Jag får allergiska utslag av ämnet ”Curliande förälder”. Jag tror helt ärligt att det är ett påhittat ord som föräldrar som inte orkar göra sitt jobb som just förälder, hittat på. Eller så är det samhällets sätt att göra folk självständiga. När ens barn på 6 år frågar om de kan få en frukt eller kan få hjälp med att städa sitt rum och föräldrarna höjer på ögonbrynen och nästan skriker ut ett NEJ så är det banne mig inte för att de inte vill curla, det är väl för att de inte orkar med det hela. Så ser jag på det i alla fall.
Vad händer om du ger din 6 åring Hallon (som Paula skrev i ett inlägg).. ska de bli icke självständiga då? Bortskämda med fel frukt?
Vad händer om du sjutsar och hämtar barn från och till träning till sen ålder? Blir de bortskämda då? Eller tror du att de mins dig som en omtänksam förälder, som brydda sig?
Vad händer om du brer deras macka när de är 8 år fast de kan själva? Kommer de inte kunna betala sina räkningar då när de blir stora? Eller kommer de minnas dig som en förälder som till sen ålder hade en sån kärleksfull omtanke för de?
Vad är vi så rädda för? Är inte svenskarna väldigt självständiga jämfört med övriga världen? Jo det är de, tyvärr är de också kände för att vara kalla, inte så omtänksamma och tysta… kan det ha med att man kastat ut barn för tidigt i ”klara dig själv” stadiet? Det är bara min teori, en tanke.
Jag tar GÄRNA hand om mina barn, inte daltar, men tar hand om. Det var ju därför jag skaffade barn!
Men de får städa sina rum själva, så gott de kan. De bäddar sina sängar. De gör sina läxor. De plockar undan tallriken efter maten. MEN jag brer mackorna, jag skär äpplena och jag ger de gladeligen hallon om de så önskar!
Jag håller helt med?
haha ja visst är det så 🙂