Ledsna barn & ledsen mamma. Gud vilket sjå det är på eftermiddagen/kvällen. Vill inte vara vaken, vill inte sova, båda vill vara i mammas famn. Mamman är trött & vill lägga sig på soffan.
Nu har dom varit vakna i omgångar & just nu är Agnes vaken. Gnällig & vill bara bråka! Vad vi än gör så duger det inte. Försöker jag lägga henne så skriker hon så Alfred vaknar.
Tack till pappa som kom med en pizza så jag kunde äta.
Nu ska jag försöka få henne att somna för 100 gången & ber till gud att inte Alfred vaknar!
Medan Agnes sov en mikrosekund tidigare så satt Alfred still i 5 minuter i soffan! Alltid något.
Nu back to work!
(Update)
Ville inte alls sova. Alfred vaknade & båda blev helt galna i 45 minuter. Nu ca 4 timmar sedan jag började nattade dom har Alfred somnat i sin säng & Agnes i stora sängen. Så nu får jag krypa ner för så fort jag inte ligger bredvid vaknar hon.
Där rök min chans att plocka ur diskmaskinen 😉
Vad grym du är! Jag har haft någon dipp och klart barnen känner, dom vill säkert trösta men samtidigt känner dom sig orolig. Jag hoppas du snart får känna små glädjeskutt igen och att du inte är så tung i hjärtat. Du är grym, en supermorsa! Kämpa på <3
Heja dej! De reagerar säkert också på förändringen och känner att du inte är ok så det kanske är lite struligt ett tag men det fixar du! Kram
Jag är ensamstående med en liten vilket inte kan jämföras med det häst du gör varje dag. Men man lär sig sina knep för att få ihop vardagen och jag är övertygad om att du kommer klara det galant. Man behöver inte vara perfekt hela tiden, disken måste inte alltid vara diskad och hemmet nystädat. Kram!
Du är grym! Be om hjälp så du inte sliter ut dig själv. Många kramar
Kram!
En stor eloge till dig Malin. Det ÄR tufft med småbarn och dubbelt upp med två i samma ålder! Våga be om hjälp med tvillingarna så att du får vila och hitta tillbaka till dig själv i denna svåra stund. Tillåt dig det så du får energi och ork att vara mamma. Du är fantastisk. Kramar
Hej Malin,
All kärlek till dig. Du är så stark!
Jag heter Anna, är från Söderhamn men bor nu på västkusten, med min man och vår tvåårige son. Har följt dig sedan du var gravid.
Jag har inte ord nog att beskriva det jobb du gör!
Det är jobbigt, det får det vara. Du är en stor inspiration! Heja dig!
Har aldrig kommenterat hos dig tidigare men har blivit (och blir) så berörd av dina inlägg. Om vi skulle känna varandra så skulle jag ge dig en stor, tröstande kram mitt i allt detta. Men istället skickar jag en den här vägen. KRAM!
Skickar massor med styrka till dig. Tufft när man inte får sova och vila ikapp. Kram från Länna(Huddinge)
Kram på dig! Vet att det är tufft att vara ensam mamma o då har jag ”bara” en. Men lovar dig att man klarar det o får in en rutin i livet som ensam med barn också. Men tar tid, svett o tårar, mycket tårar!
Ingen har sagt att det kommer vara enkelt, men det kommer va värt det, tusen gånger om !!