Nu märks det att vi börjar närma oss förlossning & att kroppen är full av hormoner.
Hela helgen har jag sovit enormt dåligt. Jag vaknar av mardrömmar, känner oro, har lätt till gråt, känner mig lite vilsen, känner mig psykiskt utmattad & lite nedstämd & jag vet inte varför? Har ingen lust att vara social med folk överhuvudtaget & jag känner mig som världens sämsta vän som inte orkar lägga tid på samtal, sms eller att ses.
Jag börjar bli frustrerad över att magen slår i överallt, att jag inte kan böja mig ner smidigt för att knyta skorna eller plocka upp saker. Åh vad jag längtar efter att inte känna mig som fånge i min egen kropp.
Vet inte hur jag ska förklara känslorna eller mitt mående just nu, för inte ens jag kan sätta fingret på det?
Någon mer som kan koppla till detta & kände lite likadant i slutet på graviditeten?
I helgen som var så gick jag in i V,35 & jag har tänkt göra en ny gravidfilm redan förra veckan angående mina besök hos Barnmorskan & Specialistmödravården, men huvudet & humöret har inte varit med mig, så den kommer upp när jag kommit in i bättre mood.. Hoppas du förstår? <3
Tack för att du finns!
Puss & kram
Hej! Känner igen mig så i din beskrivning. Mådde precis likadant sista veckorna innan vår lilla föddes för 6 dagar sen. Jag Kände mig jätte låg, lätt till gråt och jag kände mig tom, uppgiven och frånvarande. Nu känner jag inte alls så längre och antar det är ganska vanligt att man känner så i slutet.. man är ju väldigt trött på att vara gravid och känna sig tung och otymplig. Kämpa på, snart har du bebis hos dig ☺️❤️
Snart är lillebror här, hejja dig!
Kram fina ?
Känn ingen press. Gör bara det du orkar. Kram!❤
Jag känner samma och har bf om en vecka (16 april) tack och lov!!! ?✌️ Heja oss!!!! ?
Hej dig & Heja oss <3
Hej Therese! Jag är i vecka 33 och börjar känna precis samma sak som du.. är nedstämd och inte alls den spralliga personen jag brukar vara. Allt känns jobbigt och jag drömmer om en tid utan gravidmagen. Igår grät jag bara för att gråten var tvungen att komma ut utan anledning.. men tänker att detta är ännu en fas som måste genomlidas innan våra små liv där inne tittar ut! Kämpa på Therese! Inte långt kvar nu 😀
Tack för en fin blogg förresten!
Kram
Hej Malin! Vad glad jag blir av dina ord & jag är ledsen att du känner som u gör även om det gör mig glad att känna att vi inte är ensamma. Det känns skönt att veta att det kommer bli bättre & fick också reda på från barnmorskan att i slutet är det ett stort hormonpåslag i kroppen. Men det är otäckt när man inte känns igen sig själv.. Lycka till & Grattis till graviditeten !! Många kramar <3