innehåller annonslänkar
God morgon BÄSTA ni…!
ÄNTLIGEN fredag, vilket betyder att det INTE är en heldag på jobbet, och jag och Snickaren är barnfria vilket är såå skönt! Barnen blir hämtade av sin farmor och farfar och ska få spendera natten där tillsammans med sin jämnåriga kusin och julbaka, vilket dom verkligen ser fram emot<3
Jag och Snickaren har inget speciellt inplanerat, utan misstänker att vi båda kommer somna tidigt i soffan;) Det brukar ju kunna bli så när fredagen är kommen… Det är helt galet egentligen! På fredagar är det som att kroppen och knoppen varvar ner så pass mycket så att dom mer än gärna går i viloläge redan vid kl 20! Men på veckodagarna… ja då kämpar man för att hålla sig uppe till i alla fall 22 på kvällen.
Igår när jag kom hem efter en intensiv dag på jobbet kände jag bara att luften gick ur mig helt och hållet, Ångesten satte sig i bröstet som en sten och min kropp intog strejk position i soffan… Det finns ingen värre känsla när kroppen förlamas av ångestkänsla när man sedan har två barn som pockar på uppmärksamheten och man känner att man verkligen inte orkar, Man känner sig som en fruktansvärd dålig mamma i dessa stunder och önskar inget hellre än att man bara kunde få vara ”normal”! Eller normal… vad är då normalt? Ja för mig tror jag att normalt innebär ett liv med lite lagom ångest,,, och inte dessa attacker som slår ut mig helt och hållet, För att ha ångest, ja det har nog dom flesta människor i perioder,
Nu ska jag villigt erkänna att mitt liv med ångest har blivit bra mycket lättare tack vara medicins hjälp och en gnutta acceptans att det är som det är, men vissa dagar kan ändå vara värre än andra,…
Att hitta en acceptans att orken att vara social med andra människor (vilket jag är) tar musten ur mig många gånger, Dränerar mig fullkomligt på energi… samtidigt som jag också mår väldigt bra av att få vara social… ja ni hör ju,,, mitt huvud och kropp vill liksom olika, vilket gör att jag tillslut kraschar totalt vissa stunder,
Just nu känner jag därför att denna helg behövs för återhämtning,,, Jag behöver andas och bara få hitta kraft…
För att komma igen mycket starkare… för det ska ni veta… man blir så HIMLA STARK som människa, vilket är det som får mig att se en ljusglimt när allting är som mörkast… Visste ni att jag har texten ”you must die a few times before you can live” inristat på min kropp… en tatuering som är bland det bästa jag gjort. Något som står för något som man kämpar för dagligen,,, för det är just en kamp… en ständig kamp!
Förutom återhämtning så ska jag denna helg försöka fixa klart barnens adventskalender (som ni hittar på rea här), fira min far som idag fyller 53 år, Grattis Älskade pappa! och naturligtvis besöka en och en annan julmarknad;)
Liknande lampfot här, liknande ljuslyktor här, liknande kruka här, bokstöd här, bok om inredning här, och liknande ljuslyktor här.
Vill önska er en fin fredag, och njut av att helgen är på intågande<3
Kram Nathalie
Vad är normal egentligen? Jag tror det är ett så konstlat farligt ord att använda. Ingen är den andre lik och så ska det vara, man får ta den onda med det goda. För mig är du i alla fall den bästa mamman i världen och den bäst kompisen någon nånsin kan ha!