng, att om man inte har familj att ta till som avlastning så får man skaffa det på annat håll.
Håll huvudet högt! Ni verkar vara jättebra föräldrar och det syns på er hur jäkla stolta ni är när ni kommer gående!
Gör det som passar dig! Jag är barnvakt åt min systers tre barn 1-2 ggr i veckor några timmar varje gång. Ibland ska föräldrarna iväg på något, ibland städa, ibland bara göra ingenting. Skit i idioterna! Avundsjuka. Jävla jantesverige. Du blir en bättre mamma av det, man behöver hjälp..
Att vara förälder Mamma är inte ett hippiliv.Man måste ha tider, program och scheman ,precis som ett lönearbete annars fungerar det ihte .Många anser att hemarbete ska ses som en fritidssysselsätt ing ,men det är det BESTÄMT INTE.Alla har ju sina områden som man är mer bra på och mindre bra på alla är man ju ” barn i början ”Viktigt är nog att man tycker OM sitt ARBETE i det här fallet barn och hem.ÄR MAN TRÖTT FUNGERAR INGET ej heller om man är sjuk då — haltar verksamheten.Som mamma Bör man helst inte vara svag eller sjuk.Det tar 9 månader efter en förlossning …att bli normal igen —–och då kanske man funderar på en till.I vårt hem fanns det mycket personal /folk anställda .Jag vill försöka klara mig ,mina barn , hemmet med partner själv.Det gick bra men jag hade inte så stora önskemål om att shoppa eller vara ute på olika evenemang på nätterna ,för då hade jag inte naturligtvis klarat det hela.Partnern kanske tyckte att jag var en tråkig en ,han ville ha roligt och jag lade mig tidigt för att ORKA vara en GOD Mamma och hemförståndarinna ,barnen var tacksamma och glada men han kanske tyckte det var tråkigt att vara gift med familj bara sitta inne när alla andra är ute promenerar och har det trevligt på nätterna.När barnen blev 4 år hade vi svärfar som kom och var nattvakt så då kunde vi gå ut ,men då var man ju en halv människa nästa dag.Arbetet är så tungt att man behöver sova ordentligt för att kunna orka med och vara en god förälder.MIN MORMOR SADE ALLTID ,,,,,FÖR ATT KUNNA BEHÅLLA SIN PARTNER KRÄVS BARNVAKTER
En barnflicka är inte fel att anlita en liten stund då och då.
Har man turen att hitta ngn som är duktig och som man litar på så lär ju barnet känna barnflickan från början.
Till Anna: Det är jobbigt att ha lite pengar och inte kunna göra ngt/ unna sig något. Man måste vända på varenda krona. Har själv haft det så.
Men alla är inte i samma situation och har man möjlighet till att anställa barnflicka så är det inte fel så länge det sker en liten stund då och då så länge barnet är mycket litet.
Klart du ska ha barnvakt en stund om du behöver.
Det kan vara en mamma, svärmor en syster el bror eller vän eller ngn annan.
Man behöver få återhämta sig ibland.
Gör det som känns
bäst för er och skit i vad andra tycker!
Önskar er en härlig valborg:)
Anitha Schulman. Jag tycker du verkar bra men jag är så trött på att du tar åt dig av alla negativa kommentarer hela tiden. Detta påminner mig om när jag slutade läsa Birros blogg en gång i tiden. Ni är väldans lika på det sättet.
Tack och hej.
Du borde kanske tänka på de, som är i samma situation som er själva. MEN som inte har råd med en barnflicka. Och inte har någon annan som kan passa underverket en eftermiddag i veckan. Eller aldrig överhuvudtaget. Jag kände mig fruktansvärt ensam. Jag grät som en stucken gris. Ibland en hel dag. Ibland bara någon minut. Det är en lyx att ha en barnflicka. Jag kan också känna att det är lite ego. När barnet bara är någon månad så ska det lämnas bort för en stund. Varför kan jag känna. Jag har inte klippt mig sen i höstas. Jag önskar både och. Att jag hade någon som kunde ta mitt barn en stund, men också inte. Mitt liv står på paus, men för hur länge då? Men jaja… Det kanske är avundsjukan som härjan. Vad vet jag….? Jag älskar din blogg, jag älskar att läsa det du skriver. Du är en fin människa.
Ja men herregud vissa här verkar leva kvar på 50-talet. Om du vill ha barnflicka ELLER barnpojke? Så kör på det! Tror det viktigaste i din lilla knodds liv är kontinuitet, så om ni har en barnflicka se till att ni är riktigt nöjda och 100% säkra på henne/honom så att den personen kan var med ett tag och bli en viktig person i din dotters liv.
