Jag har inte skrivit på nästan en månad, jag har haft fullt upp med att försöka överleva. Det går dåligt. För två veckor sedan började jag sakta förstå att 100% är för mycket för snabbt men jag får inte vara sjukskriven då Försäkringskassan anser att jag ska kunna jobba heltid i ”normalt förekommande arbete” och alltså sluta på mitt jobb för att hitta nytt, lära mig nya saker och vara runt nya människor. Att det på något sätt skulle vara bättre för mig än att göra det jag kan. Det har bidragit till paniken, jag får inte vara sjukskriven. Jag klarar inte av detta men Försäkringskassan anser att jag ska vara färdig med min sorg nu. Nu får det räcka, tillbaka på jobbet och låtsas som ingenting.
Det går inte. Jag har varit död inombords men nu har jag börjat känna igen, tidigare var det tomt i bröstkorgen och nu är det svart. Mörkt. Tungt. Jag är ledsen och har svårt att sova. Jag är tillbaka på sjukhuset och föder ut mitt döda barn, jag ser henne framför mig. Livlös på mitt bröst. Jag försöker få henne att leva genom att hålla henne nära mig men det går inte. Nu kommer smärtan. Nu börjar jag förstå vad det är som har hänt. Jag har inte gjort det tidigare, jag visste men förstod inte. Nu börjar det sjunka in att det är verkligt.
Mina minnen från den helgen snurrar runt och spelas upp huller om buller. Jag fick aldrig åka hem med mitt barn, hon fick aldrig öppna sina ögon utanför mig. Hon dog. Min dotter dog. På det säkraste stället i hela världen. Hon dog i min mage och jag fick föda ett stilla barn, ett barn som varit så aktiv hela graviditeten. Det går inte ihop att det skedde. Allting kommer ikapp mig nu. Det är inte en mardröm utan det har hänt på riktigt. Mitt älskade barn som jag längtat efter i flera år före hon ens blev till ligger i en liten kista på en kyrkogård.. Det är så jävla orättvist. Min lilla Bettis.
Hela jag är tömd på energi, den kraft jag har går åt på jobbet. Det finns inget kvar när jag kommer hem. Jag kan inte hämta andan och det känns som att jag drunknar. Jag kan inte hantera den här vågen av sorg som kommer nu om jag ska fortsätta jobba heltid.
