För ungefär sex veckor sedan stod jag på alla fyra inne på toaletten och skrattade med tårar i ögonen, jag trodde att jag inbillade mig men M såg det också. Positiva graviditetstest låg framför mig! Det var svagt men det var där, jag tog så många test under två veckors tid att jag inte ens tänker säga hur många det var. Jag följde hur strecken blev starkare på flera olika sorters test. Jag har räknat dagar och veckor, var på ultraljud och såg ett litet hjärta slå. Planerat hur vi ska berätta för barnen på det bästa sättet för att få ett fint minne. Sett framför mig hur vi skulle vara tillbaka på förlossningen och få träffa vårt levande barn. En dag i tagen men ändå bara kunnat se fram emot dagen det skulle vara en färdig bebis som skulle få följa med oss hem.
Igår gjorde jag ett till ultraljud då embryot hade mätt 5 dagar mindre än förväntat förra gången så jag ville se så det skulle fortsätta växa som det skulle men direkt såg jag att det var lika litet som sist och ingenting som blinkade, det hade stannat av bara några dagar efter vi hade sett det sist. Jag skulle ha varit vecka 9+2 men den mätte bara 7+1. Vi fick åka till sjukhuset 1,5 timme bort för att konstatera att graviditeten hade avstannat. Jag ville inte vänta ut blödningen då jag gått så här i nästan två veckor utan att min kropp har stött bort det utan jag ville bara få det gjort så jag fick en första tablett igår och imorgon fortsätter jag med steg två för att få igång blödningen. Det blir som en abort eftersom jag måste tvinga kroppen att göra det den ska göra.
Missed abortion, MA. Ett missfall som kroppen inte registrerar utan håller kvar. Jag har mått som jag brukar när jag är gravid vilket är relativt bra, det enda jag lagt märke till var att jag i söndags kom på att jag inte känt av ligamenten till livmodern längre. Jag hade så mycket smärtor där tidigare men det hade slutat. Den hade ju slutat växa så det var ju därför.. Inte så konstigt.. Jag känner mig tom och ledsen. Ser inte fram emot att behöva blöda ut allt och alla smärtor som kommer med det, både fysiska och psykiska. Ingen bebis 2021, kanske vi kan få en 2022 istället?
Några av alla test jag tog. En dag i oktober, 4 dagar före mensen var sen.
