Therese Wickman

För snart ett år sedan stod jag nervös, pirrig och förälskad högt uppe på ett berg i Spaninen för att göra ett val i Ensam mamma söker.

Redan vid första mötet med Totte två månader tidigare hade han fått mig knäsvag och fjärilarna att flyga runt i magen. Jag blev helt tagen av känslan, kan det varit kärlek vid första ögonkastet!?  Han gjorde inte speciellt mycket men jag kunde se `han` i hans ögon och det fick mig att falla Pladask.

Under sommarens inspelning vågade jag inte känna allt jag kände för Totte. Jag var rädd, livrädd ärligt talat, rädd för att detta var en rolig grej för honom, att han inte var seriös att han inte kände något för mig.

Men när veckorna gick och jag stod där på berget för mitt val kunde jag inte neka till allt jag faktiskt kände. Totte fick mig att känna mig varm, trygg, glad, spontan och framförallt så älskade barnen honom extremt mycket. Jag fick släppa på all rädsla och stå för vad jag faktiskt kände, om det skulle visa sig vara det rätta valet eller inte kunde jag omöjligt veta utan fick gå på vad Hjärtat sade till mig!

Från den dagen, den 15 Juli blev det VI. Han var galet förälskad i mig och kände trots allt väldigt starkt till mig. Mina rädslorna var dock ändå inte tagna ur luften. Totte hade till en början gett sig in i detta tv program som en rolig grej, för en upplevelse och för ett äventyr. Tanken var inte att bli förälskad och framförallt inte i mig som bodde 30 mil ifrån och hade två barn. Hann var inte till långa vägar redo för att ta steget från ensam singelkille till att bli familjefar och leva i en seriöst relation. Detta var dock inget jag visste, just då. Känslor är inget man kan styra över och det kan få oss att vilja så fruktansvärt mycket, men rädslan för annat sätter stopp!

Efter 9 månader tillsammans gjorde Totte slut som en blixt från klarblå himmel. Jag minns att det kändes som en Elefant satte sig på mig. Jag kunde inte andas, magen krampade och det kändes som hela min värld ryktes ifrån mig. Dagarna innan hade vi kollat på möbler till vårat hus och han sade till mig att jag gjorde honom så fruktansvärt lycklig och att han älskade mig otroligt mycket. Att jag var den första tjejen han verkligen älskade!

Jag fattade inte om jag nu var hans drömtjej, den han såg en framtid med, den han påstådd sig älska, hur kunde han då lämna mig. Lämna mig en månad innan vi skulle flytta ihop!`??

Idag fattar jag att allt var en total och stor rädsla för honom. En rädsla och ångest som fick honom att agera som han gjorde. När vi träffades trodde han inte att han skulle bli så galet förälskad som han faktiskt blev. Han var inte alls redo att bli kallad `Pappa` trots att han älskade barnen som om dom vore hans, att hamna i ett seriöst förhållande som innebar 30 mils flytt.  Just då, just då hatade jag honom så fruktansvärt mycket. varför ge sig in i ett sådant program om man inte menar allvar? Varför utsätta någon som verkligen söker efter kärleken för detta!?

Just då fanns det många anledningar att känna hat. Jag tyckte han var elak, dryg, kall och han gjorde allt i sin makt för att försöka undanskuffa sina känslor för mig. Han älskade mig men visade precis motsatsen för att ångesten och rädslan över att ta steget in i vuxenvärlden, in till familjelivet var alldeles för stort!

Vi hade någon månad ifrån varandra, den månaden var hemskt. Jag mådde så fruktansvärt dåligt. Varje gång vi hördes av, sårade vi varandra. Som om vi gjorde det med flit för att vi kände så fruktansvärt mycket för varandra och ville göra allt för att få den andra att må exakt lika dåligt som en själv!??

Trots våran separation var vi eniga om att barnen inte skulle rykas upp hastigt ifrån detta. Barnen (Ellah till störst del) kallade Totte för Pappa och såg honom som en stor förebild och kärleken mellan barnen och Totte var enorm.!

Påskhelgen valde Totte att spendera med oss i Örebro då han lovat barnen tidigare att gå Påskkärring med dom. Något han tyckt var oerhört viktigt har varit att inte svika förtroendet till dom.

Då, då hände något. Vi fick för första gången sedan det tagit slut mellan oss chans till att umgås nära varandra under en hel helg. Vi pratade, oj vad vi pratade. Jag förstod så mycket jag inte hade förstått tidigare av Tottes handlingar och mina egna känslor. Vi kunde inte låta bli varandra, vi kysstes, var nära, skrattade och allt kändes som förut, innan allt hände!

Från den helgen kunde vi inte längre vara ifrån varandra utan sågs när vi hade chansen och möjligheten.

Tror under denna tiden att Totte fortfarande våndades med hans ”rädsla` över allt som vårat förhållande faktiskt skulle innebära. Om det skulle bli vi igen så visste han att en flytt kommer bli aktuell, en flytt på 30 mil, hans `frihet` till att bara ha sig själv att tänka på försvinner,  att säga Hejdå till sitt kära Göteborg, sina vänner, sin trygga lilla vrå här i Majorna.

Kärleken är dock inget man kan styra över och känslor är inget man kan kan undanskuffa hur mycket man än skulle försöka.!

Efter månader av `dejting` kan vi nu äntligen att gå ut med att vi åter igen är tillsammans <3

Jag älskar honom extremt mycket och jag måste nu lära mig att släppa på min rädsla, rädslan över att bli lämnad igen.

Han har fått tid att hinna ikapp med allt vi varit med om sista året och jag tror och hoppas att det gjort honom till en tryggare person i detta och framförallt mer redo än förut 😉

Han älskar mig, Jag älskar honom och barnen älskar honom och han älskar barnen. Vi känns som en Familj och har gjort sedan 15 Juli uppe på Berget.

Vi har tillsammans valt att satsa 100% på detta och vill så gärna hitta lösningar på vårat förhållande som kan få oss alla att må bra.

Jag är glad, lycklig, kär och berusad av alla känslor <3