Stronger Life

Jag är helt slut efter den här dagen och förmodligen efter gårdagen också. Jag hade hand om allt på jobb och hemmaplan igår och även idag, så jag känner mig lite trasig över att inte ha kunnat vila ordentligt på två dagar, rätt bortskämt kanske. men det är sanningen.

Just nu vill jag bara glömma den här dagen. Egentligen den här arbetsdagen. För den var allt annat än trevlig.
Jag har lärt mig mycket under mina år i arbetslivet. Jag var en person som sa allt jag tyckte och tänkte men jag har genom åren lärt mig att man måste faktiskt vara diplomatisk för att överleva. Det är ingen som gillar en person som bara vräker ur sig det de tycker och tänker.

Jag har två kollegor som har ett tänk att det starkt att vara ärlig och rak och att det är falsk att tycka en sak men inte säga det. Nja sanning med modifikation säger jag. Jag kan tycka illa om en person men vad tjänar jag på att säga det till personen, när jag ändå måste jobba med denne? Inget. Och kanske bara en obehaglig situation som dessutom sätter andra i kläm för att de blir nästan tvungna att välja mellan oss. Så varför inte lära sig att vara proffsig och arbetsmässig?
Jag pratar med denne person, svarar på det som har med jobb att göra och sen går jag därifrån,. Det enda som ändrats är att jag inte går och fika mer personen längre, jag pratar inte privat heller. Jag frågar, jag svarar, thats it. Som om det vore en främling, vilket det faktiskt är, det är inte en vän, det är en kollega som jag inte känner privat, alltså en främling.

Men idag fick mina både kollegor för sig att vara raka mot var sin person (av en slump) och startade istället en obehaglig situation mellan oss alla i gruppen, slutade med en massa samtal mellan chef och var enskild person och minst 1 timme som ingen kunde jobba ordentligt pga snacket.. Onödigt. Väldigt oproffsigt och onödigt.

Vad tycker du? Säga rakt ut och starta konflikter eller vara diplomatiskt och behålla ett proffsigt sätt mot en kollega?