Tandlakarvillan

Ditt hjärta i min hand

Igår jobbade jag hemifrån hela dagen och åkte och hämtade Smilla strax efter kl 3, det känns bra att kunna vara lite mer flexibel i perioder, och hämta innan det blir mörkt, det gör mycket även om det bara handlar om en halvtimme.

Efter dagis bestämde vi oss för att baka chokladbollar, det kan vara mysigt att göra någonting tillsammans efter en arbetsdag, och så kommer det väldigt mycket fina tankar från en 5-årings lilla huvud under tiden. Just nu vill jag banda våra samtal helst, hon är så klok och rolig, och pratar med hela ansiktet (precis som mig, ha ha) och gestikulerar och har lite tonårsaktigt kroppsspråk, ni vet vicka på höften, kasta med armarna när hon pratar och hänga lite snett med kroppen med en hand i sidan.

Smilla älskar att baka, men framförallt älskar hon att fika, jag brukar kalla henne för min lilla fikatant. Hennes vision av en perfekt dag är en dag som inkluderar en liten tebjudning med dopp (ha ha) dock är teet ett glas saft eller mjölk.


Jag läste ett inlägg hos Blondinbella om just dagistider som jag tyckte var intressant, att hon hämtade vid 4 (tror jag det var) och att barnen var ensamma kvar. Jag menar, i Stockholm också, jag förstår inte hur man hinner det, då kanske man lämnar barnen supertidigt? Smilla är morgontrött därför startar våran dag lite lugnare, hon behöver lite tid för att komma igång, en period lämnade jag henne till frukost (7.45) och det var bara stress och bråk på morgonen, nu lämnar jag en timme senare (Det är alltid jag som lämnar och hämtar med vissa undantag). När jag var anställd och jobbade i butik så tog det ungefär 45 min att komma till jobbet med att köra, parkera och allt det där, vissa dagar jobbade jag 8-17, mannen jobbade samma tider men han gick tidigare och hämtade bilen, plockade upp mig och vi åkte tillsammans, hon var på dagis 7-17.30 vissa dagar när hon var två år, då jobbade jag 75% med dåliga arbetstider, det var galet jobbigt för mig att ha henne på dagis så länge vissa dagar, självklart började hon sent ibland, men hon slutade aldrig tidigt, jag jonglerade sista hösten som anställd med tre olika jobb – dekoratör, stylistlärare och mitt egna företag (bla julskyltningen för en galleria i stan) jag körde helt eget från när hon var 3 år, och efter det har jag ändrat dagistiderna så hon ska ha sköna dagar utan att vara helt utpumpad när hon kommer hem, och så att vi får tid tillsammans, i största möjliga mån jag kan, det tror jag att de flesta gör, och om man har hopplösa arbetstider som är svåra att anpassa med sina barn så behöver man inte alltid gå ner i tid heller – mitt tips är att byta jobb. Det kan
göra att man får bättre arbetsvillkor, bättre tider och större förståelse för sin situation – om du är i en arbetsgrupp med människor som också har småbarn. Jag vill gärna förverkliga drömmar jag har med mitt företag och olika uppdrag, men det får aldrig bli på bekostnad av hennes barndom, den är viktigast, att ha en mamma som har tid, sen väljer jag bort uppdrag också, som tar för mycket av vår tid, man behöver lära sig att värdera, och våga välja. Som egen kan man göra precis ALLT, det är lite farligt. När säger man nej? Jag tar mig an uppdrag och samarbeten som jag kan göra helhjärtat, jag tar mig an kunder som jag vet att jag har möjlighet att lägga min fulla tid och mitt engagemang på.

När Smilla blir äldre vill jag inte att hon ska säga att hennes mamma jobbade jämt, det är svårt i den värld vi lever i idag, när vi kvinnor ska lyfta både hushåll, uppfostran och en karriär, vi ska ha ett perfekt hem, hämta tidigt på dagis och allt ska förevigas på sociala medier. Hemma hos oss tar inte jobbet slut klockan 16, vi arbetar oftast på kvällarna när hon har somnat, jag sitter sällan framför TV:n och följer ett program till kl 8, det händer liksom inte, jag vet att nästan alla egna företagare gör samma sak, men jag skulle aldrig byta ut det till något annat. Det är klart värt det, att kunna baka chokladbollar en tordagseftermiddag innan solen går ner, för att vi har tid. Tid får man inte, den måste man ta sig.

