Veckans tanke
Som repetition från förra veckans tanke så är det fortfarande på samma spår om mobil och barn.. Jag satt och pratade med min man häromdagen vid matbordet, det här med sociala medier, telefoner och barn (9åringar). Det är skrämmande hur lite föräldrarna bryr sig. Det är skrämmande hur lite koll föräldrarna har på sina barn.
Min äldsta dotter fick mobil häromdagen. För att bli nåbar hemma, när vi inte är hemma (typ är och handlar) och när hon är på gymnastiken och åker med andra föräldrar, så kan hon nå oss om det är något hon vill. Men mest för att alla de andra sitter ju med sina mobiler och säger inget alls och min dotter sitter nästan hängandes över de för att försöka se vad de gör. För självklart känner hon sig utanför.
Det som irriterade mig rätt mycket häromdagen, var att telefonen gick varm med sms, chatt, ringades. De har lagt alla i en grupp och det ringdes och skickades chatt från hela 15:00 en helg till 19:00 på kvällen. Vart fanns föräldrarna? Umgås de inte med sina barn? Gymnastik på dagarna (då ser de inte ungen) och instängd i sitt rum med mobil hela eftermiddagen.
Och säg inte att det är så ungdomarna är idag. För det är inte ungdomar, det är barn på 9 år. Barn gör vad du tillåter de att göra. Barn gör det de vill om du inte vågar sätta gränser, regler, krav. Barn behöver vägledning, inte att man ska släppa taget om de som dessa föräldrar verkar göra. Det är så sorgligt att se. Men samtidigt blir jag stolt över att se hur min dotter är. Hon lägger ifrån sig telefonen och stänger av den tillslut, för de ringer för mycket inom gruppsamtal. Hon orkar inte tillslut och slår av ljudet.
Varför finns inte föräldrar i bilden med dessa barn? Varför engagerar de sig inte? Är det så jobbigt? Är det så skönt med ”ledigt” från ungen att du tycker det är okej? Vad är anledningen, det skulle ara väldigt intressant att få veta.
