Ängla-bönan i magen VUL 6+5 ♥
Jag är HELT SÄKER på att jag inte är den enda som har blivit föremål för pekpinne-morsor som nybliven mamma. När Lucas föddes så lyssnade jag på varenda råd jag fick, ibland sa råden emot varandra och jag höll på att bli knäpp!! Jag ville vara den BÄSTA mamman till min lilla bebis och jag var tvungen att göra allt rätt. Bättre safe than sorry, tänkte jag hela tiden. Men tillslut blev det för mycket och jag fick börja sålla bland råden. Jag frågade BVC och bildade min egen uppfattning. Här kommer listan med 10 råd som jag hellre hade varit utan:
1. ALLA barn ska rapas efter dom ätit, annars får dom ont i magen!
2. Men herregud! Har din bebis sett en skymt av TVn? Barn ska inte se rörliga bilder innan dom är 3 år!
3. Du måste sluta samsova, annars kommer ditt barn aldrig lära sig sova själv. Det blir bara svårare ju längre du väntar!
4. Åk absolut inte några långa sträckor med bil! Nyfödda får INTE sitta längre än 20 min i babyskydd!
5. Barn blir hjulbenta om dom står i ditt knä med din hjälp, det spelar ingen roll om det är dom själva som spjärnar emot.
6. Det är skadligt för bebisar att inte ha fasta tidsbestämda rutiner, man måste lära dom att dom ska sova en viss tid från början.
7. Din nyfödda har helt klart vänt på dygnet! Det är inte normalt att vakna var tredje timme för att äta. Bebisar ska sova hela natten!
8. Du får absolut inte installera ett babyskydd eller bilbarnstol i framsätet även om airbagen är urkopplad. Det är livsfarligt att åka i framsätet för ett litet barn!
9. Du vet väl att samsovning ökar risken för tidig spädbarnsdöd, va?
10. Det är inte farligt för bebisar att skrika, vänta 5 minuter innan du plockar upp honom/henne! (J*kligt onödigt att låta barnet skrika bara för att…! Helt ok om man inte har möjlighet att just där och då trösta barnet.)
6 veckor gammal Lucas
Jag vet att alla råd jag fick var förmodligen av välmening så jag vill inte trampa någon på tårna med detta inlägget. Jag hoppas ni förstår att inlägget är skrivet lite med glimten i ögat 🙂 Alla råd i inlägget har jag på ett eller annat sätt kollat upp och dom flesta har jag även internetkälla på om någon skulle vilja veta mera 🙂 Många råd är gammalmodiga och det har kommit nya rön. Det tar lång tid för att gamla rön ska dö ut 😛
Känner ni igen er? Fick ni också några pekpinne-råd? Några ni gärna hade sluppit? Berätta gärna!
Bästa inlägget ever!!!!!
Jag får tokryck varje gång någon säger: ”Va, ska du ge henne mat nu? Hon skriker ju inte än!”
Måste dottern vara ledsen innan hon får äta?
Jag blev så jäkla trött, arg och ledsen på BB-hemvård. (Vi var där två dagar efter att vi fått komma hem från BB bara för att kolla så vår dotter gick upp i vikt.)
Jag ville verkligen amma och kämpade med att få det att funka. Dottern hade rätt grepp och allt men hon sög så hårt (eller så var väl jag öm.) att jag blev helt sårig och varig om bröstvårtorna.
Jag satt bokstavligt talat och kryst-andades och bet ihop när hon ammade för att stå ut med smärtan.
Jag beslutade mig för att pumpa mjölk och ge på flaska.
När vi då kommer till BB- hemvård så förklarar jag läget, men ändå sitter sköterskan där med sina pekpinnar om hur mycket bättre amning är.
”Ja, men bröstmjölk är ju bättre än ersättning.” Säger jag.
”Absolut.” Nickar hon, men börjar åter igen predika.
Jag fattade absolut ingenting. Där hade jag gjort det som alla sköterskor säger är bäst. Fick sitta flera timmar om dagen och pumpa för att få ut tillräckligt med mjölk.
