När jag var liten fick jag lära mig att skulle akta mig för ”fula gubbar”. Jag visste kanske inte helt vad det innebar, men jag förstod att jag inte fick ta emot godis eller följa med främmande personer hem. När jag blev äldre lärde jag mig att jag aldrig, aldrig fick lifta, att jag skulle ta taxi hem om jag varit ute, jag skulle inte gå hem ensam och jag skulle fortfarande inte gå hem med främmande män. Om jag skulle ta taxi så fick det absolut inte vara svarttaxi. Senare lärde jag mig att det fanns något som hette Tjejtaxi med kvinnliga chaufförer, den var bäst. Vi fick som tjejgäng höra att vi skulle hålla ihop, hålla koll på varandra och inte lämna någon någonstans själv eller med främmande killar.
Nu, när jag blivit ännu äldre, går jag aldrig ut och springer när det är mörkt. Och även när det är ljust så väljer jag vägar där det finns folk. Jag tycker att det är obehagligt att jobba ensam på kontoret. Dörren är låst, men om jag skulle ha glömt låsa… Om jag har varit ute på restaurang så pratar jag med Mattias hela vägen hem och lyckas jag inte få tag i honom så väljer jag de mest upplysta och folktäta vägarna, hur mycket omväg de än innebär. Om jag är ensam hemma och det ringer på dörren så är min första känsla oro. Om det är fastighetsskötaren och denne är en man så känns det jobbigt att vara ensam där när han ska fixa rören i badrummet.
Just nu läser jag kommentar på kommentar om hur ruttet det är med manshat. Men det som är ruttet med manshatet enligt mig är att det inte är större. Manshat = hatet mot mansnormen. Hela mitt liv är begränsat på grund av patriarkatet och den machokultur som råder. På så många sätt.
Jag har alltid älskat musik, men aldrig åkt på festival. Av en enda anledning – rädsla. Har ni läst om alla våldtäkter som sker på festivaler? Jag älskar städer på natten, se solen gå upp bakom höghusen, men jag skulle aldrig ta en promenad ensam nattetid, på grund av rädsla. Och det här med att sova med fönstret öppet…
Om jag möter dig, du man som inte är en våldtäktsman, som inte tänker kränka mig eller döda mig eller på annat sätt ta tillfället i akt för att du möter en ensam tjej, så är jag ledsen att du blir offer för min rädsla, att jag dömer dig där och då. Att jag har telefonen redo att ringa hem och nyckelknippan i knuten näve. Jag är ledsen att jag misstänkliggör dig bara för att du råkar vara man och ute och gå på samma ställe som jag. Men jag har tyvärr inte råd att chansa.
Jag har lärt mig att vara rädd. Att inte lita på någon. Och det har jag lärt mig för att jag ska skydda mig själv. Och varenda dag så får jag bevisat för mig själv att jag gör rätt i att vara rädd. Det räcker med att läsa en dagstidning eller kolla på nyheterna. Eller läsa kommentarsfält på bloggar eller artiklar på nätet.
Att lära sig att man inte ska lita på någon är ett sätt att överleva. Och min rädsla har nog räddat mig från en massa. Problemet är de gånger jag skitit i att vara rädd, när jag trotsat och inte orkat bry mig. För det är ju mitt fel då, för jag skulle ju inte lita på någon! Det har jag lärt mig. Det har samhället lärt mig.
Ett samhälle som upprepande gånger frågar våldtäktsoffret om hon verkligen, verkligen sa nej, istället för att fråga våldtäktsmannen om han verkligen, verkligen hörde ett ja. Ett samhälle som frågar sig hur hon kunde vara så dum att hon gick ensam hem mitt i natten eller tog svarttaxi eller gick hem med ett helt gäng killar, drack så mycket, klädde sig så utmanande, lämnade sin drink obevakad, dansade så sexigt, festade så hårt…
Ett samhälle som försvarar hot om våld, våldtäkt och död med att hon skulle ha tänkt sig för innan hon hade åsikter, uttryckte sig, trodde att hon var något, var orädd, utmanande, stöddig och tog plats.
Det här samhället har hela mitt liv lärt mig att jag ska vara rädd för män. Och när jag sedan känner hat mot det, då är det jag som är orättvis.
Läs gärna även detta inlägg ”hat föder hat” där jag förklarar lite mer hur jag tänker.
Jag gav allt jag behövde för att få det att fungera i mitt äktenskap men han lämnade fortfarande mig och våra barn. Hans familj kämpade för mig och fortfarande förändrades ingenting och han gick därifrån trasig och ledsen. Jag lyckas fortsätta med hopp om att allt ska bli bättre för oss en dag och att han kommer tillbaka till dig. Han är en fantastisk pappa för barnen och jag hade stor tro på att jag kommer att få se honom återvända till oss. Jag hade turen att komma i kontakt med Dr Isikolo som verkligen visste hur man skulle lösa problemet och det gjorde han och till min förvåning kom min man tillbaka hem till mig. Jag är fortfarande förvånad över hur det var möjligt men det är verkligen sant. Resultatet av hans arbete är säker på att visa sig efter 48 timmar. Min man kom tillbaka och jag vet bättre Dr Isikolo är verkligen en ärlig man som alla kan lita på. Han är bra i sitt jobb med att fixa problem mellan partner och få dem att komma ihop igen. Du kan maila honom via: [email protected] eller kan lika gärna smsa honom via WhatsApp på: +2348133261196
Jag är imponerad av DR SUNNYs goda gärningar. Det här händer mig verkligen. Jag har min ex man tillbaka. Jag heter Sonia Adrian. Gud använde verkligen den här mannen för att hjälpa min situation. Snälla, hör mina ord om du letar efter en trollformel som kan hjälpa dig, kontakta Dr Sunny. Han är den bästa trollformaren som kan hjälpa dig idag. För två år sedan hade jag och min man ett enormt gräl som ledde till vår skilsmässa. Det var ett helvete för mig och min pojke att vi var tvungna att flytta till en annan stad. Jag blev ensamstående förälder. Jag kontaktade bara Dr Sunny för ungefär en vecka sedan när jag berättade för honom om min situation och han sa åt mig att inte oroa mig för det och jag följde hans procedurer och han gjorde sitt arbete. Inom två dagar kom min ex man tillbaka till mig. Det hände en tisdag morgon när jag fick ett samtal hemifrån (mina föräldrar) att han har letat efter mig. Jag accepterade att han skulle komma till min plats och bad mig om ursäkt när jag knäböjde framför vår son. Jag visste direkt att den här mannen har hjälpt mig. Jag är en väldigt glad kvinna med allt som hänt i mitt liv. Om du vill kontakta en trollformler, träffa Dr Sunny och du kommer att bli förvånad över de fantastiska förändringarna i ditt liv. Hans e-post är [email protected] Du kan också WhatsApp honom på +2348082943805. kontakta honom så svarar han dig.
mitt namn är nåd från Seattle WA. Jag har varit frånskild i 2 månader efter att jag var gift i 3 år. min man lämnade mig och gick tillbaka till sin ex fru som faktiskt lämnade honom för sin ex make. Hon lämnade sin man och kom sedan för att förstöra mitt äktenskap, jag och våra fyra barn är ledsna och deprimerade och tittar på dörren och fönstret varje dag och väntar och tänkte att min make skulle komma till sinnet … men det gjorde han aldrig. Vad? min syster som bodde i Kalifornien berättade för mig om en psykisk som heter +1(505)900-0853 eller emil [email protected] denna stavcaster gjorde en trollformel för mig som fungerade på 24 timmar. min man kom tillbaka nästa dag och vägrade att lämna tills jag förlåt honom. Jag ringde polisen på honom och han började gråta att han vill ha mig tillbaka att han är ledsen för att han försummat sin familj för en kvinna som lämnade honom för en annan man. Det har gått fyra dagar nu och han vill ha mig tillbaka eller så skulle han inte äta alls. Han sa att han skulle dö och om jag inte skulle ta tillbaka honom. det här spelljudandet är fantastiskt, jag är så glad att min man vill komma tillbaka med alla medel. Jag älskar det här stavhjulet för att hjälpa min familj.
Alla kvinnor måste beväpna sig. Jag skiter i med vad eller hur, jag skiter också i ev, konsekvenser, för den rådande situationen är helt enkelt oacceptabel. Och det handlar inte om att ”dra alla män över en kam” som en del kretiner här surt ansett, men att se verkligheten i ögonen: en allt större del monster, med en monstruös kvinno och sexualsyn, ”berikar” nu vårt land, och vi har redan en uppsjö av döda och skändade kvinnor som vet att berätta om det (ja, inte de döda, men de dödas anhöriga), det som pågår är ett lågintensivt krig mot våra kvinnor, en del av en socio-kulturellt folkmord, ett brott mot de mänskliga rättigheterna, och att det finns as och kräk som inte har ryggrad nog att er känna detta, är nästan en lika stor förbrytelse.
Jag blir så ledsen när jag läser kommentarer där den som kommenterar inte ens försökt sätta sig in i situationen. Jag förstår exakt vad du menar. Som kvinna kan man också bli rånad eller nedslagen, men det är inte det vi är rädda för, det är för sexuellt våld. Försök sätta er in i den känslan innan ni kommenterar. Och känslan är inte överdriven. Se på statistiken, säger ni. Det finns mycket som inte hamnar i statistiken, säger jag. Exempel från verkligheten utanför statistiken: Vid två tillfällen känt att jag varit nära bli våldtagen. Av okända män, utomhus. Båda tillfällena har jag klarat mig; för att jag orkade knuffa undan honom, för att jag sprang snabbt, eller för att någon råkade gå förbi. Försöker att inte begränsa mig och var jag rör mig utomhus, men det är svårt att inte vara rädd.
Hej jag bor i nynäshamn, kan nån komma hit?
SÅ JÄVLA BRA!!!! Bäst är du!!
Istället för att använda ordet ”män” använd ordet ”invandrare” och denna texten kan relateras för såväl män som kvinnor (även om denna artikeln redan från början kunde relateras av män som faktiskt också kan vara rädda på natten för misshandel och rån). Jag undrar hur du hade tyckt om du läst din exakta artikel fast om invandrare istället? De flesta skulle skrika rasism, men varför får vissa människor bestämma vad som är rasistiskt och felaktig rädsla, medan andra kan ta stolthet i sitt manshat?
Sorry men den här storyn säger att alla killar/män är våldtäkts män och att män kommer att våldta dig om du bara kollar på dom sorry!!!
Var rädd då, sluta leva.
Människor är underbara och människor är hemska. Tror du att det hjälper med att sluta leva, stänga in sig och klaga på en blogg?
Människor är rädda hela tiden. Hur kan vi inte vara det? Det finns idioter överallt.
Jag är man med invandrarbakgrund. Under hela min uppväxt har jag varit rädd för mycket och många.
Andra invandrare, svenska skinheads osv.
Vissa är idioter, en del våldtar och andra är helt underbara.
Idioter kommer alltid finns där. Vi kan på lång sikt genom fortsatt utbildning och mer satsning på uppfostran försöka minska detta.
Men att sitta bakom skärmen, inlåst och sluta leva är enligt mig helt fel.
Gör som du vill. Känner ingen empati för dig.
Bra skrivet! Jag är rädd för ifall man skulle stöta på nån psykopat med kniv eller pistol. Kan inte föreställa mig hur jobbigt det måste vara att vara rädd för alla män sådär.
Jag har fått lära mig vara rädd för tjuvar och pga det måste jag låsa dörren om natten.. sånt är livet!
Mycket bra skrivet!
Jag forstår inte helt, du sitter der och är redd, men du gjör inget med det..? Du behøver at lära dig selvforsvar. Menn är inte svåra at kontrollera, om du vet hur du ska gjöra. Du måste komma ihåg det här; menn är inte övernaturliga, dom tåler inte alt. Det finns mycket enkla och effektiva sett att stoppa en agressiv mann. Men om du tar offer-rollen och sitter gömd bak en gardin och är redd, då har du inte en sjans. Du kan vara et offer eller du kan lära dig hur du inte blir et offer, ditt valg.
Men jag förstår inte varför rädsla måste innebära hat?
Jag är livrädd för invandrargäng efter att jag blev misshandlat av ett, men det betyder inte att jag hatar alla invandrargäng.
Ni måste kunna separera rädsla och hat, och det för er egen skull, det är inte bra för själen att gå och bära på hat, det kommer ni märka en dag när det till slut triggar en depression.
https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/vald-och-misshandel.html
https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html
Om du nu kollar på dessa länkar är upp till dig men jag som kille har minst lika stor anledning att vara rädd ute på natten visst är det inte lika stor sannolikhet att jag bli våldtagen men sannolikheten att jag blir grovt misshandlad är minst lika stor om inte större. Kan någon då förklara för mig varför vi bara ska hålla koll på ena sidan men inte den andra. Många killar tänker nog som dig, speciellt i sämre områden. (De som kollar statistiken för tänka på att många av dessa fall kan och har förekommit i hemmen, allra flest i kvinnors fall)
Jag ser inte någonstans i min text att jag pratar om att kvinnor är de enda som drabbas av machokulturen. Låt oss alla jobba emot den, för allas skull.
Men lugna ner dig! Orka vara så paranoid… Precis, PARANOID.
Mmm precis, orka.
Rädsla för monster o spöken lockar dem till dig…
Fantastiskt bra!
Mycket intressant och läsvärt. Stort tack.
Detta leder in, åtminstone för mig som är en man, i hur jag begränsar mig för att inte identifieras fel eller misstänkliggöras. Ett exempel ur vardagen: Max, titta nu inte för länge på de där barnen som leker så härligt och glatt, det kan uppfattas fel.
Oavsett, det är en sorg i sig att vi alla inte kan känna tillit.
sá vad tycker jag? kvinnor har alltid behandlat mig bra, män har varit de som har behandlat mig dáligt. Drar jag män över en kam och all kvinnor likadant? nej, kvinnor som behandlar mig dáligt är bara undantag och män som behandlar mig dáligt är ocksá undantag. Män är oftast den ”dáliga” av könen men jag har fortfarande samma syn pá báda. Kanske inte när jag tánker efter, men har de med mitt kön att göra för att jag är man? Jag finner báda könen attraherande för mig men min erfarenhet säger mer tillit till kvinnor än män, men när den tanken slár mig sätter jag mig in i den andra. vad har han upplevt? har han blivit uppvuxen likadant? vad driver honom? är han annorlunda eller är alla andra annorlunda än honom? Jag har inte fátt lära mig vilket av könen som är det ”dáliga” jag har lärt mig själv att det finns dáligt av allt, men även om MIN erfarenhet är mer negativ mot män ändrar inte min ásikt att báda könen är bra och dáliga. Ingen favorisering. Din erfarenhet är olik frán min och din mammas/pappas/släktings erfarenhet är olik frán din egen. De är din släktings ásikt du har just nu. Vad är din egen ásikt?
Jag har läst en del av alla dessa kommentarer – orkade inte läsa alla, blir bara ledsen. Och arg!
Jag är en äldre kvinna; har aldrig i mitt liv känt rädsla för män; jag tillbringade minst lika mycket tid med min pappa som med min mamma när jag var liten – på den tiden fanns inga dagis – och han lärde mig lita på människor. Jag har liftat i min ungdom, gått ute i städer sent på nätterna. En enda gång har jag råkat ut för en illasinnad man – helt klart psykiskt sjuk.
Däremot har jag råkat ut för en hel del illasinnade kvinnor. Elakhet behöver inte handla om våldtäkt. De flesta människor jag under mitt snart 70-åriga liv jag sett slå sina barn, har exempelvis varit kvinnor.
Men att utöva våld mot barn är kanske OK…?
Jag har arbetat med ungdomar – och sett hur oerhört elaka vissa tjejer i grupp har varit mot enstaka killar.
Som jag ser det är det lika idiotiskt att säga att män är sådana och kvinnor sådana, som att dela in människor i svenskar och invandrare, äldre, yngre och så vidare. Har vi inte kommit längre???
Alla människor är individer!
Dessutom har det hänt något de senaste åren. Den här mansskräcken jag läser om här – den fanns ju inte för 10-20 år sedan. Var kommer den ifrån…?
Neej, det jag tror vi måste göra är att sluta tala om alla dessa stackars kvinnor – och börja tala om hur vi tar hand om våra BARN. Den dag alla barn får den kärlek, den omvårdnad, blir lyfta, älskade precis som de är av båda sina föräldrar – då är jag övertygad om att allt våld, kriminalitet, krig etcetera, kommer att försvinna…
Det finns en anledning till allt. Det är där vi måste börja.
Hat föder bara hat. Vi måste se ORSAKEN till problemen.
Kärlek och respekt föder kärlek och respekt.
Marika
Varför är den inte fler män som reagerar på att uppfattas som potentiella villdjur av det motsatta könet?Det måste ju kännas förskräckligt!
Obefogad rädsla. Gör följande: 1) Gå till psykolog eftersom denna mansfobin uppenbarligen begränsar din tillvaro. 2) Ta ett snack med en kriminolog, exempelvis GW Persson för att få reda på verkligheten, eller möjligen en kvinnlig kriminolog. 3) Börja oroa dig för verkliga hot som exempelvis cancer, eller nej, gör inte det.
Tack för livsinstruktioner och dom. Här kommer några till dig: 1. Gå till en psykolog, det är ett bra tips för de flesta 2. Ta ett snack med en feminist, kanske helst av manligt kön 3. Börja oroa dig för machonormen och dess konsekvenser.
Nummer 2 och 3 är redan uppfyllda .
Jag är stolt feminist. Men jag är också av den åsikten att vi i möjligaste mån ska basera våra ställningstaganden på fakta. Farligaste mannen i ditt liv är den du lever med, det är han du möjligen med viss fog ska vara rädd för.
Med fakta menar du statistik eller? Jag tror inte jag är ensam om att välja taxi hem efter en kväll ute istället för att gå. Dels av bekvämliga skäl men också för att det känns tryggast. Om jag ska tolka en himla massa kommentarer ovan så är jag helt fel ute där. Det är mycket farligare att åka bil. Jag borde gå.
Jag nämner våldtäkt i texten och därför drar många slutsatsen att jag tror att jag ska bli våldtagen om jag sätter foten utanför dörren. Men det är så många situationer som upplevs som hemska även om de inte leder till just våld eller våldtäkt.
http://vardagsrasismen.nu/2015/06/22/jag-hatar-man-i-grupp/
Här kan du läsa om en massa situationer som med all säkerhet inte finns i statistiken men som är oerhört jobbiga att vara med i. Fysiskt underläge, machokultur och samhällets syn på vad som är ok att bli utsatt för som kvinna – det gör mig rädd. Det gör att jag hellre tar taxin än promenaden på natten. Trots att taxin är så mycket farligare statistiskt.
Jag kan förstå att många vill tolka min text som att jag sitter inne och aldrig vågar gå ut, men saken är den att jag blir rädd just eftersom jag väljer att inte sitta inne. Jag hamnar i alla dessa situationer med jämna mellanrum, och jag insåg då hur ofta jag behöver vara på min vakt bara för att jag gör helt normala saker i livet som till exempel att gå ut och äta på restaurang. Och det är det som stör mig.
Det är inte bara att jag som liten fick höra att jag skulle vara försiktig, jag har också levt i 34 år och jag ser vad machonormen gör med både män och kvinnor, och hur man bara sväljer det för att det har blivit så normalt. Det gör mig orolig, det gör mig otrygg och det gör mig rädd.
Jag hoppas att detta gör att du kan läsa min text lite mer som jag hade tänkt mig att man skulle läsa den.
ps Skulle jag leva efter statistiken så skulle jag dessutom ha fött 1,98 barn och det känns ju lite obehagligt… 😉
Det är sorgligt att läsa hur du begränsar dig själv pga av rädsla. Man ska inte tro allt som står i tidningarna. Media frossar i våld och elände. I verkligheten drabbar det väldigt väldigt få människor. Ta själv reda på fakta om vilka som drabbas av våld, i vilka situationer och hur vanligt det är. Du kommer märka att du inte har någon särskild anledning att vara rädd och begränsa dig själv. Din rädsla är inte logisk.Det finns annat du borde vara mer rädd för ex åka bil. Det du beskriver kallar jag inte att leva. Gör du det? Befria dig själv från rädslan och börja lev.
Fundera också på vilka som tjänar på din rädsla. Gör du det? Andra kvinnor? Männen? Nej. De enda som tjänar på rädda människor är ett samhälle som vill ha kontroll och som avskyr orädda människor.
Tänk att fokus hamnar så mycket på hur jag ska hantera en rädsla och så lite om vad som orsakar den.
Blir nedstämd då jag läser detta. Ingen skall behöva gå kring och vara rädd. Jag önskar allt det bästa till dig!
Tack hejhejvardag. Jag tycker att du lyckats oerhört med att problematisera en påtvingad offerroll, utan att i onödan ha skuldbelagt mannen, så uppfattar jag ditt inlägg – vilket gör mig mycket glad eftersom att det är ett ämne som vart svårt för mig själv (som man) att angripa.
Gällande ett antal inlägg ovan, som anmärker med statistik och siffror att män visst också är utsatta för våld, vill jag påpeka att diskussionen knappt vidrör ämnet med undantag för den gemensamma nämnaren ”våld”. Här har vi, tycks det mig, att göra med ett underlag till samtal om kvinnors påtvingade offerroll och rädsla inför våld från män – och ingenting annat.
Jag må som man också uppleva rädsla för våld från män, men det har mycket litet att göra med frågan, då jag oavsett hur jag som individ upplever det – tillhör en grupp som ur ett bredare perspektiv är påverkad av en yttre uppfattning att de är mer kapabel att hantera våld och därför inte i samma utsträckning faller offer för det. Kvinnor är i motsats framställda i hög utsträckning framställda som offer. Sammanfattningsvis påverkar detta oss som individer. Diskussioner kring hur män förväntas förhålla sig till våld och riskfyllda situationer välkommnas, men kanske inte i denna debatt.
Vidare vill jag faktiskt kommentera på de inlägg som påstått att kvinnor i högre utsträckning blir utsatta för våld, eller att ”alla” kvinnor blir utsatta för våld men inte alla män. Detta är också att begå ett stort misstag. Våld är en realitet för i princip alla, då våld förekommer i så hög utsträckning i olika miljöer och former (missförstå mig inte, jag inser att det låter mycket drastiskt). Frågan handlar snarare om vad som förväntas av oss när vi bemöter våldet, än i vilken utsträckning män respektive kvinnor faller offer för våld.
Tack för dessa ord Max! Ibland känns det onekligen som att diskussionen inte hamnar där man vill. Något som både jag och läsare kan reflektera över!
Men många verkar ändå förstå och där blir det intressanta diskussioner, som leder till fler tankar. Det är bra!
Tips om ett inlägg som tar upp termen ”manshat” och en hel del annat vettigt (,med illustrationer).
http://morgonkaffet.se/2015/march/kvinnohat-vs-manshat.html
Rädsla är viktigt och en förutsättning för vår existens. Omotiverad rädsla är jobbigt och kallas för fobi när den tar proportioner. Då går livskvalitet förlorad. Kom ihåg att nio av tio mord är självmord. Se var de verkliga farorna kommer ifrån, var inte din egen fiende, ta itu med dina fobier och låt inte som en sverigedemokrat som är rädd för negern.
Jag vill nog ändå säga att din rädsla är något överdriven, antagligen inte alls ditt fel utan den är helt enkelt skapad av dem som uppfostrade dig och såklart media och samhälle. Överfallsvåldtäkter utomhus begångna av okänd man är relativt ovanliga. Det gör såklart inte nån skillnad för den som råkar ut för det men till mannen som kollektivs försvar så finns det ju massor av rötägg och skitstövlar men alla är inte våldtäktsmän eller hustrumisshandlare.
Jag säger inte att jag inte varit rädd. Jag har liftat, legat halvnaken (eller hel) i samma säng som fulla snubbar som tagit ett nej (jag säger inte att det inte var motvilligt) befunnit mig i mörka parker med flera för mig okända killar som inte så mycket som gav mig ett skrapsår, jag har vandrat genom mörka gränder i andra länder med både mörka män och ljusa, och kanske någon drogmissbrukare. Jag har aldrig någonsin blivit antastad i de situationerna.
Jo jag har stött på killar som jag anat kan gå över gränsen, oftast på krogen, ursprung alla sorter. De som blir aggressiva är mesiga snubbar som sällan får till det. Inte nördarna utan de som helt enkelt är för tråkiga för att få ligga. De är de jag aktar mig för.
Att gå runt och vara rädd är helt meningslöst för inget av det du är rädd för kommer sannolikt att hända. Det är större risk för en ung kille att bli nedslagen än för en kvinna att bli våldtagen och blir hon sen våldtagen blir hon det av den hon inte i sin vildaste fantasi kunnat tro skulle göra henne illa.
Jag tycker det är trist att det blivit såhär. Att vi svartmålar mannen som kollektiv för några få idioters beteende. Pedofilskräcken t ex är vår tids häxprocess. Det här måste vi stoppa nu innan det går åt skogen.
Kvinnor är inte automatiskt goda. Det händer såklart att de ljugs om våldtäkter, sådana tjejer har jag känt. Kvinnor använder tyvärr rätt ofta sitt kön till att spela offer. Jag säger därmed inte att det inte finns en del att jobba på vad det gäller jämställdhet.
Skitstövlar har jag träffat en del, men det må vara hänt, jag har glömt varenda en.
Jo jag är feminist. Tycker det är tråkigt att debatten ballat ur fullständigt.
bästa kommentaren på hela jävla sidan// Alla grabbar
Det här är exakt så jag med känner. Jädrigt bra text, den borde hyllas och sätts fart på en förändring! / Rebecca
<3
Kunde inte sagt det bättre, du satte verkligen ord på alla tankar och åsikter jag också har!
<3
Känner tyvärr alltför väl igen mig själv i denna text. Oerhört träffande! Tror tyvärr att många andra tjejer också känner så.
Tack och jo, det verkar ju tyvärr så…
Word!
Det är vare sig män eller kvinnors fel att du som vuxen inte hanterar dina psykiska besvär. Patetiskt att behöva bli jämförd med sådana som du.
Bli jämförd?
Kolla igenom lite av kommentarerna är du snäll. Du kommer märka att vi är MÅNGA som känner exakt som Louise och det här är ett samhällsproblem och inte bara ett problem för henne. Heja dig om du inte känner rädsla. Det ger dig inte rätten att påstå att Louise har psykiska besvär. Kanske har du missförstått texten? i så fall finns ett förtydligande i Louises senaste inlägg.
<3
heja dig som orkar svara på så många kommentarer. verkar oundvikligt att inlägg av den här typen får en massa påhopp från de kränkta männen och lite förvånande också att rasisterna genast ser sin chans att spy ut sitt hat. Lika många är de tjejer som hävdar att de minsann inte känner rädsla. Härligt för er vill jag säga, men rädsla är liksom inget man väljer att känna.
Jag hoppas inlägget får stor spridning!
❤️❤️
Väldigt bra skrivet! Hoppas vi får en samtyckeslagstiftning snart. För normala killar är det inte ett dugg svårt att avgöra om tjejen samtycker till sex eller inte.
Kul skrivet, det första stycket innehåller nästan exakt det jag fick lära mig som barn oxå (förutom delen med tjejtaxi då).
