God morgon!
Måndagen passerade i ett svept tycker jag så jag höll på att skriva God morgon måndag nu, men det är ju redan tisdag. Jag känner att dagarna och veckorna går förbi jättefort just nu när skolan är igång och allt rullar i sin gamla fart igen. Jag klagar visserligen inte för jag tycker det är rätt okej men samtidigt är det en väckarklocka för mig, att se hur snabbt åren kan gå förbi en och om man inte tar saker i akt och agerar med det man vill agera så sitter vi där 5 år senare och inget har hänt. Det är en mardröm för mig.
Många gånger säger vi människor att ”jag vill göra xxx men vågar inte för jag är rädd att misslyckas..” Men jag tänker såhär istället: ”är du inte mer rädd att åren bara går och du sitter kvar på samma ställe som innan, att du inte utvecklats under dessa år och se alla runt omkring dig, hela din värld avancera och växa medan du sitter på samma kontorsstol, tar samma buss varje morgon, har samma stress hem varje eftermiddag, har samma längtan efter helg och semester och i värsta fall pensionen…”
För mig är det mer skrämmande. Att inte vakna upp, att inte utvecklas, att inte testa, att inte se hur det hade kunnat vara.
Jag är inte redo att låta mitt liv passera framför ögonen på mig, att se möjligheter gå till spillo eller lära mina barn att vara fega och handlingslösa.
Det jag vill är att lära mig ta vara på möjligheterna, att leva livet inte bara överleva, att lära mina barn att våga, vara modiga, vara action-takers, jag vill utvecklas och leva med mitt högsta pontential inte bara halvdant.
Hur känner du? Hur vill du leva? Vilken väg vill du ta i livet?
