God morgon!
Känns underbart att starta dagen med sol. Då spelar det nästan ingen roll hur tidigt man går hemifrån.
I samma veva som Alvin nu fyllde 4 år så började han även att drömma en massor, mycket mardrömmar. Inatt kom han in och sa att det fanns spöken i hans rum. Jag fick en gång lära mig av en klok pedagog att jag inte skulle säga:
– Nej det finns ingen spöken. Gå och lägg dig igen.
utan istället:
– Det finns inga spöken Alvin, kom så går vi och tittar tillsammans.
Sagt och gjort, bara det att Alvin inte ville lämna sängen utan hellre ligga nerbäddad mellan oss. Hur gör man då? Det känns ju inte rätt att tvinga honom att gå och kolla.
Svårt. Stackars liten. Jag kommer själv ihåg alla mardrömmar som jag drömde under min graviditet. Vaknade alldeles kallsvettig och med tron om att jag hade förlorat mitt barn.
De vackra tulpanerna som vi fick i lördags står fortfarande så fint på köksbordet!
Låter som en bra lösning att låta honom ligga kvar och får trygghet av er. I takt med att rädslan släpper kan han förhoppningsvis gå och kolla med er. Ni kanske även kan prata om hans mardrömmar på dagtid då det verkar mindre läskigt för att få honom att förstå att det inte finns några spöken.
Tack snälla, jag tror det med.
Kram kristin