Läste min kollegas blogginlägg i går där hon tog upp ämnet kring att vilja ha fler barn och där hon förklarar att hon känner att familjen fortfarande inte är helt komplett.
Jag kände så väl igen mig i hennes känslor…
Jag kan tycka det är jättejobbigt att jag inte känner mig nöjd, färdig eller klar och har en känsla av att nu är vi kompletta, Att Ellah & Kidh är dom enda barn jag vill ha och att det räcker med två barn, speciellt i min situation…
Men till sanningen så är det inte alls så jag känner. Jag har en stark längtan efter fler barn och det är faktiskt jobbigt och en sorg när jag inser att jag kanske inte kommer kunna få fler barn..
Det handlar inte om att jag inte skulle älska Ellah och Kidh eller inte vara nöjd med ”bara” dom två, vilket jag förmodligen inte ens behöver förklara?
Utan jag känner mig bara inte klar och jag älskar mina barn, vill spendera all möjlig tid med dom och skulle gärna vilja ha fler barn i skaran. Jag har nog alltid så länge jag kan minnas drömt om minst tre barn och har sett framför mig att ha en stor familj.
Jag har en sådan stark längtan att jag till och med gått i planerna om att på egen hand genom insemenering skaffa ett till barn.
Men tyvärr har det inte gått längre än till just tankar och funderingar då jag vet hur folk, dom flesta i allefall har svårt att se utanför dom ”normala” ramarna för hur en familj ska se ut.
Folk anser det vara egoistiskt, att barn har rätt till två föräldrar och har så innerligt svårt att förstå att alla familjer ser olika ut..
Egentligen borde det inte spela någon roll vad andra tänker och tycker då jag med handen på hjärtat vet att jag skulle klara av ett barn till minst lika bra som jag gör nu med Ellah och Kidh. Jag ger mer tid, kärlek och uppmärksamhet till mina barn än vad många med två närvarande föräldrar idag gör!
Mitt, mina barn har en stort nätverk av människor som älskar dom innerligt, som dom har som trygghet, förebilder och som dom vet alltid finns där i vått och torrt! Det kallar jag en familj, ett hem där man växer upp med kärlek, värme, trygghet och där man har folk omkring sig som man verkligen kan lita på, som aldrig skulle svika och som ger barnen en stor trygghet. Det är Familj!!
I mina ögon behöver det inte vara en mamma och en pappa som tillsammans ger dom det där som kallas vara en ”familj”. Av mina erfarenheter vet jag att det kan vara just en mamma eller en Pappa som sviker mest och som inte är den där tryggheten som många ser framför sig att en förälder ska vara.
Det tåls att tänka på…
Fler som känner en enorm längtan efter fler barn, eller känner du dig färdig?
Ni får gärna lämna åsikter, tankar och egna erfarenheter i kommentarsfältet här nedan, men var snäll att ha en god ton i det som skrivs för att inte någon ska bli sårad då vi alla lever i olika konstellationer av familjer <3
Puss & Kram
Jag har tre barn. Två barn med min första kille och sedan en son med min nuvarande. Min nuvarande och jag träffades när mitt andra barn var nyfödd (jag blev lämnad av döttrarnas pappa när jag var gravid). Jag vill ha fler barn och känner mig så ledsen hela tiden (vår son fyller 1år i slutet på juli) jag vill passa på med att försöka få ett syskon inom 1-1,5år men min kille vill vänta. Men min längtan konsumerar mig och det är jobbigt, väldigt jobbigt! Jag känner att jag hellre är borta från jobbet tätt inpå än börja jobba och jobba ett tag och köra på igen när jag är avvand med bebis. Jag vill inte tjata, jag vill inte ens prata om det för jag vill inte att han ska tro att jag försöker övertala honom. Visst pratar vi om det ibland men jag vet att han tycker det är jobbigt. Jag är väl mest rädd att han ska ångra sig och min längtan är nästan fysisk. Det känns verkligen som att någon saknas här hemma.
