Imorse va det inte roligt. Barnen vägrade samarbeta när vi skulle till förskolan. Om jag kom i tid till jobbet? Nej.
Det bråkades om allt. Alfred gallskrek på golvet och skulle absolut inte ha kläder. Han skulle gå naken till dagis. Men när vi stod på trappen ångrade han sig. Väl på väg till dagis så la dom sig raklånga på backen. Vägrade gå. Vägrade åka vagn.
Det va en tårögd mamma som lämnade av dom. Av utmattning samt att det gjorde ont i hjärtat att höra dom säga ”jag saknar mamma” ”jag vill vara hemma hos mamma nu” ”inte lämna oss mamma”
Är det sviterna av att lämna iväg dom varannan vecka? Blir dom såhär för dom tror att jag ska lämna dom på dagis och sen inte hämta dom på en vecka?
”lämna inte mig mamma” va inte kul att höra. Det stack som en kniv rakt i hjärtat!
Har man gjort fel som lämnat dom för tidigt. Jag skulle kanske ha lyssnat på dom som sa att dom va för små. Istället för att lyssna på dom som sa att ”det går ju bra för våra barn”
Mm.. Men det är väl olika för alla. Och vi kanske kan hitta en annan lösning så att dom inte behöver vara borta en vecka åt gången.
Nu kommer jag somna gott. Brevid båda mina barn. Och hoppas att lämningen på förskolan går bättre imorgon.
Det gör ont att läsa det här! Om det var rätt beslut eller inte kan vi nog aldrig veta. MEN alla föräldrar gör fel ibland och om de trots allt skulle få men av det så tror jag att de förstår. Jag är helt övertygad om att du älskar dem och gör ditt bästa för att de skall ha det bra, och det tror jag att de också kommer vara. Jag hade inte en bra uppväxt och mina föräldrar kan inte ens säga att de gjorde fel… Det gör så ont. Om en förälder hade sagt ”Förlåt! Jag gjorde fel och jag ångrar mig” så hade det varit en helt annan sak. Med det säger jag inte att detta är något fel. Genom bloggen verkar det som om du har en enorm kärlek för dem och jag är övertygad om att de får en bra uppväxt. Men OM de anmärker på detta längre fram så tror jag att de ser mycket mer skonsamt på det om man erkänner sitt misstag som förälder.
Du kan ju alltid fråga Kristian hur han ser på detta. Om ni vill ha dem lika mycket var, men byta oftare så finns exempelvis följande alternativ:
mån-tis hos förälder 1, ons-tor hos förälder 2, fre-sön hos förälder 1, mån- tis hos förälder 2, o.s.v.
mån-tor hos förälder 1, fre-tis hos förälder 2, ons-sön hos förälder 2, mån-tor hos förälder 1, os.v.
NI kan ju också utgå från era jobb och göra olika varje vecka.
Jag skickar styrkekramar till er!
Ni kan inte fördela tiden på annat sätt än varannan vecka? Vi kör lite olika. Just nu är sonen mkt mer mammig, Två, max tre nätter med pappa räcker. Sen är han med mig fyra, fem. Vi ses även ”snabbisar” under den andras tid osv. Funkar mkt bra för oss. Tänker att det kanske kan vara ett tips till er. Vår gosse är sju år, vi har haft denna ”fördelning” sen han var fyra och det har verkligen gått himla bra. Han säger själv att en vecka är såååå lång tid, han klarar sig inte utan mamma så länge. Jag är tacksam att han har bästa pappan som lyssnar på honom.
Kämpa på fina du, hoppas allt går bra! Kramar!
Du gör inget fel! Är vikarie på förskolor och det finns en del barn där föräldrarna är separerade (och även där föräldrarna bor tillsammans) som är precis som Alfred och Agnes, tror att föräldern ska lämna dom på förskolan och sen inte hämta igen. Gör i princip alltid över så fort föräldern kommer utanför dörren så du behöver absolut inte oroa dig! Du är en toppen mamma ändå! 🙂
Jag tror varken du eller barnens pappa förstör era barn. Däremot låter det som att barnen är i en utvecklingsfas just nu. Ni har starka, egensinniga och underbara barn! Varje förälder tvivlar på sig själv och är man ensamstående tvivlar man lite extra. Det kommer att räta till sig och det märks så väl i din blogg att du gör och ger allt för att vara den bästa mamman. <3
Åh vad jobbigt, aldrig kul när de blir så, man pratar ofta om separationsångest om dom kanske fått de.. de finns ju lite att läsa om det på nätet, om du inte redan läst, hoppas de blir bättre . Kram.
Vill först skicka en stor kram! Sen vill jag ge några förhoppningsvis tröstande ord. Min son är 10 dagar yngre än dina barn och vi upplever nästan varje dag att han krånglar på morgonen,, senast idag var han helt galen. Och då bor vi tillsammans alla 4, och han har aldrig sovit borta utan åtminstone en av oss föräldrar. Plus att syrran går på samma förskola. Vet att detta inte är samma situation men min poäng är att jag tror inte du gör något fel, du verkar vara en underbar mamma och den här typen av beteende hör lite åldern till. Sen att det är hjärtskärande förstår jag till 100%. Hoppas det går bättre imorgon men ta det inte som att du gör något fel! Många kramar
Hur viktigt det än är att vara med båda sina föräldrar så är det många barnpsykologer som menar att det är bättre att barnet har en fast punkt, ett hem varje vecka med avbrott att träffa den andra föräldern såklart. Men att hoppa vecka efter vecka inte ger någon trygghet (även detta är givetvis individuellt). Men hur i hela friden kan man både ge det och 50/50? Omöjligt! Jag lider med dig och hoppas verkligen att jag själv aldrig hamnar där. Vad säger pappan? Är det samma sak för honom?
<3
Kram!!
Åh känner igen det där…
Dom som ”vet” säger att små barn mår bäst av att vara borta så många dagar som dom är år.. Är dom 3år,är 3 dagar bäst.. Osv.. Men det är nog bäst att göra som blir det bästa för mamma,pappa,barn.. Lycka till..
Usch va jobbigt! Men de e väl inte försent att ändra på det nu? Som du skrev om förut att kanske ha dom 3-4 dagar var istället?! Hoppas ni hittar nån lösning som ni alla mår bra av!!
Jah tror det är omöjligt att veta hur det skulle vara om man varit tillsammans med pappan . Klart det är tufft för dom små, det sägs att dom inte har någon tidsuppfattning och att det är värre för en annan men det är ju omöjligt att veta . Nelly har börjat nu eller det senaste året . Hon vill inte att jag ska bo med simon, hon vill att jag ska bo med hennes pappa . En kväll sa hon att det är jobbigt att bo på två ställen för hon får alltid sakna någon .. Att hon alltid är ledsen . Vad säger man då liksom ? Jag missade då hon tappa sin första tand, hennes första gympaträning det är tufft . Stackars dom små .. Hoppas det blir bättre med lämningen Imon . Noel kan gråta och säga att han vill vara hemma fast han bor hos mig på heltid 🙂 så dom vet hur dom ska göra . Som mamma har man alltid dåligt samvete men man gör det man tror är bäst för dom . Du är en grym mamma malin . Glöm inte det !
Å fy va tufft! Hoppas det blir bättre vid lämning i morgon. <3