Hej finisar!
Idag var den vässat dagen i mitt liv. Jag var hemma med Tindra, vi håller på att flytta, får nycklarna imorgon till vår nya lägenhet. Tindra började skrika jättemycket när hon stod vid en flyttkartong, jag tog upp henne och hon bara skrek i 20 min, provade med allt, välling, mat, klämmes, rån, babblarna, leksaker, vår katt, bära, sätta ner, inget fungerade. Jag höll henne i famnen och på en sekund blev hon helt tyst, hon bara lutade sig mot min axel och blev helt livlös, jag tittade henne i ansiktet och hennes kinder svällde upp, hon andades inte, jag slog henne lätt på kinderna men ingenting hände alls. Fick sådan panik! Provade små i ryggen ifall hon hade något i halsen men kunde inte se något och hon hade ju inte ätit något.
Jag ringde 112 och skriker ” Skicka en ambulans till ( vår adress) nuuuu mitt barn andas inte, skicka ambulans till ( adressen) nuuuu! Min dotter andas inte, dem frågar om henens ålder och allt möjligt men jag bara skriker samma hela tiden, vår adress och ambulans, bebis andas inte.
Jag sprang ut ur lägenheten och skriker i trapphuset, hjälp, hjälp, hjälp, mitt barn andas inte, verkligen vrålar i panik! Springer ut på gatan utanför huset i bara tröja och mina mycket små trosor.. Min hjärna tänker inte ” Jag har string på mig” den tänker mitt barn andas inte hon kommer dööö hjälp! Jag vrålade som en galning och en kvinna med barnvagn springer fram till mig och tar Tindra ur min famn och typ känner på henne och då ser jag henne röra sig och att hon andas igen. Sedan kom en ambulans och kollade henne i trapphuset, hon hade bra värden och allt var bra med henne men hon var också lite chockad tror jag för hon var så lugn. Vi gick upp i lägenheten och jag satte på mig byxor…. och sedan åkte vi med i ambulansen till sjukhuset. I ambulansen var Tindra som vanligt igen, busig, nyfiken, envis, precis som hon brukar. ( Skulle aldrig tagit en bild om jag inte visste att nu är allt bra igen) .Min älskade tjej!
Inne på akuten fick vi träffa läkaren direkt och allt var bra med Tindra. Så skönt att höra. Min lilla prinsessa, mammas allt. Detta var det värsta som hänt i mitt liv. kan inte beskriva skräcken jag hade, jag trodde verkligen hon skulle dö, mina tårar rinner, jag var liksom helt galen och bara skrek när jag sprang ut där, Tindra måste andas igen, snacka om instinkt, helt otroligt, gud vad jag älskar min prinsessa. Är så lycklig så tårarna bara rinner att hon mår bra.
I ambulansen, min sötnos var intresserad av alla lampor.
I
Påvägen hem sonande hon, helt slut efter allt.
P
En liten igelkott hon fick av ambulans chauffören.
Måste bara avsluta med att säga, vilket otroligt fantastiskt bemötande vi fick av ambulans personalen och på sjukhuset, hur bra som helst, är så galet tacksam!
Puss och kram !