Jag känner en hjärtskärande sorg över att min sambo inte vill ha fler barn. Vi har ett barn nu och vi hade pratat om att försöka få 2 barn, men nu är han ett fett nej på den fronten. Jag känner sån oerhörd sorg över ett barn som inte ens finns fysiskt än så det påverkar mig nåt oerhört. Jag känner mig snuvad på konfekten. Hade jag redan innan vetat att ”detta är min första och sista graviditet” eller fått förbereda mig på nåt sätt innan vi fick barn 1 att det skulle sluta där så kanske kanske att jag känt annorlunda. Min längtan är enorm just nu. Är dessutom för gammal för adoption och knseminering i Sverige så då skulle jag behöva göra det utomlands om jag ska göra det själv….men jag älskar ju min man. Jag VILL vara med honom och vårat barn som en familj. Vi har det väldigt bra ihop, förutom just i den här frågan som nu färgar allt för mig.
Jag VET att alla inte kan få barn och jag är väldigt glad över vår dotter. Älskar henne mer än livet själv. Men det gör inte att jag längtar mindre efter syskon till henne….
Känner helt med dig! Och jo, familjer kan se olika ut!
Mina två barn har ingen pappa då han har gått bort. Och mina barn har det otroligt bra ändå. Idag bor vi tillsammans med min sambo o sporadiskt hans vuxna barn.
Min längtar är så stark efter ett tredje barn. Jag är inte klar. Men min sambo vill inte då han känner att han är klar för länge sedan.
Det rent av gräver i mig när jag tänker att jag Inte får ett till. Ett litet syskon till mina pojkar.
Jag känner mig väldigt klar med mina två barn! Men skulle nog aldrig klara ta bort ett barn.. så blir de hoppsan hejsan så blir det!
Men kommer inte planera eller längta efter fler 🙂
jag hoppas du hittar nån att bilda familj med.. vet hur du känner, kände själv så efter första barnet eftersom pappan sa inga fler då! Men efter många disskutioner så blev det ett till ?
Kram till dig
Känner mig inte heller klar men av naturen verka de inte vilja funka för oss så ha ställt in mig på att njuta av dom 2 vi har.
Jag tycker man kan strunta i de normer som finns i hur en familj ska se ut, det behöver inte vara det traditionella. Det som är viktigt är att barnen får en kärleksfull och trygg uppväxt och då spelar det ingen roll hur familjen ser ut. Själv är jag färdig med barn, har 6 stycken och man kan få kommentarer om det också, många tycker att det är för många barn och ja det följer ju inte normen för hur en familj ska se ut…..men jag tar hand om alla barn och de är glada och nöjda så jag brukar inte bry mig så mycket om vad andra säger. Hoppas du får fler barn om det är det du önskar, oavsett på vilket sätt det sker.
therese. kan du något så är det att älska dina barn. gör som du själv känner och våga bryta lite normer. kram
Jag tror absolut inte det viktigaste är hur många eller vilket kön det är på barnets föräldrar som är viktigast. Utan just det du skriver om att de har vuxna som älskar dem och de kan lita på. Själv har jag ett barn med min snart exfru men vill gärna ha ett till dock kanske inte just nu mitt i skilsmässan men så småningom om. Men ja tänker att du o ja e lika gamla så vi har tid kvar om man nu inte skulle vilja göra det själv. Min soon to be ex fru fyllde 40 strax innan vår son föddes så 😉
Hej Therese! Jag har följt dig sen du var med i ensam mamma söker, har länge velat skriva till dig då du ger väldigt mycket av dig själv till dina läsare/följare. Jag skulle vilja komma i kontakt med dig & ge dig något som tack för allt du delar med dig. Kram Jessica
Känner så väl igen mig i det du skriver. Jag vill mer än gärna ha fler barn men min man vill inte ha fler än de två vi har. Det är en sorg och ett sorgearbetet som man måste igenom. Jobbigt med nära runtomkring som skaffar barn. Känner såklart glädje men är även avundsjuk. Konstiga känslor…
Vill mest bara skriva och säga att du är inte ensam om att känna detta.
Men du vet ju inte hur framtiden ser ut…kanske träffar du någon som vill ha fler barn ?? hoppas….
Jag har 1 barn och jag känner att jag är färdig helt och hållet.. Många säger att neej du kommer ändra dej när du träffar den rätte.. Men jag känner mig verkligen färdig.