Men det är ju väldigt tråkigt att du alltid (nästan) är rädd, det ska man inte behöva vara.
Tack för en intressant och tankeväckande text. Jag håller helt och fullt med dig och är så glad att den här typen av förnuftiga texter äntligen börjar få mer utrymme i debatten samt att också män börjar inse att (riktiga) feminister inte hatar män, utan att vi alla – både män och kvinnor – skulle må bättre av att vissa normer ändras.
Vill dela med mig av en liten historia: min farbror är världens snällaste, skulle aldrig göra en fluga förnär och fullkomligt avgudar sin åttaåriga dotter, men är också rädd för att inte kunna skydda henne från ”fula gubbar”. Min farbror berättade för mig om att han var ute och gick sent en kall kväll på en dåligt upplyst gångväg, med luvan uppdragen och händerna nerkörda djupt i fickorna när han fick syn på en ung kvinna en bit längre fram på vägen. Kvinnan gick fort, verkade nervös och såg sig hela tiden över axeln. Efter ett tag insåg min farbror att det var honom kvinnan var rädd för. Det gav honom en tankeställare. Han hade aldrig någonsin sett sig som någon att vara rädd för, och det gjorde honom väldigt ledsen att uppfattas som skrämmande. Tänk om hans lilla dotter kunde få växa upp i en värld där ingen känner sig rädd för främmande män, och pappor inte behöver oroa sig för att söner och döttrar ska råka illa ut på grund av förlegade normer om manlighet.
Jag känner igen mig helt i det din farbror pratar om. Jag gråter inombords varenda gång som jag tänker på alla kvinnor som jag bryr mig om och framtida döttrar jag kommer ha, som måste leva i en sådan vrickad världsbild, uppdelning av de olika könen.
Varför är det så svårt att se och respektera varandra som människor istället för hur det ser ut idag, där samhället i princip ser det kvinnliga könet som en annan art.
Som något mindre värt.
Va fan händer.?.
Så. Jävla. Sant.
Så! Jävla! Sant!
Tack för att du skriver så bra!!!
Jag fick en stor klump i magen när jag läste detta, det gör på riktigt ont i mig när jag får höra att jag, personligen som du uttrycker, kommer att vara ett ”hot” mot dig om vi möts ensama gåendes mot varandra. För att jag garanterar dig att jag aldrig, aldrig, aldrig ens skulle tänka tanken att göra något mot NÅGON som var illa menat, jag garanterar dessutom att den stora majoriteten av Sveriges befolkning tänker likadant och det gäller inte bara män utan alla, alla vi MÄNNISKOR som bor i Sverige. Jag har personligen varit med om att ha blivit sexuellt trakasserad av en MÄNNSISKA, denna människa råkade vara en kvinna och när detta kom fram så blev jag bara utskrattad, utskrattad av kvinnan som satt på polisen och skulle ta emot anmälningar. I hennes värld fanns det inte att en 17årig kille kunde bli våldtagen av en 40+ kvinna, så jag fick gå därifrån utan att ha anmält kvinnan. Jag ber er, generalisera inte ett kön för att jag lovar att ni som är tjejer inte vill höra att ni t.ex. är fega för att ni är tjejer på samma sätt som killar inte vill höra att de är våldtäktmän bara för att det är killar. Snälla, var goa och ta hamd om varandra.
Det du beskriver, att inte bli tagen på allvar för att du är kille och en kille kan ju inte bli sexuellt trakasserad eftersom en kille alltid förväntas vilja ha sex – DET är också en del av den destruktiva mansnormen.
Ingen har heller påstått att alla män är våldtäktsmän. Om du läser texten igen så tror jag att du kan se det.
Ta hand om dig!
Jag är kille. Jag fick alltid lära mig samma sak. Jag kan inte säga att jag ringer hem och ser till att ha någon att prata med när jag är ute i mörkret, men man lever alltid med någon sorts rädsla för våld. Det är tyvärr så att oavsett hur positivt en rörelse är oavsett om det är feminism eller miljörörelsen, så kommer den utnyttja problem och tillskriva dem till det rörelsen bekämpar.
Vad som egentligen behövs är ett förändrat fängelsesystem, ett där vi låser in de som våldtar, misshandlar, mördar och rånar och inte släpper ut dem förrän de bedöms som helt säkra. De ska släppa Hagamannen som bedöms ha lätt att återfalla i brott, det är helt sjukt! Lås in farliga män och ja det är nästan alltid bara män, det är en grupp män som är de farliga i samhället, ge dem vård och få dem att ta upp hobbies och släpp inte dem förrän de är säkra. Ingen ska behöva gå och vara rädd för våldsförbrytare som kommer ut ur fängelset såfort de har ”avtjänat sitt ”straff” ”.
Det är fruktansvärt att flickor/kvinnor ska behöva tänka/känna så. När mina barn växte upp hade jag ungefär samma känsla och förmanade mina barn på samma sätt. I synnerhet min dotter. Därför undrar jag vad det är för ett samhälle vi har skapat. Ett hatets och rädslans samhälle. Tyvärr blir det bara värre när lärare på skolor förmanar kvinnliga elever att klä sig ”anständigt”. Då undrar jag för vem alla flickor/kvinnor ska klä sig anständigt?
/Janne
Ja precis så! Man lägger ansvaret på flickorna/kvinnorna när man säger att de ska klä sig anständigt. Samtidigt befriar man då pojkarna/männen från ansvaret.
”Klä dig anständigt så att du inte blir kallad diverse saker/tafsad på.” Varför inte: ”låt bli att tafsa och kalla flickor för diverse saker”. Kan man undra…
Men ju mer man vrider på det desto fler diskussioner blir det och förhoppningsvis kommer förändring med det!
Det finns en person som nästan har kopierat hela din text och lagt ut på sin blogg, kolla här: http://nouw.com/jacqesvensson
Jag tycker det är för djävligt att så många kvinnor/tjejer begränsar sig och sina liv pga män
Jag tycker det är för djävligt att det finns män som utövar sexuell makt mot kvinnor, tränger sig på, trakasserar, kränker och våldtar
Jag tycker det är för djävligt att dessa män svärtar ner manskollektivet
De borde använda sig av sina intellektuella och empatiska förmågor för att göra världen bättre i stället
Wow måste bara säga att jäklar vad ja känner igen mig själv när jag läser denna text! Kanske nu ja börjar förstå varför med efter att ha läst den här texten.. Och att de säkert inte bara är jag!
Den sista raden fyller mig for Så stark och riktig… citat/ ” När jag känner hat mot det är det jag som är orättvis… ” /slut citat. Jag hade en far som slog och ”vandaliserade mig” både fysiskt och mentalt. Jag har aldrig haft modet rent känslomässigt att närma mig män. Hela mitt liv har jag letat ”Pappa~gestalter”. Män som själva är Fäder och som genom sitt föredöme gett mig styrka och livsglädje PÅ DET RENT MÄNSKLIGA PLANET! Men som trots min beundran och glädje ändå inte förmått mig att ge mig modet att söka manligt sällskap på ett djupare plan! Jag är oerhört tacksam. Och kasta mig i en Faders armar genom Tron. Den Kristna Ortodoxa Tron på Livets Mysterium trots allt! Må Herren välsigna oss i Allt och göra oss till allt vi hoppas kunna bli trots motgånagar hinder och småaktigheter. Till syvende och sist är det jag som skall leva i samklang med Samvete Tro och Medmänniskor!
Det finns en massa bra män också. Säg något snällt om dom nån gång. 🙂
Har du läst min blogg förut Jonas? Jag tror nog inte det med tanke på denna kommentar. Men tack för förslaget, det kommer fortsätta att finnas massa fint om fina män här också 🙂
WORD sistah!
När jag var liten fick jag veta att man blir alkoholist och får skrumplever om man dricker alkohol. Så nu går jag omkring och tycker synd om alla som tar sig ett glas rött en fredagkväll och tänk på alla som går ut på helgerna och förstör sitt liv. Fick även höra att marijuana är en dödsdrog, fast nu är den laglig i hela USA och det finns 0 (noll) dödsfall av den dödsdrogen.
Tur att man lever under skräcken man fick höra när man var liten istället för att erfara världen själv
Blev du attackerad av ett glas rött en gång? Och tafsad på av en öl?
Har du av en man? Du skriver enbart om en projicerad rädsla inte om att saker hänt dig
Oh ja. Känner nog ingen tjej som inte blivit tafsad på av någon okänd man. Till exempel.
Riktigt rädd blir man dock kanske först när man själv blivit utsatt av fel man. Det är då man märker hur det ligger till. Man får ingen hjälp, och man får inget försvar. Mannen kan fortsätta sin dagliga terror, trots att man skilt sig, utan att någon enda en säger ifrån. Inte ens socialen. I princip daglig mobbning är det som gäller, och hot av olika slag. Mitt tips: Akta er för män.
Oj va träffande skrivet. Känner igen varenda detalj av din berättelse. Det är som om du krupit in i mitt huvud och läst mina tankar. Som mamma till en liten flicka är körsbäret på toppen nu all oro för att hon ska råka illa ut. Har massa fina män i min omgivning men de kan nig aldrig förstå den otrygghet vi kvinnor upplever så gott som dagligen.
Jag är en dam 73 år gammal, ursprung från Sydamerika, jag kommer ihåg att när jag var mycket yngre, lärde mig samma som er, och på den tiden fanns samma brott som idag, och man dömde inte mannen på samma sätt som idag. Då, det var kvinnas fel. Och efter så många år det är fortfarande samma sak i alla länder, jag tror att det är samhällets fel. Att vi kvinnor är inte respekterat och vi har varit alltid betraktas som varelse av andra klass, utan frihet att klä på hos som man vill, att går vilken väg som man vill, att uttalas hos som man vill, annars är vi kritiserad till och med av andra kvinnor. Så är den kallas civiliserat samhället . Men vi hotar inte alla man , vi älskar vara söner, vara barn barn. Men vi önskar bara att ni kan respektera alla kvinnor, och spelar ingen roll hur man klä på sig, eller man drycker eller inte, man festa eller inte, vi kvinnor kräver respekt och frihet att vara Kvinna och inte behöva vara leva i konstant rädsla .
Så otroligt bra skrivet!!
Det är om mig!
Ja män är ju förjävliga asså. Vi borde döda alla män och bara leva som kvinnor på jorden. Jag offrar gärna mitt liv till alla manshatare så de kan ha de gött. Liksom jag är ju man så det är ju trots allt mitt fel :/
Detta är nog det bästa jag någonsin har läst!
Oj så himla bra skrivet!
Kan inte göra annat än att hålla med på alla punkter.. bara häromdagen när jag var på väg hem från jobbet så såg jag 2 killar i parken lite längre fram som skulle åt samma håll som mig.. ja, då blev jag rädd och tog en omväg.
Helt sjukt att man ska behöva känna så! :/
<3
Wow säger jag bara, är precis som att det kmr från mitt egna huvud!
<3
Rädslan är faktiskt överdriven, med tanke på hur liten risken är. Det anmäls 300 överfallsvåldtäkter per år. Nästan en per dag.
Jämför det med de 30.000 män som enligt anmälan misshandlas varje år på stan av okänd. Män verkar trots 100 gånger högre risk att råka illa ut, inte oroa sig hälften så mycket.
Det är misogynt av dig som kvinna att skrämma upp andra kvinnor och utmåla att samhället är farligare än det egentligen är. Det blir en sorts terror… där kvinnor går omkring och jagar upp sig i onödan.
Det sker ca 700 miljoner möten mellan man och kvinna varje år i Sverige.
300 av dessa 700 miljoner möten resulterar i överfallsvåldtäkt. Så det är med dessa siffror man ska beräkna risken när man möter en okänd man.
På samma sätt som vissa kvinnor påstår att kvinnor är värda mindre lön, när fakta säger att vi har samma lön för lika jobb.
Visst är det så! Det har inget med manshat att göra.
Så långt ifrån konstruktivt man kan komma. Sluta hålla på och dra och slita i saker som ni bara borde släppa. Du bekräftar ju bara bilden som ”samhället” inprintat, skapar ett gäng anhängare och förstärker polerna som du uppenbart vill komma från. Om alla kvinnor istället kan ta upp sånna här saker men deras respektive så tror jag vi skapar en bättre samhållning än om vi håller på och pekar finger hela tiden. Hata mansnormerna, ja för hat är ju den självklara vägen, det vet ju alla.
Okej, så med samma resonemang så tycker du alltså att det bör vara mer än ok att hata andra grupper som är överrepresenterade vid brott som t.ex. våldsbrott, rån och stöld? Eller är det bara gruppen ”män” som du tycker är ok att hata?
Jag vet inte om du vill missförstå eller om jag är för luddig. Kanske en kombination. Jag hatar inte män. Du vet när man säger ”stark som en man”, ”ta det som man”, där har man en bild av en MAN. Det är den jag är emot. Normen. Förväntningarna hur en man ska vara.
Män är ju överrespresenterade när det kommer till våldsbrott och jag tror inte att pojkar föds våldsamma.
Varför tror du att de är överrepresenterade?
Där slog du huvudet på spiken. Precis det du sa. Måste vi fixa.
Där slog du huvudet på spiken. Precis det du sa. Måste vi fixa.
Sjukt bra skrivet! Jag tänker precis så jag med jag är också rädd. Och det kändes bra att läsa din text!
Sjukt bra skrivet! Jag tänker precis så jag med jag är också rädd.
Känner igen mig i varenda ord du skrev. Sjukt!
Fyfan va tråkigt liv du måste ha om du hela tiden är rädd.
Jag är inte rädd hela tiden. Har gett exempel på situationer då jag känner mig rädd i texten ovan. Läs den om du vill.
Det är sorgligt att läsa om ditt begränsade liv och dina rädslor. Men problemet är inte ”män”, ”patriarkatet” eller ”mansnormen” utan vad du matats med för information och hur du processar den. Evolutionen har inte utrustat oss människor med någon bra intuition för risk i ett storskaligt samhälle med dess alarmistiska mediabevakning . Dina rädslor och ditt kontrollbehov står helt enkelt inte i rimlig proportion till den verkliga hotbilden. Javisst finns det risker i livet, varav trafikriskerna och diverse hälsorisker från dålig mat och luftföroreningar är bland de större. Våldtäkter ligger inte högt på listan.
Du pratar om att ”samhället lärt dig”. Jovisst, det har du rätt i. Fundera på hur du skulle kunna olära dig.
Texten ger också sken av att de män, som är tilltalade i våldtäktsmål, inte får några obekväma frågor av t.e.x. åklagaren, målsägandebiträdet eller rätten men självklart får de det!
Det ligger i sakens natur, precis som det gör att målsäganden får obekväma frågor, eftersom det handlar om allvarliga brottsanklagelser, rörande händelser där kanske bara två personer var närvarande, vilket inte sällan leder till en ”ord mot ord”-situation, där det måste vara ställt bortom varje rimligt tvivel att en brottslig gärning har begåtts.
Det sista eftersom Sverige ännu tillämpar oskuldspresumtionen, d.v.s. rättsprincipen att ”hellre fria än fälla”.
Jag förutsätter att skribenten ser poängen i en dylik rättsprincip och att hon även är medveten om att ca 1/5 av alla anmälningar om våldtäkt (från kvinnligt håll) handlar om falska våldtäkter. Allt enl. Polisen.
Sådana falskanmälningar förstör dessvärre trovärdigheten hos verkliga våldtäktsoffer.
”Det här samhället har hela mitt liv lärt mig att jag ska vara rädd för män. Och när jag sedan känner hat mot det, då är det jag som är orättvis.”
Önskar att skribenten hade varit lite mer specifik om i vilken samhällets skola hon har gått och vem/vilka, som lärde henne allt det där.
Är det alltså ”det här samhället” som är ”mansnormen” och ”patriarkatet”? Varför inte lika gärna kalla det ”kvinnonormen” och ”matriarkatet”?
”Rädslonormen”?
Varför behöver någon hata ”mansnormen”, som jag trodde handlade om något helt annat än våldtäkt (t.ex. om att män enl. somliga förutsätts vara norm och kvinnor ett slags bihang), när man eg. hatar det som någon har lärt en och sin egen rädsla?
Ok jag ska försöka förklara lite mer. Jag är medveten om att min text är lite luddig, den är sprungen ur en känsla och skriven där efter. För dem som känner igen sig verkar den inte vara lika luddig, kanske för att man delar erfarenheter.
Jag är helt övertygad om att man när man föds får en massa förväntningar vad gäller beteende utifrån kön. Jag förenklar nu enormt men försök att se det stora: män ska vara stora starka och inte visa känslor. Kvinnor ska vara omhändertagande, mjuka och känsliga. Långt ifrån alla passar in i dessa bilder, men många försöker passa in. Att falla in i en norm är en trygghet. De som går utanför normen ses som hot. Jag tror att mansnormen, alltså de förväntningar en pojke får i sig från start, inte alltid och kanske sällan är av godo. Mycket i dessa bör förändras, enligt mig.
Man vänjer sig vid att män ska vara på ett visst sätt och därför inte kan ansvara för sitt beteende i tex sexuella sammanhang. Skulden läggs på kvinnan som var lockande.
Som sagt, hårddraget men jag hoppas det blev tydligare.
Rädslonormen förstår jag inte vad du menar med. Vilken skulle det vara?
Kvinnonormen är en annan diskussion men intressant den också. Matriarkatet? Vilket då? Utveckla gärna.
”Rädslonormen” lät lite kul. Jag vet inte vad skribenten menar, men jag har noterat att feministiska bloggare och skribenter nästan undantagslöst kör variationer på din text. Det är förväntat inom den vänsterfeministiska subkulturen att vara rädd, att berätta om sin utsatthet och att profilera könsbaserat. Vet inte vad som är hönan och vad som är ägget. Blir man neurotisk av att vara feministisk bloggare eller blir man feministisk bloggare av att vara neurotisk?
”Kvinnonormen är en annan diskussion men intressant den också. Matriarkatet? Vilket då? Utveckla gärna.”
Eftersom du med ”mansnormen” och ”patriarkatet” verkar syfta på ”det här samhället”, så kunde man ju lika gärna ersätta de två första orden med ”kvinnonormen” eller ”matriarkatet”.
Med ”rädslonormen” menar jag den norm, om det är någon sådan, som ditt inlägg ger uttryck för. Människor kan dock vara rädda för lite av varje (finanskriser, naturkatastrofer, döden, spindlar, män, kvinnor, barn, damm, pollen, otrohet, skilsmässa, hemlöshet, invandrare, terrorister, krig, åska, hundar, …), så varför sätta någras specifika rädsla på piedestal och utforma samhället utifrån den?
Rädsla är sällan rationell, utan känslostyrd. Därför bör man inte fatta ogenomtänkta beslut, baserade på rädsla.
Jag har aldrig sett mig själv som en rädd person, faktiskt inte alls, men det slår mig ändå när jag läser din text att jag ändå får slags reaktion när jag finner mig ensam med en okänd man. Detta oavsett om det är natt eller dag, och avsett plats eller situation. Möter jag en okänd man i tvättstugan en eftermiddag blir jag faktiskt på något plan på helspänn, även fast större delen av mig kanske inte reagerar nämnvärt. Jag är inte konstant rädd, men ändå redo. Och i sådana situationer gör jag per automatik en utvärdering av min styrka och hans. Inte för att jag tror att alla män ska överfalla eller våldta mig, utan för att dom kan. För att jag inte skulle kunna försvara mig om de gjorde. Alla män är inte dåliga män, men kanske just denna man är? Och om jag har otur är chansen stor att han förmodligen isf kan överrumpla mig utan problem.
För mig handlar rädslan då mest om det tror jag. Om min egen svaghet och oförmåga att klara mig själv. Känslan av konstant underläge, av att leva i ett samhälle där grundförutsättningen är att halva befolkningen bara per automatik har ett överläge. Psykiskt eller fysiskt. Oavsett om de valt det själva eller ej..
Väldigt bra formulerat! tack!
Vi är alla i underläge vid överrumpling. Jag är man och styrketränar, men om en klen kvinna överrumplar mig med en bestämd attack så har jag mycket, mycket dåliga chanser. Jag accepterar att jag kan dö närsomhelst, framförallt i trafiken men även i det sociala livet.
Ja, det är vi. Jag vill egentligen inte skilja på man och kvinna där. Alla kan vara rädda och alla kan övermannas. Men det jag tror att jag menar är att kvinnor i grunden generellt känner sig svagare. Fysiskt. Och pga strukturer i samhället också psykiskt. Och att när unga kvinnor säger något som upprör, så får de bevisligen hot om våld och våldtäkt. Vilket från en man blir maktutövande från en starkare person (generellt), av någon som tar ett psykiskt övertag genom att använda kunskapen om sina fysiska (underförstådda) överlägsenhet. Om en man och en kvinna skulle möta samma motstånd skulle det troligtvis kanske gå bättre för mannen, även om det inte går bra. Om en man därmed stiger upp på morgonen och börjar dagen från ett noll-läge, så går en kvinna oftast ut lite på minus. Hon kompenserar kanske upp detta med att se sig om lite extra, undvika situationer och på så sätt flytta upp sig själv till plus.
Upplevelsen av den egna sårbarheten kan förstås skilja sig, det vete sjutton om statistiken inte ger anledning för män att vara mer försiktiga. Exempelvis så uppgav ca 2.7% av alla män att de blivit misshandlade och 1.9% av alla kvinnor enligt BRÅ år 2013.
Jag tror detta är både biologiskt och erfarenhetsmässigt grundat. Ett barn som möter en okänd vuxen är väldigt sällan lugn och säker, tills dess att barnet har analyserat situationen och kommit fram till att den vuxna inte är ett hot. Så fort jag möter en person blir det en analys av personen, sen kommer situationen in och avgör min reaktion.
Känner man sig svagare blir man på automatik lite försiktigare med vad man själv och vad den andre gör.
Vi män agerar och reagerar på sådant vis hela tiden, det tror jag är något helt naturligt och inget att skämmas för.
Det viktiga i det hela är att kunna släppa på spänningarna när situationen är annorlunda och kunna medla med sig själv om vad som är resonligt, för det gömmer sig inte våldsamheter bakom varje hörn.
Att låta historier enbart bestämma hur en ska tänka om en hel grupp finner jag dock oroande. Speciellt när det saknas erfarenheter men låter det hela övergå till öppet hat. Det är fel på flera nivåer.
När jag var liten fick jag höra att jag skulle akta mig för pilsner-gubbar, senare när det blev gårdskrig för tuffa Kerstin för hon tog av en byxorna. Året efter härjade Svarta Madame i slottsskogen och en ful gubbe som vi skulle akta oss för. Den mystiska farbrorn i kommunala badets bastu sade ingen vuxen något om, men det gick rykten. Senare när vi åkte in till storstan själva skulle vi akta oss för rånare. I högstadiet när vi fick en ny kille som bott i Stockholm fick vi höra hur farligt det var att gå in i fel kvarter och att det var bäst att vara beväpnad med minst stillettbatong. Han kände sig så hotad att han började med karate. Själv sprang jag inte gärna ensam om kvällarna, gick fortare om någon gick bakom mig på vägen hem. Varnades för svarttaxi och skulle undvika gäng på gatan. Arbetade som t-banevakt ochfick höra många historier, träffade en som blivit nedslagen och märkt för livet med vitnat hår och ständiga nacksmärtor. Jag såg inte så mycket våld själv. Jag har bekanta som blivit rånade, en del nedslagna, en del knivhotade. Jag är inte rädd men försiktig när jag rör mig på stan efter mörkrets inbrott. Varför? Jo jag har fått lära mig att män som är större eller starkare än jag är en potentiell våldsman.
Som man gillar jag inte det heller!
Det du beskriver är motsatsen till ”mansnormen”. Riktiga män beter sig bra och tar hand om andra, sen finns det svin och majoriteten av våld begås av dessa svin.
Sen är det ju även så att många av dessa ”män” växer upp utan en manlig förebild, med bara en mamma – ska vi då anta att det kanske snarare är en ”kvinnonorm” som får dessa svin att bete sig som de gör?
Nä, logiken i texten håller inte och den sprider bara mer hat.
Vilket bra blogginlägg ä. Det är inte du som ska ändra dig. Det är alla vi hyggliga killar som nu måste aktivt börja jobba bort machonormerna och orättvisorna och på så sätt få ett sundare, roligare och tryggare samhälle så att ingen kvinna ska behöva känna så som du skriver. Tack än en gång för din text.
Just så. Att lära sig att inte gå själv ute när det är sent, när det är mörkt. Att prata ihop sig med tjejkompisarna innan en kväll på krogen så alla är med på att hjälpa varandra ur obehagliga situationer (som ALLTID uppkommer, det är alltid män som blir för närgångna, lägger händer där de inte har fått tillåtelse att lägga dem).
Ändå. Ibland spelar det ingen roll hur mycket en fått ”lära” sig. Hur mycket en fått anpassa sig för att vara trygg. På en sekund förändras allt ändå. Ett ”felaktigt” val.
Jag får skuldkänslor ofta för det som hända mig var ”inte så farligt”, ingen våldtäkt liksom. Men män i grupp skrämmer mig eftersom jag aldrig glömmer fotstegen av de tre som följde efter mig. Klockan var inte ens sju på kvällen, en söndag. Det hade börjat skymma men var inte helt mörkt än. Jag brukade gå med en vän den tiden till ett event som vi brukade delta i varje vecka men denna gång var hon sjuk. Jag borde inte ha gått. Det stod tre unga män på en bro och jag var tvungen att gå förbi dem, på väg mot min destination. De följde efter mig, väntade tills det inte var någon annan i närheten, sprang upp bakifrån och drog ner mig på marken. Sparkade mig gul och blå. Tog väskan. Sparkade lite mer. Sprang i väg.
Så jag är rädd. Trots att jag vet att rädslan är meningslös. Trots att jag vet att jag kan vara hur försiktig som helst men ändå få livet omkullkastat efter en obetänksam minut. Men jag hade ju ”tur” så jag får skuldkänslor varje gång rädslan får hjärtat att dunka extra hårt när jag tvingas passera en grupp män som står och pratar med varandra.
Tack för en bra text, allt stämmer så exakt. Med all rätt har vi kvinnor anledning att vara misstänksamma, har varit med om några fruktansvärda händelser som har tärt mkt. på mig och min familj.
Det är så fruktansvärt sjukt att vi låter detta pågå. Att vi accepterar att samhället ser ut såhär. Och att de snälla männen accepterar detta!? Det är ännu mer oroande. Jag brukar argumentera på precis samma sätt som du och vi är knappast ensamma om att ha upptäckt våra samhälleliga begränsningar. Ja patrialkala begränsningar. Som du är jag otroligt less på att vara rädd. Vad ska vi göra åt detta? Kan man verkligen rösta bort detta system? Tack för ditt klarsynta inlägv i debatten.
Ja, vad ska egentligen de snälla männen göra åt kvinnors mansfobier? Skuldbelägg dem som ansvaret vilar på. Det är de snälla männens apati som är orsaken till att kvinnors rädsla utvecklar sig till manshat och mansfobi.
Det du beskriver här gör mig både arg och ledsen. För det är verkligen spot on och bra skrivet desutom!
