Jag kom att tänka på en sak när jag stod i duschen faktiskt. Jag tycker ju att människor är intressanta och det är på något sätt lockande att analysera personer och på något sätt försöka förstå de, till varför de är som de är och tänker som de gör. Det är ju sällan jag får svar på sådant men kanske om jag börjar någon gång att jobba som coach eller psykolog så kommer jag få chansen att lyssna mer och många gånger få följa med på den där resan de har från att inte förstå varför de är så, till att få en förklaring och sen bryta sig loss.. Det vore ju drömmen.
I alla fall, det jag kom att tänka på var en gång som en bekant sa till mig ”men du är rätt bortskämd i livet, du borde vara nöjd med det du har”. Och där och då, skämdes jag nästan över att jag hade det så bra och att jag dessutom strävade efter mer, bättre, annorlunda.
För att inte gå in på en lång historia så handlade det om att jag har en viss situation i min vardag och äktenskapsliv som tillåter mig ha tid för mina barn, finnas där och se de lite mer än kanske andra får göra i sin vardag.. Det är ju tack vare att min man tar så stort ansvar i hemmet, gör sitt jobb med andra ord och gör allt för att jag ska få det jag vill ha och behöver. På så sätt tyckte denna person att jag var bortskämd. I korta och grova drag.
Men när jag då säger att jag strävar efter att få jobba hemifrån mer tex, för på den tiden jobbade vi ju 8-17 på kontoret. Och att jag drömde om att få styra mina egna tider och arbetsdagar själv, så att jag kunde vara där på morgonen när barnen ska gå till skolan och även vara där när de kommer hem. Då var barnen 8-9 år ungefär. Men då krävde jag för mycket, för jag levde redan drömmen som många andra inte hade. Då ska man vara nöjd, inte gapa efter mer.
Nu i efterhand inser jag hur absurt det är att säga så till en person. Ska jag inte få sträva efter mer bara för att jag redan har det bra? Är det bara de som har det dåligt som får sträva efter mer? Måste man vara i misär för att få rätten att vilja ha det bättre?
Jag anser att du alltid ska vara nöjd och tacksam med det du har men ändå alltid ha rätten att sträva efter mer och jobba mot bättre. Du har dina drömmar och mål, ingen ska kunna säga till dig att du är bortskämd, du kräver för mycket eller borde vara nöjd. Vi har rätten att äga våra liv och må bra. Vi har ju bara ett liv, klart att vi ska vara bortskämda, leva riktigt gott, varför inte?
Ursäkta för det långa inlägget, men behövde få ur mig det.
Äg ditt liv, din vardag och var bortskämd, det är du värd!