Våra familjer bor 45mil från oss och vi har en dotter på 2år, hade vi haft råd så hade jag oxå haft barnflicka en dag i veckan! Det är igen som klappar dig på axeln för att du härdar ut. En glad mamma är viktig för sitt barn, så skaffa avlastning!
klart ni ska ha barnvakt om ni inte har någon i er närhet som kan avlasta er! sova måste man, roa sig måste man, ta igen sig måste man! och klart man får klaga! värsta fällan att inte göra det, men i mammagrupper kan man inte göra det för där ska man le samtidigt som bebben spyr ner en för femtioelfte gången på en timme, skriker efter mat, skriker av någon annan anledning, aldrig sover samt inte ens säger tack när man gullat och pluttat med den heeela dagen!! det enda (ok inte det enda, jag är inte helt kallhjärtad, jag tyckte också det va mysigt med första leendet blablabla) tacket man får är bebbens sovstunder då man kan passa på att göra något åt sig själv en stund! ingen medalj kommer på posten, men har man tur (som du verkar ha) så har man åtminstone en partner som är intresserad och engagerad och delaktig i bördan (för ibland är det en börda med bebisar, särskilt om man inte får sova)!
Mia, jag håller med dig i det du skriver. Alla upplever saker olika, och på något sätt har det blivit fult att inte tycka det är särskilt jobbigt med bebistiden. Det ska man väl också få tycka, eller? Tror inte heller att alla ”biter ihop” utan mycket väl kan tycka att det funkar bra. Inte ska man väl bli hånad och få stå i skamvrån om det nu skulle vara så?
Jag satt och ammade konstant hela dagen igår och blev jätteuppmuntrad av ditt inlägg. Min son är fem veckor (föddes tre veckor för tidigt så han är lite liten forfarande) och behöver massvis med mat som tar superlång tid att få i sig, så vi sitter ofta och kolla på Morden i Midsomer och sånt…eller jag kollar och han äter/sover i famnen. Ibland känns det hopplöst att inte hinna något mellan matstunderna, men jag har bestämt mig för att fortsätta amma iallafall så jag bryter ihop lite ibland men ska bli bättre på att pumpa ut mjölk så pappan kan ge någon gång då och då (t.ex. om jag vill ha sovmorgon eller ska iväg en sväng). De små liven börjar väl äta lite mer sällan så småningom. 🙂 Lycka till med barnvakten!
Förresten tycker jag min son och din dotter är ganska lika, hon är superfin.
Strunta i de negativa människorna.
Alla skulle vilja ha barnflicka ibland om de hade möjlighet.
Ni gör helt rätt för eran avlastning.
Helt rätt att göra det som känns bäst.
Jag tror att när en människa skriver att den minsann klarade utan att klaga, ensamstående hitan och ditan då vill man liksom vara mera värd, vilket man inte är.
Och jag tror även det handlar om en del svartsjuka!
Du är en fin mamma du!
Varför tror ni att de som orkar och inte klagar biter ihop och spelar martyrer? De kanske bara mår bra och får allt att funka. De kanske har varit med om andra saker i livet och har lättare att sätta det här med mödraskap i rätt perspektiv. Alla har inte samma sömnbehov heller. Det behöver inte alls handla om att man ”tiger och lider”. Man mår ju bara bra och är lycklig!!! Får man vara det också utan att bli betraktad som någon som inte ”erkänner hur fruktansvärt jobbigt det är att vara mamma”. Suck.
Skriv din kommentar här!
Bra rutet!!! Du tänker så rätt!
Haha, älskar tapperhetsmedaljen. Har också funderat över det där sammanbitna beteendet som sen ska uppmärksammans som något positivt men du kunde verkligen sätta ord på det 🙂 Kram
Alltså helt ärligt, skit i vad alla andra tycker!
Det är ert barn, mår ni bra mår hon bra. Jag jobbade själv som barnflicka i en familj med en dotter på 1,5 år och en nyfödd liten flicka. Mitt jobb gick ut på att avlasta mamma så mycket som möjligt och ta hand om den äldsta flickan så att alla i familjen kändes sig älskade och utvilade.
Det fungerade jätte bra, jag har fortfarande mycket kontakt med mina små älsklingar och de har aldrig tagit ”skada” av att ha haft en barnflicka! Snarare tvärtom, nu har de ju ytterliggare en person i sina liv som älskar dem mer än allt annat. 😀
Jag tycker att du har helt rätt Anitha. Skit i de där kärringarna som tror att de är bäst bara för att de aldrig fäller en tår eller tar hjälp av barnvakt. Stackars deras barn som har så hårda mammor. De mammorna om några behöver fälla tårar och anlita barnvakt så att de får byta miljö och rensa skallarna. Är övertygad om att de blir bättre mammor av det.
Min mamma har alltid sett det som en svaghet att ta hjälp från andra och att vara känslomässigt skör ibland. Det resulterade i att jag aldrig kände att något jag gjorde var bra nog för henne. Kände en enorm press att prestera i allt jag gjorde. Det mår man inte bra av. Men lyckligtvis har hon mjuknat med åren.
