Många gånger funderar jag på om man kommer räcka till… Alfred & Agnes får ju självklart lika mycket uppmärksamhet. Men på olika sätt. Det gör ont i mammahjärtat att behöva välja att lyfta upp en när dom är ledsna. Att göra det valet. Vem ska jag trösta först! För dom nöjer sig inte när jag försöker ha båda i famnen. Dom sparkas och viftar med armar och ben. Precis som att det är min tur att vara med mamma nu. Hur kommer det bli i framtiden, kommer jag få ha två stycken på mig hela tiden. Kommer jag räcka till?
Jag tycker det är jobbigt när dom blir ledsen mitt i natten, Jag lär ju välja ett barn att ta upp, om Kristian väljer att ta upp det andra så har ju jag ändå valt ett barn. Ni som bara haft ett barn i taget kanske tycker jag är helknäpp! Men när dom ligger och tittar på mig båda två. Vem ska jag ta upp? Varför lär man välja någon. Undra om dom känner när jag väljer den andra? Vem får ligga närmast mig i sängen på morgonen? Det är den som får det som blir mest nöjd.
– Bara lite funderingar så här på Söndags eftermiddagen!
Förstår dig precis! Har 3 månaders tvillingar och sen pappan började jobba är det mkt gråt härhemma. Vyssar en i taget men ibland känns det som ett ekorrhjul där de väcker varandra och gråter. Vagnen fungerar ibland när båda är trötta men där får de ju ingen närhet!
Jag har 24 månader skillnad med mina barn ena fyller 3 år nu i dec och andra fyller 1 år första januari ibland har ja känts som dig men den store tar det bättre det är den lilla som är så svartsjuk han är så mammagris det har aldrig den store varit på samma sätt sen går det oftast bra för har bägge i knäet ibland funkar de inte den den store kan bli lite svartsjuk då och vilja putta bort den lilla han förstår inte ibland att han är större men ja försöker förklara de för han att minstingen är bebis. men tar båda i min farm så får dem vara nöjda med det annars får en bara va i farmen vilket dem inte vill då förstår de 🙂
Jag har lite samma tankar redan, har en 2 åring och så väntar jag tvillingar i sommar. Tänker på hur ”lätt” det skulle vara med en bebis och min son, men två bebisar och en tvååring, just hur räcker man till? Och vill verkligen inte att varken han eller en av bebisarna ska känna sig åsidosatta. Jag tror i vårt fall att det mest kommer vara för min son, eftersom han är van att ha all min uppmärksamhet och nu måste dela den med två bebisar också. Vet inte ens praktiskt hur det skall fungera! Även om det känns underbart att få tvillingar och syskon till min son så, ja många funderingar… Tror definitivt att det blir lättare när de blir äldre båda dina, förstår bättre och tröst måste inte alltid vara att vara i famnen, då har de också varandra som tröst på ett helt annat sätt tror jag 🙂
Ja fy det måste bara dö jobbigt. Jag som bara har en har ju ingen aning om hur du har det men jag kanske får ett hmm när vi får nästa barn.
Men tänk att du är den absolut bästa (och givetvis barnens pappa) för dem och du räcker gott och väl till!
Du gör ett enastående jobb fina du! Hatten av!
Stor styrke kram! 😀
Ligger de i samma säng så behöver du ju inte välja att ta upp någon? Då kan du trösta dem samtidigt ändå, det har fungerat för oss! Låt rummet vara mörkt och prata inte i onödan 🙂
Det blir lättare 🙂 mina.är.1,5 nu och just den.biten att dela.sig funkar.jättebra nu
Hej jag förstår dig men du klarar detta jätte bra tror jag , jag själv har tre barn de är förstås stora nu men när de var små var det inte lätt alls jag har en tjej som är gravt förståndshandikappad denna tjej var fem när jag fick barn två och sen fick jag var nummer tre när barn nummer två var 15 månader det var jobb dygnet runt med tre barn , barn nummer ett krävde jätte mycket till syn och barn nummer tre hade kolik toppen på ert is berg , men detta rodde jag iland det kommer du med att göra det är jag säker på . Jag har frågat barn nummer två och tre om de blivit åsidosatta tack vare deras stora syster men de säger att så var det inte alls de är jätte nöjda och tycker att deras liv varit toppen . Barn nummer två utbildade sig till lärare , detta på grund av hennes stora syster , vill hjälpa barn på alla sätt , barn nummer tre ( blev en pojke han är elektriker nu har också arbetat dom oersonlig assistent , dessa två barn älskar sin syster fast det behövs mycket hjälp , barn nummer två ska få sitt andra barn den 11 juli , det är förgör jag frågade dig om vagnen du har för hon behöver en tvillingvagn eller syskonvagn på grund att hon har en tjej på 14 månader nu ,din blogg är toppen kram
Så tror jag att alla föräldrar känner, oavsett ålder på barnen och åldersskillnaden på syskon. Så länge som man fördelar tiden relativt lika och har egentid med båda barnen då och då spelar det nog ingen roll ska du se. Kram