Men alltså vilken skum eftermiddag. Min far har ju bott här ett bra tag nu, 2-3 veckor, där någonstans. Men nu hade han ju hittat ett hem så det blev ju dags att flytta hem för honom. Men allt blev fel idag så han hann inte stanna kvar till när barnen kom hem. Den lilla, min 9 åring, bröt ihop för att han inte ska bo här mer. Hon va så ledsen att det tillslut triggade igång min separationsångest som jag lidit av i så många år.. Så där satt vi alla, tysta, deppiga och kände av den där tomheten som min far, deras morfar, lämnat kvar efter sig.
Men alltså kom igen, han är inte död! Vi måste va det larvigaste familjen någonsin. Men också den kärleksfullaste av de alla kanske. Gud så jag älskar min far, och barnen ska vi inte ens nämna, de skulle ju vilja ha honom här för alltid.
Jaja, nu är inte det verkligheten så dags att tuffa upp sig.
Jag får se det positiva här och jag har ju mitt yoga/mediation/träningsrum tillbaka.
Nu är jag slut efter dagens jobb, träning, flytt, familjegrejer etc.
Dag satt kasta in handduken för idag.
Hoppas ni haft en fin dag.