Och det går nog inte en dag utan att jag skäm för att vara kille. Skäms över den macho kultur som finns och skäms för att det känns som att ingen kille/man/gubbe vågar inse att det här problemet finns. Att vi inte vågar inse att det här är något som vi utsätter kvinnor för och att det här är ett stort problem!!
Förlåt, förlåt och åter igen förlåt
”Hela mitt liv är begränsat på grund av patriarkatet och den machokultur som råder.”
Nej, det är begränsat pga den uppfostran och de val du gjort/gör.
Så bra skrivet! Precis så är det..
Stackars stackars du – som blivit fostrad så präglad av rädsla. Så överdrivet inskränkt och så sorgligt ditt liv låter, – i onödan.
Väldigt få kvinnor blir våldtagna ”ute på stan”, fler män blir nedslagna, men i båda fallen sker det så sällan att det inte motiverar att inte vara ”ute på stan”. Det finns många andra saker i livet som du borde vara mer rädd för än män…..
Försök att inte förstöra dina barn såsom du råkat bli själv. Åk på festival och ha lite kul, det är inte särskilt farligt.
Jag känner igen i känslorna. ..
Jag har blivit våldtagen.
Tack för din text och för att du vågar visa vägen
Det är orättvist för att det är…… helt verklighetsfrånvändande. Självklart förstår jag dig att om du blivit matad hela livet att du ska akta dig för män är det naturligt att du också är livrädd för män. Betyder det att du nödvändigtvis har rätt i din rädsla ? Nej.
Det finns de som blivit matade hela livet att muslimer är det farligaste på jorden. Förstår jag att de är rädda för muslimer? Ja det gör jag. Har de rätt då? Nej.
I båda fallen är det en försvinnande liten del som begår brott. En alldeles för liten del för att några etiketter ska ha någon som helst legitimitet.
Ja, det är du som är orättvis. Du har absorberat all skit som samhällskanaler sagt åt utan att kritiskt granskat det. Nu är allt en absolut sanning för dig. Betyder det att du har rätt? Nej.
Exakt så! Så bra skrivet!
Hat föder hat
Den absolut bästa texten om manshat jag någonsin läst. Jag kommer dela den, dela den igen och igen tills vi begravt patriarkatet! Tack som fan! Ulric
❤️
Mycket bra skrivet, apropå festivaler så rekommenderar jag starkt peace and love (synd och värdelöst att det ska
behövas, men om du ändå vill ha rekommendationer så…. )
Förstår precis!!
Tack för inlägget
Jättefint.
Känner igen känslan när en tjej går framför mig då vill jag nästan vända mig om o gå åt annat håll !
Bara för hon inte ska känna obehag” så vibbarna finns där!
Jag minns när det var annorlunda o kvinnorna var trygga!!
Tack .
Tack kära ni. Media och samhället gör allt för att jag som man ska skämmas över mitt kön. Och jag förstår att allt fler män väljer att skära om sig och bli kvinnor. För att slippa bli hatade…
Soegligr…jag känner inget av detta. Jag gör allt. Går var jag vill…. detta är inte normal rädsla detta är fobi
Håller med!
Haha håller med min polare som visade mig detta inlägg: trasig flicka.
Ett tips: ifall man aldrig vågar göra någonting, ut å träffa folk, se världen, jobba i andra länder, byta städer haha ja då kommer man ingen vart, jag åker på festivaler å vart runt på natt klubbar, svartklubbar, sovit hos helt främmande människor och nu har jag till och med kommit in i en optiker karriär (arbeta med ögon ifall du inte vet vad det är) vilket för mig har blivit mitt dröm yrke och är inte något som hade hänt mig ifall jag hade gått runt å varit rädd för män.
Ps: sov sist hos en helt främmande kille för 1 vecka sedan så jag lever fortfarande det livet när jag åker iväg å har kul så går man ut för att träffa nya människor, läser av dom å har sen kul ^_^
Learn to live
Blir ledsen av att läsa det här. Det är jobbigt att vara rädd. Och det känns svårt att veta hur rädd man egentligen borde vara. Jag är kille och jag känner också igen mig i att vara rädd för män. Speciellt män i grupper. Speciellt på natten. Jag är inte rädd för att bli våldtagen dock, men jag är rädd för att bli rånad, eller nedslagen, eller förnedrad. Om macho-kultur inte var en grej så skulle jag nog inte behöva känna mig lika rädd. Hoppas jag inte låter som någon MRA-kille, men macho-män är ett problem även för andra män.
Jag tror aldrig att min rädsla egentligen räddat mig eller ens hjälpt mig. Jag tror att rädslan för mig mest bara varit en jobbig känsla utan syfte. Jag hoppas du kan börja känna att du inte behöver vara riktigt lika rädd längre. Men jag förstår om det fortsätter.
Nja… Vettifan…
Jag har en rätt uppfuckad bakgrund, ur ett ”manshatsperspektiv” – mormors oskuld förlorades på flera sätt när hon gruppvåldtogs av ett gäng beredskapsarbetare i början av fyrtiotalet, mams gifte sig med en stor skithög (min far) som jag uppfostrades av – MEN dessa båda kvinnor lärde mig att INTE vara rädd, att göra vad jag ville och VÅGA lita på mig själv och min intuition. ”Elaka människor träffar man” sa min mormor när jag var liten, utan att utveckla det, när jag var blyg eller kände mig bortkommen, ”men de flesta man träffar är snälla”
”Om det går sönder när man försöker laga det är det skit från början” var mammas motto överlag. Vad gällde mina minikjolar i tonåren och mina höga klackar så var hon mer bekymrad över min bekvämlighet än hur jag kunde springa med dem. Jag frågade henne hur hon kunde vara så mycket coolare om min säkerhet än vad mina väninnors mammor var.
”Jag litar på dig, och om någon hör något mot dig så är det inte ditt fel och vi kan inte göra något åt det. Om du är på fel plats vid fel tidpunkt träffar du fel person, eller blir överkörd, eller får en tegelpanna i huvudet”
Hon lärde mig också att aldrig vara rädd – för att om du verkar rädd är du ett lätt byte.
Jag har, enligt orosmästarna, tagit väldigt stora risker på de flesta sätt. En gång gick det åt helvete, men jsg visste att det inte vsr mitt fel, jag träffade på fel person vid fel tidpunkt.
Rädslan i sig självt gör oss till lätta byten. Tänk bara de första dagarna på en semesterort; inkastare, försäljare, ficktjuvar och spelhustlare kastar sig över oss vid minsta tecken på att vi är osäkra. De ”elaka” oavsett kön, kan spana in våra svaga sidor – och den kvinnliga rädslan är en av dem – som INTE utlärs av ”samhället” (en advokat kaaaanske drar upp den korta kjolen i en domstol, men lär knappast hå oemotsagd av åklagaren) utan av våra mödrar och kanske fäder och av våra väninnor. Att dessa i sin tur är fostrade av en patriarkalisk kultur – fine, men ”samhället”? Neeeh.
Det finns kvinnor av alla sorter precis som hos det manliga släktet. Det råder ingen tvekan om att du tillhör den där tuffa sorten. Thelma& Louise i ena ändan av skalan och prinsessan på Ärten i den andra. Evolutionsläran benämner detta variation.
Bästa ”kommentaren” hittills!
Man kan välja att vara rätt för allt och leva sitt liv i sitt eget mentala fängelse, eller så kan man leva ett liv som är värt att leva. Det är upp till dig
Det finns många val en människa kan göra. En kan välja att läsa ett blogginlägg från början tillslut och inse att den här världen är trasig… Det kan en göra. Sen kan man läsa den och och skriva det du gjorde helt utan att fundera mer på det. Det kan en också göra. Det en också kan göra är att tänka till en extra gång över det en läst och faktiskt bli upprörd över att denna människa finner anledning att vara så rädd(jag vet inte om du läst texten ordentligt men det finns stor anledning att bli upprörd på samhället men ingen att bli upprörd på författaren). Eller så finner en tillfredsställelse i att vara en skitstövel och helt enkelt nöjer sig med att det är ens lott i livet. Så om du finner en glädje i att vara en skitstövel så önskar jag dig inget lycka till med det Eller nej, det gör jag inte alls.
Skitstövel? Nej. Rädsla är obefogat. Det är en mentalt hinder i människors liv, även mitt.
Risken att bli våldtagen är minimal, precis som risken att krocka och dö när du gör 110 på motorvägen. Har du slutat åka bil också?
Frågan är hur världen hade sätt ut om man inte injagade skräck i alla för allt från första början. Jag växte upp i en liten by i skogen. Mörker har aldrig skrämt mig för det har aldrig funnits något i mörkret att vara rädd för. Vår dörr var alltid olåst när vi var hemma och det var inte förens jag flyttade till stan som jag började låsa. Visst har jag hört varningarna, men de känndes så främmande att jag aldrig brytt mig. Jag tror inte det hjälper nån att gå runt och vara rädd om det så är för män, invandrare, renar eller mörkret.
Allvarligt talat tror jag att din – och många andras- rädsla är väldigt överdriven. De flesta brott drabbar pojkar och män. Men jag kan ändå förstå din rädsla. Det kan jag. Patriarkatet är starkt. Våldtäktsmän blir sällan dömda. Men det gäller inte överfallsvåldtäkter. det gäller våldtäkter i hem. D v s där mannen och kvinna känner varandra. Men jag förstår din rädsla. Därför att det finns ett kvinnoförakt. Som inte går att konkretisera. Som inte går att ta på. Men… Var inte rädd. Var modig. Bestäm över ditt eget liv, var din egen herre. För i den stund du begränsar dig p g a rädslan, har makten tagits ifrån dig! Och då blir det svårt att återerövra den! Vad är mest värt? Att leva i en subvärld och vara utom all fara eller att leva i den värld du vill och utsätta dig för viss risk? För mig hade valet varit självklart! Kram
Jag säger det igen: Din text är spot on! Rädslan är adekvat, se bara brottsstatistiken. Alla människor borde se detta och agera för ett mer jämställt och tryggt samhälle istället för att skuldbelägga enskilda individer.
Keep up the good work!
Rädslan är INTE adekvat. Brottsstatistiken talar inte för det. Den grupp som är mest vålds- och brottsutsatt är unga män mellan 15 och 29. Inte unga kvinnor. Överfallsvåldtäkter är ovanliga. De flest våldtäkter sker i hemmet, mellan människor som känner varandra. Jämställdhet kommer inte med falsk statistik. Förändring kommer inte med falsk statistik. Ingenting kommer med otrygghet skapad ur ett falsarium. Förändring skapas i och med att vi som är kvinnor står upp för varandra. Och att män står upp för kvinnornas rätt inte minst!
Absolut. Det jag menar med statistiken är att män är överrepresenterade när det gäller brott mot kvinnor (och mot män, men nu är ju detta inlägget skrivet av en kvinna). Kvinnor behöver sällan gå och vara rädda för kvinnor. Och istället för att lägga skulden för rädsla på författaren här, så borde vi kanske jobba med strukturerna i stort. Och kanske stå upp för varandra, som du själv skriver.
Fast rädsla har inget med statistik att göra. Då hade det gått 100000 bilrädda på varje flygrädd, istället för verkligheten där det går det 100000 flygrädda på varje bilrädd.
Orsaken kan man ju gissa är bristen på kontroll när det kommer till flygrädsla och känslan av kontroll när man flyger.
Och om det är samma sak som gör kvinnor rädda på natten, d.v.s. att de inte känner att de har kontroll i en ensam situation med en man, så borde vi ju sträva efter att skapa ett samhälle där kvinnan inte känner rädsla, oberoende på om den är adekvat eller inte? Och framförallt där den inte känner någon skuld om brottet faktiskt skulle ske – vilket iofs gäller båda könen. Hade det rört sig om någon ensam kvinna som kände det här, så kanske man hade kunnat vifta bort det som galenskap, men det verkar ju som det är massor som håller med.
Och visst att mycket hos detta börjar hos den som känner sig rädd, men det lär inte lösa problemet genom att skrika ”andra har det värre” eller ”det är inte rationellt”. Det är som att skrika ”Flygplanet kommer inte störta med 99.99999% chans” eller ”du är irrationell” till någon som skall flyga – det hjälper inte.
”och känslan av kontroll när man kör bil” skall det stå förstås 🙂
Precis så. Jag känner att jag behöver nämna statistiken för att bli tagen på allvar i såna här diskussioner, det går av vana. Det som stör mig mest är när män förminskar kvinnors rädsla kring detta. Tack för en insiktsfull kommentar. Det finns hopp, känner jag.
Är det därför muslimer ska ta ansvar när det sker självmordsbombningar? Nej, vi tar inte kollektivt ansvar för vad några få idioter och svin gör, vare sig det är män, kvinnor, muslimer, invandrare eller någon annan grupp.
Hej
Jo, det finns en hel del rövhål överallt, jag imponeras faktiskt av kvinnor som faktiskt vågar gå ut ensam på mörka nätter. Dock tror jag vi män också borde vara rädda att gå ut ensam på nätterna överhuvettaget, men vi är relativ orädda av naturen.
Det finns en hel del psykopater och hästanus därute, inte bara män, också kvinnor! De flesta män skulle aldrig röra en kvinna mot hennes vilja. Man märker på kroppsspräket långt innan ett nej vet du! Ett nej kan också vara ett ja, beroende på kroppsspråk! Men det finns många konstiga folk ute på nätterna så jag förstår vadf du menar.
Det här är det bästa jag har läst, fy tusan vad dina ord träffade mitt i prick!!
Du stannar aldrig upp och undrar om det är du som lärt dig fel då? Det är mindre risk för dig att gå ut på stan än vad det är för män, det är större risk att bli misshandlad av någon annan man som man än vad det är att bli överfallen som kvinna. Ändå går de flesta män inte omkring och är rädda hela tiden.
Och jag tror på fan att du också skulle klaga när du får skit från folk pga hur du föddes bara för att andra som föddes med en likadan kroppsdel som dig gör idiotiska saker.
shit vad grym du är!! Och OJ vad många kommentarer!
Jättebra skrivet! 🙂
❤️
Jag håller med dig om så mycket och jag har följt hela dialogen kring Zara Larsson den senaste tiden och varit så upprörd på den skit hon fått för att hon påpekar alla fel och brister. Men när du skrev ”Manshat = hatet mot mansnormen” så var det något som bara sa nej inom mig. Jag antar att det var för att min första tolkning var någon typ av berättigande av manshat. Att det inte är så farligt att med manshat för att det är normen man hatar, inte faktiska män. Samtidigt är det ju många män som hatas fastän de kunde vara ens räddare när det faktiskt behövs. Men det var bara min första tolkning och tanke. Men varken manshat eller kvinnohat är okej någonstans. Men vi hade inte haft manshatet utan kvinnohatet. En motreaktion som är hemsk men som finns där. Och som Zara Larsson sa ”Manshat är inte lösningen på något, men det är en naturlig reaktion. Det är inte kvinnohat.”
Nej man ska vara försiktig med ordet ”hat”, det är sant. Tar med mig det! Klockrent citat från Zara Larsson också, tack.
Det är av exakt den här anledningen folk är främlingsfientliga med. Prova själv att byta ut ordet man mot ordet muslim i texten. Jag läser om terroristattacker i tidningarna med. Jag fick höra om hur dåliga dom var redan som barn. Är jag rädd för muslimer? Nej. Hatar jag muslimer? Nej. Varför? För man kan inte dömma folk efter enstaka personer!!!!! Isf hade jag varigt rädd för kvinnor också. Man väljer lite vad man ska förakta. Tänk på det
Skrämmande och tråkig text att läsa, tyvärr är den nog välbehövlig. Minns en gång, en ensam midsommarnatt när jag tog en lång promenad så jag skulle se soluppgången. När jag kom till Pampas Marina så kom en tjej gående (nej det kan inte ha varit du, det är precis en sådant ställe du undviker) och vi skulle vidare åt samma håll. Jag ville gå fram till henne och säga att det är lugnt, jag är inte farlig, men insåg att det tyvärr nog inte skulle göra saken bättre, hon såg livrädd ut. Så jag gjorde det ända jag kunde göra, sakta ner så hon kunde skynda undan. Tänk om världen var annorlunda och vi istället för att vara rädda (både för att vara offer och för att verka vara farlig) kunde ha hälsat och haft ett samtal, då hade nattens ensamhet försvunnit.
Jag önskar att alla jag möter kan minska sitt hat, och sin rädsla på grund av det bemötande jag ger. Tyvärr är det ju så att man behöver vara på sin vakt och förtroende är något som växer långsamt.
Bra skrivet.
Det här är så himla bra skrivit. Fantastiskt bra!!
Starkt och så tragiskt att det blivit så snett. Jag vill bara skriva att jag är snart 50år. Jag har aldrig stött på en ”manlig” miljö där man seriöst menat att det är ok att våldta eller slå kvinnor. Jag har vistats i miljöer där vissa haft svårt att fatta det där med ett nej. Men de har alltid mötts av motstånd av andra män. Jag har vistats i miljöer där skämt varit grova. Men den som fällt det grövsta oftast fått känna sig obekväm.
Men ingenstans har man, på allvar och helt seriöst, stöttat eller uppmuntrat våldtäckt eller misshandel. I stället har man markerat att det är lågt och sjukligt och inte manligt.
Prat om kjolar, fel tillfälle och utmanade kläder, käftat mot, provocerande med mera, alltså ge offret ett ansvar, har jag däremot stött på betydligt oftare. Men då lika mycket bland kvinnor som hos män. Och när man läser historien så ser man hur sjukt rättssystemet varit på den punkten.
Men jag vill inte lägga skulden på ett visst kön för att det blivit så här snett. Vi är människor och vi bär alla ett ansvar för attityder och sånt.
Men för själva handlingarna, våldtäckt och midshandeln, lägger jag skulden på de som utför handlingen. De är dock inte representativa för hur man är en man. Det är inte manligt att våldta eller misshandla!! Det finns inga sunda manliga struktuter som stöttar, eller göder, dessa kräk. Inga som jag stött på. Men i mänskligheten finns det.
Tyvärr är det nog så att en rädsla bygger oxå mycket på vad som sånt som inte alltid är sant. En känsla. Av alla kvinnor som rör sig ute, och i hemmet, är det ett fåtal som drabbas. Tillräckligt många för att det ska vara fruktansvärt. Men tillräckligt få för att du ska behöva känna som du gör.
De flesta våldtäckter sker nog i nån typ av relation. Och där finns förståss ett mörkertal.
Samma med misshandel.
Men de flesta som blir misshandlade är nog män. Men det skrivs inte om det så mkt.
Jag tänker så här, det är en verklighet för dig att du är rädd. Det respekterar jag. Och rädslan blir till bojjor i din vardag. Men min tanke är om det finns fog för rädslan. Om den grundar sig på ren fakta att bakom varje buske, i varje pub, i varje hem, varje taxi ja kort sagt överallt gömmer sig en våldtäktsman som bara väntar på att hoppa på dig.
Den delen av mänskligheten som identifierar sig som män bygger på en majoritet som inte tycker våldtäkt är ok och att de är kräk som gör det. Kan vi vara mer aktiva att stoppa eländet? Ja!!
Har det, och finns det en sned syn på jämnlikhet? Ja!!
Men hela mänskligheten, oavsett kön, bär detta ansvar tillsammans. Hur det varit, hur det är och hur det kan bli.
Så tänket jag, men mina tankar är i en process.
Fortsätt väck våra tankar!!
Blev lite fel där… Det ska stå,: men i mänskligheten finns det osunda kulturer där våldtäckt försvaras och används. Det kan ingen förneka. Fast de är inte representativa för vad som är manligt.
Suck….fel igen…struktuter ska det stå i min rättelse. Sorry
Av texten kan jag läsa att det är mödrar och andra kvinnor som förmanat och skrämt. Tragiskt att aldrig kunna leva utifrån sinn egen vilja.
Tycker om ditt raka enkla språk som klär beteende i ord, beteende vi oftast inte funderar över utan bara rättar oss efter.
Många skriver om normer och strukturer men vad betyder orden? Jag tror man förlorar många på de begreppen eftersom de presenteras för många första gången.
Ja och speciellt i ett sammanhang då dessa påverkansfaktorer endast finns i marginalen. I ett välfärds – icke krigsförande samhälle som vårt skall man leta förklaringar med begrepp som biologisk variation (störningar) i kombination med omsorgsbrister vilket leder till sociala störningar i det sk anknytningsschemat.
Klicka på tårtbitarna i länkat diagram http://familyrelationsinstitute.org/include/dmm_model.htm
Fula gubbar är inte alltid fula men otäckt snälla. Varning för snälla farbröder.
Höj straffen för helvete
Så otroligt rätt ! Har aldrig tänkt på detta innan men kunde inte ha sagt det bättre själv.
Tack !
Jag känner igen mig i allt! Vi begränsas och förtrycks. Men när man försöker diskutera sexualbrott och mäns våld så dyker det hela tiden upp människor som sätter käppar i hjulen. Jag är såååå trött på att det första människor skriker är ”inte alla män!”. Men för fan. Det är som att säga ”inte alla vuxna är pedofiler!!” Kan inte bara alla människor som inte våldtar gå enade mot förtrycket och förebygga dessa problem?
Jag undrar om det inte är mer skadligt att lära sig att aldrig lita på folk, än det omvända. Jag är man, och växte upp på landet. Jag fick aldrig lära mig att andra människor kan ha skumma avsikter. Jag lever ett liv där jag nästan aldrig behöver vara rädd, och där människor av erfarenhet är snälla ohc hjälpsamma. Jag har erfarit hur givande det är att möta nya personer med öppenhet och ett leende istället för rädsla och misstänksamhet.
Massmedia är en katastrofalt dålig indikator på hur saker faktiskt ser ut i samhället. ”Åke gick en promenad runt sjön, och log och hälsade på de han mötte” kommer aldrig i tidningen, även om det skulle hända tiotusen gånger för varje mord. En enda gång har jag varit i en lite obehaglig situation, och det var ett gäng ungdomar i Göteborg som skämtade om att de skulle råna oss (även vi var ett gäng ungdomar) när de gick en bit bakom oss. Vi låtsades som ingenting, och inget hände. Hade det hänt idag skulle jag nog vänt om och hälsat dem med ett leende – att vara vänlig och orädd är nog det bästa botemedlet så länge situationen inte redan har tillspetsats.
Psykologen Gordon Neufeld har en väldigt intressant föreläsning om vad som för till att människor blir mobbare. I förlängningen är det dessa som även blir kriminella och som utför våld och våldtäkter. De ger sig på de som uppfattas som svaga, så ett bra botemedel är just att uppfattas som stark. Det har gjorts experiment på detta, där man ser hur de osm uppträder udda eller skrämda mycket oftare blir offer för trakasserier än de som uppträder säkra och trygga – även när det båda gångerna är samma person.
Att lära någon att vara försiktig är produktivt, men att lära någon att vara rädd, det är totalt kontraproduktivt och saboterar för så mycket i livet. Så ena halvan av lösningen är att man inte sätter skräck i sina barn i syfta att hålla de säkra.
I en andra halvan ligger att förstå mobbaren, våldsförövaren, den som faktiskt orsakar det hela. Föreläsningen är på en dryg timme, men väl värd att se: https://www.youtube.com/watch?v=q7mznfMI1T4
Särskilt avslutet, där han berättar om hur den forna gängledaren blev av med sin ilska.
Problemet med åsikter är att när man väl har en så kommer man in i ett självbekräftande beteende.
Oavsätt vad det handlar om så letar man helatiden efter saker som kan bekräfta ens teori.
om man till exempel tror att alla invandrare är kriminella så kommer man att förstärka den uppfattningen varje gång man ser en artikel om det i tidningen.
Vi lever i våran egen uppfattning av verkligheten.
Män är inte mer svin än vad tjejer är, män har säkert en större tendens att skada någon fysiskt men tjejer har en större tendens att sprida rykten och prata om folk bakom deras rygg vilket definitivt kan göra stora mentala skador.
Det är tyvärr bara att överleva, inte att leva.
Huvudet på spiken. KRAM.
Perfekt sagt
Det är något sjukt med vårt samhälle då åtminstone lite av den rädsla du känner är befogad. Men det är också ett sjukt samhälle vi lever i då flickor uppfostrat av vara rädda för män. Det är fult normalt att vara rädd för mörkret det är jag som man också, för att inte tala om större grabbarjäng, och att akta sig för fulla gubbar har även jag hört som liten pojke. Att akta sig för oundvikliga faror är bara sunt. Jag försvarar inte förövarna, men fakta är att de finns och är något att förhålla sig till. Men om en hel grupp människor (kvinnor), lär sig att vara rädd för en annan grupp människor (män), så är det något som är seriöst fel på synsättet som uppmanas. Det är också en struktur som måste ses över. Visst det är nästan bara män som slåss och våldtar, och det bästa vore ju om de männen slutade med det, och att den machokultur som till viss del är roten till detta slutade uppmanas, men tills dess tycker jag faktiskt inte man ska uppmana till rädsla mot en hel grupp av människor. Jag förstår att det är lätt som kvinna att vara rädd, med tanke på allt som står i tidningar o.s.v men jag tror att alla skulle må bättre om alla blev bemötta utifrån vilka det är och inte utifrån vad någon norm säger att de ska vara. Med det sagt så; sluta inte vara aktsam men försök sluta vara rädd, sluta inte att fördöma våldtäktsmän men sluta att uppmana till rädsla för en halv mänsklighet.
Kan absolut förstå kvinnors rädsla, och jag är själv orolig för att något ska hända nära och kära. Jag är givetvis mot dessa idioter i samhället till 100 %.
Däremot vet jag inte om jag skulle beskriva det som en ”norm” (jag är FORTFARANDE mot våldet), har som man själv drabbats av det ”manliga våldet”… Om våldtäkt tillhör normen, är även att misshandla folk det då alltså? Det är ju skapligt ”vanligt” det med.
För mig inbebär en norm att det handlar om en majoritet, eller åtminstone fler än några procent av befolkningen, men det kanske är helt fel tolkning av begreppet? Bara undrar, jag är inte ute efter att såga resten av texten, för där håller jag med om det mesta.
Blev själv oprovocerat nedslagen av två snubbar som tonåring, men har som sagt svårt att se på vilket sätt något av detta skulle vara en generell mansnorm, även om både våldtäkter och misshandel inträffar på tok för ofta.
Menar dock inte att jämföra våldet och rädslan, jag förstår den/försöker förstå. och vill förändra det. Så man slipper varna ens framtida döttrar, eller söner för den delen, jag lär ju vara livrädd oavsett kön pga min ”erfarenhet”.
Bara ett exempel på varför jag har svårt att se något som en norm, när 99 % varken misshandlar eller våldtar andra människor.
Jag må vara löjlig som hakar upp mig på detta, men jag tror tyvärr att det också är en delförklaring till varför vissa inte lyssnar på resten av budskapet. Jag lyssnar och tar resten på allvar, jag avfärdar endast den typen av ”generaliseringar”.
Jag är även öppen inför argument som förklarar varför jag eventuellt tolkar ovanstående fel. Varför olika typer av våld anses vara en norm…
Jag tror ju i nuläget att man tvärtom snarare bör beskriva det som ett avvikande beteende istället, i syfte att skilja på normala människor och idioter och ta avstånd från dessa.
Du får nog tänka vad ”normen leder till” snarare än vad ”normen är” i första hand. En norm kan vara bra, men leda till skit.
