En nallebjörn på golvet, en gul bärgningsbil på bordet, en grön kloss under bordet bredvid en hög av smulor från dagens frukost. Alla tecken av barn, av livet. Det värdefulla som vi ofta tar för givet. I morse var här fullt liv innan alla skulle iväg till jobb och skola, stress, tandborstning, en extra kram i dörren innan den stängdes. Kvar är tystnaden, så skön men även så ensam.
Alltför ofta skäms vi över just dessa ting, saker som ligger på oväntade platser som just den där nallen eller bärgningsbilen. Men när jag får en sekund att stanna upp och reflektera över hur livet skulle se ut utan dessa små snubbelfällor hoppar nästan hjärtat ett slag.
Vi kom så nära att förlora två av våra barn i en riskfylld graviditet som slutade i prematur födsel. Vi har aldrig och har aldrig haft någon avlastning eller barnvakt under de år vi varit fyrbarnsföräldrar. Vi jobbar ofta om varandra och ibland går det veckor utan att vi har en dag tillsammans hela familjen.
I två år har tillvaron främst bestått av att fortsätta existera, att klara nästa utmaning och nästa och nästa. Kroppen går på autopilot, aldrig finns det tid över att stanna upp och reflektera. Huset ska vara perfekt, middagen ska vara lagad från grunden, inga konserveringsmedel eller halvfabrikat.
Mediciner, tandborstning, jobb, scheman allt ska rulla på, ingen tid att stanna upp. Sen sa det STOPP! Yrsel var ett faktum, kristallsjukan blev utlåtandet. Mitt i allt detta tog jag plats på läktaren och bara iakttog min familj utan att själv delta.
Dessa små fantastiska individer som växt fram ur så mycket osäkerhet, sjukdom och smärta, sömnlöshet och kämparglöd. Tillsammans som familj har vi kämpat oss igenom dessa första år nu ska jag ta mig tusan börja njuta av resultatet!
Så i fortsättningen kommer ni inte höra ett ”Ursäkta jag har inte hunnit städa..” när vi får oväntat besök. Jag kommer att njuta av mina barn som faktiskt är anledningen till att jag kallar detta hus ett hem. Min mening med livet.
Den där gula bärgningsbilen och smulorna under bordet vittnar om att jag är älskad och har privilegiet att älska. Beviset för att här bor barn!
