I bland sköljer en våg av saknad över mig. Jag saknar min vän Samuel så enormt mycket. Vissa perioder mer än andra och senaste tiden har jag varit inne i en sådan period. Vet inte om det är för att jag själv känt mig ganska vilsen och besviken över hur en del nära vänner man har omkring sig snackar bakom ens rygg,.
Varför beter sig brudar så? Varför älskar dom och bryr sig så mycket om sina vänner för att roa sig med att snacka bakom deras rygg eller ha deras liv som största samtalsämne?
Senaste tiden har jag verkligen känt mig otroligt besviken och har faktiskt backat till att umgås med dessa. Inte för att jag inte älskar dom, för det gör jag verkligen och dom älskar garanterat mig tillbaka, men när man känner att man inte kan lita på dom till 100% längre så känns det inte speciellt aktivt att det är där jag lägger min tid..
Har förstått att det är få människor i världen man verkligen kan lita på och det är väl då saknade av Samuel kommer fram betydligt mer. Han var någon jag kunde lita på till 100 % som inte pratade vidare om jag berättade saker till han i förtroende och som aldrig någonsin dumförklarade mig eller mina beslut utan accepterade mig precis som den jag är. Han är en av få människor som faktiskt lät andra vara precis som dom ville, som lät andra leva sitt liv utan att lägga in sina egna värderingar eller tankar kring det utan älskade villkorslöst ändå..
Fler borde vara som Samuel <3
När Samuel levde var han tillsammans med Bobby sedan många år tillbaka och man tycker att jag kanske borde känt Bobby jättebra i och med att Samuel och jag stod varandra så nära? Men i och med att vi levde ganska så olika liv där och då, jag familjeliv här i Örebro och dom sitt stadsliv i Stockholm så sågs vi då och då när jag var i huvudstaden på besök annars var det mestadels jag och Samuel som hade kontakt och han var här på barnens kalas, dop osv men sedan Samuel gick bort så har jag tyckt det varit än och viktigare att behålla min kontakt och vänskap med Bobby. Han är för det första genuint fin och snäll precis så som Samuel var och han är faktiskt nästan min enda länk kvar till Samuel och den känns extra viktig att behålla <3
Nästa vecka ska vi upp till Stockholm för lite jobb och då ska Bobby vara barnvakt åt Ellah och Kidh under kvällen och dom båda längtar väldigt mycket <3
I vintras fick jag också efter en längre tid äntligen chans att träffa Bobbys kärlek och fästman Jimi som han träffade flera år efter att Samuel hade gått bort och jag blev totalt förälskad, direkt. Ni vet hur någons närvaro kan få en att bli lugn och trygg? Precis så kändes det att vara i Jimis sällskap och för mig var det nästan otäckt skrämmande hur mycket jag tyckte han påminde om Samuel i sättet att vara. Det var som om en del av Samuel lever vidare i deras kärlek till varandra. Låter säkert helt galet och konstigt det jag säger nu? Men att vara i närvaro kring Bobby och Jimi känns bra i mitt hjärta och det känns som om Samuel fortfarande är närvarande ?
Liten bebis Kidh i Samuels famn.
Den här dagen kommer jag alltid minnas, Ellahs första födelsedag! Hur Samuel knackade på dörren flera timmar innan kalaset började för att finnas till hjälp och förbereda kalaset tillsammans med mig och Ellah <3
Sommaren efter Samuel gick bort så träffade jag upp Bobby och Samuels bror Simon vid Graven för att sedan gå upp på stan och äta mat tillsammans..
Flera gånger per år åker jag och barnen för att prata med Samuel vid hans gravsten och varje år sedan hans bortgång åker vi dit på Ellahs födelsedag, den dagen som Samuel också lämnade oss 🙁
Nu när jag skriver detta så känner jag av den där enorma saknaden i bröstet att jag knappt kan hålla tårarna tillbaka. Du fattas mig något enormt <3
När Samuel gick bort så stängde Bobby ner sin då väldigt stora och välbesökta blogg, men nu flera, flera år senare så har han startat upp den igen. Där inne kan du läsa om hans saknad efter Samuel men också massor om hans pågående liv just nu, med alla sina projekt, sin kärlek till Jimi och b.l.a om deras resa som dom nyss kommit hem från°
Smit in på Bobbys blogg och säg Hej vettja 😉
Har du någon nära vän eller annan ung person som gått bort som du saknar?
Hur hanterar du saknaden?
Vill bara säga att jag tycker skriver väldigt fint om S.
Jag förstår din sorg och saknad ♡ Har dessvärre förlorat alldeles för många nära och alldeles för unga människor i mitt liv. Sist min allra bästa vän sen 20 år tillbaka som gick och la sej en kväll för att inte vakna igen ? 33 år och med tre små ljuvliga söner. Jag har nog mina två små döttrar att tacka för att jag tagit mej igenom den värsta delen av sorgen. Utan dom vet jag ärligt talat inte hur jag skulle ta mej ur sängen vissa dagar. Livet går ju vidare.. vare sej man vill eller ej och jag tror de vi förlorat vill att vi ska leva fullt ut ?
Jag förlorade min storebror 2014,
Vi har alltid vart så lika och jag kände att han var den enda personen i mitt liv som verkligen förstod mig.
Hans bortgång kom plötsligt och det är först detta året jag kunnat börja acceptera att han är borta (i mitt hjärta kommer han alltid finnas såklart).
Jag tror att saknaden och sorgen kommer alltid finnas där men att den ändras med åren.
Man får fira den tiden dom levt och att man fick äran att lära känna dom,
Tänka på alla fina minnen och att någon gång möts man förhoppningsvis igen
Jag förlorade min storebror 2014,
Vi har alltid vart så lika och jag kände att han var den enda personen i mitt liv som verkligen förstod mig.
Hans bortgång kom plötsligt och det är först detta året jag kunnat börja acceptera att han är borta (i mitt hjärta kommer han alltid finnas såklart).
Jag tror att saknaden och sorgen kommer alltid finnas där men att den ändras med åren.
Man får fira den tiden dom levt och att man fick äran att lära känna dom,
Tänka på alla fina minnen och att någon gång möts man förhoppningsvis igen❤️
Det är inga vänner som snackar skit bakom ryggen och de älskar dig inte.
Vad hände med Samuel?
Jätte fint inlägg och väldigt gripande. Ja, jag har faktiskt en vän som valde att lämna jorden alldeles för tidigt. Men har precis som du skriver, perioder då det är extra tufft. Just en period nu som är extremt jobbig då jag saknar honom, alla minnen vi haft ihop.. Jag bryter samman ibland i ensamheten när ingen annan kan se att man är ledsen, och även hos kuratorn som jag har sådant stort förtroende för nu, då jag går igenom massa saker som måste bearbetas. Du verkar va en underbar person. <3
Vilket fint och gripande inlägg. Jag har inte förlorat någon nära vän på det sättet själv.