Hej! Jag är så klar med mina barn! har inte bara själv sagt det utan även sjukvården har talar om att blir det fler barn blir det inte naturlig förlossning! Då kände jag att kroppen har talat om att du är färdig! Och hjärnan har accepterar! Jag är så nöjd med mina fantastisk tjejer! Men jag förstår verkligen längtan! Den kan jag också känna efter en liten bebis! Men jag får njuta av andras! Hoppas du får din trea och till och med din fyra! 🙂
Åh vad jag känner igen mig i det du skriver! Lever ihop med min man och våra två underbara barn som jag älskar över allt annat så klart. Min man är helt färdig med barn och vill aldrig ha fler, han vill tom sterilisera sig, jag känner precis tvärtom att jag vill ha ett eller helst två till. Lever med en sorg i hjärtat att jag aldrig kommer få fler barn och så fort någon i min närhet blir gravid är det som att sticka en kniv i hjärtat på mig, känner sån extrem avundsjuka, och glädje för deras skull såklart. Har sån enorm längtan efter fler barn och jobbar dessutom på förlossningen och får uppleva kontakt med nyfödda i stort sett varje dag. Känner verkligen igen mig i det du skriver…❤️
Ja har en flicka på 6 år och har börjat längta så efter ett barn till! Med min dotter när hon va bebis va det så mycket problem runt omkring osv! Vill uppleva att skaffa barn men just nu är det inte att tänka på vill ha en bra pappa till mina framtida barn! Ja är gammaldags och vill ha hela paketet
Hej,
Jag är ensamstående med en kille på 4 åR som såååå gärna vill ha fler barn. Jag känner att tiden börjar ticka då jag var 34 när jag fick honom. Jag tycker att du ska göra det som passar dig och dina juveler bäst! Lita på dig själv och din magkänsla?.
Har en i min omgivning som skaffat barn själv och det har gått alldeles galant⭐️.
Följ din magkänsla! Allt ordnar sig!
Tycker du ska gå på vad DU vill, inte vad normen eller samhället säger och tycker . Vill du ha fler barn så tycker jag absolut du ska försöka skaffa de ! Bättre att göra de på de sättet du tänkt på än att ha ett one night stand o bli gravid o behålla ! Säger Go for it ??
Jag fick barn tidigt i livet, 21 år när första barnet kom och 23 när nästa kom. Det blev skilsmässa när barnen var i börja av skolåldern. Sedan levde jag själv ganska många år och kände lite som du. När jag var nästan 35 dök den stora kärleken plötsligt upp. Och det blev 2 barn till. Då var jag 36 och 38 år! Ville bara berätta så att du vet att du har rätt så lång tid till innan du blir för ”gammal”. Hoppas verkligen att du också springer på kärleken!
Jag tycker det är fantastiskt att man numera faktiskt får hjälp att få barn som ensamstående i Sverige. Barnlängtan ska inte behöva begränsas av en eventuell partner.
Jag har 2 som är 10 och 12 i år och en liten som blev 2 i oktober. jag känner mig inte klar…. Jag skulle nog vilja ha en till och mannen vill definitivt ha en till. Vi planerade senast förra veckan men huxflux fick vi ett barn placerat hos oss så just för tillfället ligger det på is. Men sen så. jag vill ju inte bli för gammal…..
http://www.lotte4.blogspot.se
Hej!
Jag är gravid med mitt första barn nu och samtidigt går jag bara och tänker att jag vill verkligen ha åtminstone en till. Men min kille ville inte alls ha fler barn (han har två sen tidigare) så det här var en kompromiss. Men jag känner mig så ledsen och sur på mig själv att jag inte kan vara glad för att jag ska få ett barn.
Hej.
Min syster har en dotter via ivf, insemination fungerade inte. Den tjejen har mänga andra vuxna omkring sig och har inga problem än så länge att berätta för kompisarna att hon ingen pappa har, ”Nää, jag har ju min moster istället ” säger hon helt problemfritt. Jag tror inte att hon skulle kunna älskas mer bara för att hon skulle ha en pappa utan snarare tvärtom – vi är många som väntat och längtat efter henne så länge. Det finns så många som har förutfattade meningar om det mesta, så det kommer man aldrig ifrån. Så vill du satsa på ett till barn så kör bara, Lycka till!!