Stronger Life

En sjukgrej som händer igår… Vart jag än går, vart jag än vänder mig så brukar det va en speciell person som ofta är där, som jag egentligen brukar försöka undvika av olika anledningar.

Igår… Jag var på läkarbesök i stan och vem sitter på en stol i väntrummet med ansiktet rakt mot mig när jag kommer in..? Jo den här personen som jag då försökt undvika i en evighet.

Varför jag undviker personen, vill jag inte gå in på, det är rätt personligt och jag vill inte dra upp det gamla igen. Det va nått som jag kände mig så sviken över för flera år sen. Vi var barndomsvänner, vi var bästa vänner, de där typer av bästa vänner som man bara inte kan splittra.. Men åren gick, vi blev äldre och sårade varandra. Jag fick en rejäl nit kände jag, en smäll, käftsmäll och kände mig så sviken. Där och då bröt jag kontakten, detta var för ganska exakt 10 år sen.

Nu, en gång för alla, 10 år senare, kunde jag inte ducka för henne längre. Så många gånger hade jag sett henne på Ikea, Farsta Centrum, butiker och andra ställen. Men nu satt hon där och kollade rakt på mig. Shit, vad ska jag göra, tänkte jag. Vända och gå? Nä haha, det kan man inte göra.

Jag gick fram, sa hej med ett varmt leende ändå, för hon har betytt så otroligt mycket för mig genom min uppväxt. Det va hon och jag.
Vi pratade, vi försökte komma i kapp åren på ett väntrum men blev avbrutna av läkaren.

Några minuter senare, precis när jag var på väg ut från läkarbesöket kom sms:et.
”Det va kul att se dig igen, att prata med dig.. kan vi inte ta en fika ? ”
Ja vad säger man, det går inte att ducka längre, livet har korsat våra vägar mer än 5-6 gånger på våra 10 år, dags att lyssna kanske? Hur långsint får man vara egentligen?!

Eller vad säger ni?