Jag tycker att det är sån skillnad på barnen när dom är tillsammans & när man har dom en & en. 
När Agnes somnat så ville Alfred komma ner & mysa med mig i soffan framför hockeyn. Hela han är annorlunda, han kramas, pussas & lyser av glädje av att bara få vara med sin mamma. Att ha mig själv för en liten stund.
Det är så himla svårt att göra båda nöjda. Dom vill helt olika saker & sliter i båda mina armar. Sitter jag med Agnes i knät ett tag så brukar Alfred göra sitt, Medan när det är Alfreds tur att göra det han tycker om så skriker Agnes rakt ut.
Jag älskar att ha två. Men det är svårt att försöka göra båda nöjda. Får hoppas att det är en period just nu bara som det är som tuffast. Det kommer & går, men när man är mitt inne i det så är det riktigt tufft. 
Men när dom har sina kärleksfulla stunder så smälter hjärtat. I någon minut blir det lugnt & dom kan pussa & krama varandra.
.. jag vet ju själv hur det va. Med två småsyskon, tätt efter mig. Så pendlade syskonkärleken som en bergochdalbana.