Smalhetsnormen för tjejer är t.ex. egentligen en ganska neutral norm, men den leder till anorexi och ångest hos överviktiga.
Starkhetsnormen är ett exempel på en manlig norm som är ganska neutral, men som kan leda till anabola och våldsamheter.
”Se på mig”-normen är ett annat exempel på en manlig norm som är bra för individen, men som kan leda till att förstöra i en större grupp.
”Visa inga känslor”-normen är en kass manlig norm som hänger samman med starkhetsnormen, som kan leda till att folk visar sina känslor fysiskt när känsloliver ”kokar över”
Bara några exempel
Många av de normerna hänger samman med en tid i krig. Därför finns ofta machokulturen kvar i större omfattning i länder som ganska nyligen har varit i krig. I dagens svenska samhälle så för de normerna egentligen inget positivt med sig, mer än att man blir säker på sin egen roll. Och eftersom vi fungerar i symbios så fortsätter vi att förstärka dem, både män och kvinnor tills dess att man blir medveten om att det inte är bra. Och även efter det – rasism finns i stort och smått hos alla, även de som är ”medvetna”.
Kan inte mer än att skratta
“Om jag möter dig, du (man) MUSLIM som inte är en (våldtäktsman) TERRORIST, som inte tänker kränka mig eller döda mig eller på annat sätt ta tillfället i akt för att du möter en ensam (tjej) ICKE-MUSLIM, så är jag ledsen att du blir offer för min rädsla, att jag dömer dig där och då. Att jag har telefonen redo att ringa hem och nyckelknippan i knuten näve. Jag är ledsen att jag misstänkliggör dig bara för att du råkar vara (man) MUSLIM och ute och gå på samma ställe som jag. Men jag har tyvärr inte råd att chansa.”
Ser du vad jag gjorde? Varför är det ok att vara rädd för män, men inte ok att vara rädd för någon annan grupp i samhället?
Rädsla har aldrig lett till någonting positivt i något samhälle. Så sluta vara rädd för män, speciellt i Sverige. Det leder bara till vanföreställningar och en rädsla för allt. Det kommer alltid att finnas onda människor, men att gå runt och vara rädd gör inte att de försvinner tyvärr.
Femtioelfte kommentaren av denna typ. Du kan läsa dem ovan.
Jag är fortfarande inte rädd för muslimer. Därför handlar min text inte om muslimer.
Jag är man. Jag är också rädd. Många av de åtgärderna du vidtar gör även jag.
Jag har fått höra att risken är större för män att bli överfallna av män än vad den är för kvinnor. Hatar jag då män? Jag hatar män som slår och våldtar på samma sätt som jag hatar muslimer som mördar oskyldiga. Är det ok att hata alla för att en föhållandevis liten grupps gärningar? Om du hatar alla som kan göra dig illa så antar jag att det finns det en hel del människor, djur, maskiner mm som finns på din ”hatlista”.
Hej.
Jag är man.
Jag är också rädd för män.
Fast inte lika mycket.
Det är mer synd om dig som behöver vara rädd på riktigt än vad det är för oss få som blir bedömda som något vi inte är.
Tack för din fina skrift och fina bild.
Som kille kan jag förstå hur du känner men det låter som en hämmande livsstil. Det är säkerligen lätt för mig som man att säga. Detta är något som jag har hört många tjejer tala om, de vill inte chansa på att något ont ska hända. Önskar att man kunde hjälpa till att ändra på den bilden. Jag har växt upp med en mamma och pappa som har visat kärlek till varandra och har själv fått samma värderingar. Jag försöker verkligen stoppa onödigt tjafs när jag ser att en ”svagare” part blir utsatt, kan vara man, kvinna, barn, uteliggare. Ingen är perfekt så vi måste försöka hålla ihop och lära (inte kanske rätt ord) dessa idiotiska individer när de gör fel. Om ingen säger åt en person att lägga av med sitt patetiska/kränkande/våldsamma beteende kommer de att fortsätta om och om igen.
Men har man inte blivit illa behandlad så skall man inte döma en person oberoende etnicitet, kön, religion. Det kommer göra denne mer illa och kanske förpestar dennes personlighet. Det är inte ett utseende som misshandlar, våldtar det är personen/personligheten. Idioter finns överallt, tyvärr. Därför är det viktigt tror jag att man säkerligen ska vara på sin vakt men också om man kan och vågar sätta stopp för orättvisor när man ser dem.
Hej!
Är du rädd för att åka bil? Chansen är ungefär lika stor att du ska vara med i en bilolycka. Alla vet även att det är en extremt låg procent av alla våldtäkter/misshandel/mord och hot som utövas av en vilt främmande man. Det är män i kvinnans närhet som är förövarna. Så att vara rädd under en promenad är slöseri på energi. Mina föräldrar uppfostrade mig till att vara trygg och stolt. Jag har aldrig gått några omvägar och ofta åkt kommunalt hem själv på natten. Min mamma är lärare och pappa är polis. Jag är uppvuxen i turbulent förort till Sthlm. Jag har aldrig blivit våldtagen, har ingen vän som blivit det heller. Däremot utsattes i princip alla mina killkompisar för rån eller misshandel under tonåren. Jag uppfostrar min dotter exakt som jag blivit uppfostrad. Vi är bara offer om vi gör oss till det.
Mitt intryck är man man jobbar stenhårt för att göra bilar säkrare och vägar säkrare. Man utbildar förare, pratar om trafikvett. Hoppas samma energi kan läggas på att förändra en destruktiv mansnorm.
Gå inte runt o hoppas.
Arbetet med att förändra din destruktiva mansfobi kommer inte samhället eller någon annan utomstående initiera eller hjälpa dig med.
Starkt skrivat och sant till varje ord. Jag är inte manshatare utan hatar endast några mänskor både kvinnor och män som utgör stort hot mot andra medmänniskor för sant som det är finns det även kvinnor av samma dåliga kvalitet lite här och där. Även om det inte är lika stort omfattande antal. Styrkekram till dig och oss alla andra människor som måsta leva med rädsla var dag.
Det bästa jag läst på länge. You go!
Hej!
Ville bara säga att du träffar så mitt i prick med det som jag har gått och burit på i så många år!
Fick förra året reda på att vi väntar en pojke (tredje barnet efter två flickor)
Jag blev inte glad
Hur hemskt låter inte det?
Fick gå hos psykolog för att bearbeta just de här känslorna som du nämner här.
Rädslan! Tänk om han blir en våldtäksman, våldsam, mansgris? Är det mitt fel då? Kan jag påverka det? Tårarna flödade och jag hade det tufft. Har haft dålig erfarenhet av män, tyvärr.
Har Pratat öppet om det med familjen/vänner.
Min pojke kom till oss och är den underbaraste individen, allt var som bortblåst, eller? Njä. Jag ska fortsätta träffa min psykolog och bearbeta det som ligger undertryckt i mig. Allt man har samlat på sig under sina 33 år.
Sjukt hur ens hjärna tänker ibland, man kan inte ens styra den i vissa situationer. De exempel du ger är så verkliga och skönt att höra att flera än man själv känner så, inte för att det är okej att känna obehag när fastighetsskötare kommer hem till, för det är helt sjukt att det ska vara så utan för att flera än man själv som upplever det man har blivit präglad av.
Sist, vad ska man säga till sina flickor? Jag säger rakt ut, Heller skrämmer jag upp de än låter tro att alla är goda för så ser tyvärr inte samhället ut. (Kommer att tillämpa det på min son med och hoppas på att han blir en fin man som sin far)
Tack för en underbart skriven text! Ha en skön sommar!
Kram
Milena
Fint skrivet och jag som MAN håller med om detta, undviker själv platser där det inte finns så mycket folk, springer och promenerar aldrig runt själv i stockholm efter mörkrets infall. Förlåt du mellanösternman med kanske ”muslimsk” tro för att jag har förutfattade meningar men jag vågar inte chansa på att du inte hugger huvudet av mig. Förlåt att jag tror att jag ska bli misshandlad bara för att jag tittar på det irakiska gänget eller den somaliska lilla klanen när jag passerar, men det har faktiskt hänt och därför anser jag att alla invandrare är svin som vill mig illa.
Det du skriver är förfärligt. Jag tar mycket illa vid mig av det du säger även om jag kanske förstår dig. Jag tycker iof att om vi berättar för våra barn stt inte lita på gubbar så skapar också ett långt problem men det gör vi ju i all välvilja!? När jag springer på kvällen och ser en kvinna framför mig i sppret vänder jag. Jag vill inte utsätta någon för den stressen. Men varje gång jag gör det känner jag att något går sönder inom mig. Varför kan man inte lita på en medmänniska? Hur ska vi män bete oss för att inte sätta gång dessa känslor hos kvinnor? Händerna över huvudet?
Fortsätt springa, om du är snabbare så spring om henne. Om ni får ögonkontakt, heja/nicka trevligt. Visa att det går att lita på en medmänniska.
Bra skrivet. En sak bara, när jag är ute och går/springer under mörkrets timmar på dygnet känner jag mig nästa tvungen att spöka ut mig med reflexmässigt och reflexer till förbannelse så jag lyser som en julgran. Detta för att både jag och de eventuella kvinnor och för den delen män ska känna sig trygga. Lyser man som en julgran lär man ju inte hitta på ofog, eller hur?
Jag är en tjej på 17 år. Jag styrs inte av rädsla för män, eller rädsla överhuvudtaget. Jag går hem ensam om nätterna, går på festivaler och ser solen gå upp vid horisonten. Jag tycker det är vidrigt att vi ska vara ”rädda” för alla män för att de finns idioter där ute. Det är som vi dömer varenda jävla människa för en mans idioti. Tänk efter, hur många män har du träffat? Räkna med din pappa, dina bröder, bästa vänner, den trevlige gamle mannen som erbjöd en krona när du skulle betala i affären men hade en krona för lite, och så jämnför du dem med dem män som skadat dig, antalet män som vart trevliga är betydligt större. Så varför dömer vi ändå alla för någons mentala problem? Jag tror de beror på att vi inte tar tag i problemet, utan gömmer oss för det. Jag själv utför kampsport, i början för att skydda mig mot överfall etc. Men efter en tid har jag insett att det inte bara är självförsvarets teknik jag kommit åt utan också makt. Om en man skulle försöka våldta mig vet jag exakt vad jag ska göra för att kunna ta mig loss och springa iväg. Jag är inte rädd längre och när rädslan försvann fylldes hålet med en maktkänsla. Samhället har tryckt ner kvinnor till att tro att vi inte kan klara oss när vi ställs inför en man, att vi inte kan slå tillbaka, men de kan vi! Vi behöver inte vara rädda, vi behöver bara lära oss hur man försvarar sig.
Like på den!
Har aldrig varit rädd, aldrig tagit en omväg, aldrig tvekat inför en löptur i skogen eller på kvällen, aldrig anpassat mitt beteende, aldrig utsatts. Vi får la se om det skiter sig en dag.
Jag förstår din välvilja att vilja stå upp mot våld men jag förtår inte varför du exkluderar.
Det är en gammalmodig linje du för enligt mig. Man ska var rädd för män men man behöver inte vara rädd för kvinnor trots en ökad rapportering unga kvinnor som rånar. Att man som man ska vara rädd för att bli våldtagen som man verkar ju bara absurt men inte allt för många år sedan dömdes en lärarinna för sexuellt utnyttjande av barn. Inte lika många kvinnor som män som våldtar självklart. Men att pränta in på sina barn att kvinnor är att lita på men inte män är vad jag ser det som både gammalmodigt och naivt. Det är många våldsverkare som faller bort i ditt resonemang.
Och något jag tycker helt förkastligt är att du tar dig rätten att försöka rättfärdiga manshat. Enligt ditt sätt att resonera så borde det vara helt legitimt att som man kalla sig för kvinnohatare för att man skulle vara emot negativa kvinliganormer. Helt oförståligt.
Vad förlösande det måste vara att komma ut som sexist. Och bli uppmuntrad för det.
Själv har jag fått lära mig att vara rädd för invandrare. Och jag får det bekräftat varje dag att den rädslan är befogad.
Jag vet att det finns snälla invandrare också. De som inte vill råna eller misshandla mig. Jag är ledsen om jag misstänkliggör er. Men jag har inte råd att inte vara rasist. Det handlar om min säkerhet.
hej!
Du skriver just det som alla kvinnor känner mer eller mindre. Och mer eller mindre beror på mer eller mindre rädsla.
Jag fyller 50 och har alltid känt som du och känner fortfarande. När jag springer i spåret blir jag orolig när jag möter en man som kanske bara är ute och går. När jag sprang på en ödslig väg såg jag en bil stå stilla längre fram, jag valde att vända för jag tänkte på mordet på Engla. När jag går till affären på kvällen gör jag som du, väljer upplysta vägar och har ibland en nagelsax i fickan… Jag råder mina döttrar att inte åka själva. En av dem har utsatts för ett sexuellt övergrepp för att hon druckit för mycket, av en kille som hon kände.
men jag råder också mina döttrar och söner att göra som de vill, att kräva respekt och respektera andra.
Jag tänker tillbaka på när jag var ca 20 och bodde i London, åkte svart taxi ensam på nätterna, sprang ensam nere i tunnelbana och på öde gator i kor kjol och VET att jag hade tur att inget hände, vet att andra skulle sagt att jag borde tänkt på det ena och det andra.
Om du har söner uppfostra dem att älska sina medmänniskor, ge dem mycket kärlek , pussar och kramar och låt dem gråta när det behövs. Det är bästa sättet att få dem att bli bra män <3
Det låter precis som att du tror att varannan man är en våltäktsman? Jag vet inte vad som hänt med dig under din uppväxt men det hjälper nog inte att gå runt och vara rädd för varje man. Får en bild av dig att du är en liten manshatande kortklippt feminist som inte lyckats ha en enda vanlig konversation med en man, för att du är rädd. Fjant
Robert, du är en fjant. Säkert är du liten och kortklippt också, den sämsta sortens fjant!
Jag är faktiskt 180 och har långt hår.
Du bevisar med din kommentar att den här texten är viktigare än någonsin!
Jag har haft så svårt för just begreppet manshat men nu förstår jag att det bara är för att jag missförstått vad det verkligen innebär. Det innebär inte att man hatar män eller att man vill ställa kvinnor mot män. Utan det handlar om precis det du skriver- mansnormen. Vi hatar att vi lever i ett samhälle där kvinnor ska vara rädda för män. Där det är det normala som man bara ska acceptera och inbegripna sig i. Det här var fantastiskt skrivet och äntligen förstår jag tillräckligt bra för att kunna försvara och förklara för andra! Tack!!
Detta är utan tvekan det bästa jag har läst. Jag känner det samma varje gång jag har jobbat och ska ta mig hem mitt i natten, då håller jag sprayen hårt i fickan för att försäkra mig själv att jag är helt safe. Sen och andra sidan har jag blivit attackerad av ”fula gubbar” ett fåtal gånger, och det har givetvis gett mig ännu mer rädsla för män.
Mäktig viktig text. Big up till dig och alla mina medsystrar!
Bidrar med en slägga av poesi av tjejer som inte ens är vuxna. Hoppas alla hajar hur tidigt det här börjar.
http://youtu.be/SiSjPemxpl4
http://livsviktigt.mobi/005-inte-bakom-mig/
No feedom ’til we’re equal.
Byt ut ”män” mot utlänningar så skulle det låta uberrasistiskt och uberhatiskt.
Du kan läsa liknande kommentarer och svar ovan.
Det är fel i huvudet på dig. Sök hjälp.
Man väljer i livet det som man vill tro på. Att säga att samhället har valt åt dig är bara dumt, lika dumt som att tro på mirakelkurer mot fetma, cancer, eller kanske en bättre jämförelse, att tro att man inte duger utan smink.
Att dina föräldrar gav dig en rädsla mot män får stå för dem, på samma sätt som föräldrar som skickar med spindelfobier till sina barn. De har inte lyckats att ge barnet det de behöver på sin resa.
Missbrukaren har sina sätt att överleva, det betyder inte att det är rätt att supa eller knarka.
Dina problem är dina, inte samhällets. Som ignoranta skulle säga ”ryck upp dig”.
Och skulle domstolarna kunna döma någon utan bevis, ja då lever vi alla farligt.
Domstolen gör alltid personlighetsbedömningar oavsett om två män har slagits eller om en kvinna blivit överfallen, det har ingen som helst betydelse för straff eller att man skulle se på kvinnan som mindre värd. Det handlar om vilken trovärdighet parterna har om ord står mot ord. På samma sätt som en man automatiskt blir dömd för snatteri om han har gjort det tio gånger förr.
Tack för att du skrev ned exakt det jag själv känner! Du skriver om mig, och allt blev så självklart. Såklart är det exakt såhär!
Jag ska visa min sambo din text, han har svårt att förstå varför jag inte vill gå ensam på en väg som ligger lite avskilt, varför jag inte tycker om att sova i huset själv eller varför jag är ”mörkrädd”. Missuppfatta mig inte, han är fantastisk och vill självklart skydda mig från allt ont. Men han f ö r s t å r b a r a i n t e. Han är en man. Punkt slut.
Det klokaste, mest konsekventa och sannaste jag läst i den här frågan!så bra skrivet!att det är strukturen, inte män bara för att dom är män, man hatar. Att det är så svårt att fatta! Kram till dej
Så otroligt bra skrivet och igenkännande.
Så jag har läst en massa kommentarer här som menar att ”problemet är ju i dig, du begränsar dig själv, trotsa dina rädslor!”, och liksom visst att det kan vara nice att lyckas få tillbaka den frihetskänsla som mågonstans på vägen togs ifrån en. Men alltså: finns inga individuella lösningar på strukturella problem!
Jag tror män tycker att det är något elakt med manshat, för att det uttrycks vara något bra. Om man kunde prata med varandra på ett bättre sätt skulle det bli lättare att lösa konflikter, för fler män skulle förstå. Hat är ett väldigt starkt ord.
Vill även påpeka att jag som kille, dock inte fullvuxen än, känner igen mig i artikeln, och tycker detta är ett bättre sätt att gå emot kvinnohatet än vad andra feminister brukar göra.
Menar du att feminister hatar och hotar män? Att det är de som skriver kilometerlånga inlägg om hur vederbörande man ska våldtas och lemlästas, hängas ut och hånas, för att han är man? Menar du att det finns ett strukturellt hat mot män från kvinnor som kämpar för sin egen och andra kvinnors frihet? Då skulle jag vilja att du satte det i proportion till hur vi feminister dagligen blir utsatta på sociala medier. Du kan inte beskylla feminister för att vara den parten som hatar och hotar. Om du hade varit i vår situation hade du också sett det. Det minsta feminister vill ha är ett könskrig, men vi måste kunna kritisera vem som för kriget mot oss för att kunna förändra det.
Din text är spot on och så himla viktig. Kanske är det inte kvinnorna som ska jobba med att förändra sin rädsla, sina vanor, sina kläder. Kanske är det män som ska jobba med att förändra sitt beteende och sitt våld mot kvinnor? Den här machomansnormen tror jag ingen mår bra av, nämligen.
Tack för att du skriver, Louise. Kampen fortsätter <3
Tack! Precis så. En del verkar tycka att psykologhjälp, medicin och skärpning är lösningen för mig. Kommer göra att machonormen förändras? Då smäller jag i mig hela medicinburken på en gång!
Tack att du kommenterar! <3
Hej! Jag har funderat en del på hur män och kvinnor ska nå varann ang det här problemet. Så länge man hamnar i en argumenation, som ofta handlar om detaljer snarare än helheten, känns det inte som vi kommer närmare en förbättring. Män (oftast) försöker liksom övertyga den som skrivit att hon har fel, när i själva verket alla har rätt till sin egen upplevelse och den typen av argument leder inte till något konstruktivt.
Min sambo läste inlägget och reagerade som de flesta tjejer här med ”oj vad bra skrivet och träffsäkert”. Min första reaktion, som man, var ”Jag är ingen våldtäktsman och jag anser mig inte stämma överens med beskrivningen av män här. Det är en orättvis beskrivning och grov generalisering”.
Jag har diskuterat detta med vänner förrut och vid närmare eftertanke är ju den reaktinen sjukt egoistisk. Det är ju inte jag som går runt och är rädd. Varför reagerar man instinktivt så istället för att tänka ”det är ju helt sjukt att samhället är så. Fruktansvärt!”
Vi måste försöka nå varann bättre för att skapa en mer nyanserad dialog där ingen part känner sig anklagad, för då kommer man bara gå i försvar. Eller har jag fel? Hur kan man uppnå det?
Tror du har helt rätt. Jag själv hamnar ofta i försvar, så klart, när jag känner mig anklagad, oavsett jag har hela, delar av eller ingen skuld. Jag försöker dock alltid lugna mig och se den större bilden, precis så som du beskriver att du gjorde här.
Jag försökte ge en mer personlig reflektion utan direkt påhopp, prata om rädslan och resultatet av den mer än vem som bär skuld. Lyckades nog inte helt. Man kan vara mildare och skriva mer försiktigt än jag gjorde.
Jag tror absolut på mer nyanserad dialog. Vi har ju alla ett ansvar.
Tack för intressant kommentar!!
En del av artikelns andemening var, om jag förstod det rätt, ett hat mot att behöva bli begränsad och mot rätten att inte få uttrycka det? Är denna begränsning något du vill bli av med, eller något du vill ha kvar? Att säga att detta endast beror på en samhällsstruktur tycker jag enbart representerar ena halvan av myntet, och det rättärdigar dig till att fortsätta känna rädsla med goda belägg för detta. Detta gör dig till ett offer för omständigheterna. En marionettdocka för livet. Skulle det inte vara härligt att kunna reducera dessa begränsningar? Att själv sitta bakom spakarna i ditt eget liv, istället för att flyta med som en medpassagerare där en samhällsstruktur ska få bestämma vad du ska vara rädd för, och vad som ska begränsa dig eller inte?
Den andra sidan av myntet ligger hos dig och i ditt eget ansvar mot dig och ditt liv. Att försöka förändra en samhällsstruktur genom att belysa dess problematik är viktigt och bra, vilket du bidrar till i artikeln, mem glöm inte bort att det är lika viktigt att förändra sig själv, för din egen skull. Endast. Att följa dessa fördomar och låta dom styra leder till en självupfyllande profetia där du förr eller senare kommer få alla dina farhågor bekräftade. Dit du riktar ditt fokus, det kommer du också att uppleva. Hjärnan är nämligen så finurlig att den filtrerar bort det du inte fokuserar på. Detta för att det skulle bli ohanterbart mycket information att processera om den funktionen inte fanns. Har du lekt ”gul bil” någon gång? Man ska försöka upptäcka så många gula bilar som möjligt i trafiken. Och vips, helt plötsligt registrerar man varenda gul bil som passerar. Men noterade du de andra bilarna? Eller det som hände i dikeskanten vid sidan av vägen? Nej du såg bara efter gula bilar, och nog såg du dom. Alla.
På samma sätt funkar det med människor. Har jag en fördom att alla män är potentiella våldtäcktsmän/kvinnohatare/vad det än nu må vara, så kommer jag uppleva detta i min värld. Som ett brev på posten. Tillbaka till den självuppfyllande profetian, du kommer få din fördom bekräftad, ge det bara lite tid. Fördomar har vi alla. Skedet då jag skjuter mig själv i foten är då jag låter fördomen styra mitt liv, och det är endast jag själv som förlorar på det. Eventuellt de potentiella vänner/partners/livskamrater som aldrig ges chansen att komma in i min stängda, väl förseglade dörr. Rötägg kommer könsöverskridandande alltid finnas i alla mänskliga läger, och personligen tror jag det är svårt, om inte omöjligt att skapa ett samhälle helt fritt från dessa. Så frågan är om det är rötäggen du ska hata, eller om det är personerna eller kulturen eller samhället som lärt dig att i varje skede av ditt liv vara rädd? Som lärt dig att söka efter det värsta hos människor? Som lärt dig att det är rättfärdigat att hålla fast vid fördomar och använda begrepp som manshat?
Kanske.. är det rädslan i sig du borde hata?
Med önskan om ett mindre begränsat liv.
När jag var liten fick jag lära mig att skulle akta mig för ”invandrare”. Jag visste kanske inte helt vad det innebar, men jag förstod att jag inte fick ta emot godis eller följa med invandrare. När jag blev äldre lärde jag mig att jag aldrig, aldrig fick lifta, att jag skulle ta taxi hem om jag varit ute, jag skulle inte gå hem ensam och jag skulle fortfarande inte gå hem med invandrare. Om jag skulle ta taxi så fick det absolut inte vara svarttaxi. Senare lärde jag mig att det fanns något som hette Svensktaxi med svenska chaufförer, den var bäst. Vi fick som svenskar höra att vi skulle hålla ihop, hålla koll på varandra och inte lämna någon någonstans själv eller med invandrare.
Just nu läser jag kommentar på kommentar om hur ruttet det är med främlingsfientlighet. Men det som är ruttet med det enligt mig är att det inte är större. Främlingsfientlighet = hat mot kriminella invandrare. Hela mitt land är begränsat på grund av invandringen och den ghettofiering som följer.
Osv osv. Hopps du låter detta vara kvar för det är din text, jag bytte bara ut målgruppen – du håller säkert inte med om den här texten (din text) längre?
Men din text stämmer inte. Jag är inte rädd för invandrare, har aldrig varit, aldrig fått höra att jag ska se upp för invandrare.
Prova byta ut ordet ”man” mot kattbajs.
du är inte dum – det vet vi. Så jag vet att du förstod vad människan som ersatte ordet man med invandrare ville visa dig. Men du vill inte förstå. Du kommer aldrig att förstå. människor med fördomar och som lever i skräck – det är du, dina jämlikar och alla dom som är rädd för den ”typiske invandraren som är kriminell” som får ett så mycket sämre liv. Jag är ledsen för er skull. Nu vet jag att du inte vill sättas i samma fack som enfaldiga och vidriga ”rasister” och invandrarhatare, men varför skulle du inte vara i samma fack ?! Fördommar/erfarenheter, stereotyper, hat osv osv det har ni ju gemensamt.
Jag blir på riktigt så illa till mods när jag märker att det läggs ner så mycket tid på att öka klyftorna mellan människor, man som kvinna. Svensk som icke-svensk
//stolt människoälskare
Men varför ska jag byta ut ett ord mot något som gör att min text inte stämmer?
Har aldrig påstått mig vara fördomsfri.(vem kan säga sig vara det?) Hela min text går ju ut på att jag har dessa fördomar mot främmande män jag möter. Min text handlar inte om att jag är rädd för invandrare, så varför skulle jag byta ut ordet mot det? Män och invandrare är inte samma sak. Inte samma typ av grupp och de har inte samma plats i samhället. Logiken att byta ut ordet faller.
Jag blir på riktigt så illa till mods när jag märker att det läggs ner så mycket tid på att försvara en kultur/struktur som skadar både män och kvinnor. Man som kvinna.
/sissodär stolt över det mänskliga släktet
Jag skrev lite om det ovan, fast det finns en punkt den liknelsen fallerar på totalt – ja, statistiskt skall du som medborgare vara mer rädd för låginkomsttagare, invandrare (vilket hänger samman med låginkomsttagare), 16-29 åringar, lågutbildade, tatuerade, korta. Man skulle kunna använda din liknelse för alla dessa saker.
Problemet är att de alla hänger samman med män.
Är det ett attribut du skall se upp för så är det utan tvekan män. En lågutbildad och tatuerad kort ung invandrartjej med låg inkomst är fortfarande mindre farlig och mindre benägen att begå kriminalitet än gemene man. Det finns bara ett endaste brott detta inte stämmer för och det är barnaga, där etnicitet spelar större roll än kön. Annars är mannen alltid den gemensamma nämnaren. De andra attributen är bara förstärkande av grundattributet kön.
Nu handlade ju texten dock om författarens egna känslor, vilket verkar delas av massor av tjejer/kvinnor. Varför inte bara lyssna och försöka förstå och fråga dig vad du kan göra för att hjälpa till istället för att försöka rationalisera känslor?
Prova på metalfestivaler tji våldtäkter
Hur sjutton ska man förklara föra dessa män här bland kommentarerna som inte verkar förstå?
Att man som kvinna känner sig rädd för suspekta män när man är ensam grundar sig ju på både erfarenhet och instinkt.
Som Louise nämner så har man från barnsben blivit påmind om att inte följa med främlingar etc.
Jag kan ju bara tala från egen erfarenhet, men såhär har det varit sedan jg växt upp i alla fall: Som tonåring fick jag, om inte dagligen, höra kommentarer från män (alla åldrar). De busvisslade efter en, åkte de förbi i bil var det inte sällan de saktade ner för att ”ta en ordentligt titt” eller flirta.
Gick man på ett café satt det inte allt för sällan en gubbe som stirrade på en. Samma sak på stranden eller på puben för den delen.
Oskyldigt?! Ja det kan tyckas. Dessa män har ju inte ”gjort” något. Men likt förbannat har jag inte bett om det.
Lämna mig bara ifred.
Men det går inte. För det fortsätter på samma sätt…
När jag blev lite äldre slutade busvisslingarna, men känslan bär man ändå med sig. Känslan av att man närsomhelst kan bli närmad utan att man bett om det.
Så när en alkohol- eller drogpåverkad man närmar mig när jag står ensam på perrongen känner jag ett obehag.
Eller när två män dyker upp i en mörk park.
Blev en gång utsatt för övergrepp i en taxi som 20-åring av en man. Så nu sätter jag mig alltid längst bak i bilen, memorerar namnet på föraren och känner mig inte trygg förrän jag har lämnat bilen. Vilket är synd, för de flesta taxichaufförer är säkert underbara män.
Hursomhelst för att sammanfatta, så tror jag att mycket av rädslan man känner bottnar i att man under sin uppväxt som kvinna inte fått bli lämnad ifred… Att det närsomhelst kan komma fram (och fakiskt gör) en man från tomma intet utan att man har bett om det.
Det som tjejer utsätts för dagligen tror jag väldigt få män känner. Dvs, jag tror inte många
män känner sig iakttagna av medelålderskvinnor på vägen till bussen. Iaf har jag då aldrig sett en femtioåring dam sakta rulla förbi med bilen och busvissla på en grabb i 15-års åldern.
Läser man vilken tidning som helst så är det nästan uteslutande män som mördar oskyldiga unga kvinnor, våldtr barn eller misshandlar och rånar äldre. Självklart kan det finnas en och annan kvinna bland statistiken. Men oavsett så är det männen som står för majoriteten av brotten och det är det vi läser om dagligen. Självklart påverkar det mig när jag ensam ska gå hem. Självklart blir jag extra vaksam och på min vakt.
Grymt bra text! Jag tror att varje kvinna kan relatera till detta. Jag gillar sättet du uttrycker dig på i texten. Jag har läst några få kommentarer här – och jag vill bara ”tipsa” om en sida på Facebook som heter ”Snubbarna”. Eftersom man kan se en sorglig men verklig bild av hur män faktiskt beteer sig mot kvinnor på nätet. Så ni som säger att män är minst lika drabbade säger jag såhär till: Män och kvinnor är oftast inte drabbade på samma sätt så länge det inte gäller misshandel eller rån. Det tror åtminstone inte jag! Så män kommer aldrig kunna relatera till hur kvinnor känner – de har inte samma rädsla som vi kvinnor. Och de behöver de inte ha heller, men det gäller att ändra det här makt-beteendet och det är fort! Vissa män klarar inte av ansvaret av att ha en kuk mellan benen. Och så är det tyvärr. Hur ska man ändra detta?..
Du har rätt om nån tusendels promille av män men gör alla män till förövare…….grov generalisering leder sällan till förändring.
Stannade en gång och frågade en kvinna som fått motorstopp om hon behövde hjälp. Regnet öste ner, jag var på väg hem efter nattpass. Mkt motvilligt tackade hon ja. Jag vände och körde henne dit hon skulle.
2 dagar senare föreläste samma kvinna på mitt arbetsplats om genus och tog upp händelsen med motorstopp utan att känna igen mig bland åhörarna. ”Det tog inte mer än 10 Sek innan jag fick hjälp och i mkt negativ ton sa hon att det såklart skulle va en man som stannade” ”han ville spela hjälte för en stackars hjälplös kvinna”
För 2 veckor sen hamnade jag i liknande situation, en person som fått motor problem, råkade åter va en kvinna och jag saktade in för att erbjuda hjälp men tryckte sen på gasen och sket i att vara hjälpsam, jag menar man vill ju inte vara den som späder på fördomar om män som vill förminska kvinnor med bilbekymmer.
Det finns ingen ursäkt mot förtryck och våld men att generalisera föder inget gott eller är det så att muslimer om tillfället ges är en potentiell självmordsbombare som stenar och könsstympar kvinnor och åker på träningsläger hos Al Qaida????
Rädsla är en del av livet. Det kan vara användbart många gånger. Jag som vit man är också rädd. Och då är jag också en ganska stor kille. Samma gäller mina vänner. Det finns farliga individer där ute och i stor utsträckning är det aggressiva män. Du är inte ensam om att vara begränsad. Bara så du vet.
Det bästa jag läst på länge! Klockrent skrivet! Tack!
Hej! Mycket bra skrivet. Tycker du hanterar begreppet ”manshat” på ett väldigt bra sätt. Du har tagit dig tid att förklara vad du menar, vilket är en förutsättning för att skapa förståelse och dialog. Det behövs fler som dig. Det är hemskt att vi har ett samhälle där kvinnor ska känna sig otrygga för att de är just kvinnor. Personligen känner även jag otrygghet i vissa situationer. Med detta menar jag inte att förminska kvinnors rädsla. Utan menar att detta borde ge både män och kvinnor en orsak till att gemensamt bekämpa hat, rädsla och våld. Att stå upp för varandra och ge varandra respekt som människor.
Jag tycker synd om dig som är så rädd hela tiden, det skulle jag tycka förstörde mitt liv mer än dagslägets bekymmer gör, då jag råkat ut för sexuellt utnyttjande. Vilket gör mig väldigt nere ibland men känslan av att inte vara rädd är fruktansvärt befriande!
Men du har ju helt rätt, så är det bara!
Mindre anledning att vara rädd åt folket!
Så bra skrivet! Du beskrev precis allt jag känner angående detta..
Senast för någon vecka sedan var jag och min sambo på väg hem från en längre bilresa. Klockan var 1 på natten när vi tänkte stanna vid en mack som hade nattöppet för att köpa något att äta. Utanför stod tre killar som verkade småbråka lite. Jag bad min sambo att vända direkt pga den obehagliga känslan i magen. Även om han var med så var jag rädd. Det ska inte behöva vara så! Men man måste ha fördomar mot alla för att skydda sig. Det står ju inte i pannan på de som våldtar och mördar. Vad har man för val än att skydda sig mot allt som man känner sig osäker på? Är dock ledsen över att behöva döma även de oskyldiga, men jag är rädd och gör allt för att skydda mig..
Hej!
Jag är 36 år och givetvis fick man höra att man skulle akta sig för fula gubbar
Men när jag var liten så låste man inte ytterdörren när man var hemma. Vissa låste inte ens dörren till sitt hus på landet när de åkte iväg en kort sväng, eller när man gick och slängde soporna när man bodde i stan. Jag vet många personer idag som inte går ut när det är mörkt, många äldre. En del vågar inte springa motions spåren själva och det är personer i alla åldrar.
Mina kunder frågar om jag låser dörren när jag arbetar som frisör så ingen skummis kommer in.
Så tragiskt att vi ska behöva vara rädda och att så många är det.
Rädsla föder rädsla!
Men tyvärr händer det ju så många brott så det är ju inte alls konstigt.
Överlag i samhället har respekten för andra människor försvunnit.
Tragiskt!!!! 🙁
Det finns studier om våld som visar att män är lika utsatta som kvinnor i relationer (se länk). Dessutom finns det brottstatistik som visar att det är fler män som misshandlas än kvinnor (detta innefattar även våld mellan samma kön). Folk pratar om en machokultur som förtrycker kvinnor, men den är lika förtryckande mot män. Det finns flertalet experiment som visar att när en kvinna slår en man offentligt tar ingen avstånd från det, medan det blir ett jävla liv när det är tvärtom. Om vi ska prata om förtryckta kvinnor, då ska det pratas om kvinnor med muslimsk bakgrund. Många av dessa kvinnir upplever ett dagligt förtryck som den vita medelklasskvinnan inte har varit i närheten av. Många tvingas att ha sex med sin man även när de inte vill, de får inte arbeta utanför hemmet och åker på stryk när de inte gör som deras man vill. Det är där det strukturella förtrycket ligger, inte hos etniska svenska män som är bland de mest jämnställda i världen.
Tack för att du beskriver mina (och säkert andras) känslor i ord.
Bra skrivet, keep it up.. Jag håller med om de många viktiga åsikterna du hade och förhoppningsvis blir den här frågan ännu mer central eller aktuell i dagens politik för det är ett riktigt problem som endast verkar bli värre och värre.
”Om jag möter dig, du man som inte är en våldtäktsman, som inte tänker kränka mig eller döda mig eller på annat sätt ta tillfället i akt för att du möter en ensam tjej, så är jag ledsen att du blir offer för min rädsla, att jag dömer dig där och då. Att jag har telefonen redo att ringa hem och nyckelknippan i knuten näve. Jag är ledsen att jag misstänkliggör dig bara för att du råkar vara man och ute och gå på samma ställe som jag. Men jag har tyvärr inte råd att chansa.”
Ville bara säga tack för att du säger detta! Som kille känner jag mig inte heller trygg, och jag känner mig begränsad exakt som du beskriver tidigare. Men jag har alltid haft svårt att acceptera feminism och allt manshat, just på grund av att jag känner mig skyldig för någonting jag ej gjort eller står för. Man måste beskriva hur man känner, exakt som du gjort i detta artikel, och tänka på hur och vad man säger. Tror folk verkligen att det blir bättre av att komma med ointelligenta och hatiska kommentarer mot män istället för mer genomtänkta stycken som ovan? Varför är det här första gången jag faktiskt stött på en läsvärd och vettig artikel om detta?
Stycket du gillar är ovanligt mjukt formulering av något som har sagts tusentals gånger förut. Att du tycker att den här artikeln är den enda vettiga och läsvärda i ämnet är för att du som så många andra i det här kommentarsfältet inte riktigt inser vidden av problemet, hur allvarliga inskränkningarna av kvinnans rörelsefrihet i världen är och hur futtig din känsla av att vara utpekad för något du inte har gjort är i sammanhanget. Jag menar inte att vara otrevlig och är genuint glad att du kände att du kunde ta till dig det som står i det här blogginlägget. Men det kan vara viktigt att komma ihåg att samtliga argument mot artikeln har en feminist sett förr, många gånger. ”Byt ut ordet man mot invandrare”, ”Alla män våldtar inte”, ”Män blir också misshandlade”, ”Kvinnor begår också brott”, ”Sluta vara rädd”, ”Värre någon annanstans”, etc.etc.etc. ända in i evigheten. Man blir trött. Man blir slut. Man blir arg. Man orkar inte alltid behandla den fullvuxna människa man försöker förklara ett problem (som uppenbarligen både män och kvinnor lider av) för som ett litet bräckligt barn. Jag är för tydlig och vänlig kommunikation i allt, jag tror också att man har större chans att nå fram på det sättet. Men det är så sällan det händer att någon börjar lyssna, oavsett hur mjukt man uttrycker sig. Man får så mycket opåläst, kränkande, obetänkt, idiotisk skit från män (då och då kvinnor, självklart) slängd mot sig i kommentarsfält, hur snäll och kommunikativ man än är, hur vettigt det man skriver än är. Jag tror helt enkelt inte att problemet är att det inte finns vettiga och läsvärda artiklar i ämnet, utan snarare att du m.fl. behöver göra lite privilegie-inventering och se om det går att öppna öronen och sinnet lite mer för hur allvarligt och jävligt det här problemet faktiskt är för många.
Så vad är din poäng med texten? Manliga primater är till naturen gjorda så att det dem vill ha. det tar dem. Nu lever vi i ett ganska modernt samhälle med normer och standarder, de flesta förstår att våldtäkt är hemskt och väljer att inte göra det för självklara anledningar. Så nu har du skrivit en text om hur jobbigt det är för dig att leva i ”skräck” och din rädsla för män. Den rädslan kan jag förstå. Men det jag inte förstår är varför du skrev den här meningslösa texten. Ja? Det är typ så det är för du kan aldrig veta vem som är en våldtäktsman, du måste vara försiktig. Lev med det. Andra har det värre en dig, tro mig.
Jag fattar att det är en blogg och du skriver om vad du vill. Men jag ger bara min åsikt om inlägget.
Vadå Manliga Primater är gjorda till att ta det dem vill ha? Är inte kvinnor det eller? Är ni alla perfekta eller? Krossa matriarkatet!
”Ett samhälle som upprepande gånger frågar våldtäktsoffret om hon verkligen, verkligen sa nej, istället för att fråga våldtäktsmannen om han verkligen, verkligen hörde ett ja. Ett samhälle som frågar sig hur hon kunde vara så dum att hon gick ensam hem mitt i natten eller tog svarttaxi eller gick hem med ett helt gäng killar, drack så mycket, klädde sig så utmanande, lämnade sin drink obevakad, dansade så sexigt, festade så hårt…”
Fast det är inte direkt ologiskt att förvänta sig ett tydligt nej eller annan form av tydligt avvisande vid sexuell aktivitet då det (som alla som haft en del sexuella kontakter vet om) inte alltid är tal om några former av verbal kommunikation vid inledandet av de sexuella kontakterna. Jag har själv varit i sådana situationer där man ganska mycket varit tvungen att ”tolka” sig fram tills dess att det är alldeles uppenbart vad kvinnan vill, något som för en man innebär en viss risk. Å ena sidan förväntas vi vara både dominanta och initiativtagande (det är klart att kvinnan självmant kan ta en sådan roll, men rent generellt och framförallt i dagens kultur är det något som i högre grad åläggs män) men å andra sidan innebär det även att vi riskerar att utsättas för problem, t.ex. när kvinnan som kanske var berusad, sur på sin kille och för stunden kåt plötsligt kommer på bättre tankar – när man är halvvägs in i dem. Det finns helt klart ett inbyggt problem i att förvänta sig en tydlig verbal och godkännande kommunikation som grund för sex när verkligheten ser helt annorlunda ut. Att då istället förvänta sig att kvinnan som inte vill på ett eller annat sätt visar att hon inte vill, desto tydligare, desto bättre, är såklart mer logiskt ur en ren rättssäkerhetssynpunkt än att man skall avkräva någon form av bevis för att hon sa ”ja” och dessutom av förövaren i fråga. (Ledtråd: Denne kommer alltid hävda att hon tydligt sa ”ja.” )
Jag ser inte problemet i ett samhälle som avkräver någon form av riskmedvetenhet av sina medborgare, oavsett om dessa är kvinnor som följer med en grupp invandrarmän på efterfest (det existerar något som heter överrepresentation när det kommer till specifika brottskategorier. Just gruppvåldtäkter och våldtäkter är en sådan kategori där det existerar en markant överrepresentation.) eller en man som går igenom ett ghetto samtidigt som han full och vinglig viftar med en stor sedelbunt och skrålar om hur rik han är. I ett optimalt samhälle behöver ingen människa, oavsett kön, oroa sig för sin säkerhet när de rör sig fritt. Men till saken här då att vi inte har ett sådant samhälle. Sedan åttiotalet ungefär är det samhälle där ingen låste varken cyklar, bilar eller ytterdörrar borta. (Nja, i Norrbotten upplevde jag den sällsamma upplevelsen av att folk faktiskt inte låser varken bilar eller hus. En ganska ofattbar upplevelse för någon som växt upp i Malmö där stöld, våld och kriminalitet är vardag.) Kvinnor kan inte längre gå ensamma på kvällar överallt utan att riskera att våldtas och män kan inte längre röra sig hur som helst på varken dag eller natt utan att riskera överfall. Det innebär, precis så som i trafiken, att alla människor helt enkelt tvingas till riskminimerande åtgärder för att öka på sin egen säkerhet. Man kan såklart helt ignorera detta, men en sådan naivitet medför även kraftigt ökade risker och bör motverkas.
Jag har själv varit mycket engagerad i våldtäktsfrågan och drev under ett par år t.ex. en sida som hette stoppavåldtäkterna.nu med fokus på att både tillhandahålla statistik, självförsvarstekniker, riskminimeringsinformation, information om hur man anmäler, var man kan söka hjälp och allt mellan himmel och jord som rörde den våldtäktsproblematik vi har i dagens samhälle. Jag beklagar att det idag ser ut som så i samhället att kvinnor (och män) i allt högre grad känner sig otrygga, och ja jag har såklart engagerat mig för att försöka motverka detta, men det finns ingen mening med att låta denna otrygghet ta över och styra ens liv när man kan göra mycket för att på ett rent personligt plan stärka både sitt självförtroende, sin riskmedvetenhet och därmed skapa en ökad upplevd trygghet. (Alla känslor i frågan är såklart irrelevanta för de faktiska riskerna- sannolikheten att utsättas för ett brott tar inte hänsyn till känslomässiga variabler. Du kan bli påkörd och dö imorgon oavsett hur rädd eller orädd du är för bilar. )
Jag delar däremot inte uppfattningen om att ”mansnormen” eller ”män” som grupp är vad man skall försöka angripa då det i sanning är att rikta sina resurser fel. ”Mansnormen” är för det första inte statisk. Den beskyddarroll som är en del av mansnormen, eller i alla fall var det tidigare, kan t.ex. knappast menas vara negativ för kvinnor, eller män i sig. Ej heller är ”macho”-idealet, dvs (nu gör jag en egen tolkning visserligen) ”manliga män” eller män med starka och tydliga könsspecifika drag ett problem i sig då dessa i grund och botten inte har någon direkt negativ inverkan på varken män eller kvinnor. Att jag t.ex. både eftersträvar en stark och tydlig mansroll som ett led i att bejaka mina biologiska förutsättningar och särdrag, mentala som fysiska, innebär inte att jag samtidigt måste eftersträva negativa egenskaper så som samhället på senare tid kommit att influeras av allt mer. Jag behöver inte vara högljudd och trycka ner folk bara för att jag är stor och vältränad, snarare kan jag visa hänsyn och vara artig – då detta är, eller i alla fall var, något som var starkt förknippat med mansrollen. Att jag är fysiskt kapabel till att både bruka våld eller utnyttja kvinnor sexuellt har såklart inget att göra med de faktiska riskerna för att något sådant kommer att ske då jag är starkt emot detta och likaledes är det inom den traditionella manliga svenska kulturen något som anses vara ytterst lågt. Inom män som grupp, då får jag såklart göra distinktionen ”inom samma kulturella sfär”, anses det generellt (med undantag för vissa kulturer) vara bland det värsta man kan göra att våldta eller misshandla kvinnor. Det innebär såklart inte att det inte sker, men ”mansrollen” eller ”patriarkatet” som sådant varken bejakar eller eftersträvar ett sådant beteende vilket gör att det blir tal om de avvikande parametrarna dit fokuset bör riktas.
T.ex. så kommer de som kallas för psykopater i folkmun (ASPS rent medicinskt) eller de som har starkt avvikande psyken aldrig att bry sig om hur mansrollen eller den interna kultur som råder där ser på frågan om våld mot svaga, sexuellt utnyttjande etc. Precis så som de som rör sig i egna kulturella sfärer där kvinnor t.ex. ses som mindervärdiga varelser som måste täcka sin hud och hår, eller där våldtäkt av andra folks kvinnor inte ses som klandervärt inte heller kommer bry sig nämnvärt om vad svenska feminister beklagar sig över på bloggar. Det finns med andra ord en underlig missriktad insats från feminister som försöker att angripa den generella mansrollen och specifikt etniskt svenska män (trots att dessa är underrepresenterade vid sexualbrott) samtidigt som inget fokus alls riktas mot de grupper av män, dvs en mindre generaliserande strukturering och problematisering, som defacto orsakar mest av de problem man i frågan vill åtgärda. ”Alla män” våldtar inte. Vissa är inte ens kapabla till det. Däremot är det vissa män som våldtar avsevärt oftare sett till olika faktorer än andra. Vissa åldersgrupper, vissa etniciteter, vissa kulturer är helt klart starkt överrepresenterade som förövare, i vissa fall över tjugo gånger mer så än gruppen ”män” som helhet. Ändå finns det inget intresse (vilket jag själv upplevt går att härleda från andra politiska och ideologiska problematiseringsprocesser där vissa grupper ses som ”offer” och aldrig kan utsättas för skärskådning) att från feministiskt håll att angripa problematiken på ett så resultateffektivt sätt som möjligt.
Nåväl, det är lätt för mig att skriva allt för långt och omfattande, men frågan i sig är omfattande. Jag är inte feminist. Jag delar inte ett flertal av de politiska och ideologiska synsätt som råder där. (Innan någon får för sig att tillskriva mig åsikter jag inte ger uttryck för så låt mig förekomma er med att det är fel att ha fördomar. 😉 Aja baja. )
Men när det kommer till vissa av frågorna, likt den som rör kvinnlig trygghet i ett allt otryggare samhälle, har jag länge varit engagerad. Det är därför så beklämmande att se att bloggerskan ger uttryck för de uppfattningar hon gör och de slutsatser hon och många som kommenterar tycks dra av dem för de andas en omfattande nivå av hyckleri. Ett hyckleri där det i ett visst fall är inte bara acceptabelt att generalisera och döma ut nära nog halva befolkningen för deras uppfattade brister samtidigt som jag (det här har jag upplevt rent empiriskt efter åtskilliga år och otaliga dylika upplevelser) vet om att en klar majoritet av dem formligen ”förfasas” över de generaliseringar som förmenta ”rasister” har kring t.ex. specifika grupper. Det anses korrekt att generalisera och angripa den övergripande gruppen (”vita medelålders män” är de föredragna offren) men gudarna vare nådiga de som är mer specifika och t.ex. påpekar att vissa grupper av män faktiskt är grovt överrepresenterade vid de problembilder som målas upp.
Det är klart att det står er fritt att hata män. Eller ”mansrollen”. Eller ”patriarkatet”. Man kan dock ställa sig frågan om detta ens är önskvärt eller för era förmedlade mål gagnfullt. Ni saknar trots allt all form av reell makt eller möjligheter till att skapa någon omvälvande förändring om ni inte lyckas locka över omfattande mängder med män (med de förhatliga typiska ”manliga” normativa egenskaperna så som ”handlingskraft” ”initiativ” ”mod” ”offervilja” etc) till er feministiska kamp, något som vi alla vet inte sker i någon större omfattning.
Blogginlägg likt detta är helt klart en del i detta.
(Jag vill för övrigt passa på och klargöra att rådet som tyvärr sprids om att kvinnor kan ta nyckelknippan som ett improviserat knogjärn faktiskt gör mer skada på kvinnan än på mannen. Det är inte tillrådligt alls faktiskt. Det finns många bättre metoder för självförsvar när det kommer till beväpning. Den billigaste och effektivaste är att ha kniv. En vanlig morakniv/byggkniv med glid/fingerskydd är alla gånger effektivare både som avskräckande vapen och som faktiskt användbart vapen. Ja det är olagligt- men vid den obskyra sannolikheten att en kvinna blir undersökt av polisen, något som praktiskt taget bara sker vid våldsamma demonstrationer eller direkt i anslutning till brottsplatser, så är straffet böter. Pepparsprej är även det mycket effektivt, men likaledes olagligt och något svårare för medborgare att få tag på. Jag skulle kunna fortsätta, men det blir lätt en mindre föreläsning om ämnet. Ni får fråga om ni undrar. Jag är utbildad självförsvarsinstruktör så det är inte direkt taget ur luften.)
Rädslan för män överdrivs ofta, medan rädslan för kvinnor osynliggörs i sammanhanget.
Jag kan förklara. Exempel: Misshandel.
99% av befolkningen misshandlar inte enligt anmälan.
1% av befolkningen misshandlar.
Av de 1% som misshandlar är 8 av 10 män. 2 av 10 är kvinnor.
Det är ohederligt att tolka att de där 0.8% representerar alla män.
Det är lika ohederligt att tolka att de där 0.2% representerar alla kvinnor.
Det skiljer BARA 0.6 procentenheter.
Därför kan vi dela upp lag… som på gympan.
Där alla vi som sköter oss, du och jag, är på samma lag.
Och den lilla plutten som inte sköter sig är på det andra laget.
För det är vi mot dem.
Det handlar inte om könskrig när det är 99% mot 1%.
Vilket inlägg! Så starkt, så bra. Du sätter orden i min mun. Det är såhär det ser ut.
Helt klockrent skrivet! Nickade instämmande under hela inlägget
Detta var så himla bra skrivet! En bra text att visa alla antifeminister som inte kan sätta sig in i situationen som kvinna. Riktigt riktigt bra.
En klump av hat i kroppen som man inte söker hjälp för att bota , växer sig större och större.
Sök hjälp vännen. <3
/En sårad man.
Sorgligt men sant!
Byt ut alla ord som handlar om män mot ord som handlar om invandrare.
Hylla sedan texten.
Inte?
Konstigt, jag trodde det var ok att kritisera grupper…
Varför ska jag göra det? Jag är ju inte rädd för invandrare.
Fast grejen är ju att det är t.o.m. ett bra sätt för män att förstå okontrollerad rädsla. Grejen är att jag som man ÄR rädd när jag passerar invandrargäng av vissa ursprung ensam sent på natten, jag vill inte vara det, jag vet att det är något som går emot mina försök att faktiskt vara ”upplyst” och att chanserna att något händer är minimala oberoende av promilleskillnader i brottslighet mellan olika grupper. Men jag är rädd av den anledningen att jag har fått slängt rasistiskt skit av invandrarmän av vissa ursprung mot mig och måste förhålla mig till den känslan jag hade varje gång jag passerar (jag är själv inte 100% etisk svensk).
Och tänk dig den rädslan, fast 100 gånger värre, så har du antagligen hur kvinnor måste förhålla sig till okända män. För jag tror att det flesta kvinnor som har fått sexistisk skit ropade mot sig av män eller blivit sexuellt ofredade någon gång av män, måste förhålla sig till det. Jag vet inte hur det är och därför är texter som det här otroligt viktiga. Varför inte försöka förstå, istället för att slänga ut sig ”men tänk om det var blablabla istället” eller ”varför är du inte rationell”, när du aldrig själv kan sätta dig in i den rädsla? Och om du känner dig kränkt och utsatt av texten, förklara den känslan istället.