Det är helt okej att ha barnflicka, och det är helt okej att inte ha barnflicka. Hur orkar folk bry sig så mycket om hur andra människor lever sina liv. Så länge något inte är skadligt för barnet ser jag ingen anledning för någon att stå med pekfinger och berätta hur saker och ting ska gå till.
Självklart ska ni ha barnflicka om det är det ni mår bäst av – inget snack om saken! Det som jag kan reagera på i sådana här situationer, är när många nyblivna föräldrar ”klagar” över sömnbrist, stress och skriker efter avlastning så kort tid efter förlossningen. Jag menar, hur hade man förväntat sig att det skulle vara med en bebis i familjen? Sen ska man inte under några omständigheter pressa sig själv till bristningsgränsen med vaknätter och stress om möjligheten till avlastning finns, men jag tror att det här med den s.k. egentiden är ett påhittat begrepp som i många fall används lite för flitigt.
Tack för en bra blogg! Gillar att du är så ärlig och rak! Glad Valborg!
Varför kan inte alla få vara på sitt sätt? Vissa klarar säkert mer än andra men vissa tycker de är skitjobbigt. Se bara till att ha liknande vänner runt dig så tror jag inte det är ett problem. Hos de har man rätt att klaga hur mycket som helst. Strunta i alla ”jag vet bäst” människor som finns i dina kommentarer tycker jag. KRAM
Hej Anitha och Penny!
För 154:e gången, VA SÖT HON ÄR!!!!!!!!!!!!!!! Lilla dockan 🙂
Jag skulle bara vilja säga några saker till dej Anitha, du vet inte vem jag är men jag följer din blogg dagligen och jag älskar det du skriver. Jag beundrar din personlighet, din ärlighet, din humor mm. Jag hoppas att du inte tar åt dej utav alla dessa ”goda råd” och ”du gör fel” och ”inte barnflicka” och ”du är svag” kommentarer. Som med allt annat här i världen så finns det alltid någon som har det värre och tydligen så har många ett stort behov av att berätta detta för dej. Lågt tycker jag men man kan ju se det som att det är skönt att inte ha det värst.. Den tävlingen kan väl ingen normal människa vilja vinna? Jag tycker du är den absolut bästa mamma Penny kan ha! Ingen skulle göra ett bättre ”jobb” med Penny för det är inte deras barn, det är ditt barn. Du VET bäst om allt som har och kommer att ha med Penny att göra. Alla andra mammor inklusive mej själv ska bara hålla käften om hur du är som mamma eller om hur du mår/känner dej just nu. Du verkar vara en underbar vän/fru/mamma. Sug åt dej av denna beröm för det är du sååååååååååå värd!!! Känn det du känner och gör vad du vill, skriv vad du vill! Vem är vi att döma dej?! Och till alla ”duktiga” mammor som har det värre och allt vad det nu är… Kasta inte sten i glashus!
Kram till dej Anitha och en till Penny!
Om inte du orkar och blir deppig så är det självklart bäst för just ER familj att ta in en barnflicka. Därmed inte sagt att de mammor som har turen att må bra och orka (det behöver inte alls handla om att ”bita ihop”) spelar martyrer. Du utgår i ditt resonemang från DIN frustrerade och utmattade situation just nu. Ingen behöver döma någon, utan var och en lever sitt liv och tar sig an mammarollen på sitt sätt efter bästa förmåga.
Läser med intresse debatten som än en gång blossat upp kring hur en mamma ska vara och inte vara. Jag har full förståelse för att du känner ett behov av någon som kan passa lilla Penny då och då. Det verkar finnas två olika diskurser kring att prata om mammarollen. Den ena är solsken och rosor, allt är tipptopp osv, medan den andra går ut på att vara lojal mot sina medsystrar och ”våga erkänna att det även är jobbigt att ha barn.” Det känns som att jag inte vill tillhöra någondera, då båda förhållningssätten är lika ettriga. Så länge barnens välbefinnande står i fokus, för det är väl själva definitionen av bra föräldraskap, får väl var och en bli sin egen lyckas smed? Precis som med allt annat här i livet tycker man olika, har olika behov osv, och det tar man ju med sin in i föräldrarollen. Ha en fin valborg!
