Idag är det 100 dagar sedan Bettan föddes, det är alldeles galet. Fortfarande vet vi ingenting. Men imorgon är det dags, då ska vi äntligen få veta provsvaren. Jag är så nervös! Jag tror inte att vi kommer få veta varför det hände, att vi kommer få höra ”det är sånt som händer ibland” då de inte hittat något. Men det är ändå ett svar och efter mötet kommer jag gå in i en ny fas för att bearbeta förlusten.
Lilla älsklingen min, jag saknar dig så mycket. Jag älskar dig tusen varv runt universum!