Texten hyllas för att den förklarar en känsla och hur folk måste förhålla sig till sin verklighet. Jag tror 99%* av de som håller med henne här skulle önska att de inte skulle behöva göra det. Att det här var en text av en idiot. Problemet är att det inte är det, det är en fantastisk text som förklara varför samhället vi lever i är en idiot.
* I alla former av kamper finns det alltid någon liten procent som brinner mer för kampen än för att lösa kampen.
Jättetråkigt förstås att du ska behöva känna så. Det låter dessvärre på dig som att de flesta män faktiskt våldtar/misshandlar och så vidare, men det måste väl vara runt 99% av männen som inte gör det? De flesta av de som gör det är män, det vet jag, men den absoluta majoriteten skulle aldrig våldta.
Jag förstår att du inte vill ta risken, men skulle man på samma sätt kunna säga att man är rädd för alla muslimer, eftersom de flesta terrorattackerna begås av muslimer? ”Jag undviker muslimer för att jag inte kan ta risken, OM jag skulle se en snäll muslim så är det synd …” och så vidare.
Personligen ogillar jag alla Människor som gör dumheter; oavsett kön, etnicitet eller religion och jag litar inte heller på någon – men inte bara för att de råkar ha något gemensamt med andra dumma personer.
Det finns saker i det du skriver, som är sanna. Det är naturligtvis omöjligt för en person att avgöra om en annan person har goda, eller dåliga avsikter. Det här gäller inte bara män, och inte bara våldtäkter. Jag tror att det är just det här som många män, inklusive jag stör oss på.
”Just nu läser jag kommentar på kommentar om hur ruttet det är med manshat. Men det som är ruttet med manshatet enligt mig är att det inte är större. Manshat = hatet mot mansnormen. Hela mitt liv är begränsat på grund av patriarkatet och den machokultur som råder. På så många sätt.”
Manshat är inte ett hat mot en norm. Manshat är hat mot människor just för att de är män. Jag skulle kunna bifoga hundratals så kallade ”feminister” som sitter och säger, att alla fel som finns i dagens samhälle är mäns fel. Nu säger jag inte att iden bakom feminism är fel. Däremot så är definitionen av den trasig.
Hur mycket man än intalar sig att definitionen är ”Alla ska ha samma rättigheter oberoende på kön, läggning, hudfärg och religion”, så visar man en annan agenda genom att sedan gå och säga att män borde betala mansskatt.
(F!), eller som Rosanna Dinamarca (V) sa, ”Det är alldeles för många vita män i mitt parti”. Att säga, alla män är våldtäktsmän, är synes helt acceptabelt, medans att säga alla feminister är fula är oacceptabelt. Detta gör bara allting mer ironiskt, det visar att definitionen av feminism idag är ”Hypokritiska kommentarer på internet”. Och hatet som kommer från feminister är så pass stort att folk har tagit sitt liv för det.
Vila i frid Lucas Hertzman.
Det här är varför jag inte tänker stå i närheten av svensk feminism. Och jag vet att väldigt många håller med mig.
Gör om.
Gör rätt.
Mitt i prick!
O jisses vad jag känner igen mig här! Hade lika gärna kunnat vara jag som skrev inlägget. Jag vågar inte gå ut om kvällarna och när jag cyklar hem om nätterna efter en utekväll med handen täckande drinken, är jag vaksam över varje ljud och rörelse. Väljer cykelvägar utan nära buskage och har kontakt med vänner, vi smsar varandra att vi kommit hem. Även på ljusa dagen blir jag rädd när jag går avlägsna folktomma vägar och möter en man, vågar inte ens ut o träna på vissa småvägar.. På kvällen springer jag från parkeringen till lägenhetshuset och kollar noga att trapphusdörren blir ordentligt låst bakom mig. När jag kliver av bussen och en manlig hoppar av på samma ställe och går i samma riktning tar jag upp mobilen och ringer min sambo, bara i fall att…
Jag är så less på att vara rädd hela tiden, att ständigt behöva vaka över min omgivning, att inte kunna känna mig trygg utanför mitt hem om jag inte har sällskap av någon jag litar på. Så förbenat trött på att inte våga vara trygg, när som helst, var som helst. Men skulle jag ut och gå klockan 3-4 en lördagsnatt på ett folktomt stråk och möta en man, så får jag direkt instinkten att plocka upp mobilen och slå SOS-numret och håller fingret beredd att trycka ring. Jag förbereder mig att klösa med naglarna och hur jag bäst ska tackla honom och fly om han ger sig på mig.
Jag orkar inte mer, men sen går jag ut, och blir rädd igen…
Tycker det är förskräckligt att uppfostra någon att vara rädd för ett visst kön. Finns sjukt folk av allt. Och om man tar alla män i världen så finns det nog mer friska män en sjuka eftersom dom är ju inte våldtäktsman för att är man det är för det är något fel i huvudet och fel ihuvudet kan alla ha.
http://moderaterna.net/blog/2015/06/24/relationsvaldet-ar-inte-en-konsfraga-dags-for-familjefrid/
Jag får en klump i magen när jah läser det här, mina ögon tåras och det blir lite svårt att andas. Precis så här är det och det är precis det här som gör mig så arg och ledsen. Att jag som kvinna ska gå runt och vara rädd hela mitt liv och samhället accepterar det. Det kan inte vara ok. Det får inte vara ok!
Hemskt bra text. När jag skriver hemskt är för att det, tyvärr, är sant. Det är (i princip) aldrig att man hör en kvinna som utsätter ett offer för våld, rån, våldtäkt eller dylikt.
Jag har själv två döttrar och fasar inför det som du själv beskrev ovan. Det är klart att ni (kvinnor) är rädda eftersom vi (män) lärt er att vara det. Men vad ska jag säga till mina döttrar? Ska jag låta de gå i självförsvar? Ta tjejtaxi? Följa samma mönster som många kvinnor följer idag?
Jag blir arg bara jag tänker på det. Kvinnan är alltid offret, alltid. Hon får ta skiten nu och många år framöver, eller kanske hela sitt liv. Jag önskar att vi (män) kunde ta nödvändiga steg till att aktivt gå mot en annan kultur där vi värdesätter våra kvinnor och döttrar som de fantastiska individer de är. Men vi kan aldrig nå dit om vi inte erkänner att det är vi själva som är skyldiga till att ha skapat och hållit fast vid denna machokulur. Det behöver ta slut. Typ nu.
20% av våldsbrott är kvinnor. 99% av offermentaliteten är hos kvinnor
Du som har koll på % – hur många av våldsbrotten begås av män?
Johan, JA! Vi är alla med och skapar normer, det måste betyda att vi kan förändra dem!
Tack för din kommentar! Funderar också på vad jag ska säga till mina döttrar…
Tack <3
Jag gjorde precis tvärt om. Jag har i hela mitt liv varit därute på dom mörkaste ställena, gått ensam genom nätterna och sett solen gå upp, liftat ensam utomlands. bott på gatan i 20 år m.m. Det har kostat för visst har jag blivit både rånad, misshandlad och våldtagen men jag har varit fri. Jag lovar dig att dom män som gett sig på mig inte glömt vad dom gjort. Men ibland undrar jag vem jag är idag. Jag har närapå blivit som en man och behandlar män som dom behandlar kvinnor. Men jag njuter fortfarande av att se förvirringen i mäns ögon när dom upptäcker att det är ombytta roller. Jag har skrämt skiten ur många män men jag hatar fortfarande män i största allmänhet. Jag är inte lesbisk om ni undrar. Jag har många bra manliga vänner och jag bor på en gård tillsammans med 4 andra kvinnor och 25 finska machogubbar. Dom har respekt för oss kvinnor. Men det har som sagt kostat mig en hel del men jag är fri. Idag är jag 53 år.
Så. bra. skrivet. Du sätter ord på PRECIS ALLT jag också känner, alltid har känt och kanske alltid kommer att känna. Om inte män tar sitt kollektiva ansvar och motarbetar dessa strukturer. Om inte män slutar våldta, mörda, förnedra och slå kvinnor. Om inte män säger nej. Varför vågar inte män ta sitt kollektiva ansvar? Jag som vit kvinna vet att jag har ett ansvar i rasistiska strukturer, jag försöker att tänka på mitt eget ansvar genom att inte upprätthålla rasistiska strukturer. Men varför har män så svårt att se deras roll i patriarkala strukturer? Män vill gärna avsäga sitt ansvar, de har ingenting med debatten att göra, blanda inte in honom, han är ingen våldtäksman, han är ingen förtryckare. Jag är inte rasist men jag vet att jag har privilegier som vit kropp, och jag vill vara medveten om hur jag kan motarbeta rasism. Varför är män så fega när det gäller att se sina privilegier och ta sitt förbannade ansvar?
Till det konkreta för de rädda. Det bästa jag kan rekommendera är att gå en kurs i feministiskt självförsvar, det stärkte mig och gjorde att jag kunde sträcka på axlarna varje gång jag kände mig rädd. Och umgås bara med bra män, det ger trots allt hopp.
Så för att du är indoktrinerad till att känna ”vit skuld” så skall män plötsligt av någon form av sympati förmås till att känna kollektiv skuld över sitt kön? Jag vet inte vad du har för underlig syn på saker och ting, men jag har vid ett flertal gånger misshandlat, även exceptionellt grovt, avskum som varit i färd med att angripa kvinnor. Om inte det, att som ett led i mansrollen som beskyddare, vara beredd att offra sitt eget liv och hälsa för att rädda en annan är att ”ta sitt ansvar” så vet jag inte vad det är. Men att vara delaktig i någon form av kollektiv skuldbeläggning? Haha inte en chans.
Kollektiv skuld trodde jag var något som ”antirasister” undvek som pesten. (Ja när det inte gällde just vita, för vi vet ju att den vita minoriteten som bor i mångkulturella områden verkligen har omfattande ”privilegier”, de är ju trots allt del i kollektivet.) I takt med att vi blir en minoritet kanske ni svänger om och börjar ta oss i försvar. Fast det är såklart föga troligt, kulturmarxistisk dogm gör ju gällande att vi är ondskan och bäst av allt blir väl samhället när vi inte finns kvar.
För övrigt hoppas jag INNERLIGT att du flyttar ut till ett mångkulturellt ghetto, helst ett där det inte finns några vita längre för att göra avkall på dina ”vita privilegier”. Oroa dig inte för några ökade risker som vit kvinna där. Det är bara rasistiska lögner.
Män har slutat våldta, mörda, förnedra, och slå kvinnor. Det betyder inte att ingen kvinna kommer bli våldtagen, mördad, förnedrad eller slagen. Men vi socialiseras redan som så. Du slår in öppna dörrar. Varför talas det aldrig om kvinnors ansvar för patriarkala strukturer?
Jag är kvinna och känner verkligen inte igen mig i din beskrivning. Jag är ofta ute sent på nätterna och jag åker nattbuss hem själv.. Blivit jagad två ggr av män i bil men tack vare att jag hade koll och inte var sketful så hände inget. Liftat har jag ochså gjort och en gång hade kunnat sluta illa vi var som tur var 4 tjejer och alla hade fått samma känsla ibilen här gäller det att få med sig alla ut i bilen när vi kommer fram. Trots detta är jag ändå inte rädd. Jag vägrar låta några få korkade idoter hindra mig från leva livet. Visst ska man vara lite om sig och kring sig dvs street smart men det gäller även om man är kille bor i en storstad men känner mig inte rädd. Helt ärlig är jag mer rädd för gå i skogen själv än vandra sketful ned för avenyn en lönehelg 🙂
Det är faktiskt större risk att bli utsatt för våld/våldtäkt hemma av någon man känner en i stan/på vägen hem. Så ska du vara rädd för män så är det de som står dig närmast tyvärr enligt statistiken. Vill absolut inte föringa din rädsla är man rädd så är man och det ska respekteras men rädd för att det plingar på dörren när du är ensam hemma, rädd för släppa in fastighetskötaren det är överdriven rädsla som du borde jobba med. Och nej är ingen terapeut, möjligtvis hobby terapeut 🙂
Det stämmer inte att det är någon närstående. Det som sägs i statistiken är ”bekant”, det är faktiskt vanligast att det är en YTLIGT BEKANT dvs någon som kvinnan knappt känner till mer än namn som är förövare (oftast har de träffats under en fest eller ute på stan innan våldtäkten sker) precis så som att det så vanligt förekommande ”i hemmet” när det talas om statistiken faktiskt är förövarens hem, offrets hem och tredje parts hem. Andelen helt okända våldtäktsmän är faktiskt större än de närstående- vilket jag antar var de du åsyftade. Då får man ändå ha i åtanke att den överlägsna majoriteten av Sveriges kvinnor och män har en partner vilket innebär att underlaget för dessa förövare är större än man tror. Det är inte så viktigt antar jag, men det är missvisande att försöka skjuta fokus på riskmedvetenheten till ens närstående- som man redan känner relativt väl och alltså har en större sannolikhet till att känna till deras eventuella problem, aggressioner, tendenser etc – än okända människor som man aldrig vet vad dessa har för motiv eller planer. Ur en ren riskmedvetenhetssynpunkt är det bättre att vara vaksam mot främmande än mot de man känner.
Mansnormen är verkligen inte att man skall våldta. Och det är en jättedålig idé att uttrycka manshat därför att hat föder hat.
Jag vägrar vara rädd ! Gå runt i livet med en näve misstänksamhet i fickorna. Ifall att .. Med det inte sagt att jag inte ser mig omkring – mendäremot brukar jag vilja motbevisa/ jobba bort fördommar mot människor man
möter.
Jag möter en arbetskollega 6.30 en lördagsmorgon utanför vår jobbentré mitt i city. Jag hajjar till när jag inser att hon med 20 m kvar, var på väg att gå därifrån,för att det strycker
omkring en man i närheten. /sen nattfirare. JAG SER INTE SÅNT
Jag håller med Tomas. Tar själv omvägar för att inte uppfattas som farlig. De enda som tjänar på det nuvarande systemet är ju förövarna. Och de försöker rationalisera bort vad de gjort med att de inte passar in på ”den fula gubben” stereotypen. Så sjukt.
Så bra text, och sorglig samtidigt.
Riktigt bra text! Bravo!
Tack för en bra text. Ja det är helt sjukt faktiskt. Jag kan aldrig komma på att jag nån gång haft ett endaste uppsåt till att våldta, men ändå tar jag själv omvägar eller sinkar mig i löpspåret för att inte skrämma någon eller uppfattas som en pervers våldtäktsman. Att läsa om uppfattningen från andra sidan där då i mitt fall båda sidor styrs av rädsla är helt bisarrt. Jag skäms å mitt kön i mångt om mycket men detta är framförallt den bit som är mest påtaglig med att vara man.
Jättebra text!!!!
Oavsett jag är en snäll kille eller inte, för jag ser att det är många andra män som skriver att de VISST är snälla och inte är inkluderade i det här ”hotfulla” gänget, så kan jag läsa den här texten och kommentarerna till den – och bli mer medveten. Medveten om rädsla som inte enbart är inlärd, – den är ytterst befogad och finns där av en orsak! Precis som du skriver i artikeln. Jag som man kan nog göra en tjänst (inte minst gentemot mig själv) och fundera över mina värderingar, mina beteenden etc, och oavsett vad jag kommer fram till så hoppas jag iallafall på att få mer och mer förståelse för problemen. Där tror jag är steg ett.. att lyssna.
Tack igen!
Jag blev helt löjligt glad över den här kommentaren – så fint att få se lite insikt kombinerad med en vilja att faktiskt göra något konstruktivt och fundera på sina egna värderingar och beteenden (vi har ju såklart problematiska beteenden varenda en av oss – vi är ju alla uppväxta i den här strukturerna och vi kan knappast gå fria från samhället som har format oss även om vi gärna vill tro det). Nu kan jag gå och lägga mig. Tack! <3
Jag är inte rädd och kunde inte förstå min man när han inte ville att jag skulle åka tunnelbana och gå ensam hem på kvällen. För mig var det inget problem. Jag har gjort det i många år innan jag träffade honom. Någon månad senare var det en tjej som råkade illa ut, just på den vägen jag brukar gå. Det gjorde mig illa till mods men jag vägrade det låta mig begränsa mitt liv.
Kanske beror det på att jag är uppväxt i en liten by ute på landet där det visst fanns fula gubbar men alla visste vilka de var. Alla visste vilka alla var. Det betyder inte att det aldrig händer något men det var ändå tryggt. Jag kände mig alltid trygg.
Jag vill ge mina barn den där känslan av att vara trygga. Även om jag naturligtvis vill skydda dem mot alla fula gubbar. Hur gör man då det?
Jag tror att vi måste bli bättre på att se varandra. Att kunna lita på att någon faktiskt säger till när något är fel.
Jag satt enda på pendeltåget, bakom mig satt två killar i 16-20 års åldern. Den ena frågar om han får låna min telefon… Jag blir orolig och säger nej. En stund senare hör jag ena killen prata om att han behöver ringa sin pappa men att hans batteri är dött. .. men att folk är s0 rädda att man ska sno deras telefon så man får inte låna den.. Jag var påväg att kliva av men sa till killarna att om de berättat varför de ville låna telefonen hade det fått det. Men för att få förtroende måste man prata lite mer… Kanske borde jag frågat varför de ville låna den innan jag sa nej – det ska jag göra nästa gång…
Visst ska man tro gott om folk, men att säga att det handlar om ett val det där att vara rädd eller inte, det håller jag inte med om. tycker det osar lite victimblaming
Verkligen en mycket bra text som även killar borde förstå ; ) Håller med och förstår, eller jag som man kan nog ändå inte förstå fullt ut. Just meningen ”Manshat = hatet mot mansnormen” ska jag ta med mig i fortsatta diskussioner på Twitter bla, mycket bra.
Tack!!!
Då måste jag fråga dig Kjell, Vilka om några mansnormer finner du positiva? För män har ju positiva sidor också som borde kunna falla under ”norm”.
Tycker nästan alltid jag blir rädd för män när det är sent och man hår själv hem. Hände senast faktiskt.
Gick igenom en park runt tiosnåret på kvällen. Lite annat folk i rörelse men inte så många, vilken ändå gjorde mig lite tryggare. Ser då två män (30 års åldern?) som hänger vid lekplatsen. Bara det känns suspekt. Visste att jag skulle förbi de och hjärtat började på automatik att bulta. När jag närmar mig männen tänker jag bara ”snälla snälla lämna mig ifred” och jag går med snabbare steg. Helst vill jag bara springa men det skulle vara dumt att få ännu mera uppmärksamhet.
När jag går förbi börjar en av männen gå emot mig samtidigt som jag hör att hans kompis säger ”nej för fan det är för tidigt än!”. Mitt hjärta bultar hårt. För tidigt för vad?
Mannen som går mot mig struntar i sin kompis uppmaning och frågar mig istället om jag har en tändare. Jag svarar snabbt ”nej” samtidigt som jag skyndar förbi. Hör sedan kompisen upprepa samma fras igen till mannen, men då ser jag två andra i parken och jag känner mig tryggare. Snart är jag hemma. Nykeln har jag såklart redan redo i handen. Andas ut när jag låser dörren bakom mig i lägenheten.
Skräcken av kompisens mening samtidigt som mannen går emot mig var hemsk. För tidigt för vad? För tidigt för att dra in mig i en buske? För tidigt för att mörda mig? Skulle de vänta tills det blev mer folktomt? Vilken rätt har dessa män att fullkomligt skrämma slag på mig?
Ja fy fasen!! Hur många sådana situationer har man inte varit i? Jag förstår till 100% att du var så rädd!
Och visst är det så jäkla irriterande och frustrerande när man tänker efter!!!? Grrr!!
Skönt att du kom hem och allt gick bra <3
Vänta lite nu.. ”vilken rätt har dessa män att fullkomligt skrämma slag på mig?” .. Är ni allvarliga? Ni säger att man ska fokusera på de som utför brott och inte offren men här är det väl uppenbart att problemet ligger i ”Moi”s uppfattning av vad som skulle kunna ske.
Jag tror att det är farligt att se allt och alla som möjliga hot. Ni säger att det grundar sig i hur mansrollen ser ut, det patriarkatiska samhället osv men genus som är ett ämne som grundar sig i sociologi brukar önska lite mer av en analys. Jag blir oerhört irriterad (inte någons fel egentligen) över hur man väljer att konstant försöka hitta de kausala anledningarna till varför samhället ser ut som det gör men många feminister kommer till ”patriarkat” och sedan stannar analysen. ”Patriarkat” är också ett resultat av något och det kan vara värt att fundera över.
Vi skriver ut medicin och ger remisser för psykologer till män som känner just de paranoida tankar som ”Mois” beskrev. Anledningen till att de är paranoida är att de saknar belägg för att anses trovärdiga. Precis som hennes lilla konstruktion av vad som skulle ske i parken. Händer det hemskheter? Absolut! Formar vi samhället utifrån vad kriminella kan göra? Absolut inte! (tack och lov)
Jag är för övrigt inte samma Mattias som skrev tidigare
Du resonerar på ett sätt som gör att det låter som om kvinnor ”väljer” att se varje man som potentiellt hot. Det är ingenting vi väljer, tro mig. Det är just poängen med den här texten. Det är så djupt indoktrinerat att vara rädd för män att det inte går att se bortom det. Just för att vi lever i ett patriarkalt förtryck = män är överrepresenterade vad gäller våldsbrott/sexuellt våld mot kvinnor. Män våldtar kvinnor och kvinnor får skylla sig själva. Det är så samhället ser ut tyvärr. Då är det självklart att varje kvinna ser varje man som en potentiell våldtäksman. Förutom hennes pojkvän kanske. Som statistiskt sett är just den man som våldtar.
Jag resonerar inte alls som om kvinnor ”väljer” men jag säger att det beteendet är skadligt. Okej om det är så djupt idoktrinerat att vara rädd varför väljer vi då att ens diskutera det? Om det inte går att se bortom d.v.s. Det är EXAKT det här jag menar.. ”patriarkalt fötryck” är ett resultat av något och inte bara något som finns där utan anledning, gå till botten med det, fortsätt eran genusanalys och ta det djupare.. Det finns fler gemensamma nämnare än att det är könet MAN som skulle skapa ett förtryck. Kvinnor skapar samma förtryck så den logiken fungerar inte. Om du nu vill prata statistik så kan vi tydliggöra att de som förtrycker kvinnor mest är kvinnor. Detta är inget unikt utan sker inom alla grupper av människor. Det är inte självklart, det är ett förenklat sätt att se en komplex situation och på så sätt fördumma den. Jag förstår vad ni vill säga men ni skapar ett vi och ett dom och är det inte det som ni anser vara problemet från första början? Ingen här har sagt att kvinnor får skylla sig själv och jag tror procentuellt sätt att majoriteten inte heller upplever det som någon form av norm.
Du får gärna utveckla dig för jag tycker INTE att dina resonemang stämmer överens varken men vad författaren eller vad någon form av forskning visar på.
Mattias. Jag tolkar ditt svar som att det inte finns ett patriarkalt förtryck mot kvinnor, och finns det det, så har kvinnor varit med att skapat det. Eftersom vi måste vara överens på den punkten, dvs att det finns en könsmaktsordning (slå upp det) är det tyvärr ingenting jag kan göra för att få dig att inse hur det är, att som kvinna, uppleva rädsla inför män. Fundera på vad du kan göra för att få kvinnor att inte känna rädsla för män istället. Du kanske helt enkelt kan försöka arbeta mot det förtryck istället för att tillintetgöra det.
Fattiga, invandrare, och muslimer är i Sverige grovt överrepresenterade vad gäller brott. Menar du således att jag inte har ett val att inte vara rasist och klassist? Du kan mycket väl ha socialiserats att demonisera män. Men kom inte och påstå att du inte har något val. För övrigt är de som oftast får skylla sig själv män. När män dör på arbetsplatser och i stadsmiljön brukar man till exempel tala om mäns riskbenägenhet, om man talar alls. Män som dör i krig behöver vi inte ens nämna.
Hej Mattias. Du påstår att män behöver mediciner för att de känner sig paranoida, var har du hittat denna information? Nyfiken! Jag har svårt att tro att männen i lekparken går till psykologen dagen efter för att de kände sig ledsna över att jag verkade bli skrämd. ”Min lilla konstruktion” om vad som kunde ske handlar väl ändå om känsla och erfaranher. Att det upplevs som hotfullt och obehagligt som ensam kvinna att möta två vuxna män i en mörk lekpark är väl inte så konstigt? De skulle säkert röka på, det tänkte jag på i efterhand. Men i den sekunden, den våg av rädsla som sköljde över mig, visste jag inte vad de menade. Min instinkt var att fly och adrenalinet pumpade.
Om du nu menar att män får kvinnor att känna sig paranoida får de kanske fundera på vilka situationer de utsätter oss för. Kanske behöver man inte bli tjenis med någon i en mörk park som är påväg hem. Kanske klokare att vänta tills bättre tillfälle ges?
Din rädsla var säkerligen befogad men det har inte med ditt kön att göra. Jag som man hade också upplevt en liknande situation som obehaglig. De männen försatte inte dig i någon situation alls. Din uppfattning av vad som skulle kunna ske satte dig i en situation där du blev skrämd. Du kan inte anklaga de männen som nu inte skadade dig över huvud taget för att ha gjort något fel. De männen ska inte gå till en psykolog och jag har aldrig påstått det. Det är om någon du som bör ha någon att prata med om din rädsla. Om du har erfarenheter som formar din vardag i en negativ bemärkelse så har du allt mer anledningen att hitta någon att prata om det med.
Jag påstår att men med paranoia får medicin mot det. Tror du kan googla fram någon källa på det.
Mattias: Jo, de männen försatte henne i en situation. Män ska inte närma sig en ensam kvinna i en park mitt i natten – det är att försätta henne i en jävligt obehaglig situation oavsett vad du tycker om saken.
Och sluta gärna försöka inbilla dig att kvinnors rädsla för män handlar om paranoia – dels så har de flesta kvinnor ett antal övergrepp från män med sig i bagaget och dels så blir kvinnor hårt indoktrinerade i att de bör passa sig för män och att det är deras eget fel om en man utsätter dem för något om de inte har varit tillräckligt försiktiga (där ordet tillräckligt är högst godtyckligt).
Jag har läst att människan tolkar situationer utifrån sin erfarenhet. Kan tänka mig att det var därför Moi tolkade situationen så. Men kanske var det så att de två männen skulle röka på och ville låna tändare, men den ena tyckte att det var för tidigt. Bara en tanke jag fick…
Mattias! Du skriver ”Din rädsla var säkerligen befogad men det har inte med ditt kön att göra. Jag som man hade också upplevt en liknande situation som obehaglig. ”
Och det stämmer. De flesta kvinnor som män hade fått ett adrenalinpåslag och något högre puls av den situationen som Moi upplevde, med lite olika farhågor i bakgrunden. (Kvinnan hade nog varit mer orolig för våldtäkt medan mannen hade mer oroat sig för en oprovocerad misshandel) Och könet på offret har egentligen mindre betydelse i denna situation. Det är nämligen könet på de ”misstänka förövarna” som är av betydelse. Hade det varit två tjejer som frågat om tändaren på samma sett som killarna, tror jag att varken du eller Moi hade upplevt samma rädsla och adrenalinpåslag. Där har vi betydelsen av könet och patriarkatet. Där har vi problemet! Rädslan har inte med offrets kön att göra, i samma utsträckning som det har att göra med potentiella misshandlares kön.