Och ändå kommer man dit och känner sig nerklanad och värdelös som mamma, när man tror att dem om någon ska ha föståelse och man kan få lite stöd och ett ”heja!”.
Kan lägga till att dottern enbart fick bröstmjölk i 4,5 månader. Lite cred vill man ju faktiskt ha och inte bara alla dessa pekpinnar och predikar..
Nämen fy vilket dåligt bemötande! Tycker absolut att du ska ha cred! Det är nog många som ger upp pumpningen bara för att amningen inte funkar även om bröstvårtorna inte är såriga. Bra kämpat! 4,5 månad är lång tid! Synd att det finns så dåliga sköterskor som inte stöttar mammorna. Alla mammor behöver ju stöttning även om dom inte kan eller ens vill amma. Nä fy på dom!
Känner så väl igen mig i de du skriver. Som tvillingmamma säger jag bara kör på ditt eget race o gör de som känns bäst för er. Jag har i perioder samsovit med mina barn från att vi kom hem från neonatalavdelningen och gått efter våra egna rutiner o lyssnat väldigt mycke på mina barn o mig själv vilket har resulterat i lugna trygga välmående barn o en mamma som orkar hela vägen. Hellre va en bra mamma som lyssnar på sina barns behov och sina egna än en dålig mamma som bara går efter alla råd som går art få o inte orka med föräldraskapet.
Känner igen !! Förstår inte varför släkten envisas om att allt de gjorde när de hade barn är det rätta? Min mamma tyckte jag helt saknade sunt förnuft när jag sa ifrån att jag INTE under några omständigheter skulle sätta mig och amma i bilen på motorvägen ner till Stockholm bara för att min syster hade fått barn. Hon har gjort det med siiina baaarn och hon minsann har 44 års erfarenhet av barn…
Även att jag ammade för ofta, kommentarer som: inte undra på att han är rund så ofta som han äter! Fast pojken min följde sin kurva exakt … Lärde mig dock ganska snabbt att lyssna till mig själv och låta andras tips försvinna ut genom det andra örat 🙂
Eller är det nån som håller med min mamma att jag målar satan på väggarna ? Haha! Nej till alla som är gravida säger jag bara: lyssna till ditt egna förnuft, gör vad som känns bra för dig och undrar du över något kolla med 1177 🙂
Är gravid i vecka 32 och väntar mitt första barn.
Fick av en bekant rådet att börja nypa i mina bröstvårtor för att härda dom inför amningen. När jag sedan var på informationsträff hos mödravårdscentralen om just amning så säger barnmorskan att ”förr så gav man rådet att härda bröstvårtorna, men detta är bara en myt”. När min bekanta sen frågade mig om jag börjat nypa o härda mina nipples och jag sa nej och refererade till vad BM sa så fick jag nästan onda ögat.
Så jaha? Vad ska man göra? Har inte superkänsliga bröstvårtor idag och är beredd ändå på att det kommer kännas o göra ont när man börjar amma.
Det handlar mest om att bebisen får rätt grepp om bröstet. Varje gång min son har fått fel grepp har det gjort jätte ont , men då gäller det att få honom att släppa och ta ett nytt bättre grepp. Kolla in Amningshjälpen.se, de har länkat till några videos på youtube om amningsställningar och grepp! Hjälpte mig jätte mycket! Och jag satt inte och härdade mina bröst under graviditeten 😛
lycka till!! ^^
”Det märks att du burit barnet för mycket.” Som om vi SKAPAT en klängig bebis istället för att vi FICK en klängig bebis med enormt närhetsbehov. Nej, alla barn har olika behov och vårt behövde få vara i famnen.
Känner igen mycket.
