Det visade sig att det är många ämnen som fattas för att jag ska ha grundläggande kompetens, mitt minne sa mig att jag hade betyg i fler ämnen men livet var så extremt rörigt då att det inte är konstigt att det blivit fel i minnesbanken. Jag har antagligen blandat ihop det med när jag läste till undersköterska på Lernia. Så det var lite ledsamt måste jag säga men jag har gjort en plan över hur och vad jag ska göra för att få allt som behövs. Jag låter mig själv bryta ihop en stund och tycka synd om mig själv sen samlar jag ihop mig igen och försöker lösa det. Jag har inget annat val.
Med stöd från man och barn ska jag klara det här, det är verkligen omvägar jag tar. Min väg är snårig och krånglig men jag fortsätter framåt. Jag är på ett bättre ställe nu trots att jag har varit med om det värsta som finns, framtiden ser ljus ut. Det känns långt bort men jag vet att det kommer.
