Tiingelinn

Hej finisar!

Jag mår verkligen inte bra. Min tillvaro i livet är så himla jobbig. Jag blir ledsen och bryter ihop hela tiden, jag får extremt dåligt tålamod och stänger av hela omvärlden.

En sak som att jag måste storhandla han göra min jättestressad så jag får panik typ.

Livet springer ikapp mig. Börjar inse att jag aldrig kommer få det livet jag drömde om med en kärnfamilj. Börjar mer o mer känna en så stark längtan efter en man i mitt liv att leva ihop med.

Alla i min närhet säger att det inte är något man ska stressa fram och att jag ska vara för mig själv men det är det sista jag vill.

Det värsta av allt är att jag saknar min dotter så otroligt mycket. Har börjat gråta varje kväll hon inte är hos mig för jag saknar henne så.

I början när vi precis separerade var ser hemskt för vi separerade precis när min mammaledighet var slut så jag var van att vara med henne varje dag o sekund. Hade varit borta från henne max några timmar till att behöva dela halva av min tid från varje sekund på dygnet.

Sen efter någon månad tyckte jag det var skönt med lite egentid. Typ i 2 veckor kände jag så. Jag hann träffa vänner och annat. Men sen svängde det tillbaka.

Det finns inget verkligen inget jag skulle vilja mer än att vara med min dotter varje dag. Sitter o gråter när jag skriver för jag saknar henne.

Det kanske är as töntigt och jag vet att det är hur många som helst som har delad vårdnad över sina barn och inte är med dem. Men jag klarar det inte.

Jag är stark som tusan, jag och Tindra klarar oss så bra men jag klarar mig inte utan henne. Jag försöker göra saker så jag nästan bränner ut mig när hon inte är med mig. Umgås alltid med folk, gör massor för att typ förtränga bort allt. Men det går inte.

Vet inte hur jag ska hantera mina känslor för att må bra när jag inte är med min dotter. Det är så svårt.

Jag saknar att vara tillsammans med Marcus. Jag vet till 100% att jag aldrig kommer bli kär i han igen. Jag kommer aldrig vilja att vi blir tillsammans. Men jag saknar grejen, att vara med Tindra varje dag, att vara en familj och att inte vara ensam.

Igår och idag har jag mått så dåligt att jag har ignorerat min egen familj. Jag bara stänger av allting.

Hur lär man sig att man aldrig kommer ha sin dotter på heltid. Kan knappt njuta av tiden när jag är med henne för jag vet att jag ska lämna bort henne till Marcus snart.

Har dessutom slarvat massor med jobbet. Ni vet ju hur dåligt jag har uppdaterar på bloggen. Det är för att jag har struntat i det och varit med Tindra istället för att verkligen ta vara på tiden.

Men det är helt slut med detta nu. Min blogg och jobb ska prioriteras. Det enda som motiverar mig förutom Tindra är jobbet. Jag älskar att jobba som influencer.

Folk driver med mig o skämtar om att jag jobbar som influencer men det skiter jag i för jag älskar det jag gör.

Era fina ord och kommentarer o allt betyder ALLT. Folk säger att man inte ska vara så öppen men jag vill vara det med er.

Till och med ni har skrivit att jag ser ledsen ut på bilder. Ni ser det genom sociala medier och allt, det är helt galet. Men som på. Näst senaste bilden på mig o Tindra ser ni hur lycklig jag är.

Blir så arg med för vissa har sagt till mig när jag säger att ” hon ska till Marcus i helgen” bah ” åh vad skönt vad ska du göra då” vet att ingen menar illa men blir så ledsen för jag vill inte lämna bort henne.

Sen så tog det sjukt hårt på mig när det sket sig med dendär killen förut. Har lovat att inte skriva något om han eller så. Men ja jag blev förkrossad.

Nu har jag gråtit massor och det känns bättre! Imorgon kommer Tindra till mig och jag längtar massor.

Det känns som jag har förlorat halva migsjälv och jag vet inte hur jag ska hitta den andra halvan.

Puss och kram!