Min svärmor hävdar fortfarande att bebisen får hicka för att hon blivit kall…
Och hon höll på att trilla pinn när hon såg att jag bar runt på bebis inomhus fullt påklädd men ja hade ingen tjock filt virad runt bebis. Jag måste ju förstå att bebis fryser och det inte räcker med kläder. Hon virar fortfarande in henne i filtar och varje gång skriker hon då hon blir för varm och svärmors förklaring är ”ja nu har hon ont i magen igen..” suck…
Om man som brandman kommer till en bil efter en olycka. Och i framsätet hittar en liten kropp utan huvud, placerar man inte sitt eget barn i framsätet.
Framåtvänd stol eller? Bakåtvänd ska väl det inte kunna hända med oavsett vart barnet är placerat i bilen, eller? Rätta mig gärna om jag har fel.
Nämen fyy så hemskt! Jag mår illa i hela kroppen när jag läser detta 🙁 Jag läste på lite om olyckor och var det är säkrast att sitta i bil och det står klart och tydligt på många sidor att det finns inget som tyder på att baksätet skulle vara säkrare en framsätet. Det beror helt på hur olyckan ser ut. Men det här är ju helt fruktansvärt 🙁 🙁 🙁
Har en extremptematur som därför skulle vänta så länge som möjligt innan han blev sjuk, men fick ofta höra att man måste ju utsättas för smitta för att stärka sitt immunförsvar…
Absolut, ibland är den bästa vännen den som är tyst & väntar in. Älskar personer som gör det! Mer av det! Jag förstår vad du menar.
Folk har olika uppfattning om olika saker och tycker olika. Varje gång ngn säger sin uppfattning, måste man tolka det som en uppmaning till att så ska Du göra? Kan man inte vara lite ödmjuk själv och bara tänka att så tycker hen. Folk är ju som föräldrar som folk är mest bara… Man diskuterar saker och man har olika erfarenheter och uppfattningar. Det behöver ju inte vara så farligt? Sedan så utvecklas man ju som förälder, man lär sig nytt, och just sitt förhållningssätt. Som i alla andra roller man får i livet. 🙂
Självklart ska man se till varje situation och inte utgå från att den andra personen vill en illa. Oftast är det ju av välmening som man får dom där ”goda råden” men som skör och nybliven mamma kan dom där goda råden göra mer skada än nytta. Alla situationer/konflikter har två sidor och lika enkelt som det är att tänka ”så tycker hen” är det faktiskt för hen att låta bli att säga sin åsikt. Man behöver faktiskt inte alltid säga allt man tycker, man är inte mindre ärlig för det. Lita på att mamman klarar av sitt jobb om hon inte själv bett om hjälp. 🙂 Håller med om att man inte behöver störa sig på allt och minsta lilla, vissa råd kan man filtrera bort och nöja sig med ”så tycker hen”. 🙂
Jag känner igen många av de råden du skriver.. Likadant rådet att vi inte skulle ”gå” (vi håller han i händerna och han tultar framåt) med vår Lukas när han var 6 månader och att vi ALDRIG skulle använda gåstol då båda sakerna skulle göra att Lukas hoppade över ett steg i sin motoriska utveckling vilket inte var bra. Vi bortsåg från det rådet då Lukas älskar att gå och blir jättefrustrerad av att bara sitta. Likadant att han ibland får sitta i gåstolen en liten stund om jag är hemma själv och ska försöka göra lite mat.
Samt tjatet om amning (jag hade svårt att amma och lite med mjölk). Till slut sa min sambo efter miljoner tårar från min sida ”är det verkligen amning till varje pris?”. Ville inget hellre än amma men går det inte så går det inte.
Finns säkert fler exempel men jag kommer inte på fler just nu.
Mvh Jonna
Fick höra: ”Man väcker inte ett barn som sover!” Mjo vi måste det eftersom han är för tidigt född och måste äta väldigt ofta. Han blir för slö om det går för länge. Eller alla i släkten (läs sambons släkt) som hade åsikter om sova på mage eller inte sova mage! Ibland var det inte bättre förr, utan ny forskning leder till positiv utveckling tex inom PSD. Då vill man inte höra folk gorma om att de minsann funkade på deras tid…bla bla. ”på deras tid” va standard i mycket förresten, haha
Åh vad jag känner igen de där med att man inte får väcka dom, hallå, läs på om prematurer är ni snälla (min dotter är 6v tidigt född)
Känner igen många andra råd med
Känner igen mig så! Mycket angående amning.. Min dotter är snart 1 år och jag har lärt mig att strunta i vad andra tycker.. Men det gjorde man ju inte i början precis.
