Det är dag 5 efter ägglossning och förhoppningsvis har ett fertiliserat ägg kommit ut från min äggledare in till livmodern där det flyter omkring innan blastocysten kläcks och borrar sig in på en bra plats i slemhinnan till helgen. Min temp ligger högt och stadigt, det gillar jag. Än så länge ser det bra ut och progesteronet verkar göra sitt jobb. Det verkar som att vi har en god chans denna cykel och hur den än slutar har jag hopp om att min lutealfas kommer vara längre nu. Även om jag såklart helst av allt hoppas på att få ett positivt graviditetstest nästa vecka.
Eftersom att Bettan hade Downs syndrom och att jag fick ett missfall början av vintern så har jag ätit Q10 sedan november, det sägs förbättra äggkvalitén och att det tar ca tre månader att ge full effekt. Nu har det gått så lång tid och det behöver inte vara ”mitt fel” att det blev som det blev tidigare men eftersom att jag vet att jag inte har några sjukdomar eller andra problem som kan orsaka missfall så var det mest troligt kromosomfel på det embryot och det var därför det slutade utvecklas. Jag gör det lilla jag kan för att förbättra chanserna till att få en liten regnbåge. Eftersom att det inte är något som kan skada av att jag tar det så känner jag att jag gärna testar. Jag tar lite andra kosttillskott som är bra för kroppen och kan hjälpa till i processen av att försöka bli gravid, även M har lite han får ta.
När vi först började var min cykel helt uppåt väggarna, den låg på 27-28 dagar men min ägglossning hade skett dag 20-21 vilket gav mig en alldeles för kort lutealfas på ynka sju dagar. Cykel fyra var den fem eller sex dagar och det kändes så långt bort innan jag skulle vara i fas igen så jag bestämde mig för att börja tempa och utöka mina kosttillskott, cykel fem hade jag ÄL på dag 22 och redan ÄL+9 fick jag mina första positiva test. De var svaga men positiva. Jag var nog glad över att inte mensen hade kommit ännu. Mina test blev starkare och vi fick se ett hjärta slå, trist nog stannade det av bara någon dag efter det första ultraljudet. Nästa ÄL kom på dag 40 efter mitt MA och min lutealfas var då på nio dagar vilket kändes helt okej ändå även fast tempen aldrig blev särskilt hög. Förra cykeln däremot. riktigt konstig där min kropp var på väg att ha en ”normal” ÄL runt dag 16 men fallerade, dag 28 skedde det men det var en usel gång med en temp som knappt steg innan den tvärdök med samma lutealfas igen.
Jag vågar knappt vara positiv, tanken kryper upp att det finns en möjlighet men jag vågar inte tro att det skulle kunna ske. Jag kommer bli besviken när mensen kommer oavsett om jag drömmer mig bort eller inte. På söndag är det ÄL+8 och om min temp fortfarande ligger bra då så kanske jag tillåter mig själv att hoppas. Om inte en graviditet så åtminstone en lutealfas på minst 10 dagar.
Om du funderar på vilka kosttillskott, tempning eller annat gällande detta så är det bara att skriva och fråga ❀
