Header Image

Victorias Stil

Hej! Victoria heter jag och är 32 år. Gift med Fredrik och tillsammans har vi två underbara barn Hugo och Jonathan, är nu gravid med vårt tredje barn som är beräknad att komma i slutet av maj. Vi bor i vårt nybyggda drömhus som vi varit med och skapat från grunden med mycket kärlek. Inne hos mig kommer du att kunna få läsa och se bilder på inredning, mode, outfits, familjeliv, skönhet, mat och allt det goda som livet har att erbjuda och förhoppningsvis finna massa inspiration. Hoppas att ni kommer att trivas här.

En märklig känsla

Publicerad,

Go kväll från soffan!

Nu var det alldeles för längesen som jag uppdaterade här sist. Men det har varit välbehövligt och otroligt skönt att vara helt ”ledig” och bara ta tillvara på dagarna tillsammans med min familj.

Imorgon börjar allvaret igen (iallafall för mig) och min mammaledighet är slut.

Jag har en sån märklig känsla i kroppen. Har liksom svårt att förstå att det är dags för mig att börja jobba igen (heltid) och att min lilla kille ska börja på förskolan redan..

Vad hände? Han föddes ju liksom nyss..

Det är verkligen med blandade känslor som ett nytt kapitel tar vid.

Jag känner mig ändå så redo att börja jobba igen, och dessutom med ett nytt spännande jobb som ska bli super kul verkligen. Men jag skulle ljuga om jag säger att det inte känns jobbigt att avsluta mammaledigheten. Jag älskar ju att vara hemma med min lilla kille…

Det är nog jobbigare för mig än för lille E.

Men jag är säker på att Enzo kommer att stortrivas på förskolan så det kommer nog att bli hur bra som helst. Och det är de viktigaste!

På torsdag börjar iallafall inskolningen för E och den kommer Fredrik att ta de första dagarna. Kanske lika bra för jag är ju så himla blödig när det kommer till sånt (iof är även Fredrik det) hihi..

Men det känns skönt att kunna dela lite på det..

Hur har ni gjort vid inskolningen? Och hur har det känts för er när ni skulle börja jobba igen efter föräldraledigheten?

Kram Victoria

1 Kommentar

  1. Vad har du bytt till för jobb? Jag minns hur jag grät varje gång jag lämnade min på förskolan,m under inskolningen, seperationsångesten var fruktansvärd. Men han led inte alls lika mycket. Tror bara man själv är trygg med pedagoger så blir barnet det och trivs!! Nu är de iof ngr månader kvar för min nummer 2, men till och med nu har den där ångesten smugit sig på ? Lycka till lille Enzo ?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *