Hej finisar!
Alltså jag tror att nyckeln till kärleken är att hitta en person som är precis som sig själv fast tvärt om.
Jag och Marcus klickar ju superbra, vi har samma värderingar, vi vill samma saker med våra liv och sånt här men vi är också otroligt olika!
Igår var jag på julbord med mina kollegor och proppade i mig god mat och hade på mig en fin klänning medan Marcus åkte helt själv till gymmet och tränade i svettiga träningskläder, haha. Undrar vem av oss som har snyggast kropp, haha utan att lägga så stor vikt eller mening med det.
I förrgår hade jag myskväll med Fanny och Hedda och smackade massa tjejsnack och frossade frukt framför en tjejserie. Marcus däremot var med sin vän Martin och spelade schack i flera timmar. Nu förstår kontrasten.
Jag älskar att vara på event och klä sig fint medan Marcus är mycket mer för att träna liksom. Däremot älskar båda hemma mys kvällar.
Jag är nog en lite mer utåt person som är ganska på med lite temperament medan han är väldigt lugn och snäll. Vi är perfekta för varandra. Han är på riktigt den enda personen som kan få mig att bli lugn när jag är riktigt arg. Hans inflytande på mig är så bra och mitt på han är jättebra med.
Jah får han att ta tag i saker, komma ut och ja sånt. Sedan ger vi ju varandra så mycket kärlek.
Vi är väldigt bra på att göra bastas grejor med som tex att jag alltid bott på hotell med min familj och Marcus alltid bott på camping i husvagn, nu gör vi båda och båda tycker att de är super mysigt med både och.
En människa som är precis som sig själv är tråkigt för då öppnas liksom inga nya dörrar. Jag och Marcus utvecklas liksom som människor i vårt förhållande.
Det vikigaste är i alla fall att han också älskar frukt och maltesers annars skulle jag gjort slut direkt, haha!
Puss och kram