Alla dessa ”jag härdade ut minsann” är bara att fullständigt rätt och slätt strunta i. Det är skitsnack på hög nivå och ren avundsjuka som lyser igenom för att de själva inte hade råd/ medel till att fixa in en barnvakt. Eller så har de faktiskt haft avlastning i form av föräldrar, mor- farföräldrar och/ eller syskon. Folk tänker sällan längre än vad sin egen näsa räcker och tror att sina egna fördomar är rena fakta istället för att vända och vrida på de där fula fördomarna och kanske inse att det finns andra perspektiv på saker och ting. Det är så trist att man ska känna att det är värt att kommentera dig som just nu har nojor, fobier och är alldeles villrådig i din föräldraroll – spela viktigpetter och syfta på hur svag du är som mamma. Ärligt Antiha – du gör det som känns rätt för dig, din dotter och Calle och det i förlängningen kommer att göra dig till en bättre och mer tillgänglig mamma som inte är slutkörd av trötthet, frustration och ledsamhet. Kör på som du gör! Du är bra som du är och du resonerar rätt.
ALLA behöver avlastning, vare sig de erkänner det eller inte. Vi bor 150 mil ifrån alla föräldrar/syskon/vänner och hade inte någon att be om hjälp, först vår dotter började på dagis, vilket var otroligt slitsamt. Så KÖR PÅ!
Vi behöver alla lite ensamtid för oss själva och med varandra som par, för att inte glömma bort varför man skapade det här barnet överhuvudtaget.
Asså, jag blir faktiskt lite rädd när jag läser kommentarerna här och på andra bloggar vars författare är föräldrar. Jag skulle inte våga träffa de där rabiata allvetande morsorna i en mörk gränd. Nånstans har jag gått runt med en tro att de där morsorna inte finns. Men det gör dom ju! Och det skrämmer mig. Jag törs inte skaffa barn. Jag törs inte kliva in i den där världen. Jag har vänner som inte vågar röka på stan ifall att nån ur mammagruppen skulle se dom. Och jag har alltid sagt att men herregud det är ingen som bryr sig! Men. Jag erkänner. Jag har haft fel. Hela tiden. Dom bryr sig. Och inte så jävla lite heller. Vad händer med de här människorna undrar jag? Vad är det som gör att man blir så där? Jag har alltid tänkt att man inte ska bry sig. Men när jag hör de här allvetande morsorna sitta och prata på cafe så förstår jag skräcken hos mina vänner som inte törs röka på stan. Jag gör verkligen det. Och det skrämmer mig ännu mer.
Skit i de där surkärringarna! Du gör väl som du vill? Jag har tre barn tätt och har haft turen att få avlastning av systrar och föräldrar. Annars hade jag gjort som du.
Klart ni ska ha barnflicka om ni inte har någon, så har väl föräldrar alltid gjort, men då har det varit grannens dotter, det var aif mitt första jobb, jag pasade grannarnas bebisar någon dag i veckan när jag var 14 år, perfket och roligt.
Så gjorde jag med mina twins, ensamstående, utan barnflickan hade jag beytit ihop totalt, åter igen grannens dotter. Gör som du vill men ”veta bäst mammorna” kommer alltid att finns, bara att stå ut med dom.
Fniss. Bra skrivet. Sitter här och trivs.
Skriv din kommentar här!Men lugna ner dig. Gå inte igång sådär . Gör precis som du vill men förvänta dig inte medhåll av alla. Du FÅR ju medhåll av många – njut av det. Gå inte in i konflikten så. – det sänker dig bara. Agera med lite självsäkerhet och självklarhet istället.
Klart ni ska ha barnflicka. Det borde ”alla” ha, det hade nog räddat många äktenskap…kram på familjen!!!
Du har helt rätt i det du säger…Det är bara råsmart att försöka få avlastning. Alla blir gladare! Med första barnet blir det där martyrskapet så tydligt. Med andra barnet gick jag inte på det! Det finns massvis av mammor som ger upp sig själva och ”tror” de då är super mammor….isjälva verket är de mycket sämre mammor…med dåligt humör…skrik…och mindre tålamod. Nej, en bra mamma (och pappa!) tar hand om sig själv. Lite som på flyget..syrgas själv först…så du kan vara där för dit barn!! Du är bara klok som inser det nu.
Ta inte at dig av skiten dom skriver, det ar sa skont att nagon skriver sa arligt ochuppriktigt om hur den dar tiden ar. Det hemska med maga kvinnor/mammor ar att det ska tavlas om allt vem som ar starkast/svagast vems barn vager/ater mast osv. Om jag hade haft rad hade jag oxa tagit in hjalp vad ar det for fel med det, det ar battre for Penny att du och Calle mar bra och som du sager hon kommer aldrig tacka dig for att du sitter hemma och grater och ar utsliten som en gammal trasa.
Bor sjalv utomlands utan familj och gubbens familj ar gammla och bor lagt bort sa ingen avlastning, en del har mammor som kommer 1,2 dagar i veckan och passar o hjalper till och dom fattar inte hur bra dom har det. Folk ar aldrig tacksama utan vill bara ha mer men ska sedan sitta och skryta om hur dom slet.. ja du vet.
Na sta pa dig!!