Det är verkligen läskigt att lita på universums krafter, för vi människor är så inprintade med att tro på vad vi kan ta på eller se. Vi behöver alltid bevis på existens för att våga tro. Och jag säger inte att det är fel, jag har varit och är lite fortfarande, en av de. Det är svårt att bara lita på universum och sen kasta sig ut.
Någonstans vet jag ju, att så många har gått igenom saker, kastat sig ut och litat fullt på att universum fixar det, visar de vägen. Men ändå är det svårt för mig att göra detsamma.
Till saken tillhör också att de flesta jag pratat med, läst om, hört om, har varit nere i botten och inte haft någon annastans att gå, förutom upp. Och då är det lätt att säga ”jag litar på att universum hjälper mig”.. Du har ju ändå inga fler val än att gå uppåt. Du är ju redan nere i botten. Men när du har flera val, när du har möjligheter och en viss trygghet bakom dig, så fegar du alltid.
Förstår ni vad jag menar?
Det är ju lättare att våga testa nya saker när man inte har något att förlora.
Men när man har något att förlora, så vågar man inte, det är lättare att safe’a.
Dags att bryta sig ur det tycker jag.
Hur ska man leva livet fullt ut, när man har det så safe? Hur ska jag njuta av livets allt om jag hela tiden sitter i min trygghet? Jag måste bara lita på att det ordnar sig, det gör det alltid. Och om jag förlorade en sak, så vinner jag säkert en annan, förr eller senare. Det mesta löser sig!