(Sedan tror jag att vi tjejer blir lite mer rädda än vad en kille i den först nämnda situationen skulle bli, på grund av att risken för överfallsvåldtäkt på tjejer är större än oprovocerad misshandel för killar? Jag har dock inga belägg för den sista kommentaren, så ta det som min tanke/reflektion)
Jag är troligen mycket äldre än du och borde säkert dela din rädsla, åtminstone till viss del. Det gör jag nu inte. I min barndom, i alla fall i min värld, var alla vuxna snälla både män och kvinnor. Jag kände sällan misstänksamhet för de som fanns omkring mig och gör inte det nu heller (fast jag kanske borde). Jag blir ledsen när du berättar hur din rädsla begränsar ditt liv och funderar hur du ska orka leva med det. Önskar dig ett bra liv ochhoppas att du slipper träffa någon som gör dig illa, man eller kvinna.
Jag är van att leva med rädslan och anpassa mig. Jag har tidigare inte tänkt så mycket på hur den egentligen begränsar mig. Det är så livet ser ut liksom, alltid sett ut. Men en förändring i samhället är ju på sin plats kan man tycka. Det är den kampen man ska orka med!
Tack för din kommentar!
Jag är man. Sökt polis-skolan 2 gånger, jobbat som väktare, jobbar som undersköterska, pluggar till sjuksköterska. Hela min identitet är utformad så att ingen ska någonsin känna sig rädd för mig.
Vad trevligt Ronny och du gör ju faktiskt din del av att ändra på de normer vi har i Sverige! Själv brukar jag ta upp såna som du som exempel även på att jämställdhet behövs även för män. Varför ska man behöva acceptera att folk tycker att man är konstig om man vill jobba inom vården med annat än att vara läkare, eller vilja jobba i förskola eller liknande, bara för att man är man?
Dessutom – vi blev lärda att akta oss för ”fula gubbar”, och dessa definierades alltid som män vi inte kände. Ingen sade åt mig att akta mig för män vi kände – vilket statistiskt såväl som enligt min personliga erfarenhet är den största faran.
Jepp… jag hade ett helt avsnitt för den delen också, men det får bli nästa gång. Helt galet och skevt är det.
Tack för bra kommentar!
Så jävla bra sktivet! Borde komma med i GP eller nåt, hela samhällets synsätt måste förändras!
<3
Hej!
Jag förstår vad du skriver och problemet. Men även om jag är tjej så är jag inte rädd och ser mig inte själv som ett offer. Jag har bott i storstäder och utomlands på turistort och jag brukar oftast ta mina promenader på kvällar och nätter själv. Just då tycker jag att det är ett helt annat lugn ute än på dagen. Jag har mött gäng med män som var på väg att slåss och sett narkomaner men jag har då bara inte gått exakt där dessa personer befinner sig. Även tagit lift helt själv och det har gått utmärkt, killarna kunde knappt engelska men var trevliga.
Självklart säger jag inte att det är så här man ska göra för risken finns ju. Jag säger bara att jag är inte rädd på det sättet. Vet inte om det kanske är för jag har skilda föräldrar och hos pappa blev jag mer uppfostrad som en ”kille” om man nu ska se det så. (och om man ska generalisera) Lekte med vapen, lärde mig skjuta, lärde mig karate och pappa och jag drog ner varandra på köksgolvet hemma. Medan jag lekte med dockor och barnvagn hos mamma.
De gångerna jag dock blivit utsatt för någon har det varit inne hos någon man typ halv känner, på en fest för några få eller en bekant. Visst har dessa stunder gjort att jag kanske håller koll på om det är någon runt omkring mig. Men de har inte gjort att jag skippar mina nattliga promenader längs havet eller på mindre gator.
Vill bara säga att vi är olika och känner olika, och jag tänker inte leva mitt livet efter vad någon annan kanske gör mot mig.
Men som jag sa innan jag förstår dig och problemet i samhället och jag tycker det är synd att så många ska känna så och vara rädda och att det finns de saker som man måste vara rädd för.
Men det är synd för det är så härligt när man gått hem själv längs tomma gator och sätter sig på stranden, sen går i vågorna och ser solen gå upp över bergen (vill inte provocera någon vill bara berätta hur det är för mig)
Kram allesammans
Skönt att höra att du inte blir begränsad så som jag kan känna mig begränsad.
Och visst är det hemskt att många ska känna sig rädda. Man får hoppas på förändring helt enkelt. I alla fall så är det så jag ser det. Även om jag som sagt trotsar rädslan och gör ”som jag vill” istället, så riskerar ju det att förstöra mitt liv mer än det berikar det och den risken är jag inte redo för.
Tack för en intressant kommentar!
Kram!
Vi delar en otrevlig och sann verklighet, jag är rädd varje dag.
<3
Tyvärr har du genom din rädsla även gissningsvis missat många intressanta och spontana möten med män, som kunde lett till ett härligt samtal eller en fin promenad.
Rädsla som sådan är enligt mig mer hämmande än skyddande och oddsmässigt är det väldigt mkt större chans att bli grovt misshandlad som man än att bli våldtagen som kvinna, MEN de flesta män skiter i det. Jag har aldrig tänkt på farorna med att köra fort, gå hem ensam, köpa ett för dyrt hus eller träffa en tjej. Jag har åkt på smällar men skulle aldrig ändra min strategi eftersom oddsen är på min sida, jag får i stort ut mer positivt av mina chanstagningar än jag förlorar på de sällankommande missar jag åker på.
Så, om du orkar, sluta vara så rädd, det hindrar dig från att leva fullt ut.
Mvh Johan
Tror du på fullaste allvar att någon slutar vara rädd genom em uppmaning att lixom bara sluta vara rädd? Det tror då inte jag. Själv blir jag provocerad av det du skriver.
Jag blev uppmuntrad av Johans kommentar. Att våga lita på världen även om den egentligen inte går att lita på alltid.
Nej jag tror inte man slutar att vara rädd för att ngn säger det men det var en uppmaning att kanske tvinga sig att våga, när man märker att det lyckades så skapar det mod, och mod är det som minskar rädslan.
Mvh
Hej Johan! Visst är det så. Jag har nog missat en massa trevligheter genom att vara rädd. Troligtvis också missat en massa otrevligheter. Och sett på det i den vinkeln är det alla gånger värt det.
Jag kommer förhoppningsvis att sluta vara rädd den dagen jag ser att det inte finns fog för min rädsla. Inte där än dock.
Samhället och mansnormen först, jag sedan.
Tack för din kommentar!
Johan, det går faktiskt alldeles utmärkt att ”leva fullt ut” utan alla dessa potentiella ”intressanta och spontana möten med män, som kunde lett till ett härligt samtal eller en fin promenad”. Och tro mig, din erfarenhet av spontana möten med män kan inte jämställas med mina spontana möten med män. Jag är en kvinna som har varit betydligt mindre avmätt mot främmande män än jag borde ha varit och mängden dåliga erfarenheter är definitivt inte i nån försvinnande minoritet.
Istället för att försöka trycka ner acceptans av potentiella faror i möten med män i halsen på kvinnor så skulle du kanske jobba lite för att ändra på rådande mansnormer, vilka leder både till problematiska beteenden från män och till skrämselpropaganda om detta riktat till kvinnor. För det enda du gör nu är att bidra till dubbelbestraffningen som kvinnor ständigt drabbas av. Hela samhället talar om för oss att vi måste akta oss för män samtidigt som det talar om för oss (som tex du gjort just nu) att vi minsann inte får vara rädda för män – antingen för att det är elakt eller för att det hindrar oss från att ”leva fullt ut”.
Det är ganska stor skillnad på att trotsa rädslor liknande ”våga ta klivet – köp ett hus!” och rädslan för att bli våldtagen. Du får det att låta som att utsätta sig för risken att bli våldtagen och den rädslan är jämförbar med rädslan inför ett bungyjump.
Bra skrivet!
Tycker det framgår väldigt tydligt att det är mansnormen och machokultur som står i centrum här och att den skadar både kvinnor och män.
Eftersom författaren är kvinna är det ju högst orimligt att hon skulle beskriva utifrån en killes perspektiv. Så för dom som skriker ”men killar då!” skriv er egen text och berätta, då kommer också den sidan bli belyst…
Bra skrivet!
Å precis så. Tack!
JA!!!!!!!!!!!!! Fler män i debatten!!!! Gärna som också talar utifrån sitt perspektiv som förövare (eftersom MÅNGA, skulle nog drista mig till att säga de allra allra flesta har varit med och utsatt, oavsett om det gäller en kommentar på stan, ett skratt åt någons armhår, kollande på porr, mindre matlagning i hemmet osv osv). Jag tror att det kan göra jättestor skillnad!
(Jag tror att om du har de kriterierna för att definiera en förövare så kan du troligtvis inkludera hela befolkningen, och inte bara halva. )
Applåder! Vad begåvad du är. Tack för ett viktigt inlägg!
Så bra skrivet, heja dig! Jag skrev själv om precis samma ämne för några dagar sedan och problemet med att inte veta vilka män av alla man möter som är ”de goda” (https://etttigerliv.wordpress.com/2015/07/02/inte-alla-man-men-vilka/), fast jag blir så upprörd när jag försöker skriva om det att jag inte fick ihop det lika bra som du 🙂
Men fotbollen går du fortfarande på fastän där slåss männen (småpojkarna) mer än någonsin. Länge leve den pyromanfria fotbollen!!!!
Men alltså…Wow. Det är ju så det är. Här har jag tyckt synd om och nästan sett ner på kuvade kvinnor från andra länder. Men…det är ju så här det går till. Jag är exakt likadan!! Fast i en mindre skala då. Vad arg jag blir!!! Dels för att jag ska behöva växa upp så här och dels för att män dras över en enda kam när mörkret faller. Nu har jag nåt att fundera på idag!! Tack!
Sååå klockrent!
Tack!! <3
Tack för en mycket välformulerad text! Jag delar dina åsikter fullt ut men har så himla svårt att själv sätta ord på det när jag diskuterar sånt här med vänner & bekanta. Ska spara din text och läsa den ofta så att jag har den färsk i minnet inför nästa diskusson om hur synd det är om ”alla män” som alla blir ”utpekade” som potentiella våldtäktsmän/hustrumisshandlare/mördare osv.
Klart det inte kan vara roligt att som man alltid känna sig misstänkt tex om han går ute på natten och hamnar på samma trottoar bakom en kvinna. Men alla – män som kvinnor; försök se strukturerna istället! Många män säger ”men jag har aldrig…” ”jag känner ingen annan man som”… Okej vad bra, det gör mig ärligt glad! Men försök se de män som GÖR dessa saker och fundera på varför de gör det. Och varför så sällan kvinnor mördar och våldtar. Försök se att det inte handlar om dig (man) som individ utan om något mycket större.
Kram på dig Louise!
Tack Johanna! Jag håller med dig, det är ofta svårt att sätta ord! Jag trasslar ofta in mig och tappar bort vart jag skulle komma. Och dessutom blir jag ofta upprörd och då fungerar jag ännu sämre 🙂
Det är extremt sorgligt att så många diskussioner om mäns våld mot kvinnor hamnar i en diskussion om ”inte alla män”. Trots att man inte ens påstått det.
Fick lite lust att göra en jämförelse med främmande hundar. Att jag oroar mig att de ska bita mina barn i ansiktet. Och att det inte betyder att alla hundar är galna eller aggressiva, eller att de inte kan bita andra hundar, eller att det inte finns djurplågare som behandlar hundar illa. Men insåg att jag riskerade att hamna i ”män är inte djur”-diskussion då. Så jag lät bli.
Hur som helst så tycker jag Hej Blekks argumentakut var toppen. Satte ord på en massa jag fåt tungknutar av. http://hej.blekk.se/2015/06/23/behover-du-ett-argument-snabbt-kolla-hit/
Kram!
Sitter och scrollar genom kommentarerna och vill trycka ”Gilla” på alla dina svar!
Är nu mamma till en liten kille och en liten tjej och känner ibland att jag bara vill leva i en skyddad värld bland mina närmaste så de slipper utsättas för hela omvärlden. Så fort vi lämnar den innersta kretsen runt oss så får sonen kommentarer om att han minsann ”kommer kunna hjälpa pappa i verkstan snart” och dottern får höra hur ”fiiiiin hon är” när hon har klänning.
Jag blir så arg över hur kvinnor alltid får kämpa hårdare för att få samma respekt som männen, blir så arg över hur nästan alla relationer blir jätte ojämnlika så fort barnen fötts och blir så arg över hur tjejer som Zara bemöts och hur det accepteras och försvaras av så många.
Och så blir jag arg över att så fort ett inlägg likt ditt publiceras så börjar de kränkta männen kommentera för att de ”minsann inte är våldtäktsmän” och till och med kvinnor kommenterar om att det är ”ett val om man väljer att vara rädd eller inte”.
Suck! När kommer det bli bättre? Förhoppningsvis kan din text påverka och alla andra smarta inlägg i debatten så att vi kan börja röra oss lite snabbare framåt. Blir så frustrerad över att det går så långsamt.
Tack för att du finns och sätter ord på så mycket som en tänker.
❤️❤️❤️ Försöker titta extra länge på de där kloka kommentarerna och de kloka svar som finns här nu. Det ger hopp!!
Om 20 år kommer du förstå att det är din grabb du behöver oroa dig för. Inte din dotter. Han är den som troligast dör av våld. Den som troligast blir utslagen. Den som troligast inte har hög bildning. Etc. Välkommen till 2015.
Det tackar vi mansnormen för. Också. Hurra för patriarkatet; får allt att gå åt helvete.
PS Underbart inlägg, hejhejvardag! Delar den med alla mina manskamrater som ba ”du säger att du hatar män, men jag är ju man *kränkt man©* hatar du määäj? dumma feminist” . Tack för det <3 DS
Man skulle kunna identifiera de män som just mördare och skyldiga till våldtäkt utan att ta fasta på könstillhörighet. Sant att i gruppen mördare och skyldiga till våldtäkt är män väldigt dominerande, men i gruppen män är mördare och de skyldiga till våldtäkt en bråkdel. På tok för många, men ändå en bråkdel.
Inte ”det är så synd om mig, för jag blir utpekad” utan kan vi inte sluta kategorisera större grupper efter hur den sämsta bråkdelen beter sig?
Sen finns det de problem där kön fungerar som kategoriserande faktor, t.ex. löneskillnader, ”underförstådd/inlärd maktbalans”,… Och det är dessa jag tycker borde stå i fokus när köns-debatten kommer upp.
Så gott som alla kvinnor jag känner har blivit utsatt för någon form av våld, övergrepp eller sexuella trakasserier av någon man. Jag kan dock inte på rak arm komma på en enda kvinna som har fått se denna man/dessa män dömda för övergreppen ifråga. Så jag tror faktiskt att det finns massor av män som är skyldiga till övergrepp som aldrig ens varit i närheten av att bli identifierade som förövare. Läs gärna Katarina Wennstams En riktig våldtäktsman för att få en lite bredare bild av vår syn på vem som är förövare och vem som inte är det. Vi lever i en våldtäktskultur och i den ingår det – bland många andra saker – att vi ursäktar sexuella övergrepp och gärna skuldbelägger offret för saker hen utsatts för istället för att ställa förövaren till svars. Detta leder också till att de flesta har en väldigt skev syn av när de faktiskt begår ett övergrepp. De flesta som har begått en våldtäkt erkänner inte för sig själva eller kanske inte ens förstår vad de faktiskt har gjort – detta för att vi på så många fronter ursäktar och till och med uppmuntrar beteendet.
Sak: Så himla bra skrivet. Du sätter huvudet på spiken i samtliga av dina svar. Och till författaren av texten: jättebra text och jag känner igen mig i vartenda ord.
Sven: Att du menar att det rör sig om en bråkdel gör mig orolig för att du menar att 36000 våltäkter per år, dvs ca 100 våldtäkter per dag inte är något att som en bör generalisera kring. Enligt min åsikt är det verkligen något en borde generalisera kring då en stor majoritet av dessa 36000 våldtäkter är genomförda av män. Det tyder på att något är mycket fel, eller föds män med någon gen som gör att de helt enkelt inte kan sansa sig och respektera kvinnor? Eller kan det vara så att något är fel i samhället och att vi måste belysa det och göra något åt det? Kvinnor blir objektifierade varenda dag. Kvinnor ses som mindre än männen. Jag tvivlar på att män som rör sig ute är rädda för att bli våldtagna av kvinnor eller misshandlade av kvinnor? Självklart finns det undantag, precis som att vissa kvinnor inte är rädda alls (som någon skrev i en kommentar tidigare). Men låt oss se det på en högre nivå och låt oss göra något åt det. Det skulle vara så himla bra om män, istället för att klaga över ”inte alla män”, ”jag har minsann inte”, kunde stå upp för och protestera mot den förtryck som kvinnor över nästan ena världen får utstå dagligen. Använd rösten till att förändra och kritisera patriarkatet istället för att förflytta fokus. Fakta är att många fler män än kvinnor begår våltäkter och misshandel på både män och kvinnor och så kan vi inte ha det!
Välskriven och träffande text. Tack!
Tack!
Mycket bra skrivet, Hanna!
Håller med alias Tony tidigare. Det är en jättebra text men du får det verkligen att framstå som att endast tjejer kan bli överfallna där ute i den farliga världen.
Jag är kille men mina föräldrar har i princip sagt exakt samma sak till mig om vad jag ska akta mig för. Idag som vuxen kanske jag undviker att åka kommunalt genom vissa områden för rädslan att bli rånad och misshandlad. Tror det vanligaste är att flera går på ensamma oskyldiga vilket innebär att det kvittar om man är kille eller tjej, det är svårt att försvara sig.
Ni tjejer ska nog vara glada att detta problem ändå belyses en hel del nu i sociala medier och inom politik. Alltså mäns våld mot kvinnor. För mäns våld mot män eller kvinnors våld mot män för den delen är knappast särskilt aktuellt. Men det får vi stora starka män stå ut med.
Jag tror att fokus i första hand ska ligga på vart hotet kommer från, inte vem som är utsatt, eller vem det är mest synd om. Våldsbrott är i största majoritet utförda av män – sedan kan både män och kvinnor bli utsatta.
Men…
Något som fastnat är det faktum att förvisso inte alla män våldtar/slåss/utför övergrepp – men ALLA kvinnor har någon gång blivit utsatta för hot/övergrepp/trakasserier pga sitt kön, och därmed sin strukturella utsatthet. Det, är vad som är i fokus om du frågar mig.
Tusen tack för en ”Spot on” text!
Ja exakt, Stina! Tack för att du satte ord på det så bra!
Saken är väl den att män i lika stor utsträckning utsätts för hot/övergrepp/trakasserier som kvinnor gör, så varför sker det med kvinnor pga deras kön men män pga… ja, vad? Är män onda och förtjänar det eller vad är det du menar?
C, jag tror att du har alldeles fel i det påståendet… Som Stina säger så har ALLA kvinnor råkat ut för antingen det ena eller det andra, men oftast alltihopa. Alla män har INTE råkat ut för det. Och det är nästan uteslutande män som begår såna brott, det betyder förvisso inte att alla män gör det, men det är på något sätt accepterat att ”det är så det är och det går inte att göra något åt”.
Ursäkta ALLA? Dra inte in mig i din generalisering. Jag har aldrig blivit hotat trakasserad eller förgripen. Möjligtvis av andra kvinnor…
”Jag tror att fokus i första hand ska ligga på vart hotet kommer från”
Är könsbaserad profilering verkligen så mycket bättre än etnisk profilering eller religiös profilering?
Förstår du att du därmed gör kön essentiellt? Alltså, menar att våldet ligger i mannens natur? Förstår du att även den som socialiseras in i våld är ett våldsoffer? Förstår du att du därmed lägger skuld på offret utifrån att den råkar dela kön med gärningsmannen? P.S: Alla män har blivit utsatta för hot och våld. I könsmogen ålder har majoriteten legat med någon de inte ville ha sex med.
Hej Mattias, Jag beskriver min upplevelse av att först få lära mig att vara rädd och sedan inte få känna avsky mot det som gör att jag måste vara rädd. Jag skriver inte någonstans att mäns våld eller mansnormen i stort enbart drabbar kvinnor.
Det är ingen som har påstått annat än att män också kan bli överfallna/känna rädsla mm, men uppenbarligen är detta inte ett lika stort problem eftersom GRUPPEN MÄN inte organiserar sig för att motverka problemet. Ni som är så jävla duktiga på att hålla varandra bakom ryggen i alla sammanhang, gör en gemensam insats då för att minska överfall och övergrepp mot män och öka mäns trygghet i samhället.
Den debatt som pågår just nu, om kvinnors utsatthet, är sprungen ur kvinnors ansträngningar att belysa frågorna och få upp dem på agendan. Ni män (och kvinnor med för den delen) som hävdar att också män är utsatta för liknande saker – kan inte NI arbeta för en förändring i just dessa frågor?? Istället för att gnälla på den pågående debatten? Ni stora starka män som står ut med… eh… ja grejer också, gör nåt åt er situation! Sluta trasha den här debatten.
Och Gösta, fan vad dum i huvudet du verkar. Skulle med glädje placera dig i nåt läger nånstans, i likhet med ditt eget förslag.
”GRUPPEN MÄN inte organiserar sig för att motverka problemet.”
Inte? Vad är polis, vaktbolag etc, om inte just organisering för att motverka problemet?
”kan inte NI arbeta för en förändring i just dessa frågor??”
Hurdå? Genom att gnälla på ”mansnormen”? (Som om det vore socialt accepterat att våldta och misshandla.)
Vänta nu. Slaveriet av svarta var alltså inte ett problem förrän vita organiserade sig mot det? Människa, tänk! Gruppen män organiserar sig inte för att tystnad är ett grundkriterium för upprätthållandet av manlighet. När män försöker organisera sig så tystas de ju i regel också just av feminister och kvinnor, så var god och sätt dig ned. Alltså, män har inget emot att du organiserar dig för att förbättra din situation. Däremot har män något emot att du organiserar dig på ett sätt som aktivt försämrar situationen.
Brukar i princip aldrig kommentera på blogginlägg men detta var något av det absolut bästa jag har läst:) hatten av!
Åå tack!!
Hej Louise
Nä men vi män är ju alla rovdjur och våldtäktsmän enligt författerskan, så detta beteende måste väl stävjas!
Lås in alla män och låt kvinnorna gå fria så är problemet löst. inför insemineringsinstitut för artens fortlevnad
Eller inför utegångsförbud efter 20:00 för män
Nu får du nog läsa texten en gång till. Ordentligt.
Fy fan vilken jobbig typ du är. Är du korkad eller bara uttråkad? Lämna debatten om du inte är intelligent nog att bidra med något vettigt!
Grundtexten är superbra och sätter fingret på något jag tror att de allra flesta kvinnor känner igen sig i,
men din kommentar Louise känns helt onödig. Gösta håller uppenbarligen inte med, vilket han är i sin fulla rätt att inte göra. Men det blir inte konstruktivt på något enda vis att kalla de som inte håller med för jobbiga typer, och starkt antyda att personen är både korkad och mindre intelligent.
Om du inte tycker hans kommentar inte bidrar med något vettigt (och det kan jag hålla med om) så skriv bara det – om du känner att du alls behöver kommentera. Genom att börja lägga till negativa personliga omdömen så hjälper du till att föra bort debatten från själva sakfrågan, vilket troligen passar Gösta bra men inte leder framåt på något vis.
Jag tycker din kommentar var skitbra Louise. Jag blir så jäkla trött på att folk ska hålla på och ursäkta och gulla med beteende som Göstas – kränkta snubbar som vägrar läsa på ett smul men som jäklarimig ska kommentera var de än råkar leta sig fram till ett inlägg som de _absolut_ inte håller med om. Inte för att de har begripit ett ord av vad som står men att de inte håller med de vet de minsann! Och det måste de _absolut_ dela med sig av såklart, för de är ju snubbiga snubbar gubevars och de är helt övertygade om att varenda en av deras ogrundade åsikter är en unik, perfekt och underskön liten snöflinga till tanke.
Fast det i särklass roligaste med dessa snubbiga snubbar är att de verkar helt oförmögna att antingen själva förstå att de använder härskartekniker eller så inbillar de sig helt enkelt att vi andra inte kan se det. Det skulle nästan varit lite rart om det inte var så tragiskt.
Vad är en ”snubbig snubbe”? Låter som en härskarteknik.
Det låter onekligen frestande Gösta, rent statistiskt så skulle ju våldsbrotten minska något ENORMT eftersom män är de som i störst utsträckning utsätter andra män och kvinnor för våld. Men jag vet inte jag, vi kanske kan nöja oss med att försöka slå hål på myten om det manliga libidot och dess okontrollerbarhet. Det känns lite taskigt att omyndigförklara så många med ett utegångsförbud.
Gösta, jag är feminist just för att jag inte anser att vi män är rovdjur, jag tror att de flesta våldtäkter och misshandel sker på grund av normer, inte på grund av vår biologi. Jag tror att vi kan bättre än så här.
Jag är självklart inte för utegångsförbud för män, men ärligt talat, om vi ska tala kollektiv bestraffning så vore det väl mycket mera logiskt att straffa det kön som står för merparten av allt våld och sexuella ofredanden, istället för att ha det som idag där många kvinnor upplever ett inofficiellt utegångsförbud pga rädsla. Ibland måste man tänka längre än på sin egen bekvämlighet, något vi män tyvärr inte uppfostras till att göra.
Varför inte dela upp samhället i man- och kvinnoläger, och låta en myndighet bestämma vilka som är lämpliga för parning. Då slipper man alla riskfaktorer som krogen och skogspromenader.
Alla andra får arbeta i industrin.
Hej Gösta, det låter ju inte så trevligt. Mvh louise
Jag fick som ung, lära mig att akta mig för fula tanter och gubbar.
Aldrig lifta och aldrig ta svart-taxi.
När jag skulle hem från krogen så skulle jag ringa hem och inte gå hem själv.
Jag bads att gå tillsammans med mina vänner och inte gå farliga vägar.
Akta mig för drinkar med piller i.
Med mera.
Ja listan kan göras lång.
Saken är den, att jag är man.
Skillnaden är inte så stor som man tror.
Tror det mer spelar roll om omgivningen och uppfostringen.
Som man är det ofint att berätta om sexuellatrakaserier på skola och arbetsplats.
Man ska ju tåla det, man är ju man.
Det är oxå mer accepterat att bli tafsad och överfallen som man, då män ”aldrig” blir överfallna.
Finns experiment på youtube där kvinna tar tag i en man och skäller på honom, folk skrattar och ingen säger ifrån, sen byter dom rollerna och när kvinnan blir utsatt för detta, då säg många ifrån och ingen skrattar utan alla blir upprörda.
Jag tror inte det är så stor skillnad men självklart får man se ur kvinnans roll som ofta beskrivs som offer, då många kvinnor blir utsatta för brott.
