Jag har inte orkat träna på två veckor, nästan tre veckor. Jag skulle hitta ett nytt program att köra men allt kaos i skallen gjorde att det blev ingenting istället. Sen hade dagarna blivit till veckor, jag hinner inte med. Men jag är ute på mina promenader, ungefär 45 minuter tar min runda och det är mycket känslor som kommer fram när jag är ute. Jag blir ledsen och arg. Ångesten kan dyka upp och hålla ett grepp om bröstkorgen. Fast det är behövs, promenaderna hjälper mig att reda ut känslorna. De trasslas upp och släpps fria. Jag vill inte hålla allt det mörka inom mig, det måste ut.
Idag är det kallt och regnar så jag ska ge det några timmar innan jag går ut för dagen, jag tänkte promenera hem från jobbet imorse men beslöt mig för att ta bussen istället då lite huvudvärk har smugit sig på. Jag tror det är vädret som gör det, lite serier och kanske rent av en tupplur innan rundan. Det blir nog bra.
