Nu har det gått sådär lång tid igen. Tre månader sedan jag ens tänkte på att skriva något.
Livet ser lite annorlunda ut nu, mot när jag uppdaterade er om varje liten sekund av barnens liv.
Agnes & Alfred har hunnit fylla 4år. Visst känns det märkligt? 4 år har dom redan varit här och hunnit gjort så mycket, och varit med om mycket. Dom här åren har varit tuffa & vi har tagit oss igenom det mesta.
Jag hoppas verkligen allt är bra med er som fortsätter att kika in fast jag är världens sämsta på att uppdatera. HUR SJUTTON HANN JAG MED DET FÖRUT?
Jag kan sakna att skriva av mig ibland, samtidigt som det blev en sak mindre att stressa över. Vardagen flyter på, jag jobbar & jobbar. Känns som det är vakna, lämna barn, jobba, laga mat, sova, sen börjar det om igen.
Barnen växer och utvecklas för varje dag som går. För några månader sedan skrev Agnes sitt namn första gången. Sen skrev hon mamma, mormor osv. Hur kunde det hända? Att hon börjar skriva.
Hon har humöret kvar. Och det är nog många år med duster med den där damen framöver. En otrolig vilja, hon kämpar in i det sista med sina förhandlingar och ”motbud”.
Många dagar är jag en dum mamma, men lika många kvällar är jag den bästa mamman i hela världen.
Alfred är otroligt intresserad av dinosaurier, traktorer och allt som låter högt och går fort. Han är lugn & blinkar med sina blå ögon. Medans det kan komma dom roligaste kommentarerna närsomhelst. Det är mycket som pågår i hans huvud. Om vad hur och varför saker sker.
SÖTNOSAR! 😀
Kram <3