Therese Wickman

Vill börja med att tacka från djupet av mitt hjärta över alla grattishälsningar & all kärlek ni lämnat över vårt lilla nytillskott i familjen. Han är helt perfekt!

Jag är lite mör & trött i kroppen, har onda bröst & enorma eftervärkar , men mår annars oförskämt bra, speciellt i jämförelse med hur jag mått efter mina två tidigare förlossningar. Då var jag sängliggandes i flera dagar efteråt medan denna gång kunde jag vara uppe & röra på mig bara ett par timmar efteråt.

Mattheo föddes i Tisdags kl:18:51 efter endast ett par timmars värkar & efter en natt på BB kom vi hem i Onsdags morse.

Nu efter ett par dagar hemma har vi hunnit smälta att vi nu har en bedårande liten bebis här. Syskonen är så extremt förälskade i sin lillebror att dom tjivas varje dag om vem som ska bära honom, ta på honom kläder, köra honom i vagnen & pussa på honom. Tror att när nyhetens behag lagt sig en smula så faller det sig på plats ganska naturligt.

Jag har så mycket att berätta om själva förlossningen & hur fantastiskt allt ändå blev. Tänkte att jag skriver ihop en förlossningsberättelse samt klipper ihop en film från Mattheos födelse som kommer upp i slutet på helgen eller i början på nästa vecka?  Är det något speciellt ni skulle vilja veta & som jag ska ta upp?

Känner att jag fortfarande är väldigt trött i huvudet & har svårt att skriva när jag är inne i denna bebisbubbla så jag tänkte inte berätta så mycket mer i dag utan i stället ta kvällen åt att fira vår son. Jag & Constantin ska äta Tapas som jag vart sugen på i 9 månader & se en film & skåla i bubbel .Men innan jag checkar ut så har jag lovat många av er att dela med mig av hur stor godbiten var när han föddes.

Mattheo var 51 cm lång & vägde 3540 gram & hade ett huvudomfång på 34 & det kan man kalla en ”normal” stor bebis men efter att tidigare ha fött Kidh på 5 kg & ett huvudomfång på nästan 39  så var/är Mattheo så himla liten i jämförelse 🙂

Dock undrar jag hur stor han hade varit, speciellt lång om jag inte fött i vecka 38+1 utan gått 40 eller 41 fulla veckor ut…

Är så glad att han äntligen är här & Pappan är stoltast av dom alla & det gör mig alldeles gråtfärdig av lycka..

Åter igen, tusen tack för alla hälsningar <3