God morgon torsdag!
Pandemin har ställt till det rätt så mycket överallt och nu når det även fram till mitt jobb. Vi står inför en omorganisation.. igen. Och många är oroliga, andra rädda och det förstår jag. Det jag dock inte förstår, är varför man blir provocerad av mitt lugn.
Jag får höra ”men Gud är du inte orolig?” eller ”Du tar inget på allvar” för att inte nämna ”Men lyssnade du eller? Du bryr dig inte ens”.. ungefär så.
Jag är en sån person som gärna försöker se att allt i livet har en mening. Att det som vi inte kan påverka, är ingen idé att bli helt upprörd över. Så jag tar det som det kommer, när vi väl fått den slutgiltiga informationen så kanske det visar sig vara något som inte ens påverkar mig. Kanske det blir så att jag blir varslad men då tar jag det då. Man får se sina möjligheter istället för att måla fan på väggen.. Om jag nu blir varslad så får jag lov att göra något åt det jag kan, börja plugga eller söka nytt. Det ordnar sig, det löser sig, det som är menat att för dig kommer att ske, vare sig du vill eller inte.
Jag litar på universum och att den har min rygg. Jag tänker inte låta den här händelsen som jag inte ens kan kontrollera, ta min energi. Jag jobbar hårt på att må bra, varje dag.
