Två nätter utan barn och man. Hade smått tryck över bröstet när jag tog min väska och begav mig mot centralen. Men sedan har det faktiskt släppt! Visst saknar jag dem, och det ska bli härligt att träffa dem imorgon igen, men nu njuter jag av lite lugn, tid för mig själv och nätter med sömn!
En lite komisk grej som jag upptäckte igår är hur saker sätter sig i ryggraden. Till exempel att jag ställer alla saker så att barnhänder inte ska nå, även nu när inga såna små barnhänder är nära. Eller hur jag sent på kvällen tassar försiktigt för att inte väcka någon liten knoddis.
Sånt ändrar man inte på bara för att man är utan barn ett dygn eller två!
Har ni några såna där saker ni gör automatiskt fast barnen är iväg hos en mormor eller ni befinner er på nån barnfri weekend nånstans?
Bilder från dagens promenad. Vackert så det gör ont!
Jag vaggar kundvagnen när jag handlar mat, vana efter många års barvagnsvaggande. (Fast det börjar avta, sålde sista vagnen för 3 år sedan…)
HAHAHA! Helt jäkla underbart ju!
Jag står och studsar försiktigt, upp och ner, gung gung gung, när jag hör barngråt… Avtar det om några år också kanske?
Nära att ropa ”hoho” i en tunnel, trots att inget barn var med…..
HAHA uuunderbart! Har läst detta flera gånger och skrattat! <3
Vaknar på sedvanliga napp-istoppnings-tider. :-/
Oh noooo! Det är min framtid alltså…
Jag tar alltid en hel hög med servetter när jag äter ute. Dom går snabbt åt i sällskap med ungarna. Utan barn, har dom inte lika strykande åtgång…
Haha ja jag tror faktiskt jag gjort så också! 😀