Tiingelinn

Hej finisar!

Sitter och skriver samtidigt som tårarna rinner. Ibland ska man låt bli att skriva just när man är mitt uppe i ett känslosammanbrott men kan inte låta bli. Min blogg är en plats där jag skriver av mig och jag lovar att det finns flera tjejer och killar där ute som känner sig som jag men känner sig helt ensamma i dessa tankar, för det gör jag.

Jag kan inte sluta tänka på den killen jag träffade som dumpade mig. De går bara inte. Jag har svårt att sätta fingret på varför men han va så himla fin och speciell.

Jag är en ganska annorlunda människa tror jag, jag gillar inte dehär vanliga tråkiga ” hej ska vi ses o kolla film” osv. Måste vara något extra och det var det med honom.

Vi hade så sjukt roligt tillsammans han var liksom en sådan kille jag verkligen vill ha. Vi såg en bio i 20 min men gick och fick tillbaka pengarna, vi sansade tillsammans, vi sjöng tillsammans, vi satt och stäng diseny låtar med Tindra tillsammans, han lekte med henne, var med på ett lekland o va så himla perfekt med Tindra.

Det finns ett träd i Örebro där alla kysser varandra, han drog med mig dit innanför avspärrningarna och kysste mig så de skulle bli lite extra bra, hemma hos han hade han ett loft med sitt sovrum typ, jag satt där och kan klättrade upp o sa typ ”Rapunsell  släpp ner håret,” , jag lagade mat hemma hos honom, vi var med hans vänner, vi var med mina, han kom till mig på min födelsedag med blommor som är Der bästa jag vet, han och hans kompis hjälpte mig att flytta, vi hade liksom så himla kul tillsammans samtidigt som de liksom fanns dunder attraktionen och myset också.

Kan inte sluta tänka på honom. Har var en sådan kille jag skulle kunna säga ” vi köpttrar ut på taket från min balkong och tittar på stjärnorna” och han hade gjort det med mig. Det är så jag vill att det ska vara, speciellt och äkta. Inte dehär vanliga liksom.

Har inte känt såhär sedan jag träffade Marcus när vi var 16 år.

Frågar mig själv hela tiden vad jag gjorde för fel men jag vet att jag inte skulle kunnat gärna något annorlunda, jag åkte dit mitt i veckorna fast han bor i Falun som ligger 2,5 timmar bort, jag visade vad jag tyckte om han och jag var bara mig själv. Jag skulle inte kunna gjort något annorlunda alls.

Det suger så mycket att veta att jag vill ha dig men du vill inte ha mig.

Har nog alltid haft sjukt otur i kärlek och varit olyckligt kär förutom med Marcus då, vi var ju tillsammans i 5 år. Men jag typ tänker att det är nått fel med mig och att ingen vill ha mig. Är jätterädd för att bli kär nu igen för vill inte må såhär dåligt igen.

Jag har så ont i huvudet så jag får panik. Haft i flera dagar till och från. Sover knappt på nätterna för då kommer saknaden och allt gråt tillbaka.

Som tur är ger Tindra mig massor med kraft att vara glad och liksom rycka upp mig. Plus mina fina vänner! Helt underbara är dem. Jag kommer ju alltid ha kärleken till mitt barn i mitt liv, men just nu känner jag en rädsla för att bli kär, vill dock inget så mycket som det, och med någon som känner samma tillbaka denna gången.

Puss och kram från ett öppet hjärta!