Vad lätt det är att bli nedstämd har jag märkt. Inget jag syftar på med mig själv just nu men jag insåg igår hur otroligt lättpåverkade vi är av en massa människor, Andra påverkar oss, vare sig vi vill eller inte och just därför är det så viktigt att ha bra personer runt omkring en. Negativa, nedtryckande personer (som många gånger inte ens märker det själva) hör inte hemma med oss. Antingen så får man, om man är så modig, prata med personen och förklara att man upplever hen som väldigt negativ och ofta trycker ner ens åsikter. Eller så kan man bryta upp och se sig som sin egna bästa vän.
Ja alla behöver vi kanske en vän och bekanta, någon att prata med, umgås med och ta en kopp kaffe. Men ibland är det faktiskt bättre att inse att vi är bättre ensamma än med
dåligt sällskap. Förhoppningen är ju ändå att vi förr eller senare ska få nya vänner med samma intressen som vi själva har i livet och kanske lyfter oss istället för sänker oss.
Jag hade en sån vän förut, varje gång jag la ut något på min privata Instagram så kommenterade hon på ett slags nedlåtande sätt. I början va det skoj, på ett ironiskt sätt, lite sarkasm. Vilket jag kan tycka om, men när jag sen insåg att jag fick dessa kommentarer på varje bild jag la ut, varje inlägg jag la ut. Ett slags hån, nedlåtande skämt. Då kände jag att nu får det vara nog, ska jag må dåligt för att jag lägger ut mina bilder, på mig, mina barn, min familj. Nä verkligen inte, där går min gräns. Jag tog bort personen från min Instagram och jag har för mig att jag innan det också skrev till henne att hon alltid hade negativa saker att kommentera..
Så trist. Men idag har jag inte många vänner runt omkring mig men jag har heller inte mycket negativt i mitt liv. Jag har min bästa vän, som är min man och som är väldigt positiv, stöttande och peppande i allt jag vill göra och gör. Vissa bekanta kvar i livet och de är helt okej de med.
