I dag hade jag två besök inbokade på Specialistmödravården. Ett ultraljud för att bedöma om moderkakan ligger för öppningen som den tidigare gjort & ett samtal med en Aurorabarnmorska.
Jag sov knappt något inatt på grund av nervositet & förväntan.
Ultraljudet gick bra & jag fick glädjande besked om att moderkakan flyttat på sig & inte alls ligger för modermunnen längre utan ligger nu ganska högt upp!
När vi ändå gjorde ett ultraljud så bestämde dom sig för att gör en bedömning om lillebrors storlek då mitt magmått skjutit i höjden under dom sista besöken hos barnmorskan, men till min glädje så var han inte alls så fruktansvärt stor som jag trott. Han låg till & med några procent under normalkurvan för gravidveckan.
Fortfarande är ett tillväxtultraljud inte 100% säkert men det gjorde mig ändå en anings lugnare än tidigare.
Under väntan mellan ultraljudet & besöket hos Aurorabarnmorskan så tog Kidh & jag en fika. Han fick följa med idag då han i morse inte ville låta mig åka själv till sjukhuset & i och med hans oro & mammighet sista tiden så ville jag inte neka honom utan jag ville låta honom känna att han får vara en del av allt detta som händer i våra liv just nu. vi fick en väldigt mysig dag på tu man hand jag & min lilleman.
Aurorabarnorskan var underbar. Så jordnära, ödmjuk & väldigt förstående. När hon frågade hur jag ville ha den kommande förlossningen så blev hon väldigt förvånad att jag faktiskt vill föda vaginalt igen för hon var tvärsäker på att jag skulle be om ett kejsarsnitt efter att ha hört vad jag berättat, om mina känslor & efter att ha läst min journal med Kidhs förlossning.
Berättade att det ändå på nått sett är viktigt för mig att få en bra sista förlossning & inte minnas Kidhs som min sista, för den ger mig än i dag fruktansvärd ångest, en ångest jag vill ska försvinna.
Vi pratade länge & det kändes som om jag kunde lätta på alla mina känslor jag burit inom mig. Hon lovade mig en igångsättning så tidigt som möjligt när bebisen anses vara färdigbakad & redan nästa vecka ska jag in till en läkare för att sätta ett datum på igångsättningen. Jag hoppas innerligt att han är lika tillmötesgående & förstående som barnorskan idag.
Efter dagen känns allt mycket mycket lättare & ljusare ut. Är dock spänd inför Onsdag & hoppas att jag går därifrån med samma känsla som idag!
Tack för alla peppande ord & kärlek ni lämnat mig!
Tack för att ni finns!
Om du gillar mina inlägg får du gärna trycka på hjärtat <3
Puss & Kram
Jag gjorde kontinuerligt tillväztultraljud för att min lille kille skulle vara så stor. 4800 g trodde de han skulle vara när han föddes i vecka 40 och då skulle jag bli igångsatt så han inte blev större. Det startade spontant i vecka 39 + 6 och döm av min förvåning när det kom ut en liten plutt på 3410gram =). Så det kan absolut vara åt det positiva också även om de säger han är stor 🙂
Fy va SKÖNT att få känna så efter all oro❤ Jag blev ju igångsatt 37+0 men hoppas att du ändå får vänta ett par dagar extra iallafall. Han va rätt liten och ville inte riktigt äta utan mest sova så jag fick inte åka hem när jag ville så jag och barnen hemma grät mest för vi längtade efter varandra. Men hoppas att lättnaden får hålla i sig och att allt flyter på. Var rädd om dig. Kramar
https://lotte4.blogspot.se