1. jag tog alltid paus i amningen för att byta bajsblöja, eftersom vår dotter hade extremt röd rumpa när hon var liten. Fick alltid höra, ”ska du amma igen?! Trodde du var klar! ”
Eller
”Inte konstigt att bebisar får ont i magen när dom ska äta hela tiden! Det var bättre med 4 timmars amningen..”
2. Vår dotter var överkänslig mot all slags lök som jag åt, vilket vi inte förstod förrän hon var 1 månad. Eftersom hon fick ont i magen pga det valde vi att bära henne i bärsele när hon skrek, för att de var det enda som hjälpte. Vi bar henne tills löken i min mjölk försvunnit och hon blev bättre i magen. Fick höra av ALLA, unga som gamla! ”Du borde tänka på ryggen, om du börjar bära sådär nu, hur ska din rygg va om ett år då?!” (Syftet att bära henne var ju veeeerkligen för att skämma bort henne! )
3. ”Varför måste ni ta upp henne såfort hon skriker? Hon dör inte av att skrika lite, jag har fostrat si och så många barn, så jag vet. ”
Med nästa barn ska jag strunta i alla råd och superbra tips man får.. Det värsta jag tyckte som nybliven mamma var att det kändes som man var tvungen att försvara exakt allt man gjorde.
Jag är just nu föräldraledig med dotter nr 3. Vi har tätt mellan våra barn (2,5 år mellan nr 1 och 2 och 12 månader mellan 2 och 3) och vi har fått höra så mycket kommentarer i stil med: ”nu har ni allt att göra” och ”nio månader till fyran nu då?” Eller ”satsar ni på familjen annorlunda?” Tröttsamt! Jag känner att jag är mycket säkrare iom barn tre och rätt mycket kaxigare i mina svar. Pekpinnar kan man släppa iom sin egen erfarenhet. Med barn ett var jag mycket nojigare. Nu gör jag det mesta på den där listan. Hon äter när hon är hungrig (typ jämt just nu), sover bäst hos mig (levande napp just nu men vi får sova iaf. Pekpinne på den? ;). Vem kan förresten kräva att en bebis på några veckor ska veta vad rutiner är? Det krävs ju massor av upprepning för att få in en ny rutin även för oss vuxna. ☺
Jag ammade vår dotter på kvällen tills hon var 1 år och 9 månader. Fick höra många gånger att hon var för stor och om jag aldrig skulle sluta amma. Hon är två år nu och har inte börjat dagis än och det har många åsikter om.
Jag fick höra både det ena och andra kring tex amning: ”ska du amma NU IGEN?” ”det är nog bäst att du slutar snart” ”han är väl inte hungrig redan, du ammade ju nyss” och kring ersättning: ”ja fast amning är ju bäst” ”håller ni fortfarande på å ge det där?” osv. Snacka om att man blev ledsen och inte minst osäker i början! Som förstagångsmamma så är det ju så som du skriver, man vill det bästa för sitt barn, men det är inte alltid så lätt att veta vilka man ska lyssna på och inte. Det värsta är ju när de där kommentarerna kommer från någon i ens närhet.. Jag valde att lyssna till lug själv och till 1177. Man får hitta det som passar en själv!
Det där med amningen känner jag igen! ”Ska du amma NU IGEN?” och att han inte kunde vara hungrig igen redan. Det känner jag väldigt väl igen nu när du skriver det. Men jag blev snabbt trygg med amningen så jag brydde mig aldrig om just dom kommentarerna även om jag såklart blev paff varenda gång!
Igenkänningsfaktor på hög nivå! 😀