Åh idag blir vi klara med castingen. Känns så bra, de sista veckorna har den verkligen upptagit all vaken tid. Gud så kul det varit, men lite påfrestande för livspusslet. Nu kan jag börja ha ett normalt liv igen. Allt har pausats allt för länge.
Morgonen startade relativt harmonisk.Vaknade av mina egna snarkningar en halvtimme innan väckarklockan ringde. Calle jämförde odören av min gravidmorgonkiss med något man kan döda småfåglar med. Jag skulle klippa bort lappen från min nya Zaratopp och klippte mig djupt i fingret. Vi hade fått en P-bot, 900 kronorsvarianten. Jag tog Blazern till jobbet, bensinmätaren funkar inte, fick soppatorsk på Gärdet. Lyckades via startbensinen och nerförsbackar kicka igång den sex gånger för att slutligen rulla mig in på jobbparkeringen. När jag kom till jobbet inser jag att jag har glömt datorn hemma.
På min doit lista har jag:
Bröllop: Bröllopsalbum, bröllopsfotografier, tackkort. Åka tillbaka med överbliven alkohol.
Hemmet: Städa och tvätta. Plocka, rensa.
Övrigt: Träna Profylaxhemläxan, göra klart min bokföring, betala räkningar, göra klart Pennys rum. Byta bostadsåterkopplingar.
Namnändring: Körkort, pass, VISAkort, Lägenhet.
Sen så!
Har ni tänkt på en grej med vissa människor som stämmer träff med en. Att de liksom inte förstår innebörden av mötet. Om de exempelvis är initiativtagare till en lunch så sitter de tysta och frågar ingenting eller berättar ingenting. Samtidigt de verkligen stångat in den där lunchen och gett intrycket av att de har något angeläget att diskutera. Helt plötsligt sitter man där som värsta cirkusapan och bedriver en ”enmansföreställning”. Man är helt mentalt slut efter mötet och förstår inte varför människan ville ses över huvudtaget. Eller ville den ses för just för att få en ”föreställning”?
Hur som helst sjukt irriterande. Förstår ni vad jag menar?
En gång när jag fick soppatorsk så läste jag i min instruktionshandbok till bilen att man kan förstöra motorn om man försökte starta bilen igen när tanken är tom. Sabbade inte du Alex bil för ett tag sedan? 😉
Tänk vad mycket märkliga människor det finns,avundsjukan,jantelagen eller dom anser att man ska ge plats åt dom som behöver gemenskap och stöd.Vrför ska man sitta där och vara så ”präktig”man ska tänka på samhällsgemenskapen,samhörigheten och ge deras liv ett nytt innehåll
Jaha då, jag förstår precis! Har lagt av med att spela enmansföreställningar nu, men kanske för sent…har jag blivit bitter?!? Oj hu jeda mig, ja kanske…
Träffar fortfarande en del av dem och det blir ju hur märkligt som helst med tanke på att jag småleer och sitter där tyst som en mus jag också, jag är så nyfiken på vad som händer när jag nu är tyst. Hahaha
Är nog liiiiite sent att lämna igen den överblivna alkoholen med tanke på att Systembolaget har bara två veckors öppet köp.
Alltså Anitha, gör aldrig Calle något i ert hem? Verkar som att du drar det tunga lasset, den stora planeringen liksom? Han lagar mat och ger dig massage och sådär men kan till exempel inte han skriva listor på allt som ni borde göra. Typiskt att kvinnor är den mänskliga kalendern i en relation, även om båda hjälper till. Så är det hemma hos mig också, jag är den som driver, typ: nu måste vi städa, nu måste vi tvätta, ska vi sortera räkningar, ska vi ut och resa. Nu har det stått fyra fulla tvättpåsar med rena kläder i sovrummet i en vecka och jag tänker inte vara den som initierar till att plocka in det i garderoben denna gången…
Calle får fan lämna tillbaks den överblivna alkoholen!
Jag har två kompisar som gör så. Dock anser jag att det ibland är värt det för de gånger de faktiskt bjuder till. Men jag umgås mycket mindre med dom än mina andra vänner. such is life!
Tips: Umgås inte med energitjuvar.