Det är inte okej att bli behandlad så bara för att man är kvinna och tvingas må dåligt samt vara rädd. men glöm inte heller oss männen.
Tycker det är dags att jämställa allt, men vi får gå ur människans perspektiv och inte könsindividens identitet.
Ja visst är mansnormen och dessa strukturer nåt som drabbar både kvinnor och män. Hoppas det går mot förändring, vi får sträva mot det!
Mansnorm ? Kvinnor upprätthåller strukturer lika mycket. Att använda diskriminerande uttryck mot gruppen män är lika illa som att tala om för tjejer/kvinnor hur de är och skall vara.
Ingen har sagt att bara män upprätthåller mansnormen.
Dock så upplevs det aldrig lika hårt och hotfullt när någon i ”toppen” blir diskriminerad det vet vi ju allihopa. Det är inte ok att kalla minoriteter en massa fula saker eftersom de är mer utsatta som det är, att kalla en stark, rik och/eller majoritet för något elakt så rinner det liksom av, för de vet att detta inte hotar deras existens eller välmående.
Precis så är det. Så himla många som inte inser det.
Fullt med feminister här som envisas med att föra talan för inte bara alla kvinnor, men även samtliga män. Vad vet du om hur män känner på insidan? ”det rinner liksom av”..
Så fint du beskriver hela problematiken. Som mamma och mormor till både pojkar och flickor så vet jag att farliga situationer drabbar båda och det visar även statistiken.
Det är ett samhällsproblem och inte ett könsproblem!
Som det är nu är det för sorgligt att pojkar till och med fås att tro att de har det bättre på något sätt än flickor. De är minst lika utsatta.
Arbete för jämställdhet kan bara ske med respekt och vilja till förståelse för allas situation.
Nej, män är inte ”minst lika utsatta” – det finns faktiskt statistik över detta så snälla häv inte ur er plattityder i tid och otid för att ni tycker att det låter fint. Det börjar bli extremt tjatigt att få höra om hur män är ”minst lika utsatta” – varför detta behov av att låtsas som att våra förutsättningar inte är extremt olika? Och får jag fråga – är det bara här i Sverige som män är ”minst lika utsatta”? Eller menar ni att män är ”minst lika utsatta” även i resten av världen?
Jag har varit man i 31 år. Har aldrig märkt nåt av mansnormer mm. Aldrig varit ”utsatt” för nackdelarna med att växa upp med mansideal. Aldrig slagit/våldtagit/kränkt/förnedrat tjejer. Jag kan tala för alla män. Vi utätts aldrig för någonting. Man kan inte skylla på normer för att man våldtar.
Fast all statistik säger väl att det är flest män som dör av våld världen över. Just våldet är väl snarare ett komplicerat problem som inte har så mycket med just patriarkat att göra utan snarare samhällsstrukturen i stort…
Exakt! Låt oss jobba emot den här destruktiva mansrollen som skadar både män och kvinnor!
Nej. Män är inte lika utsatta. Män är mer utsatta. Ovan nämns till exempel hur hemmet är den farligaste platsen för kvinnan. Samtidigt dör fler män än kvinnor av våld i hemmet enligt organisationer som WHO och FN. Faktum är att detta gäller i princip samtliga kategorier. Jag lovar att ta din jämställdhet på allvar den dagen du protesterar mot att en man i Gällivare dör 10-15 år tidigare än en kvinna på Östermalm; att män systematiskt åsidosätts i vårt utbildningsväsende; att könsfördelningen i våra fängelser problematiseras och att samhällets våld mot män uppmärksammas. Hata gärna manlighet men se då till att göra något åt den. Det gör du inte genom att förneka det våld som sker mot män. Tvärtom är just förnekandet av detta våld centralt för upprätthållandet av den patriarkala strukturen. Precis som tystandet av män som protesterar mot inlägg som detta.
Fast det är nog ditt eget ansvar att ta tag i dessa frågor, eftersom du är den som brinner för dem. Dock är många av dem rotade i samma mansnorm, men du kan inte begära att någon annan ska slåss för dina hjärtefrågor – det ansvaret kommer alltid att ligga på dig. Tycker du att det görs för lite på de områdena, då är det ditt ansvar att göra något åt det. Den här förslappade attityden att alla andra gör för lite åt dina hjärtefrågor förgiftar verkligen vårt samhälle. Ta ett krafttag själv – och om du redan gör det – super! Men förvänta dig inte att någon som arbetar mot kvinnors utsatthet på grund av mansnormen OCKSÅ måste jobba mot mäns utsatthet på grund av samma mansnorm. Däremot kan du söka stöd hos alla de grupper som jobbar med att bryta mansnormen, då ni alla identifierat problem som uppkommer på grund av den och säkert kan hitta överlappande verksamhet.
Jag begär inget annat än hederlighet. Feminister får gärna skita i män. Men då ska de heller inte låtsas som att de för männens kamp, vilket de i dagsläget gör. Jag påtalar det kontraproduktiva i att hata män på sätt som befäster manliga strukturer som uppenbart är problematiska. Om man nu på allvar är ute efter förändring det vill säga. Vilket i flertalet fall klart kan ifrågasättas.
Absolut så har du rätt Tony, men det vet alla vettiga feminister och vi argumenterar även för er säkerhet och rättigheter. Själv har jag sagt ifrån när två manliga bekanta satt och pratade om en gift man som blev slagen av frun och de satt och skrattade åt det! Jag och min kvinnliga väninna blev väldigt arga och frågade vad det var som var så roligt med att någon blev misshandlad av sin partner… och frågade vad de tänkt att göra åt det. Det är svårt för män att bli tagna på allvar i såna situationer och det är FEL! Män blir också fråntagna vårdnaden om sina barn utan någon som helst anledning förutom att de är just män. Vi ska kämpa mot alla dessa saker och en sak utesluter inte en annan. Det som är så svårt är att ändra folks inställning. Män och kvinnor som inte inser att det är såhär det går till, de är så vana vid det att de inte ser det, de är det stora problemet. Om alla de som förnekar fenomenet ändrade inställning skulle vi bli så mycket starkare och kunde ändra på så mycket och så mycket snabbare.
Stella: Om någon säger åt dig att du inte tar dens kamp på allvar är det inte ett giltigt svar att säga ”det gör jag visst.” Ibland måste även kvinnor backa. Lära sig lyssna. Ta till sig det som sägs.
Självklart är allt du skriver om vidrigt, allt som machonormen utsätter män för, och att killar också måste akta sig för piller i drinkarna osv! Men vem är det de ska akta sig för, en potentiell man elr kvinna? Könet spelar roll, dock inte tack vare för att personen i fråga fötts med könet, utan för att personen i fråga utsatts för strukturer pga sitt medfödda kön! Självklart vore det ultimat att aldrig behöva se till en människas kön för att döma den(vilket vi borde sträva mot), men så är inte läget i dagens samhälle.
tycker ett underbart exempel på det du talar om är det domslut i Florida som kom där en man som blivit utsatt för våldtäkt då han var minderårig (han var endast 15 om jag minns rätt) fick konstaterat att han som offer förvisso inte kunde klandras för vad som hänt, men att detta inte uteslöt ett visst ansvar, vilket resulterade i att han fick betala underhåll för det barn som våldtäkten resulterat it. Män kan med andra ord inte vara offer för våldtäkter av kvinnor, de kan endast vara ofrivilliga mottagare
Så bra text. Kloka du.
<3
Så otroligt bra skrivet! Du satte ord på exakt vad som är aktuellt i nuläget, och du gjorde det riktigt bra också. Heja dig <3
Tack!! ❤️
går det generalisera mer än i denna artikel?
ja det gör det!
Går det att skriva en mer poänglös kommentar eller?
Kan bara hålla med dig!
Vi kvinnor har ett val om vi verkligen vill låta hela världen skrämma oss, genom att gå omkring och vara konstant rädd har vi accepterat att göra oss själv till offer. Jag kom inte hålla mig inne för att det är enstaka rötägg där ute när jag vet att större delen människorna jag möter är bra oavsett kön. Visst att man inte behöver vara dumdristig men det finns faktiskt ganska få anledning att gå omkring och vara konstant rädd.
Fast nu pratar du om kvinnors ”val” här som om det inte handlade både om väldigt verkliga krav på kvinnors beteende från samhället och om väldigt verkliga möjliga övergrepp. Det är ungefär lika begåvat som att säga att vi bilister har ett val om vi verkligen vill låta oss skrämmas till att använda bilbälte – jag kommer inte hålla mig fastspänd för att det sker enstaka olyckor där ute när jag vet att större delen av bilfärderna där ute går bra oavsett om resenärerna har bilbälte eller inte. För ska vi prata om att vara dumdristig eller inte så är sannolikheten att som kvinna råka ut för nån form av övergrepp från en man betydligt större än sannolikheten att råka ut för en bilolycka där ditt bilbältesbärande har någon skyddande verkan.
Problemet med din jämförelse är att bältet inte förstör ens liv på samma sätt som att hålla sig inne gör.
Fast den farligaste platsen för en kvinna är fortfarande hemmet och om vi ska ta din jämförelse med att ha bilbälte så skulle det betyda att man som kvinna skulle undvika att flytta ihop med en man eller att umgås med manliga släktingar. Det otäcka i allt detta är ju att det är fortfarande större risk för en man att bli nerslagen och rånad på väg hem från krogen än för ett kvinna att bli överfallen men jag har nog inte hittills stött på en man som är rädd när han befinner sig i denna potentiellt farliga situation som det innebär. Inte heller har jag väl någonsin hört om en rättegång där mannen blir tillfrågad om han inte var lite väl full, om han inte hade sin plånbok lite väl synlig, om han verkligen sa ifrån när han blev nedslagen eller om han ofta utsätter sig för detta potentiella hot genom att gå hem själv på kvällen. Vi kvinnor blir ju på något sätt ”inlåsta” i vår egen rädsla om vi tillåter det. Jag tror att jag kom till en punkt då jag bestämde mig för att ingen annan ska få bestämma över mig på det sättet, jag letar inte efter faror men jag tillåter inte de eventuella farorna styra mitt liv.
Går absolut inte jämföra en misshandel/rån med en våldtäkt, det är en stor skillnad på så många sätt. Den enorma kränkningen samt förutmjukelsen en kvinna eller man utsätts för under en våldtäkt är helt obeskrivlig och går absolut inte att jämföra med en misshandel. Gör inte det, snälla ni!
@Emma: Misshandel är liksom våldtäkt graderade brott, så låtsas inte som om att det är standardsituationer som går att värdera.
Ett exempel på en våldtäkt är en 15-åring som har sex med sin 14-åriga partner som tog initiativ till sexet.
Ett exempel på en misshandel är en person som har blivit slagen så illa att hen har fått amputera armar och ben, samt fått hjärnskador som gör att hen inte kan andas, äta eller gå på toaletten utan hjälp.
Det är inga standardbrott – alla våldtäkter leder inte till själsliga problem, alla misshandelsfall går inte att bara släppa när blåtirorna har svullnat.
Då känner du nog inte många killar eller så ljuger de för dig – alternativt har de förträngt. Jag själv och i princip alla mina vänner var alltid uppmärksamma på omgivningen när man var ute i stan – särskilt om man gick ensam. Man tipsade varandra om strategier för att inte väcka uppmärksamhet. T.ex. aldrig möta ögonen på fulla killar i grupp och om det var omöjligt, låtsas vara på jättegott humör och gör allt för att inte verka hotfull eller negativt inställd till dem. Verka upptagen med annat t.ex. telefonsamtal eller helt enkelt låtsas fokusera på något helt annat samtidigt som man hela tiden gick med högsta beredskap om att när som helst kunna bli fokus för ngn som kände för att mucka gräl. Stora killar löpte större risk än små och tunna killar. Gå på de stora stråken med mycket trafik/människor, undvik bakgatorna.
En kille som hävdar att han aldrig varit rädd/orolig när han gått ensam på stan ljuger antagligen, eller har som sagt förträngt sin ungdom.
Dock så tenderar ju det sociala umgänget alltid att fråga varför i helvete man gick igenom vissa ghettokvarter på vägen hem även när det kommer till män och när dem blir rånade. Att i frågaställa varför ett offer inte kunde lokalisera och skydda sig mot ett potentiellt hot är ju något som förekommer i alla olyckssituationer.
Gösta lilla vän. Med tanke på att jag känner igen mig i VARENDA rad så kan man inte snacka om generalisering. Den här är fakta. Jag har aldrig träffat på en tjejkompis som inte varit med om trakasserier från män, smågrejer som folk ser förbi men som du inte skulle vilja hände din dotter. En klapp på rumpan, en man som stirrar för länge på nattbussen hem, folk som skriker oanständiga saker från sin bil (härligt när de händer en första gången 12 år gammal och man knappt fått mens) och många fler exempel. Dags att vakna upp från din mansbubbla. Tänk på att du inte är kvinna. Du kommer aldrig veta hur det känns.
Ah, lite ”femsplaining”:
1.
”Gösta lilla vän.”
2.
”Med tanke på att jag känner igen mig i VARENDA rad så […]. Den här är fakta.”
3.
”Dags att vakna upp från din mansbubbla. Tänk på att du inte är kvinna. Du kommer aldrig veta hur det känns.”
Och du kommer aldrig att representera alla kvinnor eller vad alla kvinnor känner.
Förresten så kanske Gösta är queer-person, transvestit eller transsexuell och i såfall riskerar du Sarah att ha kränkt honom genom matriarkala härskartekniker.
Men du vet hur det känns att vara man? Hyckleriet här är bara för mycket.
Den här texten ger mig en klump i magen, och det börjar nästan bränna bakom ögonlocken. Varför, varför är det såhär? Varför är vi så många som känner igen oss plågsamt mycket i det du skriver? Det är sorgligt! Och så har folk mage att kritisera oss feminister, för att vi är trötta på det här. De väljer att fokusera på hår under armarna och kalla många för rabiata. När vår son föddes så slog det både mig och mannen att vi aldrig kan skydda honom från att han, i egenskap av kille, kommer att skrämma tjejer, bara för att han är kille. Och då har han ändå tur att han inte behöver växa upp med den rädsla som alla tjejer måste göra. Denna värld 🙁
Ja dessa strukturer/normer drabbar ju alla! Så himla skevt!!! Ju mer jag tänkte på det desto värre och mer skevt kändes allt! Hade kunnat skriva tre sidor till om detta… Men vi får hoppas att saker är på väg att förändras. Jobba på det och kämpa för det!!! ❤️
Tycker det är synd att samhället tillåter allt detta hat mot alla olika grupper samt att en kvinna inte kan gå hem ensam utan att någon rubbad kille ser henne som en lösning mot hans tillfälliga kåt-problem.
Även så tycker jag synd att man skall låsa in sig och vara rädd för allt och inte får njuta av världen som alla andra och se vad som händer de tider då de flesta sover.
Ja visst är det…
På vilket sätt tillåter samhället våldtäkter? Det finns som du säkert vet lagar mot just detta. Med din logik så tillåter samhället också våld, stöld och andra brott. Sluta göra dig fånig, du hjälper varken dig själv eller feministernas syfte.
du har så rätt och sätter verkligen ord på sådant jag själv tänkt och jg håller med dig om allt till 100% -hejja dig!!!
Tack! ❤️
Du är inte orättvis. Du får vara misstänksam mot mig om natten bara för att jag är man. Det är okej. Ingen försvarar våldtäkt eller död. Det vet jag inte vad du har fått ifrån med det stämmer inte. Att vara rädd för män är helt naturligt som tjej. Man ska vara på sin vakt och vara rädd om sig; just FÖR att vissa män är kriminella och vill skada kvinnor. Alla män som våldtar vet att de våldtar. De skiter i att det är fel, att det är ett brott. Vad vi säger till dem kommer inte göra någon skillnad. Bara för att dina föräldrar gav dig råd om att undvika vissa situationer betyder inte att de beskyller dig för vad som skulle kunna hända.
Synd att man inte i Sverige får bära vapen för att skydda sig så kvinnor OCH män kunde gå tryggare om nätterna. Det är egentligen det som är problemet och som du borde vara arg på; att rätten till självförsvar inte respekteras i Sverige.
Jag tror inte att jag skulle känna mig tryggare med vetskapen att en massa vapen flödade fritt där ute också. Jag själv är nog inte ett fan av den idén. Och sedan tror jag (tyvärr) att det inte bara är ”galningar” som begår dessa brott, jag tror samhället, normer, strukturer har sjukt mkt inverkan, påverkan. Men visst finns det galningar där ute också…
Ang försvarandet av hot om våld, våldtäkt o död så tänkte jag precis där främst på drevet som varit mot Zara Larsson o de som tycker att hon får stå ut med det eftersom hon uttrycker ”starka åsikter”, typ.
Hoppas inte jag misstolkat dig nånstans!
Dom flesta våldtäkterna sker ju av personer offret känner. Så nej. Det är inte alls bara galningar.
Sen är det många övergrepp som sker som i allmänhet inte kallas för våldtäkt. Tjatsex från pojkvänner t.ex. skuldbeläggande av kvinnors sexualitet osv i all oändlighet. Och vad är det som orsakar det här då? Jo mansnormen. Fuck it.
Fast så är det ju inte. De flesta våldtäkterna sker utomhus. Förövaren är okänd för kvinnan och av utomeuropeiskt ursprung. Så har det varit sedan tidigt 90-tal.
Nej, de allra flesta våldtäkter i Sverige utförs av män födda i Sverige och som har typiskt svenska namn, typ Daniel, Andreas. Det finns det mycket tydlig statistik för. Och det är en ytterst liten del av övergreppen som är plötsliga överfall utomhus, de allra flesta våldtäkter utförs av en bekant, inomhus. Läs på innan du sprider falsk information, tack.
Hallå. Ville bara svara Anna men det gick ju inte. Båda glömmer att hänvisa till någon källkritik men Anna är ju mest ute och cyklar vilket är lite störande då hon kritiserar dig för det. Inte mer än 20% sker i offrets hem och i 80% okänd man så kom inte med påhittad fakta Anna och säg att det finns tydlig statistik. Fy fan va trött man blir.. Alltså vad som försegår i huvudet på människor är så mycket mer problemet än vad som händer ”där ute”. Det borde vara så uppenbart vid det här laget fellow människor.. https://www.bra.se/bra/brott-och-statistik/valdtakt-och-sexualbrott.html
Nej, du tittar på statistik för sexualbrott, alla sexualbrott är inte våldtäkter. Gällande just våldtäkter som det pratas om just av er så är det definitivt så att de flesta sker i hemmiljö och av en av offret känd person. Så ska ni komma med statistik, kom åtminstone med rätt statistik.
Källa: https://www.bra.se/download/18.cba82f7130f475a2f1800012829/2005_07_valdtakt_kartlaggning.pdf
Tjatsex känner jag igen från alla mina förhållanden, men då alltid från mina flickvänner. Sätt inte ett kön på tjatsex.
Nä, jag skulle känna mig om möjligt ännu otryggare om det även var så att folk bar vapen. Förstår inte alls poängen med att ifrågasätta texten. Med samhället menas det vi dagligen tar del av genom media och inte att exakt samtliga i hela samhället tycker likadant, det förstår du väl?
Fredrik, just nu sitter du ju faktiskt och försvarar våldtäkt och död genom att säga att det är naturligt? Att kvinnor lär sig frukta män genom att männen våldtar, dödar och misshandlar är inte av naturen given. Det är samhället, strukturerna och normerna! Som alla går att bryta om vi män och alla som upprätthåller patriarkatet får tummen ur röven och fixar det!
Din tro på att allt fixas med normkodning är utopisk. Våldtäkt har biologiska evolutionära orsakssamband som inom vetenskapen dissekeras i djupet. Bygget av det gamla svenska folkhemmet med inriktning på jämlikhet och verkligt socialt arbete var långt mer verkningsfullt än utopinormen normer. Här ett litet uttrag ur den evolutionära debatten.
https://www.google.se/url?sa=t&source=web&rct=j&ei=7qmeVan6NKTnyQPnx4eAAQ&url=http://90.146.8.18/en/archiv_files/20001/E2000_118.pdf&ved=0CFQQFjAJ&usg=AFQjCNGlsLUUQD7MB6QzzWmk9N4nVR4flA
Så som man påstår att män inte blivit mer civiliserade än så? Att du förkastar den logik män påstås ha som gör att de förtjänar mer lön än kvinnor? Ser du inte att du kränker dig själv som man när du publicerar texter som hänvisar att män inte är mer än en stenåldersmänniska som vill sprida sina frön. På samma sätt som du kränker oss kvinnor och ser oss enbart ett medel att sprida gener vidare. Och så klart var texten skriven av två MÄN.
Det är fel att män tjänar mer för samma jobb.
JämO och Gudrun har kommit fram till att vi har samma lön för lika jobb.
JämO har undersökt detta i Miljongranskningen och fann inget stöd för könsdiskriminerade löner hos 750.000 anställda svenskar, och Gudrun håller med, och hon pratar nu istället om ”samma lön för_likvärdigt_ jobb”
Vi har samma lön för lika jobb. Annars skulle ingen någonsin anställa en man, om man fick mer för pengarna med en kvinna.
Män jobbar i snitt 26 timmar mer per månad, så det är inte orättvist om män har 21% högre INKOMST eftersom män jobbar 21% fler timmar och har 26 timmar mindre fritid. Inkomst har med yrkesval och personliga val att göra, inte kön. Anställda män inom vården eller restaurangbranschen tjänar lika mycket som sina kvinnliga kollegor.
I USA har man precis samma diskussion, där feminister påstår att INKOMST-skillnaden visar på att vi inte har samma lön för lika jobb… Men det är ohederligt av dem, eftersom att män jobbar fler timmar, oftare i privat sektor i USA också.
(I USA är mer än hälften av alla chefer kvinnor, och unga kvinnor tjänar mer än unga män… och det blir likadant här också, helt utan kvoteringar. Det beror på personliga val. Kvinnor är hungrigare och studerar dubbelt så ofta, har numera majoritet på läkarutbildning, juristutbildning och veterinärutbildningar, och får jobben de studerar till. 70% av de som tar examen på högskola är kvinnor, och kvinnor väljer de jobb som intresserar dem. Vilka inte alltid är högbetalda eller leder till chefsposter, men vissa utbildningar är det och gör det.)
Vissa yrken är dock absolut värda högre löner. Så vi skulle kunna rikta all energi på att fixa sådana saker, istället för att missrikta energin till könskrig, på falska grunder.
Den ”obetalda arbetstiden” hemma bör, innan man kallar det orättvist, kvittas mot de 26 timmar mer som män är på jobbet och drar in pengar till hushållskassan. Det sägs att kvinnor jobbar 40 minuter mer med obetalt arbete per dag… Vilket sväljs med råge av de 26 timmarna… så båda kön har lika mycket ledig tid.
Källor
https://www.youtube.com/watch?v=58arQIr882w&index=31&list=PLytTJqkSQqtr7BqC1Jf4nv3g2yDfu7Xmd
http://www.scb.se/Grupp/Artiklar/Valfard-4-2012/Arbetade-timmar-Gapet-minskar-mellan-pappor-och-mammor/Kvinnors-arbetstid-okar.png
http://www.do.se/sv/Material/Material-fd-Ombudsmannen/Miljongranskningen-2/
https://www.youtube.com/watch?v=UjwGt-buc0c&index=3&list=PLytTJqkSQqtr7BqC1Jf4nv3g2yDfu7Xmd
https://www.youtube.com/watch?v=IMkDEe8ypfU
https://www.youtube.com/watch?v=EwogDPh-Sow
https://www.youtube.com/watch?v=7V2PJjtRv9M
https://www.youtube.com/watch?v=OQq5gKYUoPc Thomas Sowell
I Hannas video berättas att i USA finns fler kvinnor i chefsställning än män. https://www.youtube.com/watch?v=7ZymFMmpOa0
”Lönefrågan” är en av de 5 feministmyter som vägrar dö.
http://time.com/3222543/5-feminist-myths-that-will-not-die/
Mycket av det arbete som utförs inom detta område, bland annat av Thornhill och Palmer, är mycket kontroversiellt. En evolutionsbiolog, Jerry Coyne, som citeras i Evolution Gender and Rape beskriver Thornhill och Palmers forskning som att den: ”fullständigt saknar en sund vetenskaplig bas”, ”en pinsamhet för fältet” och ”värdelös och ovetenskaplig”.
Din kommentar om bära vapen vill jag opponera mot. Det rabiata vapen landet USA har förmodligen fler fall av misshandel av olika slag därför att det anses vara en mänsklig rättighet att bära vapen ( i självförsvar).
Opponera på du… Fast du förstår väl att de svenska vapenlagarna leder till att det bara är buset som är beväpnade? Jag antar att du vill ha det så?
Se denna video och se om du fortfarande håller med om rätten att få bära vapen…
http://crooksandliars.com/2015/03/nyc-gun-store-sells-weapons-used-mass
Folk som bär vapen blir skjutna eller skjuter. Enskildas rätt att bära vapen borde inte bidra till trygghet, snarare det motsatta!
Hört talas om Treyvon Martin?
Om alla sprang runt med vapen så skulle folk skjuta varandra om nån tittade snett på en :/
https://www.youtube.com/watch?v=w98zr987bNQ
Så mycket ? i kommentarerna att man inte vet vad man ska tänka egentligen…
Enligt logik 1 har jag typ blivit våldtagen typ ett tjugotal gånger då min flickvän tjatat till sej sex utan mitt egentliga samtycke. Det är också nåt som fått mej att känna ett obehag inför att umgås nära med henne ibland … men det hela blir bara ett jäkla stort frågetecken tillsammans med att att orden ”nej” och ”ja” får en fullkomligt helig makt inom vår sexualitet… Att påstå att hon våldtagit mej komplicerar men också förenklar min verklighet något oerhört? … eller, jag vet inte? …
Men logik 2 är lika jävla dum. Det är uppenbart att våldtäktsstatistiken i Sverige är högre gentemot motsvarande länder i och med vår skärpta lagstiftning (vilket ju är fantastiskt!); Kom inte och säg att våldtäkterna här har ökat när också lagstiftningen – och därav antal anmälda fall – har förbättrats!
Att få bära vapen som försvar? Det är bara fullständig galenskap när man också kan använda vapen som attack haha!
mycket bra kommentar! någonstans längs vägen tenderar folk att glömma bort att våldtäkter aldrig varit och aldrig kommer ske endast för det ena könet, enda problemet handlar om att män i regel inte får tillåtas att känna sig sårade av det hela utan vi får lära oss att borsta av det och vara glada för att det hände. Därav kommer vi aldrig känna våldtäktsskräcken när vi är ute och går på kvällarna för en kvinna som skulle våldta en man är ju bara komiskt, eller hur? slutligen så kan jag rekommendera em väldigt stark monolog som handlar om just detta. https://www.youtube.com/watch?v=Ikd0ZYQoDko
Wow, vapen och trygghet? Bra kombo där! Funkar ju så bra i USA.
Oops, det jag skrev försvann – ville bara säga jättebra skrivet – applåder på det!!!
Tack du!! ❤️
Helt fantastiskt underbart skrivet!!!
Tack!!
Det är ju precis så det är. Spot on!
Tack!
Tack för den här texten. Den borde alla läsa. Män som kvinnor.
Tack snälla!