Hej vännen!
Vi kom hem i Lördags eftermiddag i från nästan en veckas semester i Skåne. Släppte av barnen hos sin pappa och jag for vidare hem för att bära in allt och konstaterade att hemmet är smått kaos just nu med all packning jag inte hunnit packa upp..!?
Valde att helt enkelt släppa skiten och tog mig en spontare ut med en vän jag inte hunnit umgås med på länge. Vi åkte upp till slottet i Örebro för att titta på Millencolin. som spelade där.. I och med att jag sällan är ute så var det extra kul att springa på vänner och bekanta man sällan ser, men oj vad jag inte alls känner för utelivet längre? Där och då hade jag självklart kul, vi dansade vidare på krogen senare, och kvällen gavs på många skratt!? Men ändå? Jag känner direkt dagen efter att, jaha då har jag gjort mitt för ett år?
Varför känner man så? Har jag blivit gammal?
Jag spenderar hellre min tid med ”familjen”, med barnen eller med vänner på min baksida delandes på en flaska vin, pratandes in på småtimmarna.. För när allt väl kommer omkring så är de det som verkligen betyder något! Familjen, barnen och vännerna? Utelivet är så, hmmm vet inte hur jag ska förklara det? En annan del av verkligheten? O det ger mig ingenting längre, nada! Hur kunde man förr vilja hänga på krogen varenda helg och tyckte att det var det bästa livet erbjöd just då?
Oj, vad jag låter gammal 😉
I går var jag tillbaka uppe vid slottet och festivalområdet tillsammans med barnen för att se Boris och Frans uppträda. Snacka om livets kontraster som förälder. Tolv timmar tidigare stod jag med en öl i min hand och hoppade till Millencolin och nu stod jag på exakt samma ställe, som mamma, hoppandes med barnen med en coca cola i handen 🙂
Det var lite småkänsligt att se och lyssna på Frans igen. Förra gången vi träffade honom, på Melodifestivalen var då allt precis hade startat. Så mycket känslor som var inblandat och hans låt blev att bli en väldigt speciell låt för mig, en låt som väckte minnen, glädje och känslor. En låt som förknippades med så mycket tillit, omsorg och kärlek.. Nu, denna gång när den där låten sjungs, den där låten som väcker alla minnen till liv så kändes det sorgligt.. Sorgligt hur snabbt saker förändras? Hur ens liv kan se så olika ut från en dag till nästa? .. Man kan säga att där allt började där slutade det även, med Frans If i were Sorry…
Älskade ungar? Vad vore mitt liv utan er? För er gör jag allt och lite till <3
Nu packa en väska för mig och Kidh som snart ska åka upp till Stockholm för att fortsätta tv inspelningen.
Kidh kommer att vara ledig på eftermiddagarna denna vecka? Kan ni rekommendera några mysiga utflyktsmål i Stockholm?
Puss och Kram
Hej fina. Du är så stark och en stor förebild. Hur kommer man över någon egentligen? Har nyligen råkat ut för lite samma sak som du och jag känner mig helt knäckt och har svårt att se hur jag ska kunna gå vidare. Du verkar så bra på att hantera sånt. Har du några tips? Skulle du kunna ta tillbaka Emil om han ville det? Och sårade han dig jättemycket? Mer än Tobbe? Jag såg att ni hade träffat honom nu på semestern. vad roligt. Tror du inte att det skulle kunna bli ni igen? Har du även något tips på vad man kan göra om man känner sig nere? Eller känner du dig aldrig riktigt nere? Jag har inga barn som kan ge tröst. Kram från en som ser upp till dig <3