Hur tänker ni kring tider på dagis, blir ni stressade av att hämta sent, har ni gått ner i tid under småbarnsåren eller hur har ni löst det praktiskt?

Kram /M

Skapa en blogg på LOPPI.se du också, klicka här!

Kommentarer

Lämna ett svar

Läs mer om hur vi behandlar personuppgifter i vår integritetspolicy.
  1. tandlakarvillan

    Jag tror generellt att det är ganska vanligt i vårt samhälle att vi kvinnor känner en högre press på oss själva än männen, i synnerhet i tiden vi lever i nu, jämför med på 50-talet när kvinnor var hemmafruar, nu vill dem flesta på något sätt vill göra karriärer, samtidigt som vi ska balansera hem och mammarollen. Självklart skapar man en viss press själv, men sociala medier sätter även en högre press på oss, det känns mer som en regel än undantag. Vad härligt för dig att din sambo står för maten, vi har andra uppdelningar i vårt hushåll, men jag skulle nog våga påstå att det är jag som viker mig dubbelt för att få ihop barnens tider, dagis och mitt egna företag, jag har ett helt annat helhetstänk än min man, jag tror den biten är ganska vanlig bland oss kvinnor, men jag kanske generaliserar ?

  2. tandlakarvillan

    Jag tror generellt att det är ganska vanligt i vårt samhälle att vi kvinnor känner en högre press på oss själva än männen, i synnerhet i tiden vi lever i nu, jämför med på 50-talet när kvinnor var hemmafruar, nu vill dem flesta på något sätt vill göra karriärer, samtidigt som vi ska balansera hem och mammarollen. Självklart skapar man en viss press själv, men sociala medier sätter även en högre press på oss, det känns mer som en regel än undantag. Vad härligt för dig att din sambo står för maten, vi har andra uppdelningar i vårt hushåll, men jag skulle nog våga påstå att det är jag som viker mig dubbelt för att få ihop barnens tider, dagis och mitt egna företag, jag har ett helt annat helhetstänk än min man, jag tror den biten är ganska vanlig bland oss kvinnor, men jag kanske generaliserar ?

  3. Maria

    Förstår inte riktigt varför du menar att det är kvinnan som står för uppfostran och hushåll? hos oss är det inte jag som lagar maten ? dessutom vem kräver att man ska visa upp livet på sociala medier? Ingen. Men håller med om att det är svårt att pussla ihop allt, men med tanke på det jag skrev innan så tror jag att det är en själv som sätter mycket av pressen på sig. Man ska dock göra det som känns bäst för en själv och efter din text tycker jag det låter som du är en fin och omtänksam mamma ??

  4. Maria

    Förstår inte riktigt varför du menar att det är kvinnan som står för uppfostran och hushåll? hos oss är det inte jag som lagar maten ? dessutom vem kräver att man ska visa upp livet på sociala medier? Ingen. Men håller med om att det är svårt att pussla ihop allt, men med tanke på det jag skrev innan så tror jag att det är en själv som sätter mycket av pressen på sig. Man ska dock göra det som känns bäst för en själv och efter din text tycker jag det låter som du är en fin och omtänksam mamma ??

  5. Clara

    Mysigt att kunna ta lugna vardagsmornar i ert tempo, den där morgonstressen man kan känna vill man ju inte ska gå ut över barnen. ❣️ Jag är precis i fasen att byta jobb! Både pga intresse och med tanke på tiden med barnen. Från tidigare 45 min bilpendling dörr-jobb morgon och eftermiddag, till att nu istället ha 10 min gångväg till mitt nya jobb, där jag passerar förskolan halvvägs! Känns som högsta vinsten!

  6. Clara

    Mysigt att kunna ta lugna vardagsmornar i ert tempo, den där morgonstressen man kan känna vill man ju inte ska gå ut över barnen. ❣️ Jag är precis i fasen att byta jobb! Både pga intresse och med tanke på tiden med barnen. Från tidigare 45 min bilpendling dörr-jobb morgon och eftermiddag, till att nu istället ha 10 min gångväg till mitt nya jobb, där jag passerar förskolan halvvägs! Känns som högsta vinsten!