Jag har inte hört ett ord från min far idag, första dagen som vi inte hörs alls sedan han blev lite sjuk. Tillslut blev jag så orolig att jag fick ringa från barnens Taekwondo till sjukhuset och försöka få tag i en läkare. Tillslut fick jag tag i sköterskorna som tog mitt nr och sa att en läkare får ringa mig..what?! Vad betyder det liksom? Varför kunde inte de ta det? Men jag försökte ta det lugnt och inte överdriva mina känslor, det är ju ingen ide att brusa upp över något man inte vet än om det är knas eller inte.
Ja tillslut ringde läkaren och hon berättade om hans situation. Han är rätt så neddrogad av smärtan från i natt så antagligen därför kan han inte ringa mig och orkar inte svara på sms. Hans vätska i levern va galla så han behövde dräneras på det och det är riskfyllt med tanke på hans lever.
Jaja, hur som helst, så får jag nog avvakta till imorgon för att se hur han mår och hur allt har gått. Träningen med barnen gick i alla fall bra, de vill fortsätta. Sen åkte vi bara hem, ingen ide att fastna i något därute mitt i pandemin. Maken ska iväg och jobba om ett tag och min mor kommer på besök för att hon är orolig för mig. Äh, jag klarar mig alltid.
Snart är det dags för lördagsmys!!
